Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

VAKTTORNET (STUDIEUPPLAGAN) OKTOBER 2013

Lev i harmoni med Jesus bön

Lev i harmoni med Jesus bön

”Fader, ... förhärliga din son, så att Sonen kan förhärliga dig.” (JOH. 17:1)

1, 2. Berätta vad Jesus gjorde när han och hans apostlar hade firat påsken år 33.

DET är sent på kvällen den 14 nisan år 33 v.t. Jesus och hans närmaste vänner har just firat påsken, som påminner dem om hur Gud befriade deras förfäder från slaveriet i Egypten. Men hans trogna lärjungar ska få uppleva en långt större, ”evig befrielse”. Redan nästa dag kommer Jesus att dödas av sina fiender. Men den avskyvärda handlingen kommer att vändas till en välsignelse. Tack vare hans utgjutna blod kan människor befrias från synd och död. (Hebr. 9:12–14)

2 För att vi inte skulle glömma Jehovas kärleksfulla gåva instiftade Jesus ett nytt årligt firande som ersatte påsken. Det gjorde han genom att bryta ett osyrat bröd i bitar och ge till var och en av sina 11 trogna apostlar. Han sa: ”Detta betyder min kropp som skall ges ut till förmån för er. Fortsätt att göra detta till minne av mig.” Sedan tog han också en bägare med rött vin och sa: ”Denna bägare betyder det nya förbundet i kraft av mitt blod, som skall utgjutas till förmån för er.” (Luk. 22:19, 20)

3. a) Vilken stor förändring inträffade efter Jesus död? b) Vilka frågor ska vi se närmare på när vi går igenom Jesus bön?

3 Det gamla lagförbundet mellan Jehova och Israels nation skulle snart upphöra. Det skulle ersättas av ett nytt förbund mellan Jehova och Jesus smorda efterföljare. Jesus var mycket intresserad av att det skulle gå bra för den här nya andliga nationen. Den bokstavliga nationen Israel var hopplöst splittrad religiöst och socialt, och det drog stor vanära över Guds heliga namn. (Joh. 7:45–49; Apg. 23:6–9) I kontrast till det ville Jesus att hans efterföljare skulle vara förenade och samarbeta harmoniskt och  på så sätt ära Guds namn. Så vad gör han? Han ber den vackraste bön en människa någonsin kan ha förmånen att få läsa. (Joh. 17:1–26; se bilden i inledningen.) Vi i vår tid kan se tillbaka och fråga: ”Har Gud besvarat Jesus bön?” Vi bör också granska oss själva och fråga: ”Lever jag i harmoni med den bönen?”

JESUS PRIORITERINGAR

4, 5. a) Vad lär vi oss av hur Jesus inleder sin bön? b) Hur besvarade Jehova den begäran Jesus framställde för egen del?

4 Jesus undervisar sina lärjungar till långt in på natten och ger dem dyrbar kunskap från Gud. Sedan lyfter han blicken mot himlen och ber: ”Fader, stunden har kommit; förhärliga din son, så att Sonen kan förhärliga dig, liksom du har gett honom myndighet över allt kött, för att han skall ge dem – hela det antal som du har gett honom – evigt liv. ... Jag har förhärligat dig på jorden genom att jag har fullbordat det verk som du har gett mig att utföra. Och nu, Fader, förhärliga du mig hos dig själv med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.” (Joh. 17:1–5)

5 Lägg märke till vad som var viktigast i Jesus bön. Det som låg honom varmast om hjärtat var att förhärliga sin himmelske Fars namn, och det stämmer med det första Jesus ber om i mönsterbönen: ”Fader, låt ditt namn bli helgat.” (Luk. 11:2) Sedan tänker Jesus på sina lärjungar och ber att Jehova ska ge dem ”evigt liv”. Först därefter ber Jesus om något för egen del: ”Fader, förhärliga du mig hos dig själv med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.” Jehova besvarar hans bön och ger honom till och med mer än han ber om. Han ger honom ”ett namn som är förnämligare än” änglarnas namn. (Hebr. 1:4)

LÄR KÄNNA DEN ENDE SANNE GUDEN

6. Vad behövde apostlarna göra för att få evigt liv, och hur vet vi att de lyckades?

6 I sin bön tar Jesus också upp vad vi som ofullkomliga människor måste göra för att få den oförtjänta gåvan evigt liv. (Läs Johannes 17:3.) Han säger att det är nödvändigt att vi ”lär känna” Gud och Kristus. Hur kan vi göra det? Först måste vi göra allt vi kan för att lära oss mer om Jehova och hans son. Sedan måste vi använda det vi lär oss i vårt dagliga liv. Apostlarna hade tagit de här stegen, för Jesus fortsätter sin bön: ”De uttalanden som du gav mig har jag gett åt dem, och de har tagit emot dem.” (Joh. 17:8) Men för att få evigt liv behövde de fortsätta begrunda Guds ord och tillämpa det. Klarade de trogna apostlarna av att göra det under resten av sitt jordiska liv? Ja, det gjorde de. Vi vet det därför att deras namn är outplånligt inskrivna på de tolv grundstenarna till det himmelska nya Jerusalem. (Upp. 21:14)

