Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Välj språk Svenska

Två besvikna systrar som ”byggde Israels hus”

Två besvikna systrar som ”byggde Israels hus”

GRYNINGEN närmade sig, och Lea visste att hon snart skulle avslöjas. Hon låg i Jakobs famn, och han skulle snart inse att hon inte var Rakel, hennes yngre syster. På hennes fars initiativ hade Lea, som förmodligen var väl beslöjad, tagit plats i den brudsäng som hade ställts i ordning för Jakob och Rakel.

Tänk dig hur Jakob måste ha känt det när sanningen uppdagades i gryningsljuset! Han blev upprörd och tog upp saken med Laban, Leas far. Under tiden måste Lea ha tänkt på sin egen roll i det här dramat och undrat vilka följder det skulle få i det långa loppet. Berättelsen om Rakel och Lea är en viktig del av den bibliska historien. Den hjälper oss också att inse visheten med monogama äktenskap och att båda parter är trogna mot varandra.

En främling vid brunnen

Sju år tidigare hade Rakel skyndat sig hem till sin far för att berätta att hon hade mött en främling vid brunnen. Främlingen hävdade att han var en släkting till henne. Det visade sig vara Rakels kusin Jakob. Han var hennes fasters son, och han var också en tillbedjare av Jehova. En månad senare erbjöd sig Jakob att arbeta för Laban i sju år, om han fick gifta sig med Rakel. När Laban såg att Jakob var en bra arbetare, och med tanke på att det var sed bland deras folk att gifta sig inom släkten, så gick Laban med på det. (1 Moseboken 29:1–19)

Jakobs kärlek till Rakel var inte bara en tillfällig förälskelse. Han tyckte att deras sjuåriga trolovning kändes ”som några få dagar på grund av hans kärlek till henne”. (1 Moseboken 29:20) Rakel hade säkert många fina egenskaper, eftersom Jakob älskade henne till den dag hon dog.

Hoppades även Lea att få gifta sig med en trogen tillbedjare av Jehova? Det sägs inget om det i Bibeln. Däremot framgår det vilka planer Laban hade när det gällde Leas giftermål. Mot slutet av Rakels trolovning ordnade Laban en bröllopsfest. Men Bibeln berättar att han under kvällens gång förde Lea till Jakob ”för att han skulle ha umgänge med henne”. (1 Moseboken 29:23)

Försökte Lea avsiktligt lura Jakob? Eller var hon helt enkelt tvungen att lyda sin far? Och hur var det med Rakel, var befann hon sig? Visste hon vad som var i görningen? Och i så fall, hur kände hon sig? Hade hon kunnat protestera mot sin auktoritäre far? Bibeln svarar inte på de här frågorna. Vad Rakel och Lea än tyckte om det hela, så blev Jakob mycket upprörd när komplotten avslöjades. Och Jakob anklagade Laban, inte hans döttrar, och sade: ”Var det inte för Rakel som jag tjänade hos dig? Varför har du då lurat mig?”  Vad svarade Laban på det? ”Det är inte vanligt ... att ge bort den yngsta före den förstfödda. Fira denna kvinnas vecka till slut. Sedan skall också den andra ges åt dig för den tjänst som du kan utföra hos mig i sju år till.” (1 Moseboken 29:25–27) På det viset lurades Jakob in i ett polygamt äktenskap med bitter svartsjuka som följd.

