Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Vakttornet (Studieupplagan)  |  December 2013

Jehova gav dem skydd i bergens skuggor

Jehova gav dem skydd i bergens skuggor

DET ÄR TIDIG MORGON. En kvinna öppnar sin dörr och upptäcker ett paket på trappan. Hon plockar upp det och ser sig omkring, men ingen är där. Någon måste ha lämnat det under natten. Hon öppnar ett hörn och kikar på innehållet, sedan kliver hon snabbt in igen och stänger dörren. Inte undra på! Paketet innehåller förbjuden biblisk litteratur. Hon kramar paketet och ber en tyst bön till Jehova och tackar för den värdefulla andliga maten.

Det här var inte alls en ovanlig händelse i 30-talets Tyskland. Efter att nazisterna hade kommit till makten 1933 blev Jehovas vittnen förbjudna i stora delar av landet. ”Men vi var säkra på att inte ens ett regeringsbeslut skulle kunna hindra oss att förkunna om Jehova och hans namn”, säger Richard Rudolph som nu är drygt 100 år gammal. * ”Ett viktigt hjälpmedel när vi studerade och gick i tjänsten var biblisk litteratur. Men det var inte så lätt att få tag på litteratur när arbetet hade blivit förbjudet. Vi undrade hur verket skulle kunna fortsätta.” Richard fick veta att han snart skulle få hjälpa till med att skaffa litteratur på ett annorlunda sätt. Det skulle göras i ”skuggorna av bergen”. (Dom. 9:36)

I SMUGGLARNAS SPÅR

Om man följer floden Elbe (Labe) söderut från mynningen i Nordsjön kommer man till sist till ett bergmassiv, Riesengebirge (Krkonoše på tjeckiska), på gränsen mellan Tjeckien och Polen. Bergen är inte högre än 1 600 meter, men de har ändå kallats en arktisk ö mitt i Europa. Sex månader om året täcks bergskammarna av tre meter snö. Den som inte är medveten om hur snabbt vädret kan växla överraskas lätt av den tjocka dimman som utan förvarning kan bildas runt bergstopparna.

 Det här bergmassivet har genom århundraden bildat en naturlig gräns mellan provinser, kungariken och länder. I den svåra terrängen kunde inte myndigheterna kontrollera gränsen så lätt, och det utnyttjades av smugglare. På 1930-talet, när de här bergen utgjorde gränsen mellan Tjeckoslovakien och Tyskland, började modiga vittnen använda deras gamla stigar. Richard var en ung man när han fick uppdraget att smuggla biblisk litteratur över gränsen från Tjeckoslovakien, där det var lättare att få tag i den.

Bröder och systrar klädda som vandrare smugglade litteratur över bergen in i Tyskland.

RISKFYLLDA ”UTFLYKTER” I BERGEN

”På helgerna brukade grupper på sex, sju unga bröder ge sig i väg upp i bergen. Vi var klädda som om vi var på utflykt”, berättar Richard. ”Från tyska sidan tog det ungefär tre timmar att gå över bergen till Špindlerův Mlýn”, en skidort nästan två mil in i Tjeckoslovakien. På den tiden bodde många tyskar i det området. En av dem var en bonde som gick med på att samarbeta med bröderna. Med sin häst och vagn brukade han skjutsa turister, men nu kunde han också hämta upp litteratur i en liten by i närheten. Dit hade kartongerna skickats med tåg från Prag. Han gömde kartongerna på höloftet hemma på gården, och sedan kom kurirer och tog dem till tyska sidan.

Richard fortsätter: ”När vi kom till gården fyllde vi ryggsäckarna, som var specialgjorda för att klara tung last. Vi bar närmare 50 kilo var.” För att undvika upptäckt gick de i skydd av mörkret. De började vandra när solen gick ner och var tillbaka innan solen gick upp. Ernst Wiesner, som reste i kretstjänsten då, beskrev några säkerhetsåtgärder: ”Två bröder gick före oss andra. Så fort de fick syn på någon signalerade de med sina ficklampor. Det var tecknet för bröderna som gick 100 meter längre bak att gömma sig i buskarna utmed vägen med sina tunga ryggsäckar. De fick vänta tills de två bröderna i täten kom tillbaka och uppgav ett lösenord, som ändrades varje vecka.” Men de tyska poliserna i sina blå uniformer var inte det enda hotet.

 Richard berättar: ”En kväll var jag tvungen att arbeta lite längre. Så jag kom i väg lite senare mot den tjeckoslovakiska gränsen än de andra bröderna. Det var mörkt och dimmigt, och jag frös i det iskalla regnet. Jag gick vilse i den snåriga skogen. Många vandrare har dött i samma situation. Det var inte förrän morgonen därpå när bröderna var på väg tillbaka som jag lyckades få kontakt med dem igen.”

Den här lilla gruppen modiga bröder gjorde turer över bergen varje vecka i drygt tre år. På vintern använde de skidor eller kälkar för att transportera sin dyrbara last. Ibland kunde en grupp på 20 bröder ta sig över gränsen dagtid med hjälp av markerade vandringsleder. För att de skulle se ut som helt vanliga vandrare brukade några systrar följa med. De gick först och slängde upp sina hattar i luften om de misstänkte att något var på tok.

Det var riskabelt att ta sig över de snöklädda bergen.

När kurirerna kom tillbaka från sina turer över bergen var det dags för nästa steg. Litteraturen skulle snabbt skickas vidare. Hur då? Den gömdes i tvålkartonger och togs till järnvägsstationen i Hirschberg. Sedan skickades litteraturen till olika delar av Tyskland, och bröder och systrar fick diskret lämna den till sina medtroende, precis som det beskrevs i inledningen. Den här hemliga distributionskedjan var väl sammansvetsad, och varje störning kunde få allvarliga konsekvenser.

En dag hände det som inte fick hända. År 1936 avslöjades ett litteraturlager nära Berlin. Bland det beslagtagna godset fanns tre kartonger från en okänd avsändare i Hirschberg. Polisen gjorde en handstilsanalys och lyckades identifiera en broder som var en viktig länk i kedjan. Han blev snart arresterad. Och strax efter blev ytterligare två bröder arresterade, bland dem Richard Rudolph. Men eftersom de tog på sig hela ansvaret, kunde andra bröder fortsätta med de alltmer riskfyllda turerna över bergen ytterligare en tid.

LÄRDOM FÖR OSS

Den bibliska litteraturen som forslades i ryggsäck över bergen betydde enormt mycket för tyska Jehovas vittnen. Men det var inte bara i de här bergen som det smugglades litteratur. Fram till 1939 gjorde man liknande ”utflykter” utmed den tjeckoslovakiska gränsen, innan tyska trupper kom och ockuperade landet. Förutom i Tyskland och i Tjeckoslovakien så tog vittnen i flera angränsande länder, som Frankrike, Nederländerna och Schweiz, stora risker för att deras förföljda bröder och systrar skulle få andlig föda.

I dag kan de flesta få all biblisk litteratur de behöver i alla möjliga format. Man kan lätt skaffa sig något nytt att läsa på Rikets sal eller ladda ner det på jw.org. Varför inte tänka lite på vad som krävs för att göra allt det här möjligt? Bröder och systrar behöver förmodligen inte smuggla litteratur över snöklädda bergstoppar mitt i natten, men de lägger osjälviskt ner mycket tid och kraft för att vi andra ska få andlig mat.

^ § 3 Han tillhörde Hirschberg-församlingen i Schlesien. Staden Hirschberg kallas nu Jelenia Góra och ligger i sydvästra delen av Polen.