Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

VAKTTORNET (STUDIEUPPLAGAN) APRIL 2013

De ville göra mer – i Mexiko

De ville göra mer – i Mexiko

DET värmer hjärtat när vi ser allt fler unga vittnen förenkla sina liv för att kunna utöka sin tjänst. (Matt. 6:22) Vilka förändringar gör de? Vilka hinder möter de? För att få reda på det ska vi bekanta oss med några som tjänar i Mexiko.

”VI BEHÖVDE GÖRA EN FÖRÄNDRING”

Dustin och Jassa från USA gifte sig i januari 2007. Kort därefter kunde de förverkliga något de hade drömt om länge – att köpa en segelbåt och bo på den året runt. Den låg förtöjd nära Astoria i Oregon. Det är en pittoresk stad omgiven av skogsbeklädda kullar och snötäckta berg, inte långt från Stilla havet. ”Vart man än vände blicken hade man en hissnande utsikt!” säger Dustin. De tyckte att de levde ett enkelt liv och att de förtröstade på Jehova. De resonerade som så att de trots allt bodde på en båt på 26 fot (7,9 meter), arbetade deltid, tillhörde en utländsk församling och var hjälppionjärer då och då. Men efter ett tag insåg de att de lurade sig själva. ”I stället för att understödja församlingen gick det mesta av tiden åt till att fixa med båten”, säger Dustin. ”Vi förstod att vi behövde göra en förändring i våra liv om vi verkligen ville sätta Jehova främst.”

 Jassa tillägger: ”Innan jag gifte mig bodde jag i Mexiko, där jag tillhörde en engelsk församling. Jag trivdes bra där och ville gärna flytta tillbaka.” Dustin och Jassa använde den andliga familjekvällen till att bygga upp sin önskan att tjäna utomlands. De läste levnadsskildringar om bröder och systrar som hade flyttat till länder där fälten var ”vita till skörd”. (Joh. 4:35) ”Vi ville uppleva samma glädje”, säger Dustin. När några av deras vänner i Mexiko berättade att det behövdes hjälp i en nybildad grupp bestämde de sig. De sa upp sig från sina arbeten, sålde båten och flyttade till Mexiko.

”DET BÄSTA SOM NÅGONSIN HÄNT OSS”

Dustin och Jassa bosatte sig i staden Tecomán – fortfarande nära Stilla havet men drygt 400 mil söder om Astoria. ”I stället för en sval bris och utsikt mot bergen har vi nu brännande hetta och citronträd så långt ögat kan nå”, säger Dustin. Till en början hade de svårt att få jobb. Eftersom de hade ont om pengar åt de ris och bönor två gånger om dagen, vecka efter vecka. ”Men just när vi inte stod ut längre”, säger Jassa, ”började våra bibelstudier ge oss mangofrukter, bananer, papayor och, så klart, påsar fulla med citroner!” Efter ett tag började de arbeta för en skola i Taiwan som erbjuder språkkurser online. Den inkomsten klarar de sig gott och väl på.

Vad tycker Dustin och Jassa om sin nya livsstil? ”Det här är det bästa som någonsin hänt oss”, säger de. ”Vårt förhållande till Jehova och till varandra är starkare än vi trodde var möjligt. Varje dag gör vi så mycket tillsammans – går ut i tjänsten, pratar om hur vi kan hjälpa våra bibelstudier och förbereder mötena. Vi slipper också den press vi kände förut.” De tillägger: ”Vi förstår nu vad löftet i Psalm 34:8 verkligen betyder: ’Smaka och se att Jehova är god.’”

VAD MOTIVERAR DEM ATT STÄLLA SIG TILL FÖRFOGANDE?

Mer än 2 900 bröder och systrar har flyttat för att hjälpa till i delar av Mexiko där det fortfarande finns ett stort behov av förkunnare. Det är både gifta och ogifta, och många är i 20- eller 30-årsåldern. Vad har fått alla dessa vittnen att ta sig an den här utmaningen? När en grupp av dem fick den frågan gav de tre huvudsakliga skäl. Vilka var det?

Leticia and Hermilo

De ville visa sin kärlek till Jehova och sina medmänniskor. Leticia blev döpt när hon var 18. Hon berättar: ”När jag överlämnade mig åt Jehova  förstod jag att det betyder att tjäna honom av hela mitt hjärta och hela min själ. Så för att visa att jag älskar Jehova helhjärtat ville jag använda mer av min tid och energi i tjänsten för honom.” (Mark. 12:30) Hermilo, som är gift med Leticia, flyttade till ett behovsdistrikt när han var drygt 20. Han säger: ”Jag förstod att det bästa sättet jag kunde visa min kärlek till mina medmänniskor var genom att hjälpa dem att fylla sitt andliga behov.” (Mark. 12:31) Därför lämnade han sitt liv i Monterrey, där han jobbade på en bank och hade en bekväm tillvaro, och flyttade till en mindre stad.

Essly

De ville uppleva äkta och bestående glädje. Inte långt efter sitt dop följde Leticia med en erfaren pionjärsyster och gick i tjänsten en månad i ett avlägset samhälle. Leticia minns: ”Jag var fascinerad. Jag blev så glad när jag såg hur folk tog emot budskapet från Bibeln. Vid slutet av den månaden bestämde jag mig för att det var det här jag ville göra med mitt liv!” Det var på samma sätt för Essly, en ogift syster som nu är drygt 20. Medan hon fortfarande gick i skolan träffade hon flera entusiastiska vittnen som hade provat på sådan tjänst. Deras glädje fick henne att också vilja göra en insats där behovet är stort. Hon säger: ”När jag såg brödernas och systrarnas glada ansikten ville jag leva det liv som de levde.” Många systrar har reagerat likadant som Essly. I Mexiko tjänar faktiskt mer än 680 ogifta systrar på behovsdistrikt. De är verkligen fina exempel för både yngre och äldre!

