Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

VAKTTORNET (STUDIEUPPLAGAN) JANUARI 2014

Ett tidigt beslut

Ett tidigt beslut

När jag var liten.

År 1985, när jag bara var tio år, kom barn från Kambodja till min skola i Columbus i Ohio i USA. En av pojkarna kunde några enstaka ord på engelska. Med hjälp av teckningar började han berätta för mig om fasansfull tortyr, dödande och flyktförsök. Jag grät om nätterna när jag tänkte på de här barnen. Jag ville berätta för dem om paradiset och uppståndelsen, men de förstod ju inte engelska. Trots att jag bara var ett barn bestämde jag mig för att lära mig kambodjanska, så att jag skulle kunna berätta för mina skolkompisar om Jehova. Då hade jag ingen aning om hur det skulle påverka mitt liv.

Att lära sig kambodjanska var svårt. Två gånger bestämde jag mig för att ge upp, men Jehova uppmuntrade mig genom mina föräldrar. Mina lärare och skolkompisar försökte få mig att satsa på en lukrativ karriär. Men jag ville bli pionjär, och jag valde kurser i high school som skulle göra det lättare för mig att hitta ett deltidsjobb så att jag kunde nå mitt mål. Efter skolan brukade jag träffa några pionjärer och samarbeta med dem i tjänsten. Dessutom gav jag extralektioner till elever som höll på att lära sig engelska som andraspråk, och det hade jag stor nytta av längre fram.

När jag var 16 fick jag höra om en kambodjansk grupp i Long Beach i Kalifornien. Jag besökte gruppen, och då lärde jag mig att läsa kambodjanska. Så snart jag hade slutat skolan började jag som pionjär och fortsatte att vittna för kambodjaner som bodde i närheten av mitt hem. När jag var 18 började jag fundera på att flytta till Kambodja. Det var fortfarande ett farligt land, men jag visste att bara några få av de tio miljoner invånarna där hade hört de goda nyheterna om Guds rike. Vid den tiden fanns det bara en församling med 13 förkunnare i hela landet. Första gången jag besökte Kambodja var jag 19, och två år senare bestämde jag mig för att flytta dit. Jag kunde försörja mig genom att jag fick deltidsarbete som översättare och lärare i engelska. Med tiden gifte jag mig med en syster som delade mina mål i livet. Vi är glada över att tillsammans ha kunnat hjälpa många kambodjaner att överlämna sitt liv åt Gud.

Jehova har gett mig ”vad ... [mitt] hjärta begär”. (Ps. 37:4) Att göra lärjungar är det mest tillfredsställande arbete man kan ägna sig åt. Under de 16 år jag varit i Kambodja har den lilla skaran på 13 förkunnare växt till 12 församlingar och 4 isolerade grupper. – Berättat av Jason Blackwell.