Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

VAKTTORNET (STUDIEUPPLAGAN) NOVEMBER 2016

”Fortsätt att uppmuntra varandra var dag”

”Fortsätt att uppmuntra varandra var dag”

”Om ni har något uppmuntrande ord att säga till folket, så gör det.” (APG. 13:15)

SÅNGER: 121, 45

1, 2. Ge exempel på hur viktigt det är med beröm.

”MINA föräldrar berömmer mig nästan aldrig, däremot kritiserar de mig jätteofta. Och orden kan vara otroligt sårande”, säger Cristina, som är 18 år. [1] ”De säger att jag är omogen, att jag aldrig lär mig något och att jag är tjock. Så jag gråter ofta och vill helst inte prata med dem. Jag känner mig helt värdelös.” Ja, det kan verkligen kännas tungt att aldrig få beröm!

2 Tänk däremot vilken skillnad det kan göra för andra om vi berömmer dem. Rubén säger: ”Jag har kämpat med värdelöshetskänslor i flera år. Men så gick jag i tjänsten med en äldste som märkte att jag hade en dålig dag. Han lyssnade verkligen när jag berättade hur jag kände. Sedan påminde han mig om allt positivt jag gjorde. Han påminde mig också om Jesus ord – att var och en av oss är värd mer än många sparvar. Jag tänker ofta på det bibelstället, och det gör mig fortfarande varm i hjärtat. Det äldstebrodern sa betydde otroligt mycket för mig.” (Matt. 10:31)

3. a) Vad skrev Paulus om uppmuntran? b) Vad ska vi gå igenom i den här artikeln?

3 Det är inte konstigt att Bibeln betonar vikten av att vi ofta  uppmuntrar varandra. Aposteln Paulus skrev till de kristna hebréerna: ”Se till, bröder, att det aldrig hos någon av er utvecklar sig ett ont hjärta utan tro, genom att någon drar sig bort från den levande Guden; utan fortsätt att uppmuntra varandra var dag, ... för att ingen av er skall bli förhärdad genom syndens bedrägliga makt.” (Hebr. 3:12, 13, noten) För att förstå hur viktigt det är med uppmuntran behöver vi bara tänka tillbaka på något tillfälle då vi själva fick uppmuntran och hur bra det kändes. Vi ska därför se på de här frågorna: Varför är det så viktigt med beröm? Vad kan vi lära oss av hur Jehova, Jesus och Paulus berömde andra? Och hur kan vi se till att vårt beröm verkligen når fram?

ALLA BEHÖVER UPPMUNTRAN

4. Vilka behöver uppmuntran, och varför har det blivit så sällsynt med beröm i vår tid?

4 Vi behöver alla uppmuntran. Och det är extra viktigt under uppväxtåren. ”Barn ... behöver uppmuntran precis som växter behöver vatten”, förklarar pedagogen Timothy Evans. ”När barn får uppmuntran känner de sig värdefulla och uppskattade.” Men vi lever i kritiska tider. Många är själviska, saknar ”naturlig tillgivenhet” och ger sällan beröm. (2 Tim. 3:1–5) En del föräldrar berömmer inte sina barn eftersom de själva aldrig fick beröm när de växte upp. Och på många arbetsplatser får de anställda inget beröm, och därför känner de sig inte uppskattade.

5. Hur kan vi uppmuntra andra?

5 Ofta kan vi uppmuntra andra genom att berömma dem för sådant som de har gjort bra. Vi kan också påminna dem om deras starka sidor eller trösta dem när de är ledsna och olyckliga. (1 Thess. 5:14) Det grekiska ord som ofta återges med ”tröst” eller ”uppmuntran” i Bibeln betyder ordagrant ”det att kalla till sin sida”. Vi har ju ett nära samarbete med våra bröder och systrar, och därför får vi många tillfällen att säga något uppmuntrande. (Läs Predikaren 4:9, 10.) När vi får möjlighet att berätta varför vi tycker om och uppskattar dem, gör vi då det? Bibeln har verkligen rätt när den säger: ”Hur gott är inte ett ord i rätt tid!” (Ords. 15:23)

