Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

VAKTTORNET (STUDIEUPPLAGAN) MARS 2014

Ära äldre bröder och systrar

Ära äldre bröder och systrar

”Du skall visa hänsyn för en gammal människa.” (3 MOS. 19:32)

1. Vilken sorglig situation befinner vi människor oss i?

NÄR Jehova skapade människan var det inte meningen att vi skulle bli gamla och sjuka. Hans avsikt var att vi skulle få njuta av fullkomlig hälsa i ett paradis. Men i stället fortsätter ”hela skapelsen ... att sucka tillsammans och lida smärta”. (Rom. 8:22) Hur tror du Gud känner det när han ser vilka fruktansvärda verkningar synden har på oss? Många äldre blir dessutom försummade under den period i livet när de är i störst behov av hjälp. (Ps. 39:5; 2 Tim. 3:3)

2. Varför uppskattar vi de äldre?

2 Vi är tacksamma över att vi har äldre bröder och systrar i våra församlingar. Vi har nytta av deras vishet, och vi inspireras av deras tro. Många av oss är släkt med någon av dem. Men även om vi inte skulle vara det, så bryr vi oss om hur de har det. (Gal. 6:10; 1 Petr. 1:22) Vi kan alla ha nytta av att gå igenom hur Jehova ser på de äldre. Vi ska också se närmare på vilket ansvar de anhöriga och församlingen har.

”KASTA INTE BORT MIG”

3, 4. a) Vilken gripande bön bad den som skrev Psalm 71? b) Vad kan äldre vänner i församlingen be Jehova om?

3 Psalm 71:9 står det: ”Kasta inte bort mig i ålderdomens tid, överge mig inte när min kraft sviktar.” Den  här psalmen verkar vara en fortsättning på Psalm 70, som har överskriften ”Av David”. Så det var förmodligen David som bad det vi läser i Psalm 71:9. Han tjänade Jehova hela sitt liv, och Jehova använde honom på ett storslaget sätt. (1 Sam. 17:33–37, 50; 1 Kung. 2:1–3, 10) Men när David blev gammal kände han ändå ett behov av att be Jehova att vara med honom. (Läs Psalm 71:17, 18.)

4 I vår tid finns det många som liknar David. Trots att åldern börjar ta ut sin rätt fortsätter de att lovprisa Jehova. (Pred. 12:1–7) De är begränsade på många områden i livet, och de kanske inte kan göra lika mycket i tjänsten som tidigare. Men precis som David kan de vädja om att Jehova ska fortsätta visa dem sin kärlek och ta hand om dem. Och de kan vara säkra på att Jehova besvarar deras böner. Sådana böner uttrycker ju samma naturliga tankar och känslor som han lät David skriva ner.

5. Hur ser Jehova på äldre bröder och systrar?

5 Bibeln visar tydligt att Jehova verkligen värdesätter äldre bröder och systrar och att han förväntar att hans tjänare ska ära dem. (Ps. 22:24–26; Ords. 16:31; 20:29) I Tredje Moseboken 19:32 står det: ”För grått hår skall du resa dig, och du skall visa hänsyn för en gammal människa, och du skall frukta din Gud. Jag är Jehova.” Ja, att ära de äldre var en allvarlig skyldighet på den tiden, och det är det fortfarande. Men hur är det då med att ge dem praktisk hjälp och omvårdnad? Vems ansvar är det?

FAMILJENS ANSVAR

6. På vilket sätt är Jesus ett bra föredöme?

6 Bibeln säger: ”Ära din far och din mor.” (2 Mos. 20:12; Ef. 6:2) Jesus betonade den befallningen när han fördömde fariséerna och de skriftlärda som inte ville hjälpa sina föräldrar materiellt. (Mark. 7:5, 10–13) Jesus var själv ett bra föredöme. Han tänkte på sin mor till och med när han var döende på tortyrpålen. Hon var förmodligen änka då, och Jesus bad sin nära vän Johannes att ta hand om henne. (Joh. 19:26, 27)

7. a) Vilken princip framhöll Paulus när det gäller att hjälpa föräldrar? b) Vad var sammanhanget till Paulus ord?

7 Aposteln Paulus skrev till Timoteus att de troende skulle ta hand om sina familjer. (Läs 1 Timoteus 5:4, 8, 16.) Tänk på i vilket sammanhang han skrev det. Han beskrev vilka som kunde vara berättigade att få ekonomisk hjälp från församlingen. Han klargjorde att äldre änkor i första hand skulle få hjälp av troende barn, barnbarn och andra släktingar. På så sätt skulle församlingens ekonomi inte belastas i onödan. Det är på samma sätt i dag. Ett sätt att visa ”gudhängivenhet” är att hjälpa släktingar som behöver materiellt stöd.

