Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

VAKTTORNET (STUDIEUPPLAGAN) JULI 2014

De ville göra mer – i Mikronesien

De ville göra mer – i Mikronesien

KATHERINE växte upp i USA och blev döpt som ett Jehovas vittne när hon var 16 år. Hon gjorde sitt bästa i tjänsten, men det var inte många som ville lyssna till budskapet om riket där hon bodde. Hon säger: ”Jag läste erfarenheter om människor som hade bett till Gud att han skulle skicka någon som kunde hjälpa dem att lära känna honom. Jag önskade att jag skulle få vara med om det, men det hände aldrig.”

Efter att ha predikat på samma distrikt i flera år började Katherine fundera på att flytta till ett område där människorna var mer mottagliga. Men hon var osäker på om hon skulle klara av det. Den längsta tid hon hade varit borta från sin familj var två veckor, och då längtade hon hem varje dag. Men hon ville uppleva den glädje det ger att hjälpa andra att lära känna Jehova. Och den längtan var starkare. Hon började med att fundera på vart hon kunde tänka sig att flytta och skrev sedan till avdelningskontoret på Guam och fick den information hon behövde. I juli 2007, när hon var 26 år, flyttade hon till Saipan, en ö i Stilla havet nästan 1 000 mil hemifrån. Hur gick det för henne?

TVÅ BÖNER FÅR ETT SVAR

Kort efter att Katherine hade kommit till sin nya församling träffade hon Doris, en kvinna i 45-årsåldern, som tackade ja till ett bibelstudium. När de hade studerat de tre första kapitlen i Vad lär Bibeln? började Katherine känna sig lite rädd. ”Doris var så bra, och jag ville inte förstöra något”, säger hon. ”Jag hade aldrig studerat med någon på det här sättet förut och kände att Doris behövde någon som var mer erfaren, kanske i hennes egen ålder.” Katherine bad Jehova om hjälp att välja rätt person att lämna över studiet till. Sedan bestämde hon sig för att berätta för Doris att någon annan skulle studera med henne.

Katherine berättar: ”Innan jag hann ta upp det här sa Doris att hon ville prata med mig om ett problem som hon hade. När jag hade lyssnat på henne berättade jag hur Jehova hjälpt mig att klara av en liknande situation. Hon tackade mig.” Sedan sa Doris till Katherine: ”Jehova  använder dig för att ge mig hjälp. Första gången du besökte mig hade jag suttit och läst Bibeln flera timmar i sträck. Jag grät och bad till Gud att han skulle sända någon för att hjälpa mig förstå Bibeln. Då knackade du på min dörr. Jehova besvarade min bön!” Katherine får tårar i ögonen när hon berättar om det här. Hon säger: ”Det Doris sa var ett svar på mina böner. Jehova visade att jag skulle klara av att fortsätta leda studiet.”

Doris blev döpt 2010 och leder nu själv flera studier. Katherine säger: ”Jag är så tacksam över att jag äntligen fått hjälpa en uppriktig person att börja tjäna Jehova.” Nu är Katherine specialpionjär på Stillahavsön Kosrae.

TRE UTMANINGAR MAN KAN KLARA AV

Mer än hundra bröder och systrar (mellan 19 och 79 år) har flyttat till Mikronesien för att tjäna där behovet är större. Erica, som flyttade till Guam 2006 när hon var 19, beskriver vad många av de här hårt arbetande förkunnarna känner. Hon säger: ”Det är jättekul att vara pionjär på ett distrikt där människor törstar efter sanningen. Jag är så glad för att Jehova låter mig tjäna här. Livet kan inte bli mycket bättre än så här just nu!” Erica är nu specialpionjär på Ebeye som tillhör Marshallöarna. Men tjänsten i ett annat land för naturligtvis med sig vissa utmaningar. Vi ska se närmare på tre av dem och hur några som flyttat till Mikronesien klarat av dem.

Erica.