En olycklig familj

Jakob älskade Rakel. När Gud såg att Lea i jämförelse med henne var ”hatad”, så ”öppnade han hennes moderliv”, medan Rakel fortsatte att vara ofruktsam. Men Lea ville inte bara ha barn, hon ville att Jakob skulle älska henne. När hon såg att det var Rakel som fick Jakobs uppmärksamhet och kärlek blev hon förtvivlad. Men Lea hoppades ändå att Jakob skulle börja älska henne när hon födde hans förstfödde son, Ruben, ett namn som betyder ”Se, en son!” Lea hade en anledning till att ge sin son det namnet. Hon sade: ”Det är för att Jehova har sett till mitt lidande, för nu kommer min man att älska mig.” Men det gjorde han inte, och saken förändrades inte heller sedan hon hade fött honom ytterligare en son. Lea gav den här sonen namnet Simeon, som betyder ”som hör”. Hon tänkte: ”Det är för att Jehova har hört att jag är hatad, och så gav han mig också denne.” (1 Moseboken 29:30–33)

Eftersom Lea säger att Jehova hade ”hört” förstår vi att hon hade tagit upp sin situation i bön till honom. Hon var av allt att döma en kvinna med tro. Men hennes lidande upphörde inte i och med att hon födde en tredje son, Levi. Hans namn, som betyder ”fasthållande” eller ”anslutning”, förklaras av Leas ord: ”Nu, den här gången, kommer min man att hålla sig till mig, eftersom jag har fött honom tre söner.” Men uppenbarligen drogs inte Jakob närmare Lea. Kanske Lea hädanefter började finna sig i detta, för innebörden i namnet på hennes fjärde son kan inte kopplas till några förhoppningar om en närmare relation till Jakob. Namnet Juda uttrycker i stället hennes tacksamhet mot Gud. Juda betyder ”prisad” eller ”föremål för lovprisning”. Lea sade: ”Den här gången skall jag prisa Jehova.” (1 Moseboken 29:34, 35)

Lea kände sig bedrövad, men Rakel kände sig inte så mycket bättre. Hon vädjade till  Jakob: ”Ge mig barn, annars kommer jag att vara en död kvinna.” (1 Moseboken 30:1) Rakel var visserligen älskad, men hon ville ha barn. Lea hade visserligen fått barn, men hon ville bli älskad. Båda ville ha det som den andra hade, och ingen av dem var lycklig. Båda älskade Jakob och ville föda hans barn, och de var båda avundsjuka på varandra. Vilken tragisk familjesituation!

Rakels moderskap

På den tiden betraktades det som en stor olycka att inte kunna få barn. Gud hade gett Abraham, Isak och Jakob löftet att alla jordens släkter skulle välsigna sig genom deras ”avkomma”. (1 Moseboken 26:4; 28:14) Men Rakel hade inte fått några barn. Jakob menade att det endast var med Guds hjälp som Rakel skulle kunna få söner och på det viset bidra till sådana framtida välsignelser. Men Rakel var otålig. Hon sade: ”Här är min slavinna Bilha. Ha umgänge med henne, så att hon kan föda barn i mitt knä och så att jag, också jag, genom henne kan få barn.” (1 Moseboken 30:2, 3)

Vi kanske har svårt att förstå Rakels inställning. Men forntida äktenskapskontrakt som man har funnit på många platser i Främre Orienten visar att det var en vanlig sedvänja att en ofruktsam hustru gav mannen sin tjänarinna för att få en arvinge. * (1 Moseboken 16:1–3) I vissa fall blev slavinnans barn betraktade som hustruns egna.

När Bilha födde en pojke utbrast Rakel lättad: ”Gud har varit min domare och har också hört min röst, så att han har gett mig en son.” Hon gav honom namnet Dan, som betyder ”domare”. Även Rakel hade tagit upp i bön hur hon kände sig. När Bilha födde sin andre son, Naftali, utbrast Rakel: ”Hårda kamper har jag utkämpat med min syster. Jag har också segrat!” Namnet Naftali betyder ”mina (brottnings)kamper” och anspelar på rivaliteten mellan de båda systrarna. (1 Moseboken 30:5–8)

Det kan hända att Rakel tänkte att hon handlade enligt sina böner när hon gav Bilha till Jakob, men detta var inte Guds sätt att lösa hennes problem. Här kan vi hämta  en lärdom. Vi bör inte vara otåliga när vi ber Jehova om något. Han kan besvara våra böner på oväntade sätt och när vi minst av allt förväntar oss det.