De ville leva ett meningsfullt och innehållsrikt liv. Efter skolan erbjöds Essly ett universitetsstipendium. Hennes jämnåriga uppmuntrade henne att ta emot det och satsa på ett ”normalt liv” – skaffa sig en examen, göra karriär, köpa bil och ge sig ut och resa. Men hon följde inte deras råd. Hon berättar: ”Flera av mina vänner i sanningen gjorde sådana val, och jag såg hur deras andliga mål hamnade längre ner på prioriteringslistan. Jag lade också märke till att de blev frustrerade över de problem de stötte på när de engagerade sig mer och mer i världen. Jag ville använda min ungdomstid till att tjäna Jehova fullt ut.”

Racquel och Phillip

Essly gick några kompletterande kurser som gjorde det möjligt för henne att försörja sig samtidigt som hon var pionjär, och sedan flyttade hon till ett område där det var stort behov av  förkunnare. Hon gav sig också i kast med att lära sig de inhemska språk som talas av otomi och tlapaneker. När hon nu ser tillbaka på sina tre år i isolerade områden säger hon: ”Att tjäna där behovet är större har gjort mitt liv rikt och meningsfullt. Men mest av allt har det fördjupat mitt förhållande till Jehova.” Phillip och Racquel, ett par som är lite över 30 och kommer från USA, instämmer. ”Världen förändras så snabbt att många tycker att livet känns osäkert. Men vi som tjänar där många fortfarande vill lyssna till Bibelns budskap känner att det vi gör är meningsfullt. Det ger oss så mycket!”

HUR MAN KLARAR AV UTMANINGAR

Verónica

Att tjäna där behovet är större har naturligtvis sina utmaningar. En sådan utmaning kan vara att försörja sig. Det kan innebära att man måste anpassa sig efter nya förhållanden. Verónica, en erfaren pionjär, berättar: ”På ett av mina distrikt tillagade jag och sålde billig snabbmat. På ett annat ställe sålde jag kläder och klippte hår. För tillfället städar jag ett privat hem och leder en kurs för nyblivna föräldrar som ska hjälpa dem att kommunicera med sina barn.”

Det kan vara särskilt svårt att ta till sig en ny kultur med dess seder och bruk när man bor tillsammans med den inhemska befolkningen på en isolerad plats. Så var det för Phillip och Racquel när de tjänade på ett distrikt där man talade nahuatl. ”Kulturkrocken blev enorm”, säger Phillip. Vad gjorde att de klarade omställningen? ”Vi koncentrerade oss på de positiva sidorna hos dem som talade nahuatl – deras starka familjesammanhållning, deras uppriktighet mot varandra och deras generositet.” Racquel tillägger: ”Vi lärde oss mycket av att bo där och av att lära känna våra bröder och systrar i det isolerade samhället.”

HUR MAN KAN FÖRBEREDA SIG

Så vad kan man göra för att förbereda sig om man funderar på att flytta till ett behovsdistrikt i ett isolerat område? Bröder och systrar med erfarenhet av detta rekommenderar att man förenklar sitt liv och lär sig att vara förnöjsam innan man flyttar. (Fil. 4:11, 12) Vad mer kan man göra? Leticia säger: ”Jag undvek den typ av arbete som krävde att jag var låst vid en viss plats under lång tid. Jag ville ha friheten att kunna flytta när som helst, var eller när behovet än uppstod.” Hermilo berättar: ”Jag lärde mig att laga mat, tvätta och stryka.” Verónica säger: ”Medan jag fortfarande bodde hemma hjälpte jag till med att städa och lärde mig hur man lagar nyttig mat som inte kostar för mycket. Jag lärde mig också att vara sparsam.”

Amelia och Levi

Levi och Amelia kommer från USA och har varit gifta i åtta år. De berättar hur deras specifika böner hjälpte dem att förbereda sig för att flytta till Mexiko. Levi säger: ”Vi räknade på hur mycket pengar vi skulle behöva för att klara oss utomlands i ett år och bad sen Jehova om hjälp att tjäna ihop exakt den summan.” Inom loppet av några månader hade de fått ihop den summa de hade nämnt i sina böner, och de flyttade direkt. Levi fortsätter: ”Jehova hade besvarat vår specifika begäran, så nu var det dags för oss att göra vår del.” Amelia tillägger: ”Vi trodde att vi bara skulle kunna stanna ett år, men nu har vi varit här i sju år, och vi har inga planer på att flytta! Här får vi med egna ögon se hur Jehova hjälper oss. Vi ser bevis på hans godhet varje dag.”

Adam and Jennifer

Bönen spelade en avgörande roll också för Adam och Jennifer, ett par från USA som tjänar på engelsktalande distrikt i Mexiko. De säger: ”Vänta inte på de perfekta omständigheterna. Gör din önskan att tjäna utomlands till ett böneämne, och handla sen i överensstämmelse med dina böner. Förenkla ditt liv, skriv till avdelningskontoret i det land du vill flytta till, och när du har beräknat kostnaden är det bara att flytta!” * Om du gör det har du ett spännande och andligt givande liv framför dig.

^ § 21 Mer information hittar du i artikeln ”Kan du ’ta steget över till Makedonien’?” i Tjänsten för Guds kungarike för augusti 2011.

Ta reda på mer

Vilka utbildningsmöjligheter har pionjärer?

Vilken utbildning har de som ägnar mycket av sin tid åt att predika möjlighet att gå få?