Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Vakttornet (Studieupplagan)  |  Juni 2014

Har du samma syn på svaghet som Jehova?

Har du samma syn på svaghet som Jehova?

”De av kroppens lemmar som tycks vara svagare är nödvändiga.” (1 KOR. 12:22)

1, 2. Varför kunde Paulus ha medkänsla med de svaga?

ALLA känner vi oss svaga ibland. En släng av influensan eller ett allergianfall kan göra oss så svaga att vi får svårt att klara av de enklaste saker. Men tänk dig nu att du inte bara har varit dålig i ett par veckor, utan flera månader i sträck. Visst skulle du vilja att andra hade medkänsla med dig då?

2 Aposteln Paulus visste hur det var att känna sig svag. Han påverkades av svårigheter både inom församlingen och utifrån, och flera gånger trodde han att han hade nått gränsen för vad han klarade av. (2 Kor. 1:8; 7:5) När han tänkte tillbaka på sitt liv och de svårigheter han hade upplevt som kristen sa han: ”Vem är svag utan att jag är svag?” (2 Kor. 11:29) Han liknade också medlemmarna i den kristna församlingen vid kroppsdelar och sa att de ”som tycks vara svagare är nödvändiga”. (1 Kor. 12:22) Vad menade han? Hur ser Jehova på svaghet? Hur kan vi lära oss att ha  samma syn på våra medtroende som Jehova har? Och vad har vi för nytta av det?

JEHOVAS SYN PÅ SVAGHET

3. Vad skulle kunna påverka vår syn på dem som behöver hjälp i församlingen?

3 Vi lever i en konkurrenspräglad värld där det ofta är de unga och starka som räknas. Många gör vad som helst för att få sin vilja igenom och drar sig inte för att köra över dem som är svagare. Även om vi inte tycker att det är acceptabelt, skulle vi omedvetet kunna utveckla en negativ syn på dem som regelbundet behöver hjälp, även i församlingen. Men vi kan också utveckla en mer balanserad syn och se på våra bröder och systrar som Jehova ser på dem.

4, 5. a) Vad lär vi oss om Jehovas syn på svaghet av liknelsen i 1 Korinthierna 12:21–23? b) Varför är det bra för oss att hjälpa de svaga?

4 En liknelse som finns i Paulus första brev till korinthierna hjälper oss att förstå hur Jehova ser på svaghet. I kapitel 12 påminner Paulus om att alla kroppsdelar har en funktion, även de som är svaga och oansenliga. (Läs 1 Korinthierna 12:12, 18, 21–23.) Det här har ifrågasatts av evolutionister. Men forskningen visar att kroppsdelar som man tidigare trodde var meningslösa faktiskt fyller viktiga funktioner. * En del har till exempel menat att vi inte har någon praktisk nytta av lilltån, men numera vet man att den hjälper oss att hålla balansen.

5 Paulus liknelse visar att alla i den kristna församlingen är värdefulla. Satan vill ta ifrån människor deras värdighet, men Jehova uppskattar alla sina tjänare, även dem som verkar vara svaga, och tycker att de är ”nödvändiga”. (Job 4:18, 19) Därför kan var och en av oss känna att vi fyller en viktig funktion, både i församlingen där vi bor och i den världsvida församlingen av Guds tjänare. Tänk tillbaka på ett tillfälle då du hjälpte en äldre person, kanske genom att låta honom eller henne ta din arm. Du kanske fick gå lite långsammare. Det var säkert till hjälp för den andre, men visst mådde du också bra av att göra det? Ja, när vi hjälper andra blir vi glada, och vi utvecklar tålamod, kärlek och mogenhet. (Ef. 4:15, 16) Jehova vill att vi ska värdesätta alla våra bröder och systrar, oavsett deras begränsningar. Då blir vi inte krävande, och församlingen blir mer kärleksfull.

6. Ge exempel på hur Paulus använde orden ”svag” och ”stark”.

6 Paulus skrev till korinthierna att utomstående uppfattade de kristna som ”svaga” och att han själv hade känt ”svaghet”. (1 Kor. 1:26, 27; 2:3) Han skrev också att det fanns kristna som var ”starka”, men han menade inte att de skulle känna sig överlägsna för det. (Rom. 15:1) I stället menade han att kristna med större erfarenhet skulle ha tålamod med dem som var nyare och inte hade hunnit bli så starka i sanningen än.

BEHÖVER VI ÄNDRA INSTÄLLNING?