Levnadsstandard. Simon, som kom till Palau 2007 när han var 22 år, upptäckte snabbt att han bara tjänade en bråkdel jämfört med hemma i England. ”Jag fick vänja mig vid att jag inte kunde köpa allt jag ville ha. Nu tänker jag noga igenom vilken mat jag ska köpa, och jag tittar alltid efter extrapriser. När något går sönder skaffar jag fram begagnade delar och försöker hitta någon som kan hjälpa mig att laga det.” Hur har det här påverkat honom? Simon säger: ”Det har hjälpt mig att förstå vad som verkligen är nödvändigt och hur jag kan klara mig med mindre. Många gånger har jag väldigt tydligt fått uppleva att Jehova har tagit hand om mig. Under mina sju år här har jag alltid haft något att äta och någonstans att sova.” Ja, Jehova tar hand om dem som lever ett enkelt liv för att kunna sätta hans kungarike främst. (Matt. 6:32, 33)

Hemlängtan. Erica säger: ”I min familj står vi varandra väldigt nära, och jag var orolig att min tjänst skulle bli lidande på grund av hemlängtan.” Hur förberedde hon sig? ”Innan flytten läste jag artiklar i Vakttornet om hemlängtan. Det gjorde att det blev lite lättare att hantera. I en av artiklarna uppmuntrade en mamma sin dotter genom att säga: ’Jehova kan ta hand om dig  bättre än jag.’ Det stärkte mig.” Hannah och hennes man Patrick tjänar på Majuro, som också tillhör Marshallöarna. Hannah klarar av sin hemlängtan genom att engagera sig i bröderna och systrarna i församlingen. Hon säger: ”Jag tackar alltid Jehova för vårt världsvida brödraskap eftersom det är en del av min familj. Utan det kärleksfulla stödet hade jag aldrig klarat av att tjäna där behovet är större.”

Simon.

Vänner. ”När man kommer till ett nytt land så är nästan allt annorlunda”, säger Simon. ”Ibland längtar jag efter att andra ska förstå mig när jag skämtar.” Erica säger: ”I början kände jag mig utanför, men det gjorde att jag tänkte igenom varför jag hade flyttat. Jag flyttade inte för att jag själv skulle vinna på det utan för att kunna göra mer för Jehova.” Hon tillägger: ”Med tiden har jag fått helt underbara vänner.” Simon ansträngde sig för att lära sig palau, och det gjorde att han kunde komma närmare bröderna och systrarna på orten. (2 Kor. 6:13) När de i sin tur såg att han gick in för att lära sig språket uppskattade de honom ännu mer. Ja, när alla i församlingen arbetar sida vid sida blir de nära vänner. Vilka andra glädjeämnen får man uppleva när man väljer att tjäna där behovet är större?

”SKÖRDA RIKLIGT”

Paulus skrev: ”Den som sår rikligt, han skall också skörda rikligt.” (2 Kor. 9:6) Den här principen är verkligen tillämpbar på dem som utökar sin tjänst. Vad får de som har flyttat till Mikronesien vara med om?

Patrick och Hannah.

I Mikronesien går det fortfarande ganska lätt att starta bibelstudier och få uppleva hur människor växer andligen när de lär känna sanningen i Bibeln och börjar tillämpa den. Patrick och Hannah har också predikat på Angaur, en liten ö med 320 invånare. Efter två månader där träffade de en ensamstående mamma som ville börja studera på en gång. Hon sög i sig sanningen och gjorde stora förändringar i sitt liv. Hannah säger: ”När vi cyklade hem efter studiet tittade vi på varandra och utbrast: ’Tack, Jehova!’” Hon tillägger: ”Jag vet att Jehova skulle ha dragit den här ödmjuka kvinnan till sig i vilket fall som helst, men eftersom vi tjänar där behovet är större var det vi som träffade henne och fick hjälpa henne att lära känna Jehova. Det här är något av det bästa vi någonsin varit med om!” Erica säger: ”Den glädje det ger att hjälpa någon att lära känna Jehova går inte att beskriva!”

KAN DU HJÄLPA TILL?

Många länder behöver fler förkunnare. Skulle du kunna flytta för att hjälpa till? Be att Jehova ska stärka din önskan att göra mer i tjänsten. Prata om det med de äldste i församlingen, med kretstillsyningsmannen eller med någon som själv har tjänat i ett land med större behov. När dina planer har börjat ta form kan du skriva till avdelningskontoret som ansvarar för området du skulle vilja flytta till och be om mer information. * Kanske kan du vara bland de tusentals bröder och systrar – unga och gamla, gifta och ogifta – som bestämmer sig för att göra mer och får uppleva glädjen av att ”skörda rikligt”.

^ § 17 Se artikeln ”Kan du ’ta steget över till Makedonien’?” i Tjänsten för Guds kungarike för augusti 2011.

Ta reda på mer

VILKA GÖR JEHOVAS VILJA I VÅR TID?

Vilka utbildningsmöjligheter har pionjärer?

Vilken utbildning har de som ägnar mycket av sin tid åt att predika möjlighet att gå få?