Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

VAKTTORNET (STUDIEUPPLAGAN) JANUARI 2013

Äldstebröder – medarbetare till vår glädje

Äldstebröder – medarbetare till vår glädje

”Vi är medarbetare till er glädje.” (2 KOR. 1:24)

1. Varför blev Paulus glad över nyheterna om vännerna i Korinth?

DET VAR år 55 v.t. Paulus var i hamnstaden Troas, men hans tankar var fortfarande hos vännerna i Korinth. Tidigare det året hade han tyvärr fått höra att bröderna där grälade med varandra. Och eftersom han kände sig som en andlig far för dem, så hade han skrivit ett brev för att tillrättavisa dem. (1 Kor. 1:11; 4:15) Han hade också skickat sin medarbetare Titus till Korinth. Titus skulle ge Paulus en rapport om läget när de sågs igen i Troas. Nu väntade Paulus på Titus och längtade efter att få höra hur det hade gått. Men till Paulus stora besvikelse kom inte Titus. Vad skulle Paulus göra? Han seglade till Makedonien, och till sin glädje fick han träffa Titus där. Titus kunde berätta att vännerna i Korinth hade reagerat positivt på Paulus brev och såg fram emot att få återse honom. När Paulus hörde det gladde han sig ”ännu mer”. (2 Kor. 2:12, 13; 7:5–9)

2. a) Vad skrev Paulus till korinthierna om tro och glädje? b) Vilka frågor ska vi ta upp?

2 Paulus skrev kort därefter ett andra brev till korinthierna. Där skrev han: ”Inte för att vi är herrar över er tro, utan vi är medarbetare till er glädje, för det är genom er tro ni står.” (2 Kor. 1:24) Vad menade Paulus? Och vad kan äldstebröder i dag lära sig av det?

VÅR TRO OCH GLÄDJE

3. a) Vad menade Paulus när han skrev: ”Det är genom er tro ni står”? b) Hur kan de äldste följa Paulus exempel?

3 Paulus tog upp två viktiga sidor av vår tillbedjan – tro och glädje. Först nämnde Paulus tro och skrev: ”Inte för att vi är herrar över er tro, ...  för det är genom er tro ni står.” Paulus gav alltså vännerna i Korinth ett erkännande och sa att de var lojala mot Gud på grund av sin egen tro, inte på grund av Paulus eller någon annan människa. Han hade inget behov av att styra över deras tro. Han var övertygad om att de ville vara trogna och göra det rätta. (2 Kor. 2:3) I dag följer äldste Paulus exempel när de litar på att bröderna och systrarna utövar tro och har rätt motiv i sin tjänst för Gud. (2 Thess. 3:4) De ställer inte upp strikta regler för vännerna i församlingen, utan hjälper dem att tillämpa bibliska principer och följa vägledningen från Jehovas organisation. Äldstebröder i dag spelar inte herrar över sina bröder och deras tro. (1 Petr. 5:2, 3)

4. a) Vad ville Paulus säga när han skrev: ”Vi är medarbetare till er glädje”? b) Hur kan äldste i dag visa samma inställning som Paulus?

4 Paulus skrev också: ”Vi är medarbetare till er glädje.” Vilka syftade han på? Han syftade på sig själv och dem han samarbetade med. Hur kan vi veta det? Därför att i samma brev till korinthierna nämnde Paulus två av sina medarbetare: ”Jesus ... har blivit predikad bland er genom oss, det vill säga genom mig och Silvanus och Timoteus.” (2 Kor. 1:19) Dessutom, när Paulus använde uttrycket ”medarbetare” i sina brev, syftade han alltid på dem han samarbetade med i tjänsten, som Apollos, Aquila, Prisca, Timoteus, Titus och andra. (Rom. 16:3, 21; 1 Kor. 3:6–9; 2 Kor. 8:23) När Paulus sa ”vi är medarbetare till er glädje”, försäkrade han korinthierna om att han och hans medarbetare ville göra allt för att hjälpa bröderna och systrarna att tjäna Jehova med ett glatt hjärta. De äldste i dag vill göra likadant. De vill på alla sätt hjälpa vännerna att ”tjäna Jehova med glädje”. (Ps. 100:2; Fil. 1:25)

5. Vilken fråga fick några bröder och systrar, och vad ska vi tänka på?

5 För inte så länge sedan fick några erfarna bröder och systrar i olika delar av världen en inbjudan att svara på frågan ”Vad har de äldste sagt och gjort som gett dig större glädje?” Det här studiet tar upp deras synpunkter, och vi kan fundera på hur vi själva skulle ha svarat. Dessutom kan var och en av oss passa på att begrunda hur vi kan bidra till glädjen i församlingen. *

”HÄLSA PERSIS, VÅR ÄLSKADE SYSTER”

6, 7. a) Hur kan äldstebröder efterlikna Jesus, Paulus och andra av Guds tjänare? b) Varför är det viktigt att lära sig vännernas namn?