7. Vad innebär det att ”känna” Gud, och varför är det så viktigt?

7 Enligt kännare av biblisk grekiska har det verb som kan återges ”lära känna” eller ”fortsätta att inhämta kunskap” också betydelsen ”känna”, som en alternativ lydelse i fotnoten till Johannes 17:3 i studieutgåvan anger (”att de känner dig”). Dessa betydelser är alla viktiga och kompletterar varandra. Att man ”lär känna” Gud, eller ”fortsätter att inhämta kunskap” om honom, syftar alltså på en fortgående process som leder fram till att man ”känner” honom. Men att känna den högste personen i  universum inbegriper naturligtvis mycket mer än att rent intellektuellt känna till hans egenskaper och avsikter. Om vi ska kunna säga att vi känner Jehova måste vi ha ett nära, kärleksfullt förhållande till honom och till våra medtroende. I Bibeln sägs det: ”Den som inte älskar har inte lärt känna Gud.” (1 Joh. 4:8) Att känna Gud innebär alltså att göra hans vilja. (Läs 1 Johannes 2:3–5.) Det är verkligen en fantastisk förmån att få räknas till dem som känner Jehova! Men man kan förlora det dyrbara förhållandet, som Judas Iskariot gjorde. Vi måste arbeta hårt för att bevara det. Då kommer Jehova att ge oss den oförtjänta gåvan evigt liv. (Matt. 24:13)

”FÖR DITT EGET NAMNS SKULL”

8, 9. Vad var det viktigaste för Jesus under hans jordiska tjänst, och vilken religiös sedvänja måste han ha avskytt?

8 När man läser Jesus bön i Johannes sjuttonde kapitel ser man tydligt att han hade djup kärlek till sina apostlar och även till sina framtida efterföljare. (Joh. 17:20) Men samtidigt måste vi komma ihåg att vår räddning inte var det viktigaste för Jesus. Från första till sista dagen av sin jordiska tjänst gick Jesus in för att förhärliga och ära sin Fars namn. När han till exempel tillkännagav vad som var hans uppdrag läste han ur en skriftrulle med Jesajas profetia: ”Jehovas ande är över mig, eftersom han har smort mig till att förkunna goda nyheter för de fattiga.” Vi kan vara övertygade om att Jesus uttalade Guds namn tydligt när han läste de här orden. (Luk. 4:16–21)

9 Enligt judisk tradition hade de judiska ledarna avrått människor från att använda Guds namn långt innan Jesus kom till jorden. Jesus avskydde säkert den här obibliska sedvänjan. Han sa till sina motståndare: ”Jag har kommit i min Faders namn, men ni tar inte emot mig; om någon annan skulle komma i sitt eget namn, då skulle ni ta emot honom.” (Joh. 5:43) Bara några  dagar före sin död visade Jesus återigen vad som var det viktigaste i hans liv. Han bad: ”Fader, förhärliga ditt namn.” (Joh. 12:28) Det är alltså inte konstigt att Jesus i den bön vi nu går igenom gång på gång visar att Guds namn betyder mycket för honom.

10, 11. a) Vad innebar det att Jesus gjorde Guds namn känt? b) Varför gör Jesus lärjungar Jehovas namn känt?

10 Jesus ber: ”Jag har gjort ditt namn uppenbart för de människor som du har gett mig ur världen. De var dina, och du gav dem åt mig, och de har hållit ditt ord. Därtill är jag inte längre i världen, men de är i världen och jag går nu till dig. Helige Fader, vaka över dem för ditt eget namns skull, som du har gett mig, för att de skall vara ett alldeles som vi är.” (Joh. 17:6, 11)

11 Men att Jesus gjorde sin Fars namn känt för sina lärjungar innebar mer än att han bara använde det. Jesus hjälpte dem också att förstå vad Guds namn representerade, dvs. Guds underbara egenskaper och det kärleksfulla sätt han behandlar oss på. (2 Mos. 34:5–7) Från sin upphöjda ställning i himlen fortsätter Jesus att hjälpa sina lärjungar att göra Jehovas namn känt över hela världen. Vad är syftet med det? Att samla in fler lärjungar innan slutet för den här onda världsordningen kommer. Och tänk vad upphöjt Jehovas namn kommer att bli när han griper in och räddar sina lojala vittnen! (Hes. 36:23)

”FÖR ATT VÄRLDEN SKALL TRO”