7. Vad skulle kunna få oss att inte hjälpa andra?

7 När vi hjälper ”den ringe” efterliknar  vi Jehova och gläder honom. (Ps. 41:1; Ef. 5:1) Men om vi har en negativ syn på dem som behöver hjälp kanske vi ibland tvekar att ställa upp. Eller också kanske vi undviker någon som går igenom en svår situation därför att vi känner oss osäkra på vad vi ska säga och hur vi ska bete oss. Cynthia, * som blev lämnad av sin man, säger: ”Man blir sårad när bröder och systrar undviker en eller inte uppträder som man förväntar att nära vänner ska göra. När man går igenom prövningar vill man inte vara ensam.” Kung David visste också hur det känns när ens vänner undviker en. (Ps. 31:12)

8. Vad kan hjälpa oss att ha medkänsla?

8 Det är lättare att ha medkänsla om vi tänker på att en del av våra bröder och systrar utsätts för stora påfrestningar. De kanske har dålig hälsa, lider av depression eller har det svårt hemma därför att deras partner inte har samma tro. Vi kanske hamnar i en liknande situation själva en dag. Innan israeliterna gick in i det utlovade landet påmindes de om att inte vara hårdhjärtade mot de fattiga. De hade ju själva varit fattiga och utsatta i Egypten. Jehova poängterade att de fattiga var värda att få hjälp. (5 Mos. 15:7, 11; 3 Mos. 25:35–38)

9. Vad ska vi koncentrera oss på när vi hjälper dem som har det svårt? Illustrera.

9 När någon är i en svår situation vill vi inte vara dömande eller misstänksamma, utan ge andlig tröst. (Job 33:6, 7; Matt. 7:1) Vi kan göra en jämförelse: När en motorcyklist råkar ut för en olycka och kommer in på akuten börjar inte personalen fundera på om han själv bar skuld till olyckan. De skyndar sig i stället att ge honom vård. Det är på samma sätt när en medtroende har blivit försvagad av personliga problem. Vi koncentrerar oss på att ge andlig hjälp. (Läs 1 Thessalonikerna 5:14.)

10. Nämn exempel på hur de som verkar svaga kan vara ”rika i tro”.

10 Om vi stannar upp och tänker på hur våra vänner har det kanske vi får en annan bild av dem som verkar svaga. Tänk på systrar som har uthärdat motstånd i familjen i åratal. De kanske inte märks så mycket och ser bräckliga ut, men visst visar de en fantastisk tro och inre styrka? Och visst blir vi imponerade när vi ser en ensamstående mamma som regelbundet kommer på mötena med sina barn? Och tänk på tonåringarna som håller fast vid sanningen trots all press de möter i skolan! Det här hjälper oss att inse att de som verkar svaga kan vara lika ”rika i tro” som de som har bättre omständigheter. (Jak. 2:5)

TÄNK SOM JEHOVA

11, 12. a) Vad kan hjälpa oss att ha Jehovas syn på svaghet? b) Vad lär vi oss av hur Jehova behandlade Aron?

11 Vi får hjälp att ha Jehovas syn på svaghet om vi tänker på hur han hanterade några situationer som gällde hans tjänare. (Läs Psalm 130:3.) Tänk dig till exempel att du hade kommit ner från berget med Mose när Aron hade gjort en guldkalv. Vad skulle du ha tyckt om hans dåliga bortförklaringar? (2 Mos. 32:21–24) Eller hur skulle du ha sett på Aron när hans syster, Mirjam, fick honom att kritisera Mose för att han hade gift sig med en utländsk kvinna? (4 Mos. 12:1, 2) Hur skulle du ha reagerat vid Meriba, när  Aron och Mose inte gav Jehova äran för att folket fick vatten? (4 Mos. 20:10–13)

12 I alla de här situationerna kunde Jehova ha straffat Aron direkt. Men han såg att Aron inte var ond, utan svag. Det verkar som att Aron lät sig påverkas av omständigheterna och andras åsikter. Men när han konfronterades med sina misstag erkände han dem genast och godtog Jehovas domar. (2 Mos. 32:26; 4 Mos. 12:11; 20:23–27) Jehova valde att koncentrera sig på Arons tro och ånger. Flera hundra år senare var Aron och hans avkomlingar fortfarande ihågkomna som trogna tjänare åt Jehova. (Ps. 115:10–12; 135:19, 20)

13. Hur kan vi analysera vår inställning till dem som verkar svaga?

13 Om vi ska kunna tänka som Jehova måste vi först analysera vår inställning till dem som verkar svaga. (1 Sam. 16:7) Hur reagerar vi till exempel när en tonåring väljer tveksam underhållning eller uppträder nonchalant? I stället för att vara överdrivet kritiska kan vi tänka efter hur vi skulle kunna hjälpa honom att mogna. När vi tar initiativet och ger hjälp i sådana situationer kan vi själva växa och bli mer förstående och kärleksfulla.

