Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Vakttornet (Studieupplagan)  |  November 2012

Förlåt varandra villigt

Förlåt varandra villigt

”Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra.” (KOL. 3:13)

1, 2. Varför bör vi tänka efter om vi är villiga att förlåta andra?

BIBELN hjälper oss att få veta hur Jehova ser på synd och hur han reagerar när vi syndar. Den lär oss också mycket om hans villighet att förlåta. I den förra artikeln fick vi veta varför Jehova förlät David och Manasse. De var förkrossade över det de hade gjort, och det ledde till att de bekände sina synder och var beslutna att inte upprepa dem. De visade sann ånger, och därför lät Jehova dem få ett gott förhållande till honom igen.

2 Vi ska nu behandla ämnet förlåtelse ur ett annat perspektiv. Hur tror du att du skulle ha känt det om ett av Manasses oskyldiga offer hade varit en nära släkting till dig? Skulle du ha kunnat förlåta Manasse? Det här är en relevant fråga, för vi lever i en laglös, våldsam och självisk värld. Så varför skulle en kristen vilja ha en förlåtande inställning? Och om du blir förolämpad eller orättvist behandlad, vad kan då hjälpa dig att hålla känslorna i styr, reagera så som Jehova vill att du ska göra och vara villig att förlåta?

VARFÖR VI BEHÖVER VARA FÖRLÅTANDE

3–5. a) Vilken liknelse använde Jesus för att hjälpa oss att förstå att vi måste vara förlåtande? b) Vad är lärdomen i Jesu liknelse i Matteus 18:21–35?

3 Vi behöver vara villiga att förlåta dem som sårar eller förolämpar oss – oavsett om de tillhör den kristna församlingen eller inte. Det är viktigt för att vi ska kunna bevara goda relationer till familjemedlemmar, vänner, andra människor och Jehova. Bibeln visar att det är ett kristet krav att förlåta andra, oavsett hur många gånger de sårar oss. För att visa att det här är ett rimligt krav använde Jesus en  liknelse om en slav som var skyldig sin herre mycket pengar.

4 Slaven var skyldig en stor summa som motsvarade en arbetares lön för 60 000 000 dagar. Ändå avskrev hans herre skulden. Sedan träffade slaven på en medslav som var skyldig honom en summa som motsvarade bara 100 dagars lön. Denne bad om tålamod, men slaven som hade fått en stor skuld efterskänkt lät kasta sin medslav i fängelse. Det här väckte deras herres vrede, och han frågade den förste slaven: ”Borde inte du ... ha varit barmhärtig mot din medslav, liksom jag var barmhärtig mot dig?” ”Retad till vrede överlämnade därmed hans herre honom till fångvaktarna, tills han betalade tillbaka allt vad han var skyldig.” (Matt. 18:21–34)

Vad är poängen i den här liknelsen som Jesus använde?

5 Vad ville Jesus lära ut med hjälp av den här liknelsen? Han förklarade: ”På liknande sätt skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte av era hjärtan förlåter var och en sin broder.” (Matt. 18:35) Det är tydligt vad Jesus menade. På grund av att vi är ofullkomliga syndar vi ofta, och det visar att det är omöjligt för oss att helt leva enligt Jehovas normer. Ändå är han villig att förlåta oss och dra ett streck över det vi gjort. Därför måste också vi, om vi vill vara Jehovas vänner, förlåta andra deras fel och brister. Eller som Jesus sa i bergspredikan: ”Om ni förlåter människor deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er; men om ni inte förlåter människor deras överträdelser, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser.” (Matt. 6:14, 15)

6. Varför är det ibland svårt att förlåta?

6 ”Det här låter bra i teorin”, kanske du säger, ”men det är lättare sagt än gjort.” Det beror på att vi ofta reagerar rent känslomässigt när någon sårar oss. Vi kanske blir arga eller känner oss svikna och vill få rättvisa eller rentav hämnd. Somliga känner till och med att de aldrig kommer att kunna förlåta den som gjort dem illa. Om du känner det  så, hur kan du då lära dig att vara förlåtande som Jehova vill att du ska vara?

ANALYSERA DINA KÄNSLOR

7, 8. Vad kan hjälpa dig att vara förlåtande när någon har varit ovänlig mot dig?