6. Varför vill Djävulen göra oss missmodiga? Ge ett exempel.

6 Satan Djävulen vill göra oss missmodiga eftersom han vet att missmod kan skada vårt förhållande till Jehova och även försvaga oss på andra sätt. I Ordspråksboken 24:10 står det: ”Förlorar du modet på nödens dag är din kraft begränsad.” Satan försökte få den rättfärdige mannen Job att tappa modet. Han såg till att Job drabbades av olyckor och utsattes för falska anklagelser, men hans grymma plan misslyckades. Job förblev lojal mot Jehova. (Job 2:3; 22:3; 27:5) Även vi kan motarbeta Satan. Vi kan fortsätta uppmuntra vår familj och våra bröder och systrar i församlingen. Då hjälper vi varandra att hålla oss nära Jehova och bevara glädjen i tjänsten för honom.

BIBLISKA EXEMPEL

7, 8. a) Vilka bibliska exempel visar att Jehova tycker att det är viktigt med uppmuntran? b) Hur kan föräldrar efterlikna Jehova? (Se den inledande bilden.)

7 Jehova. Psalmisten sjöng: ”Jehova är nära dem som har ett förkrossat hjärta, och dem som har en bedrövad ande räddar han.” (Ps. 34:18) När profeten Jeremia var rädd och missmodig byggde Jehova upp hans självförtroende och lovade att han skulle hjälpa honom. (Jer. 1:6–10) Han uppmuntrade också den  åldrige profeten Daniel genom att sända en ängel som styrkte honom. Ängeln sa att Daniel var en högt värderad man. (Dan. 10:8, 11, 18, 19) Skulle du på liknande sätt kunna uppmuntra dina bröder och systrar, däribland pionjärer och äldre vänner som inte har samma kraft och ork som tidigare?

8 Jehova och Jesus hade varit tillsammans i miljontals år, men det gjorde inte att Jehova tänkte att hans son klarade sig utan beröm och uppmuntran medan han var här på jorden. Vid två tillfällen fick Jesus höra sin Far tala från himlen och säga: ”Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.” (Matt. 3:17; 17:5) Det måste ha känts bra för Jesus när hans Far sa att han älskade honom och var stolt över honom. Och Jehova gjorde det både i början av Jesus tjänst och under hans sista år som människa här på jorden. Han sände också en ängel som styrkte Jesus när han hade svår ångest natten före sin död. (Luk. 22:43) Ni som är föräldrar kan följa Jehovas exempel genom att ofta uppmuntra era barn och berömma dem när de är duktiga. Det är också viktigt att ni ger dem extra stöd och hjälp när de ställs inför prövande situationer i skolan.

9. Vad kan vi lära oss av Jesus sätt att behandla sina apostlar?

9 Jesus är också ett fint föredöme för oss. Kvällen innan han dog tvättade han apostlarnas fötter och förklarade hur viktigt det är att vara ödmjuk. Men apostlarna var stolta och grälade om vem som var störst bland dem, och Petrus sa självsäkert att han aldrig skulle lämna Jesus. (Luk. 22:24, 33, 34) Men Jesus fokuserade inte på deras ofullkomligheter. Han berömde dem för att de hade stannat kvar hos honom under hans prövningar. Han förutsade att de skulle göra gärningar som var större än hans, och han försäkrade dem om att Jehova älskade dem. (Luk. 22:28; Joh. 14:12; 16:27) Så vi kan fråga oss: ”Efterliknar jag Jesus och berömmer mina barn och andra för det de gör bra i stället för att fokusera på deras misstag?”

10, 11. Hur uppmuntrade Paulus sina bröder, och vad var han villig att göra?