12. Vad behöver vi tänka på för att lyckas i vårt livräddande arbete?

12 Medan Jesus var här på jorden ansträngde han sig för att hjälpa lärjungarna att övervinna sina svagheter. Det var viktigt för att de skulle kunna fullborda det arbete som Jesus hade påbörjat. Jesus ber: ”Alldeles som du har sänt ut mig i världen, har också jag sänt ut dem i världen.” Jesus betonar tre saker som var viktiga för att de skulle lyckas i det här livräddande arbetet. För det första ber han att lärjungarna inte ska vara någon del av Satans värld. För det andra ber han att de ska helgas, eller hållas heliga, genom att tillämpa sanningen i Guds ord på sig själva. För det tredje ber Jesus upprepade gånger att hans lärjungar ska vara förenade med samma band av kärlek som finns mellan honom och hans Far. Detta kräver självrannsakan. Vi bör alla fråga oss: ”Lever jag i harmoni med det Jesus bad om?” Jesus var säker på att om hans efterföljare gjorde det så skulle många sätta tro till honom och ta emot budskapet. (Läs Johannes 17:15–21.)

De första kristna samarbetade med helig ande och kunde därför bevara enheten. (Se paragraf 13.)

13. Hur besvarades Jesus bön under det första århundradet?

13 Vi kan se att Jesus bön blev besvarad genom att studera Apostlagärningarna, den bibelbok som kommer efter de fyra evangelieskildringarna. Tänk på allt som hade kunnat splittra den första kristna församlingen, som bestod av judar och icke-judar, fattiga och rika, slavar och slavägare. Men ändå blev de så sammansvetsade att de kunde liknas vid de olika delarna i en människokropp där Jesus var huvudet. (Ef. 4:15, 16) Ingen dålig bedrift mitt i Satans splittrade värld! All ära för detta måste gå till Jehova, som gjorde det möjligt genom sin mäktiga heliga ande. (1 Kor. 3:5–7)

Jehovas folk världen över är förenade. (Se paragraf 14.)

14. Hur har Jesus bön besvarats i vår tid?

14 Tyvärr bevarades inte den här fantastiska enheten efter apostlarnas död. Som det var förutsagt började i stället ett stort avfall som resulterade i  kristenhetens många sekter. (Apg. 20:29, 30) Men år 1919 befriade Jesus sina smorda efterföljare från fångenskapen under falsk religion och förenade dem i ”ett fullkomligt föreningsband”. (Kol. 3:14) Hur har deras predikoarbete påverkat resten av världen? Mer än sju miljoner ”andra får” från ”alla nationer och stammar och folk och språk” har slutit sig till de smorda och tjänar Gud tillsammans med dem som en enda hjord. (Joh. 10:16; Upp. 7:9) Vilket enastående svar på Jesus bön till Jehova: ”Så att världen kan veta att du har sänt ut mig och att du har älskat dem alldeles som du har älskat mig.” (Joh. 17:23)

EN INNERLIG AVSLUTNING

15. Vad bad Jesus om för sina smorda lärjungar?

15 Tidigare under kvällen den 14 nisan gav Jesus sina apostlar ”härlighet” – han visade dem ära genom att sluta ett förbund med dem om att de skulle få regera med honom i hans rike. (Luk. 22:28–30; Joh. 17:22) Nu ber Jesus för alla dem som skulle komma att bli hans smorda efterföljare: ”Fader, vad det beträffar, som du har gett mig, vill jag att där jag är också de må vara med mig, för att betrakta min härlighet som du har gett mig, därför att du älskade mig före världens grundläggning.” (Joh. 17:24) De andra fåren känner glädje över detta, inte avundsjuka, och det är ytterligare ett bevis på den enhet som finns bland de sanna kristna på jorden i dag.

16, 17. a) Vilken beslutsamhet visade Jesus i avslutningen av sin bön? b) Vad bör vi vara beslutna att göra?

16 De flesta i vår tid väljer att bortse från de tydliga bevisen för att Jehova har ett enat folk som verkligen känner honom. Många gånger beror det på att de påverkats av sina religiösa ledare. Situationen var likadan under det första århundradet. Därför avslutar Jesus med de här innerliga orden: ”Rättfärdige Fader, världen har sannerligen inte lärt känna dig; men jag har lärt känna dig, och dessa har lärt känna att du har sänt ut mig. Och jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt, för att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem och jag i gemenskap med dem.” (Joh. 17:25, 26)

17 Vem kan förneka att Jesus har levt i harmoni med sin bön? Som församlingens huvud fortsätter han att hjälpa oss att göra hans Fars namn och avsikter kända. Vi vill gärna underordna oss hans ledning genom att med iver följa hans befallning att predika och göra lärjungar. (Matt. 28:19, 20; Apg. 10:42) Dessutom anstränger vi oss hårt för att bevara vår dyrbara enhet. Då lever vi i harmoni med Jesus bön, till ära för Jehovas namn och till vår eviga lycka.