14, 15. a) Hur kände Jehova för Elia när han blev rädd? b) Vad kan vi lära oss av det Elia var med om?

14 Vi får också hjälp att bli mer vidsynta om vi ser på hur Jehova reagerade när några av hans tjänare var nedstämda. En av dem var Elia. Trots att han modigt hade utmanat 450 baalsprofeter flydde han när han fick veta att drottning Isebel ville döda honom.  Först gick han 15 mil till Beersheba, och sedan fortsatte han långt ut i vildmarken. Till slut satte han sig under en buske, utmattad av vandringen och solen, och bad om att få dö. (1 Kung. 18:19; 19:1–4)

Jehova tog hänsyn till Elias begränsningar och sände en ängel för att uppmuntra honom. (Se paragraf 14 och 15.)

15 Hur kände Jehova det när han blickade ner på sin trogne profet från himlen? Förkastade han honom för att han mådde dåligt och var rädd? Inte alls! Han visste vad Elia hade för begränsningar och sände ut en ängel. Två gånger uppmanade ängeln Elia att äta, så att nästa resa inte skulle bli ”för mycket för” honom. (Läs 1 Kungaboken 19:5–8.) Innan Jehova gav Elia anvisningar lyssnade han alltså på honom och gjorde något för att hjälpa honom.

16, 17. Hur kan vi efterlikna Jehovas omsorg om Elia?

16 Hur kan vi efterlikna vår omtänksamme Gud? Genom att inte vara snabba att tala om för andra vad de ska göra. (Ords. 18:13) Om någon känner sig nedslagen eller värdelös behöver vi först lyssna på honom och visa att vi bryr oss. (1 Kor. 12:23) Sedan vet vi bättre vad han verkligen behöver och hur vi kan hjälpa honom.

17 Tänk till exempel på Cynthia, som nämndes tidigare och som blev lämnad av sin man. Hon och hennes två döttrar var plötsligt ensamma. Hur reagerade några av hennes medtroende? Hon berättar: ”Vi ringde och talade om vad som hade hänt, och de var på plats inom 45 minuter. De grät och lämnade oss inte ensamma under de närmaste två, tre dagarna. Eftersom vi var så upprivna och inte åt ordentligt fick vi flytta hem till dem ett tag.” Det här påminner oss om det Jakob skrev: ”Om en broder eller en syster är naken och inte har mat nog för dagen, och någon av er säger till dem: ’Gå i frid, håll er varma och mätta’, men ni inte ger dem vad kroppen behöver, till vilken nytta är väl det? Så är också tron, om den inte har gärningar, i sig själv död.” (Jak. 2:15–17) Tack vare det stöd Cynthia och hennes döttrar fick hämtade de kraft och kunde vara hjälppionjärer redan ett halvår efter sin svåra upplevelse. (2 Kor. 12:10)

TILL GLÄDJE FÖR MÅNGA

18, 19. a) Hur kan vi hjälpa dem som är tillfälligt försvagade? b) Varför blir det till glädje för många att vi hjälper dem som är svaga?

18 Du har kanske själv upplevt att det kan ta lång tid att återhämta sig efter en fysisk sjukdom. På samma sätt kan en kristen som har försvagats av personliga problem eller svåra omständigheter behöva tid att återhämta sig andligen. Han behöver stärka sin tro genom att studera, be och ägna sig åt andra kristna aktiviteter. Kommer vi att ha tålamod med honom under den tiden? Och kommer vi att visa kärlek? Vi vill verkligen göra vad vi kan för att de som är tillfälligt försvagade ska känna att vi uppskattar dem och älskar dem. (2 Kor. 8:8)

19 Glöm heller inte att vi blir glada av att ge, och det gäller även när vi ger hjälp åt våra bröder och systrar. Vi utvecklar också vår förmåga att visa medkänsla och tålamod. Men det stannar inte där. Hela församlingen blir varmare och mer kärleksfull. Och framför allt efterliknar vi Jehova, som tycker att varje individ är dyrbar. Vi har verkligen goda skäl att ”bistå dem som är svaga”. (Apg. 20:35)

^ § 4 I boken Människans härkomst och könsurvalet beskrev Charles Darwin ett antal kroppsorgan som ”oanvändbara”. En av hans anhängare, Robert Wiedersheim, menade att det fanns ett hundratal sådana rudimentära, eller tillbakabildade, organ i människokroppen. Blindtarmen och thymus är två exempel.

^ § 7 Namnet har ändrats.