10 Aposteln Paulus. I sina brev hade Paulus mycket gott att säga om sina medkristna. Han hade rest tillsammans med en del av dem i flera år och visste mycket väl vilka fel och brister de hade, men ändå uttryckte han sig positivt om dem. Han skrev till exempel att Timoteus var hans ”älskade och trogna barn i Herren” och att Timoteus uppriktigt skulle bry sig om sina medtroende. (1 Kor. 4:17; Fil. 2:19, 20) Och i ett av sina brev till församlingen i Korinth berömde han Titus och skrev: ”Han [är] min följeslagare och en medarbetare för era intressen.” (2 Kor. 8:23) Timoteus och Titus blev säkert väldigt uppmuntrade när de fick veta hur Paulus såg på dem!

11 Paulus och Barnabas riskerade livet genom att resa tillbaka till platser där de hade blivit utsatta för våldsamma angrepp. Trots det fanatiska motstånd de hade fått i Lystra återvände de dit för att uppmuntra de nya lärjungarna att vara trogna mot Jehova. (Apg. 14:19–22) Och i Efesos hotades Paulus av en uppretad folkmassa. I Apostlagärningarna 20:1, 2 sägs det: ”När ... tumultet hade upphört, sände Paulus efter lärjungarna, och när han hade uppmuntrat dem och sagt farväl till dem, bröt han upp för att fara till Makedonien. Sedan han hade färdats genom de trakterna och talat många uppmuntrande ord till dem som var där, kom  han till Grekland.” Ja, Paulus tyckte att det var mycket viktigt att ge beröm.

UPPMUNTRAN I DAG

12. Varför behöver vi mötena?

12 En av anledningarna till att vår himmelske Far vill att vi regelbundet ska komma tillsammans är att vi ska kunna ge och få uppmuntran. (Läs Hebréerna 10:24, 25.) Precis som de första kristna samlas vi för att bli undervisade och uppmuntrade. (1 Kor. 14:31) Cristina, som nämndes i början av artikeln, säger: ”Det bästa med mötena är all kärlek och uppmuntran jag får där. Ibland känner jag mig väldigt låg när jag kommer till Rikets sal. Men så kommer systrarna fram och kramar om mig och säger: ’Vad fin du är.’ De säger att de tycker om mig och att de är glada över mina framsteg i sanningen. Deras värmande ord får mig att må mycket bättre!” Tänk så viktigt det är att vi alla uppmuntrar varandra! (Rom. 1:11, 12)

13. Varför behöver erfarna vänner i sanningen uppmuntran?

13 Även de som har tjänat Jehova i många år behöver uppmuntran. Tänk på Josua. När israeliterna skulle gå in i det utlovade landet valde Jehova ut Josua som deras ledare. Jehova ville att Mose skulle uppmuntra honom och sa: ”Ge Josua uppdraget och inge honom mod och styrk honom, för det är han som skall gå över framför detta folk och det är han som skall låta dem ta i arv det land som du kommer att se.” (5 Mos. 3:27, 28) Josua fick det stora ansvaret att leda israeliternas erövring av det utlovade landet. Han drabbades av bakslag och åtminstone ett militärt nederlag. (Jos. 7:1–9) Inte undra på att han behövde bli uppmuntrad och styrkt! I vår tid kan vi uppmuntra äldstebröderna och kretstillsyningsmännen, som arbetar hårt för att ta hand om Guds hjord. (Läs 1 Thessalonikerna 5:12, 13.) ”Ibland skriver vännerna tackbrev och berättar hur mycket de uppskattade vårt besök”, säger en kretstillsyningsman. ”Vi sparar de här breven och läser dem när vi känner oss nere. Det muntrar verkligen upp oss.”

När vi berömmer våra barn hjälper vi dem att komma närmare Jehova. (Se paragraf 14.)