7 Vi kan reagera mycket starkt på verkliga eller inbillade oförrätter. Så här reagerade en ung man, som det beskrevs i en studie av ilska: ”En gång ... gick jag ursinnig hemifrån och skrek att jag aldrig skulle komma tillbaka. Det var en underbar sommardag, och jag gick länge längs vackra småvägar, tills stillheten och skönheten slutligen lugnade och tröstade mig, och efter ett par timmar återvände jag ångerfull.” Som den här erfarenheten visar bör du ta dig tid att lugna ner dig, så att du kan se mer sansat på situationen. Då kan det bli lättare att inte reagera på ett sätt som du längre fram kan komma att få ångra. (Ps. 4:4; Ords. 14:29; Jak. 1:19, 20)

8 Men hur är det om de negativa känslorna inte försvinner? Försök då komma fram till varför du är upprörd. Är det för att någon har varit orättvis eller ohövlig mot dig? Eller är det för att du tycker att den andre medvetet har försökt såra dig? Var det som han eller hon gjorde verkligen så allvarligt? Om du analyserar problemet och försöker förstå orsaken till att du reagerar som du gör, kan du komma fram till vilket som är det bästa och bibelenliga sättet att reagera. (Läs Ordspråksboken 15:28; 17:27.) En sådan analys kan hjälpa dig att vara mer objektiv och villig att förlåta. Även om det här kan vara svårt, kan Guds ord hjälpa dig att rannsaka ”hjärtats tankar och avsikter” och efterlikna Jehovas förlåtande inställning. (Hebr. 4:12)

BÖR DU TA DET PERSONLIGT?

9, 10. a) Hur reagerar vi kanske när vi tycker att vi har blivit provocerade? b) Hur påverkas vi av att vi försöker tänka positivt och är villiga att förlåta andra?

9 Det finns mycket som kan göra oss arga. Tänk dig att du är ute och kör bil och att en annan bil är nära att krocka med dig. Hur reagerar du då? Du har säkert läst om bilförare som blivit så arga att de gett sig på andra förare, men det är verkligen inte något som du som kristen skulle vilja göra.

10 Det skulle vara mycket bättre att du tar dig lite tid och analyserar saken. Det som hände kanske delvis var ditt fel därför att det var något som distraherade dig. Eller också kanske den andre föraren hade något fel på bilen. Poängen är att vi blir mindre arga eller upprörda på grund av andras misstag om vi försöker förstå orsaken till misstagen och är vidsynta och villiga att förlåta. I Predikaren 7:9 sägs det: ”Var inte hastig i din ande till att känna vrede, ty vrede vilar i de enfaldigas famn.” Ta inte saker och ting så personligt. Många gånger tror vi kanske att någon medvetet försöker provocera oss, trots att det inte alls är så. Det som hänt kan helt enkelt bero på ofullkomligheten eller på ett missförstånd. Vi måste försöka vara vidsynta och inse att vi inte känner till allt om det någon har sagt eller gjort. Därför måste vi kärleksfullt försöka förlåta honom eller henne. Vi kommer att bli gladare och lyckligare om vi gör det. (Läs 1 Petrus 4:8.)

LÅT ”ER FRID ... VÄNDA TILLBAKA TILL ER”

11. Hur bör vi reagera, oavsett vilket bemötande vi får i tjänsten?

11 Hur kan du behärska dig när någon är oförskämd mot dig i förkunnartjänsten?  När Jesus sände ut 70 förkunnare sa han att de skulle säga till varje familj de besökte: ”Må detta hus ha frid.” Han sa vidare: ”Om där finns en fridens vän, skall er frid vila över honom. Men om det inte gör det, skall den vända tillbaka till er.” (Luk. 10:1, 5, 6) Vi är glada när människor lyssnar till oss i tjänsten, för då kan de få nytta av vårt budskap. Men ibland blir vi otrevligt bemötta. Vad ska vi göra då? Jesus sa att vi skulle låta den frid vi tillönskade den besökte ”vända tillbaka” till oss. Vi bör kunna lämna varje dörr med frid i sinnet, oavsett hur människor bemöter oss. Om vi skulle bli upprörda när vi provoceras, kan vi inte fortsätta att ha den frid Jesus talade om.

12. Vad ska vi göra enligt Paulus ord i Efesierna 4:31, 32?

12 Gör ditt bästa för att bevara lugnet i alla situationer, inte bara i förkunnartjänsten. Att du är villig att förlåta andra innebär naturligtvis inte att du godkänner deras dåliga uppträdande eller bagatelliserar den skada det orsakar. Däremot innebär det att du upphör att vara förbittrad på grund av det och bevarar din frid. Somliga som hela tiden grubblar över hur illa de har blivit behandlade förlorar sin glädje. Låt inte sådana tankar behärska dig. Du blir inte lycklig om du fortsätter att vara förbittrad på andra. Var därför villig att förlåta! (Läs Efesierna 4:31, 32.)

REAGERA PÅ DET SÄTT JEHOVA VILL

13. a) Hur hopar en kristen ”glödande kol” på sin fiendes huvud? b) Vad kan följden bli om vi är vänliga när någon är ovettig mot oss?

