Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

VAKTTORNET (STUDIEUPPLAGAN) MARS 2013

Var det verkligen Josephus som skrev det?

Var det verkligen Josephus som skrev det?

Historikern Flavius Josephus, som levde i det första århundradet, nämner Jakobs död och säger att han var ”bror till den Jesus som kallades Kristus”. Många experter menar att det här uttalandet är äkta. Men somliga betvivlar äktheten i ett annat uttalande han gör om Jesus. Detta textavsnitt, som är känt som Testimonium Flavianum, lyder:

”Vid denna tid framträdde Jesus, en vis människa, om det nu går att kalla honom en människa. Ty han utförde otroliga gärningar. En lärare var han för människor som villigt tog emot sanningen. Han drog till sig många, både judar och hedningar. Han var Kristus [ho Khristos]. På våra ledares inrådan hade Pilatus dömt honom att korsfästas, men de som hade älskat honom medan han levde övergav honom inte. Ty på tredje dagen visade han sig åter för dem såsom levande, precis som de gudomliga profeterna hade förutsagt om honom, förutom tio tusen andra underbara ting. Och ända till nu har de kristna, som är uppkallade efter honom, inte försvunnit.” (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], tjugonde boken)

Ända sedan slutet av 1500-talet har det rasat en hetsig debatt mellan dem som menar att det här avsnittet är äkta och dem som betvivlar att det var Josephus som skrev det. Serge Bardet, en fransk historiker och expert på klassisk litteratur, har försökt reda ut begreppen, som blivit rejält tilltrasslade med tiden. Han har sammanställt sin forskning i boken Le Testimonium Flavianum—Examen historique considérations historiographiques.

Josephus var ingen kristen författare. Han var en judisk historiker, och därför kretsar kontroversen till stor del kring att titeln ”Kristus” i bestämd form (ho Khristos) används om Jesus. Efter att ha analyserat den titeln hävdar Bardet att formuleringen ”i alla avseenden överensstämmer med det grekiska bruket att använda den [bestämda] artikeln i samband med namn på personer”. Bardet tillägger att ”Josephus användning av termen [ho] Khristos inte är någon omöjlighet” ur ett judiskt och kristet perspektiv, utan dessutom en ledtråd som ”kritiker i allmänhet har gjort det stora misstaget att förbise”.

Men kan någon i efterhand ha härmat Josephus stil och broderat ut texten? Efter att ha analyserat texten och historiska fakta säger Bardet att en sådan bedrift skulle ha varit ett mirakel. Det skulle krävas en förfalskare med ”en fallenhet för att imitera som närmast saknar motstycke under hela antiken”, med andra ord någon som var ”lika ’josephisk’ som Josephus själv”.

Så vad handlar saken egentligen om? Bardet riktar uppmärksamheten på problemets kärna när han säger att ”Testimonium har ifrågasatts – till skillnad från majoriteten av forntida texter – helt enkelt därför att det har väckts frågor om Testimonium”. Han fortsätter och säger att de ställningstaganden som gjorts under århundradenas gång mer grundar sig på ”dolda motiv” än på en deduktiv textanalys, som starkt skulle tala för dess äkthet.

Det återstår att se om Bardets analys kommer att förändra forskarvärldens syn på Testimonium Flavianum. En framstående expert på hellenistisk judendom och urkristendom, Pierre Geoltrain, har i alla fall blivit övertygad. Han hade länge betraktat Testimonium som en förfalskning och förlöjligat alla som trodde att det var ett autentiskt textavsnitt. Men Bardets forskning fick honom att ändra uppfattning. Geoltrain har sagt att ”ingen hädanefter borde drista sig till att tala om Josephus ’osannolika vittnesbörd’”.

Jehovas vittnen har naturligtvis ännu starkare skäl att acceptera att Jesus är Kristus – de som finns i Bibeln. (2 Tim. 3:16)