14. Vad visar att det är bra med beröm och uppmuntran när man ger råd?

14 Kristna äldste och föräldrar vet av egen erfarenhet att beröm och uppmuntran kan göra det mycket lättare för andra att följa Bibelns råd. När Paulus berömde korinthierna för att de tillämpade hans råd, kände de säkert att de ville fortsätta göra det som var rätt. (2 Kor. 7:8–11) Andreas, som är tvåbarnspappa, säger: ”Uppmuntran hjälper barnen att växa andligt och känslomässigt. Beröm  är i grund och botten ett sätt att ge vägledning. Våra barn vet vad som är rätt, men genom att vi hela tiden uppmuntrar och berömmer dem får de också in vanan att göra det som är rätt.”

MOTIVERANDE BERÖM

15. Vad kan vi göra för att uppmuntra andra?

15 Berätta för dina bröder och systrar hur mycket du uppskattar deras ansträngningar och fina egenskaper. (2 Krön. 16:9; Job 1:8) Jehova och Jesus sätter stort värde på allt som var och en av oss gör för att understödja rikets intressen, även om våra omständigheter begränsar oss. (Läs Lukas 21:1–4; 2 Korinthierna 8:12.) Vi vet till exempel att många av våra kära äldre vänner får göra stora ansträngningar för att ta sig till mötena och komma ut i tjänsten regelbundet. Visst är de värda beröm och uppmuntran!

16. Varför ska vi aldrig snåla med beröm?

16 Ta vara på möjligheter att uppmuntra andra. När vi ser att någon gör något som är bra, varför då inte berömma honom eller henne? Tänk på vad som hände när Paulus och Barnabas var i Antiokia i Pisidien. Föreståndarna i synagogan sa då till dem: ”Män, bröder, om ni har något uppmuntrande ord att säga till folket, så gör det.” Paulus höll då ett fint tal. (Apg. 13:13–16, 42–44) Om vi kan säga något uppmuntrande, varför inte göra det? Om vi gör det till en vana att vara uppmuntrande mot andra, kommer säkert andra att vara uppmuntrande mot oss. (Luk. 6:38)

17. Vilken typ av beröm gör störst nytta?

17 Var uppriktig och specifik. Ibland är vi ganska generella när vi ger beröm, och det är ju inte fel i sig, men som Jesus ord till de kristna i Thyatira visar är det ännu bättre om vi kan vara specifika när vi berömmer andra. (Läs Uppenbarelseboken 2:18, 19.) Om vi är föräldrar kan vi till exempel berömma våra barn när vi ser att de gör framsteg i sanningen. Vi kan berätta för en ensamstående mamma att hon gör ett fantastiskt jobb med sina barn trots att hon har en tuff situation. Om vi är specifika kan orden verkligen nå fram och göra nytta.

18, 19. Hur kan vi stärka dem som behöver uppmuntran?

18 Jehova uppmanade Mose att uppmuntra och styrka Josua. Nu i vår tid uppmanar han oss inte personligen att uppmuntra någon viss person, men vi vet ändå att han vill att vi ska vara uppmuntrande mot våra medtroende och mot andra. (Ords. 19:17; Hebr. 12:12) Om en broder har haft ett tal kan vi berätta varför vi uppskattade det. Han kanske gav ett råd som var precis vad vi behövde höra eller sa något som hjälpte oss att förstå ett visst bibelställe. En syster skrev till en besökande talare: ”Vi pratade bara några minuter, men du såg mitt bedrövade hjärta och gav mig tröst och uppmuntran. Jag vill att du ska veta att dina vänliga ord, både från podiet och till mig personligen, kändes som en gåva från Jehova.”

19 Vi kommer att kunna göra mycket för att stärka varandra andligen om vi följer Paulus råd: ”Fortsätt därför med att trösta varandra och bygga upp varandra, så som ni ju också gör.” (1 Thess. 5:11) Ja, om vi fortsätter att ”uppmuntra varandra var dag”, så gläder vi Jehovas hjärta.

^ [1] (paragraf 1) En del namn har ändrats.