13 Det kan finnas tillfällen då någon som inte är kristen uppför sig illa mot dig, men du skulle kanske ändå kunna hjälpa honom att bli intresserad av Bibeln. Paulus skrev: ”’Om din fiende är hungrig, ge honom att äta; om han är törstig, ge honom att dricka; ty genom att göra detta hopar du glödande kol på hans huvud’. Låt dig inte övervinnas av det onda, utan övervinn ständigt det onda med det goda.” (Rom. 12:20, 21) Genom att vara vänlig när någon är ovettig mot dig kan du få till och med den hårdaste att mjukna och locka fram det bästa hos honom. Om du är förstående och medkännande kanske det får honom att vilja undersöka Bibeln. Hur det än är kan ditt mjuka och vänliga sätt åtminstone få honom att börja fundera över varför du uppför dig som du gör. (1 Petr. 2:12; 3:16)

14. Varför bör vi vara villiga att förlåta, även om någon har behandlat oss mycket illa?

14 Det finns å andra sidan vissa människor som vi inte bör umgås med. Det gäller till exempel dem som en gång har tillhört församlingen men som har syndat och blev uteslutna därför att de inte visade någon ånger. Du har kanske drabbats till följd av en allvarlig synd som en sådan person har begått. Även om han längre fram ångrar sig kan det vara oerhört svårt för dig att förlåta honom, eftersom det kan dröja länge innan känslomässiga sår läker. I ett sådant fall bör du be Jehova hjälpa dig att förlåta den som har begått synden. Det är viktigt att du gör det, för du vet inte vad som finns i den personens hjärta. Men Jehova vet det. Han utforskar människors innersta tankar och har tålamod med dem som syndar. (Ps. 7:9; Ords. 17:3) Det är därför det sägs i Bibeln: ”Återgälda ingen med ont för ont. Sträva efter det som är gott och riktigt i alla människors ögon. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er. Hämnas inte er själva, ni älskade, utan lämna rum för vreden; det står ju skrivet: ’Min är hämnden; jag  skall vedergälla, säger Jehova.’” (Rom. 12:17–19) Har du rätt att döma en annan person? Nej. (Matt. 7:1, 2) Men du kan lita på att Jehova kommer att döma rättvist.

15. Vad kan hjälpa oss att inte vara förbittrade på dem som har gjort oss illa?

15 Om du känner att du har blivit offer för orättvisa och har svårt att förlåta den som handlat orätt men ångrat sig, skulle det vara bra att du tänker på att den personen också är ett offer. Han eller hon har ärvt ofullkomlighet, precis som du. (Rom. 3:23) Jehova känner medlidande med alla människor, eftersom de är ofullkomliga. Därför bör vi be för den som handlat orätt. Det är inte troligt att vi fortsätter att vara förbittrade på någon vi ber för. Jesus visade tydligt att vi inte ska hysa agg mot andra, inte ens mot dem som har gjort oss illa. Han sa: ”Älska era fiender och be för dem som förföljer er.” (Matt. 5:44)

16, 17. Hur bör vi reagera när de äldste bedömer att de som handlat orätt är ångerfulla, och varför det?

16 Jehova har gett de äldste ansvaret att behandla fall av allvarlig synd i församlingen. De vet inte allt som Gud vet, men deras målsättning är att de beslut de fattar ska stämma med anvisningarna i Bibeln och den vägledning den heliga anden ger. Så när de äldste ber att Jehova ska hjälpa dem att fatta beslut, kan vi vara säkra på att det de beslutar återspeglar hans sätt att tänka. (Matt. 18:18)

De kristna måste vara villiga att förlåta andra.

17 I sådana sammanhang måste vi vara lojala. Kommer du att förlåta dem som de äldste har bedömt vara ångerfulla och bekräfta din kärlek till dem? (2 Kor. 2:5–8) Det här är kanske inte lätt, särskilt inte om du själv eller någon i din familj får lida på grund av det orätta som begåtts. Men om du förtröstar på Jehova och hans sätt att ta itu med problem i församlingen kommer du att handla vist. Du visar då att du verkligen är villig att förlåta. (Ords. 3:5, 6)

18. Vilken nytta har vi av att vara förlåtande?

18 Experter på psykisk hälsa har insett nyttan av att vara villig att förlåta. Det frigör undertryckta känslor och negativa sinnesstämningar som orsakar sjukdom, och det bidrar till sundare och bättre relationer till andra. Jämför det med vad det kostar att inte förlåta – dålig hälsa, skadade relationer, stress och problem med att kommunicera med andra. Men den allra största nyttan av att vara förlåtande är att vi får ett gott förhållande till vår himmelske Far, Jehova. (Läs Kolosserna 3:12–14.)