Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

VAKTTORNET (STUDIEUPPLAGAN) OKTOBER 2013

Lärdomar från en väl förberedd bön

Lärdomar från en väl förberedd bön

”Må man välsigna ditt härliga namn.” (NEH. 9:5)

1. Vilken forntida sammankomst ska vi se närmare på, och vilka frågor uppstår?

”RES ER, välsigna Jehova, er Gud, han som är från oöverskådlig tid till oöverskådlig tid.” Med de orden uppmanades Guds forntida folk att förena sig i en av de längsta böner som finns nedtecknade i Bibeln. (Neh. 9:4, 5) Den här sammankomsten ägde rum i Jerusalem den tjugofjärde dagen i den sjunde judiska månaden, tishri, år 455 f.v.t. När vi nu går igenom de händelser som ledde fram till den här särskilda dagen kan vi fråga oss: Vilken god vana som leviterna hade bidrog till att det blev ett minnesvärt tillfälle? Vad kan vi lära oss av deras väl förberedda bön? (Ps. 141:2)

EN SÄRSKILD MÅNAD

2. Varför är israeliterna ett bra exempel för oss i vår tid?

2 En månad tidigare hade judarna avslutat arbetet med att återuppbygga Jerusalems murar. (Neh. 6:15) De klarade av det på bara 52 dagar, och sedan kunde de koncentrera sig på sitt andliga behov. Så på första dagen i den nya månaden, tishri, samlades de på torget för att lyssna när Esra och andra leviter läste och förklarade Guds lag. Hela familjer – män, kvinnor och barn – stod och lyssnade ”från dagbräckningen till middagstiden”. Vilket fint exempel för oss som har våra möten i bekväma Rikets salar! Men händer det ändå att dina tankar börjar vandra i väg och att du tänker på mindre viktiga saker under mötena? I så fall kan du påminna dig dessa forntida israeliter. De inte bara lyssnade, utan de tog också till sig av det de hörde och började rentav gråta över hur de som nation hade misslyckats med att följa Guds lag. (Neh. 8:1–9)

3. Vilken uppmaning följde israeliterna?

 3 Men det här var inte rätt tillfälle att bekänna sina synder. Det var en högtidsdag, och Jehova ville att de skulle vara glada. (4 Mos. 29:1) Så Nehemja sa till folket: ”Gå och ät feta rätter och drick söta drycker, och sänd något av maten till dem som det inte har tillretts något åt; ty denna dag är helig för vår Herre, och var inte bedrövade, ty Jehovas glädje är ert fäste.” Folket följde den uppmaningen, och det blev därför en dag av ”stor glädje”. (Neh. 8:10–12)

4. Vad gjorde de israelitiska familjeöverhuvudena, och vad upptäckte de att de borde göra under den här lövhyddohögtiden?

4 Redan nästa dag samlades alla familjeöverhuvuden för att studera lagen och se hur nationen kunde bli bättre på att följa den. Under sitt studium insåg de att folket borde fira lövhyddohögtiden och den avslutande högtidssammankomsten från den 15 till den 22 tishri. Och därför började man genast göra förberedelser för det. En sådan lövhyddohögtid hade inte firats sedan Josuas dagar, och ”glädjen var mycket stor”. Ett viktigt inslag under den här högtiden var att man läste högt ur Guds lag ”dag efter dag, från den första dagen till den sista dagen”. (Neh. 8:13–18)

EN DAG ATT BEKÄNNA SYNDER

5. Vad gjorde Guds folk strax innan leviterna representerade dem i bön till Jehova?

5 Två dagar senare var tiden inne för folket att offentligt bekänna sina synder. Det här var ingen glädjefylld högtidsdag. I stället fastade de och klädde sig i säckväv för att visa sin sorg. Än en gång läste leviterna Guds lag för folket i omkring tre timmar på förmiddagen. På eftermiddagen ”avlade de bekännelse och böjde sig ner för Jehova, sin Gud”. Sedan representerade leviterna folket i sin väl förberedda bön. (Neh. 9:1–4)

6. Vad hjälpte leviterna att frambära en meningsfull bön, och vad kan vi lära oss av det?

6 Leviterna läste flitigt Guds lag, och det hjälpte dem utan tvivel att förbereda sin meningsfulla bön. De tio första verserna betonar Jehovas gärningar och egenskaper. I resten av bönen framhåller leviterna gång på gång Guds ”stora barmhärtighet” samtidigt som de erkänner att israeliterna inte förtjänade att behandlas med sådan godhet. (Neh. 9:19, 27, 28, 31) Om vi, likt de här leviterna, dagligen begrundar Guds ord och låter honom tala till oss, kommer våra böner också att bli mer meningsfulla, och vi får mer att tala med honom om. (Ps. 1:1, 2)

7. Vad bad leviterna Jehova om, och hur kan vi efterlikna dem?

 7 Bönen innehåller bara en blygsam begäran. Vi finner den i senare delen av vers 32: ”Nu, vår Gud, den Gud som är stor, väldig och inger fruktan, som håller fast vid förbundet och den kärleksfulla omtanken, låt inte all den vedermöda som har drabbat oss, våra kungar, våra furstar och våra präster och våra profeter och våra förfäder och hela ditt folk från Assyriens kungars dagar ända till denna dag, vara något obetydligt inför dig.” Leviterna är fina föredömen för oss i dag. Vi bör också tacka och lovprisa Jehova innan vi ber honom om något för egen del.