8. Varför ger inte Bibeln några detaljerade lösningar i sådana här frågor?

8 Enkelt uttryckt har vuxna kristna barn en skyldighet att se till att deras föräldrar har allt de behöver materiellt sett. Paulus talade om troende släktingar, men föräldrar som inte är vittnen får naturligtvis inte heller försummas. Exakt hur man väljer att ge sådan hjälp varierar. Varje situation är unik. Behoven, personligheten och hälsan hos de inblandade skiljer sig åt. En del äldre har många barn, medan andra bara har ett. En del kan räkna med hjälp från samhället, medan andra inte kan det. Personliga önskemål varierar  också. Alltså skulle det inte vara förståndigt eller kärleksfullt att kritisera vad andra gör för att försöka ta hand om sina åldrande föräldrar. Så länge ett beslut inte strider mot Bibelns principer kan ju Jehova välsigna det och få det att fungera. Det var något som han betonade redan på Moses tid. (4 Mos. 11:23)

9–11. a) Vilken svår situation ställs en del inför? (Se bilden i inledningen.) b) Varför ska heltidstjänare inte vara för snabba att lämna sina uppgifter när föräldrar behöver hjälp? Ge ett exempel.

9 När föräldrar och barn bor långt ifrån varandra kan det vara svårt att ge den hjälp som behövs. En akutsituation kan göra att man måste släppa allt och resa hem till sina föräldrar, kanske för att de har ramlat, brutit ett ben eller råkat ut för något annat. Därefter kanske de behöver hjälp, antingen tillfälligt eller under en längre period. *

10 Heltidstjänare som har sina uppgifter långt hemifrån kan ställas inför särskilt svåra beslut. De som är beteliter, missionärer eller i resetjänsten uppskattar verkligen sina uppgifter och ser dem som gåvor från Jehova. Men om föräldrarna blir sjuka kan den spontana reaktionen bli: ”Vi måste sluta och flytta hem för att ta hand om mamma och pappa.” Men det är bäst att först vända sig till Jehova i bön och tänka över om det verkligen är vad föräldrarna behöver eller ens vill. Det är aldrig bra att ge upp tjänsteprivilegier för snabbt. Det kan mycket väl visa sig att det inte behövs. Är hälsoproblemet kanske övergående, och finns det någon i förälderns församling som gärna skulle hjälpa till? (Ords. 21:5)

11 Tänk till exempel på ett äldre par i Asien. De hade två söner som bodde långt hemifrån. Den ene var missionär i Sydamerika, och den andre arbetade på huvudkontoret i Brooklyn. När föräldrarna behövde hjälp reste sönerna och deras fruar hem för att se hur de hade det och försöka hitta en praktisk lösning. Efter ett tag började paret i Sydamerika fundera på att lämna sitt missionärsdistrikt och flytta hem. Men sedan fick de ett telefonsamtal från samordnaren för äldstekretsen i föräldrarnas församling. De äldste hade resonerat om situationen och ville att paret skulle fortsätta som missionärer så länge som möjligt. Äldstebröderna uppskattade deras insats och hade bestämt sig för att göra allt de kunde för att hjälpa dem att ta hand om föräldrarna. Hela familjen uppskattade verkligen deras omtänksamhet.

12. Vad bör man fundera på när man överväger vad man ska göra för sina föräldrar?

12 Oavsett hur man väljer att ordna det för sina föräldrar är det bra att fundera på hur utomstående uppfattar situationen. Får de en positiv uppfattning om den Gud vi tillber? Vi vill absolut inte vara som de religiösa ledarna på Jesus tid. (Matt. 15:3–6) Vi vill att våra beslut ska bli till ära för Gud och församlingen. (2 Kor. 6:3)

FÖRSAMLINGENS ANSVAR

13, 14. Hur visar Bibeln att församlingen har ett ansvar för äldre medlemmar?

13 Alla kan inte hjälpa heltidstjänare på det sätt som vi just har beskrivit. Men under det första århundradet  uppstod det en situation i Jerusalem som visar att församlingen är intresserad av att hjälpa äldre bröder och systrar. Bibeln säger att det inte fanns någon nödställd i församlingen i Jerusalem. Men det betyder inte att alla var välbärgade. En del hade det tydligen ganska dåligt ställt, och därför gjorde man ”en fördelning åt var och en efter hans behov”. (Apg. 4:34, 35) Lite senare uppstod det ett problem i församlingen. Det blev rapporterat att vissa ”änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen” av mat. Apostlarna såg därför till att man valde ut kvalificerade män som skulle ta itu med situationen och se till att alla behandlades rättvist och fick det de behövde. (Apg. 6:1–5) Det är sant att matutdelningen var en tillfällig anordning. Syftet var att hjälpa dem som blev kristna vid pingsten år 33 och som stannade en tid i Jerusalem för att bygga upp sin andlighet. Men apostlarnas reaktion visar ändå att församlingen kan ge hjälp åt medlemmar som behöver det.