För att inte komma i skymundan gav även Lea sin tjänarinna, Silpa, till Jakob. Silpa födde först Gad och sedan Aser. (1 Moseboken 30:9–13)

En händelse som tydligt visar rivaliteten mellan Rakel och Lea var när Leas son Ruben hittade några alrunefrukter. De här frukterna ansågs kunna öka fruktsamheten. När Rakel bad att få några av dem, sade Lea bittert: ”Är det för litet att du har tagit min man, eftersom du nu också tar min sons alrunefrukter?” Somliga uppfattar det här som att Jakob var mer tillsammans med Rakel än med Lea. Kanhända att Rakel insåg att Lea hade rätt i sitt missnöje, eftersom hon svarade: ”Därför skall han ligga med dig i natt i utbyte mot din sons alrunefrukter.” Så när Jakob kom hem på kvällen, talade Lea om för honom: ”Det är med mig du skall ha umgänge, eftersom jag faktiskt har lejt dig för min sons alrunefrukter.” (1 Moseboken 30:15, 16)

Lea fick både en femte och en sjätte son, Isaskar och Sebulon. Efter det sade hon: ”Äntligen kommer min man att fördra mig, eftersom jag har fött honom sex söner.” * (1 Moseboken 30:17–20)

Men alrunefrukterna hade ingen verkan. När Rakel till sist, efter sex års äktenskap, blev gravid och födde Josef, var det ett resultat av att Jehova ”kom ihåg” henne och svarade på hennes bön. Först då kunde Rakel säga: ”Gud har tagit bort min smälek!” (1 Moseboken 30:22–24)

Död och arv

Rakel dog när hon födde sin andre son, Benjamin. Jakob älskade verkligen Rakel, och hans två söner med Rakel var honom särskilt kära. Många år senare, när han själv låg för döden, var det hans älskade hustru Rakels för tidiga död som han tänkte på. (1 Moseboken 35:16–19; 48:7) Angående Leas död känner vi inte till något utom att Jakob begravde henne i den grotta där han själv ville bli begravd. (1 Moseboken 49:29–32)

På ålderns höst medgav Jakob att hans liv, inklusive hans familjeliv, hade varit kvalfullt. (1 Moseboken 47:9) Utan tvivel hade livet varit kvalfullt även för Rakel och Lea. Deras erfarenheter visar de sorgliga konsekvenserna av polygami och visar tydligt varför Jehova slog fast att en man skall ha endast en hustru. (Matteus 19:4–8; 1 Timoteus 3:2, 12) Svartsjuka blir resultatet när en äkta mans eller en hustrus romantiska eller sexuella intresse inte begränsas till en enda person – till äktenskapspartnern. Detta är en orsak till att Gud förbjuder otukt och äktenskapsbrott. (1 Korinthierna 6:18; Hebréerna 13:4)

Gud använde ofullkomliga men trogna människor för att genomföra sina avsikter, och det gör han även i dag. Rakel och Lea hade sina svagheter, och det har vi också. Men genom dessa båda kvinnor började Jehova uppfylla sitt löfte till Abraham. Det kan med rätta sägas att Rakel och Lea ”byggde Israels hus”. (Rut 4:11)

^ § 15 I ett sådant kontrakt, som man har funnit i Nuzi i Irak, sägs det: ”Kelim-ninu har genom äktenskap getts åt Shennima. ... Om Kelim-ninu inte föder [barn], skall Kelim-ninu hämta en kvinna [en slavinna] från landet Lullu som hustru åt Shennima.”

^ § 20 Dina, som också var ett av Leas barn, är den enda av Jakobs döttrar som vi känner till namnet på. (1 Moseboken 30:21; 46:7)

[Bild på sidan 9]

Rakel och Lea var avundsjuka på varandra, och ingen av dem var lycklig

[Bild på sidan 10]

Nationen Israel härstammade från Jakobs tolv söner