DE LOVPRISADE GUDS HÄRLIGA NAMN

8, 9. a) Hur inledde leviterna sin bön? b) Vilka två himmelska härar nämner leviterna?

8 Även om leviterna frambar en väl förberedd bön var de ödmjuka och kände att de saknade ord för att uttrycka den lovprisning Jehova med rätta förtjänar. Därför inleds bönen med denna uppmaning som gällde Guds folk: ”Må man välsigna ditt härliga namn, som är upphöjt över all välsignelse och lovprisning.” (Neh. 9:5)

9 Bönen fortsätter: ”Du är Jehova, du ensam; du har gjort himlen, ja himlarnas himmel, och hela dess här, jorden och allt som är på den, haven och allt som är i dem, och du håller dem alla vid liv; och himlens här böjer sig ner för dig.” (Neh. 9:6) Jehova har skapat hela universum, som består av oräkneliga galaxer fulla av stjärnor. Han skapade jorden lika fantastisk och gav allt levande förmågan att föra livet vidare till nästa generation. Några som bevittnade skapelsen av allt detta var Guds heliga änglar, som också beskrivs som ”himlens hela här”. (1 Kung. 22:19; Job 38:4, 7) Änglarna gör ödmjukt Guds vilja när de betjänar ofullkomliga människor ”som skall ärva räddning”. (Hebr. 1:14) Vi tjänar också Jehova enat som en välorganiserad här, och vi bör efterlikna änglarna genom att vara ödmjuka i vår tjänst. (1 Kor. 14:33, 40)

10. Vad kan vi lära oss av vad Jehova gjorde för Abraham?

10 Därefter riktade leviterna in sig på vad Jehova gjorde för Abram. När han var 99 år gammal ändrade Jehova hans namn till Abraham, som betyder ”far till en mängd”, trots att han ännu inte hade några barn med Saraj. (1 Mos. 17:1–6, 15, 16) Gud lovade också Abraham att hans avkomlingar skulle ärva Kanaans land. Människor glömmer ofta bort vad de lovat, men det  gör inte Jehova. Leviternas bön fortsätter: ”Du är Jehova, den sanne Guden, som utvalde Abram och förde honom ut från kaldéernas Ur och bestämde att hans namn skulle vara Abraham. Och du fann att hans hjärta var trofast inför dig; så slöts förbundet med honom om att ge honom kanaanéernas ... land, för att ge det åt hans avkomma; och du fullgjorde dina ord, för du är rättfärdig.” (Neh. 9:7, 8) Vi vill efterlikna Jehova genom att alltid stå vid vårt ord. (Matt. 5:37)

DE PÅMINDE SIG VAD JEHOVA GJORT FÖR SITT FOLK

11, 12. Vad betyder Jehovas namn, och hur blev det tydligt genom det han gjorde för Abrahams avkomlingar?

11 Namnet Jehova betyder ”han förorsakar att någon (något) blir”, vilket visar att han aktivt, steg för steg, ser till att hans löften uppfylls. Ett fint exempel på det är hur han befriade Abrahams avkomlingar när de var slavar i Egypten. Det verkade otroligt att hela folket skulle kunna bli fritt och bosätta sig i det utlovade landet. Men Jehova gjorde steg för steg det som krävdes för att hans löfte skulle kunna infrias och visade att han är värdig att bära sitt unika och ärorika namn.

12 I bönen som Nehemja nedtecknade sägs det om Jehova: ”Du [såg] våra förfäders betryck i Egypten, och du hörde deras höga rop vid Röda havet. Sedan gjorde du tecken och under mot farao och alla hans tjänare och allt folket i hans land, för du visste att de handlade förmätet mot dem; och du gjorde dig ett namn som är detsamma än i dag. Och havet klöv du framför dem, så att de gick över mitt igenom havet på torr mark; och deras förföljare slungade du i djupet som en sten i mäktiga vatten.” Bönen fortsätter att berätta vad Jehova hade gjort för sitt folk: ”Du kuvade landets invånare, kanaanéerna, inför dem ... Och vidare intog de befästa städer och en bördig jord och tog i besittning hus fulla med allt gott, uthuggna vattencisterner, vingårdar och olivlundar och träd till föda i mängd, och de åt och blev mätta och blev feta och njöt av din stora godhet.” (Neh. 9:9–11, 24, 25)

13. Hur fyllde Jehova israeliternas andliga behov, men vad gjorde folket?

13 Jehova gjorde även mycket annat för att infria sina löften. Kort efter det att israeliterna hade lämnat Egypten uppmärksammade Jehova deras andliga behov. I sin bön påminner leviterna om att Jehova ”steg ner på berget Sinai och talade med dem från himlen och gav dem rättrådiga rättsliga beslut och sanna lagar, goda förordningar och bud”. (Neh. 9:13) Jehova hade utvalt israeliterna som sitt folk och skulle ge dem det utlovade landet. Därför undervisade han dem så att de skulle kunna bära hans namn på ett värdigt sätt, men de övergav snart hans bud. (Läs Nehemja 9:16–18.)