14 Som vi redan har sett gav Paulus anvisningar om vilka kristna änkor som kunde få materiell hjälp från församlingen. (1 Tim. 5:3–16) Bibelskribenten Jakob bekräftade också att kristna är skyldiga att ta hand om föräldralösa, änkor och andra som har det svårt. (Jak. 1:27; 2:15–17) Och aposteln Johannes skrev: ”Den som har den här världens medel att uppehålla livet och får se sin broder vara i nöd och ändå stänger sin ömma medkänslas dörr för honom, på vilket sätt kan kärleken till Gud förbli i honom?” (1 Joh. 3:17) Om enskilda kristna har skyldigheter mot behövande, måste det naturligtvis också gälla församlingen.

Vad kan församlingen göra om någon skulle råka ut för en olycka? (Se paragraf 15 och 16.)

15. Vilka faktorer kan påverka omvårdnaden av äldre bröder och systrar?

15 I en del länder finns det statliga pensionssystem och en utbyggd äldreomsorg med hemtjänst och liknande. (Rom. 13:6) Men i andra länder saknas detta. Det varierar därför hur mycket praktisk hjälp anhöriga och församlingen behöver ge. Om troende barn bor långt ifrån sina föräldrar kan det påverka hur mycket de rimligen kan göra. I sådana lägen är det bra om  barnen har ett öppet resonemang med de äldste i föräldrarnas församling så att alla förstår familjens situation. De äldste skulle till exempel kunna ta reda på vilken hjälp samhället erbjuder och hjälpa föräldrarna att ansöka om den. De skulle också kunna hålla barnen informerade om sådant de lägger märke till. Det kan gälla oöppnade räkningar eller att föräldrarna har svårt att sköta sin medicinering. Sådan vänlig och konstruktiv kommunikation kan förhindra att situationen förvärras och kan vara första steget mot praktiska lösningar. Familjen kan alltså slippa mycket oro och många problem om vänner som bor på platsen kan fungera som deras ”ögon”.

16. Vad gör en del vänner för att hjälpa äldre i församlingen?

16 En del omtänksamma vänner tar självmant av sin tid och energi för att hjälpa äldre i församlingen. De går in för att göra så mycket de rimligen kan. Ibland samarbetar flera i församlingen och turas om att ge hjälp. Deras omständigheter kanske gör att de själva inte kan vara i heltidstjänsten, men de är glada över att kunna hjälpa vuxna barn till äldre vänner att fortsätta vara det. Det är verkligen en fantastisk inställning! Men deras generositet tar givetvis inte ifrån barnen deras ansvar att göra vad de kan för sina föräldrar.

ÄRA DE ÄLDRE GENOM ATT TALA UPPMUNTRANDE

17, 18. Hur viktigt är det att ha rätt inställning när man ger eller får hjälp?

17 Både de äldre och de som ger hjälp kan göra situationen lättare genom att ha en positiv inställning. Det är inte ovanligt att äldre blir nedstämda och rentav deprimerade. Därför måste man kanske anstränga sig för att ära och uppmuntra äldre bröder och systrar. Hur kan man göra det? Se till att samtalen är positiva. De har tjänat Jehova i många år och förtjänar beröm. Jehova glömmer inte vad de har gjort för honom, och det vill inte heller vi göra. (Läs Malaki 3:16; Hebréerna 6:10.)

18 Vissa situationer i vardagen kan kännas obekväma både för den som ger och för den som får hjälp, men ibland kan lite humor underlätta. (Pred. 3:1, 4) Och många äldre anstränger sig medvetet att inte vara för krävande. De inser att deras humör kan påverka hur mycket uppmärksamhet och hur många besök de får. Det är inte ovanligt att någon som hälsat på en äldre broder eller syster säger: ”Jag gick dit för att ge uppmuntran, men det visade sig att jag blev lika uppmuntrad själv.” (Ords. 15:13; 17:22)

19. Vad kan både unga och gamla se fram emot?

19 Vi längtar efter den dag då allt lidande och alla verkningar av ofullkomligheten är borta. Men fram till dess måste vi inrikta oss på hoppet om den nya världen. Vår tro på Guds löften är ett ankare i svåra tider. Eftersom vi har tro ”ger vi inte upp, utan om också vår utvärtes människa tynar bort, så förnyas ju vår invärtes människa från dag till dag”. (2 Kor. 4:16–18; Hebr. 6:18, 19) Men förutom en stark tro på Guds löften finns det fler saker som kan hjälpa oss när vi tar hand om äldre. I nästa artikel ska vi se närmare på några praktiska förslag.

^ § 9 I nästa artikel ska vi gå igenom några tänkbara vårdalternativ.