6 Många av våra bröder och systrar säger att de blir glada när de äldste visar dem personligt intresse. Äldste kan göra det genom att efterlikna något som David, Elihu och Jesus gjorde för att visa uppriktigt intresse för andra. (Läs 2 Samuelsboken 9:6; Job 33:1; Lukas 19:5.) De här tre tjänarna till Jehova använde namnet på den de vände sig till. Paulus insåg också hur viktigt det är att komma ihåg och använda sina medtroendes namn. Han avslutade ett av sina brev med att hälsa personligen till mer än 25 bröder och systrar. Bland dem fanns en syster som hette Persis, och Paulus skrev: ”Hälsa Persis, vår älskade syster.” (Rom. 16:3–15)

7 En del äldste tycker att det är svårt att komma ihåg namn. Men när en  broder anstränger sig för att göra det, är det som att han säger till vännerna: ”Jag bryr mig om er.” (2 Mos. 33:17) Vännerna känner större glädje om äldstebröderna använder deras namn när de svarar på vakttornsstudiet eller vid andra möten. (Jämför Johannes 10:3.)

”HON HAR MÅNGA GÅNGER ARBETAT HÅRT I HERREN”

8. Hur efterliknade Paulus Jehova och Jesus?

8 Paulus visade också att han var intresserad av andra genom att ge uppriktigt beröm, och det är ytterligare ett sätt att glädja sina medtroende. I det andra brevet till korinthierna, där han skrev att han ville göra allt för att öka deras glädje, sa han också: ”Jag har mycket att berömma mig av när det gäller er.” (2 Kor. 7:4) Han var alltså stolt över vännerna i Korinth, och de kände säkert att hans ord gick rakt till hjärtat. Paulus uttryckte sig på liknande sätt när han skrev till andra församlingar. (Rom. 1:8; Fil. 1:3–5; 1 Thess. 1:8) När han nämnde Persis i sitt brev till församlingen i Rom skrev han: ”Hon har många gånger arbetat hårt i Herren.” (Rom. 16:12) Tänk så uppmuntrad Persis måste ha blivit av de orden! När Paulus berömde andra efterliknade han både Jehova och Jesus. (Läs Markus 1:9–11; Johannes 1:47; Upp. 2:2, 13, 19)

9. Vad händer i församlingen när vi berömmer varandra?

9 Även i vår tid förstår äldstebröder hur viktigt det är uttrycka sin uppskattning i ord och berömma vännerna. (Ords. 3:27; 15:23) När en äldste ger beröm visar han att han lägger märke till och bryr sig om sina medbröder. Och medlemmarna i församlingen behöver verkligen få erkännanden av äldstebröderna. En syster i 50-årsåldern sa något som många håller med om: ”På jobbet får jag sällan beröm. Det är en kylig stämning och alla bara tänker på sig själva. Så när jag får ett erkännande av en äldstebroder för något jag gjort i församlingen känns det så uppfriskande, jag får ny energi. Det känns verkligen att min himmelske far älskar mig.” En ensamstående pappa med två barn kände på samma sätt. Han fick beröm av en äldstebroder för inte så länge sedan. Hur reagerade han på det? Han säger: ”Det gav mig en riktig energikick!” Uppriktigt beröm från en äldste kan verkligen ge oss ny kraft och öka vår glädje. Det i sin tur gör oss ännu mer beslutsamma att fortsätta vandra på livets väg och att ”inte bli trötta”. (Jes. 40:31)

”HERDAR FÖR GUDS FÖRSAMLING”

10, 11. a) Hur kan äldste efterlikna Nehemja? b) Hur kan äldste ge andlig uppmuntran vid herdebesök?

10 Vad i synnerhet kan äldste göra för att visa personligt intresse för sina medtroende och bidra till församlingens glädje? De kan ta initiativet att hjälpa dem som behöver stöd och uppmuntran. (Läs Apostlagärningarna 20:28.) När de äldste gör det efterliknar de forna tiders andliga herdar. Vi kan se närmare på vad tillsyningsmannen Nehemja gjorde när han insåg att några av hans judiska landsmän hade blivit andligt svaga. Bibeln berättar att han genast trädde fram inför folket och uppmuntrade dem. (Neh. 4:14) Äldste i vår tid vill göra likadant. De ”träder fram”, alltså tar initiativet, för att stärka sina bröders tro. Om det är praktiskt möjligt besöker de vännerna i deras hem för att uppmuntra dem  personligen. Under sådana herdebesök vill de gärna ge en ”andlig gåva”. (Rom. 1:11) Hur kan de göra det?

11 Innan en broder gör ett herdebesök behöver han ta sig tid att tänka på den han ska besöka. Vad går den här brodern eller systern igenom just nu? Vad kan jag säga för att uppmuntra honom eller henne? Vilket bibelställe passar i det här fallet? Vilken person i Bibeln hade liknande omständigheter? Förberedelse kommer att hjälpa en äldstebroder att ha ett meningsfullt samtal och inte bara prata om väder och vind. Under ett herdebesök lyssnar han uppmärksamt när brodern eller systern lättar sitt hjärta. (Jak. 1:19) En syster sa: ”Det är så skönt när äldstebröderna tar sig tid och lyssnar.” (Luk. 8:18)

Genom förberedelse kan äldstebröder ge andliga gåvor när de gör herdebesök.