DE BEHÖVDE TILLRÄTTAVISNING

14, 15. a) Hur visade Jehova barmhärtighet mot sitt folk? b) Vad kan vi lära oss av hur Jehova handlade med israeliterna?

14 Leviternas bön tar upp två specifika felsteg som folket begick strax efter det att de hade lovat att hålla Guds lag vid berget Sinai. De förtjänade därför att dö i vildmarken. Men i bönen lovprisas Jehova med orden: ”I din stora barmhärtighet övergav du dem likväl  inte i vildmarken. ... I fyrtio år försåg du dem med mat ... De saknade ingenting. Deras kläder slets inte ut, och deras fötter svullnade inte.” (Neh. 9:19, 21) Jehova ger också oss allt vi behöver för att kunna tjäna honom troget. Vi vill aldrig förlora vår tro på Jehova och vara illojala mot honom som de tusentals israeliter som dog i vildmarken. Det här skrevs faktiskt ”ner till varning för oss, över vilka slutet på tingens ordningar har kommit”. (1 Kor. 10:1–11)

15 Tragiskt nog började de israeliter som fick komma in i det utlovade landet tillbe de kanaaneiska gudarna, vilket innebar ett omoraliskt liv och till och med barnoffer. Så Jehova tillät att omkringliggande nationer förtryckte hans utvalda folk. När de ångrade sig var Jehova barmhärtig och förlät dem, och han räddade dem från deras fiender. Detta hände ”gång på gång”. (Läs Nehemja 9:26–28, 31.) Leviterna sa: ”Du var överseende mot dem i många år och varnade dem med din ande genom dina profeter, men de lyssnade inte. Slutligen gav du dem i händerna på ländernas folk.” (Neh. 9:30)

16, 17. a) Vad ledde det till när israeliterna återigen övergav Jehovas lag? b) Vad sa israeliterna om Jehova, och vad lovade de att göra?

16 När israeliterna hade återvänt från Babylon föll de tillbaka till sitt gamla mönster och övergav Jehovas lag. Vad ledde det till? Leviterna förklarade i sin bön: ”Se! Vi är i dag slavar; och i det land som du gav våra förfäder för att de skulle äta dess frukt och dess goda, se, där är vi slavar, och dess rika avkastning tillfaller de kungar som du har satt över oss för våra synders skull, och ... vi är i stor nöd.” (Neh. 9:36, 37)

17 Menade leviterna att Jehova var orättvis mot sitt folk? Verkligen inte! De sa: ”Du är rättfärdig i allt som har kommit över oss, ty du har handlat trofast, men vi har handlat ondskefullt.” (Neh. 9:33) Sedan avslutas den här osjälviska bönen med ett högtidligt löfte att nationen i fortsättningen ska följa Guds lag. (Läs Nehemja 9:38; 10:29) De skrev ner sitt löfte i ett dokument som 84 judiska ledare satte sitt sigill på. (Neh. 10:1–27)

18, 19. a) Vad behöver vi för att få leva i Guds nya värld? b) Vad ska vi fortsätta att be om, och varför det?

18 För att kunna bli sådana människor som Jehova vill ha i sin nya värld behöver vi bli tillrättavisade av honom. ”Vad är det för en son som en far inte tuktar?” frågade aposteln Paulus. (Hebr. 12:7) Vi visar att vi tar emot Jehovas vägledning genom att vi troget håller ut i tjänsten för honom och låter hans ande forma oss. Och om vi skulle begå en allvarlig synd kan vi vara säkra på att Jehova kommer att förlåta oss om vi verkligen ångrar oss och ödmjukt tar emot hans tillrättavisning.

19 Snart kommer Jehova att göra sig ett ännu större namn än när han befriade israeliterna ur Egypten. (Hes. 38:23) Och lika säkert som att hans forntida folk fick komma in i det utlovade landet kommer alla som bevarar sig trogna i vår tid att få komma in i Guds rättfärdiga nya värld. (2 Petr. 3:13) Med tanke på den fantastiska framtidsutsikten vill vi verkligen fortsätta be om att Jehovas härliga namn ska bli helgat. Nästa artikel behandlar en annan bön som visar vad vi måste göra för att få Guds välsignelse nu och för evigt.