Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Välj språk Svenska

Visste du?

Visste du?

Vad gjorde en förvaltare på Bibelns tid?

PÅ Bibelns tid hade en förvaltare ansvar för någon annans hushåll eller egendom. De hebreiska och grekiska ord som översätts med ”förvaltare” syftar ibland på en tillsyningsman, en föreståndare eller en husföreståndare.

När Jakobs son Josef var slav i Egypten, blev han satt som förvaltare över sin herre Potifars hus. Efter ett tag lämnade Potifar ”över allt han hade i Josefs händer”. (1 Mos. 39:2–6) Josef blev själv en mäktig härskare i Egypten längre fram, och då tillsatte han en förvaltare över sitt eget hushåll. (1 Mos. 44:4)

På Jesus tid bodde många jordägare inne i städerna, och inte på sina lantbruk. Så jordägarna brukade tillsätta en förvaltare som hade tillsyn över arbetet på lantbruket.

Vem kunde vara lämplig som förvaltare? Den romerske författaren Columella som levde under det första århundradet tyckte att en slav som skulle bli förvaltare måste vara ”provad genom praktiskt arbete”. Han skulle dessutom vara ”begåvad med vissa ... kvaliteter ... så att han inte ger order vare sig slappt eller hänsynslöst”. Columella tillade att det framför allt krävs ”att han inte skall tro sig veta något, som han inte vet, och att han alltid skall försöka lära sig det han inte kan”. (Tolv böcker om lantbruk)

I Bibeln används exemplet med en förvaltare för att visa hur olika saker inom den kristna församlingen fungerar. Petrus uppmuntrade sina medtroende att använda sina förmågor som Jehova hade gett dem för ”att betjäna varandra som goda förvaltare av Guds generösa omtanke”. (1 Petr. 4:10)

Jesus använde också en liknelse om en förvaltare, som vi kan läsa om i Lukas 16:1–8. Vid ett annat tillfälle uttalade Jesus en profetia som handlade om hans närvaro som kung, och han lovade sina efterföljare att han skulle tillsätta en trogen och förståndig tjänare, eller en trogen och förståndig förvaltare. Den förvaltarens främsta uppgift skulle vara att ge Kristus efterföljare den andliga mat de behövde i de sista dagarna. (Matt. 24:45–47; Luk. 12:42) Vi är så glada att vi får del av den här andliga och trosstärkande maten som den trogne förvaltaren gör i ordning och sprider över hela världen.