12. Vilka i församlingen behöver uppmuntran, och varför?

12 Vilka behöver få herdebesök? Paulus uppmanade de äldste att ge akt på hela hjorden. Ja, alla i församlingen behöver få uppmuntran, även de förkunnare och pionjärer som har hållit ut i tjänsten i många år. Varför behöver de känna stöd från andliga herdar? Andligt starka personer kan också bli helt utmattade av att stå emot trycket från den här onda världen. Vi ska se närmare på ett exempel ur Davids liv för att förstå varför en andligt stark tjänare till Gud kan behöva stöd.

”ABISAJ ... KOM HONOM TILL UNDSÄTTNING”

13. a) När valde Jisbi-Benob att gå till attack mot David? b) Vad gjorde att Abisaj kunde ingripa i rätt tid?

13 Kort efter att David hade blivit smord till kung ställdes han öga mot öga med Goljat. Han tillhörde ett folkslag som var onaturligt storväxta, rafaéerna. Den modige David dödade jätten. (1 Sam. 17:4, 48–51; 1 Krön. 20:5, 8) Många år senare under en strid med filistéerna stod han återigen öga mot öga med en jätte. Han hette Jisbi-Benob,  och var också ättling till rafaéerna. (2 Sam. 21:16, noten) Men den här gången blev David nästan dödad av jätten. Varför det? Inte för att David saknade mod, utan för att han saknade fysisk styrka. Bibeln berättar: ”David blev trött.” Så fort Jisbi-Benob förstod att David var utmattad försökte han ”slå ihjäl David”. Men precis när jätten tänkte spetsa David kom ”Abisaj, Serujas son, ... honom till undsättning och slog ner filistén och dödade honom”. (2 Sam. 21:15–17) David var en hårsmån från döden. Så tacksam han måste ha varit att Abisaj höll ett vakande öga på honom och snabbt kom till undsättning när hans liv var i fara! Vad kan vi lära oss av det?

14. a) Hur kan vi klara av stora problem? b) Hur kan äldste hjälpa andra att få tillbaka styrkan och känna glädje igen? Ge ett exempel.

14 Som Jehovas folk utför vi vår tjänst över hela världen trots att Satan och hans anhängare försöker hindra oss på många sätt. Många av oss har stått öga mot öga med jättelika problem, men vi har förtröstat helt och fullt på Jehova och besegrat dem. Men ibland blir den ständiga kampen mot den här världen för mycket för oss, och vi blir trötta och nedstämda. I det här försvagade tillståndet är vi sårbara och riskerar att knäckas av påfrestningar som i vanliga fall inte hade varit några större problem. I en sådan period i livet kan en uppmärksam äldste som ingriper och ger hjälp i rätt tid göra att vi får glädjen och styrkan tillbaka, vilket många har upplevt. En pionjärsyster i 60-årsåldern berättar: ”För en tid sedan mådde jag inte så bra, och tjänsten gjorde mig trött. En äldstebroder märkte det och ville höra hur det stod till med mig. Vi hade ett uppmuntrande samtal om ett avsnitt i Bibeln. Jag tillämpade hans förslag och hade stor nytta av det.” Hon fortsätter: ”Det var verkligen kärleksfullt av brodern att lägga märke till att jag kände mig nere och göra något för att hjälpa mig.” Det är en trygghet att ha äldstebröder som håller ett öga på oss och är redo att komma till undsättning, precis som Abisaj gjorde.

DE VISSTE ATT PAULUS ÄLSKADE DEM

15, 16. a) Varför var Paulus så älskad? b) Varför älskar vi våra äldstebröder?

15 Att vara en herde innebär hårt arbete. Äldstebröder kan ligga sömnlösa på nätterna för att de oroar sig för vännerna och ber för dem. Eller så kan de behöva ge sig i väg mitt i natten för att ge andlig hjälp. (2 Kor. 11:27, 28) Men ändå tar de sitt ansvar på allvar och betjänar vännerna villigt, precis som Paulus gjorde. Han skrev till korinthierna: ”Jag för min del vill mycket gärna förbruka mina tillgångar och låta mig själv helt förbrukas för era själar.” (2 Kor. 12:15) Paulus kärlek till sina bröder motiverade honom att använda all sin kraft för att bygga upp dem. (Läs 2 Korinthierna 2:4; Fil. 2:17; 1 Thess. 2:8) Inte konstigt att vännerna älskade Paulus så mycket! (Apg. 20:31–38)

16 Vi som tjänar Jehova i dag älskar också våra omtänksamma äldstebröder, och när vi ber tackar vi Jehova för att han har gett oss sådana herdar. Vi blir glada när de visar oss personligt intresse. Deras herdebesök berikar oss. Och vi är tacksamma för att de är redo att hjälpa oss när trycket från den här världen gör oss missmodiga. Sådana äldste är verkligen ”medarbetare till ... glädje” för oss.

^ § 5 Samma bröder och systrar fick även den här frågan: ”Vilken egenskap uppskattar du mest hos en äldstebroder?” En överväldigande majoritet svarade ”att han är tillgänglig”. Den här viktiga egenskapen kommer att tas upp i ett senare nummer.