Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Vakttornet (Studieupplagan)  |  November 2016

De bröt sig loss från falsk religion

De bröt sig loss från falsk religion

”Gå ut från henne, mitt folk.” (UPP. 18:4)

SÅNGER: 101, 93

1. Hur vet vi att Guds folk skulle befrias från det stora Babylon, och vilka frågor ska vi få svar på?

I FÖRRA artikeln gick vi igenom hur trogna kristna hamnade i fångenskap under det stora Babylon. Men det positiva är att de inte skulle vara fångar för alltid. Guds uppmaning till sitt folk att ”gå ut från henne” hade varit meningslös om det skulle vara omöjligt att komma undan inflytandet från världsväldet av falsk religion. (Läs Uppenbarelseboken 18:4.) Därför vill vi gärna veta när Guds folk blev helt fria från Babylons grepp. Men först ska vi få svar på följande frågor: Hur ställde sig bibelforskarna till det stora Babylon före 1914? Hur aktiva var våra bröder och systrar i predikoarbetet under första världskriget? Och finns det något samband mellan att de behövde korrigeras under den här perioden och att de hölls fångna av det stora Babylon?

”BABYLONS FALL”

2. Hur ställde sig de tidiga bibelforskarna till falsk religion?

2 Flera år innan första världskriget bröt ut hade Charles Taze Russell och hans medarbetare insett att kristenheten inte lärde ut sanningen från Bibeln. Därför bestämde de sig  för att inte ha något med falsk religion att göra. Redan i Zion’s Watch Tower för november 1879 var deras skriftenliga ståndpunkt tydlig. Det sades: ”Varje kyrka som påstår sig vara en kysk jungfru trolovad med Kristus, men som i verkligheten är förbunden med och understödd av världen (vilddjuret), måste vi fördöma såsom varande enligt Skriftens språkbruk en skökokyrka”, vilket avsåg det stora Babylon. (Läs Uppenbarelseboken 17:1, 2.)

3. Vad gjorde bibelforskarna för att visa att de inte längre ville vara någon del av falsk religion? (Se den inledande bilden.)

3 Trogna män och kvinnor visste vad de behövde göra. De kunde inte förvänta att Gud skulle välsigna dem om de fortsatte att ge sitt stöd åt falska religiösa organisationer. Därför skrev många bibelforskare brev till sina kyrkor och begärde sitt utträde. I en del fall läste de upp breven offentligt i kyrkan. Om de blev förbjudna att göra det var det många som skickade en kopia av sitt brev till de andra medlemmarna i kyrkan. De ville verkligen inte ha något mer med falsk religion att göra! Längre tillbaka hade ett sådant modigt ställningstagande kunnat kosta dem livet. Men i slutet av 1800-talet började kyrkan i många länder förlora statens stöd. Så invånarna där behövde inte vara rädda för att bli straffade när de diskuterade religiösa frågor och öppet hade en annan åsikt än de etablerade kyrkorna.

4. Hur ställde sig Guds folk till det stora Babylon under första världskriget?

4 Bibelforskarna förstod att det inte räckte med att berätta för släktingar, vänner och kyrkomedlemmar hur de ställde sig till falsk religion. De ville att hela världen skulle få veta vad det stora Babylon egentligen är – en religiös sköka! Från december 1917 till början av 1918 spred därför de få tusen ivriga bibelforskarna tio miljoner traktater som behandlade ämnet ”Babylons fall” och som var en skarp anklagelse mot kristenheten. Inte helt oväntat blev prästerna rasande, men bibelforskarna fortsatte ihärdigt sitt viktiga arbete. De var beslutna att ”lyda Gud som ... [sin] härskare mer än människor”. (Apg. 5:29) Vilken slutsats kan vi dra av det här? Jo, att de här kristna männen och kvinnorna inte hamnade i babyloniskt slaveri under kriget. De bröt sig i stället loss från falsk religion och hjälpte andra att också göra det.

FULL AKTIVITET UNDER FÖRSTA VÄRLDSKRIGET

5. Vad visar att våra bröder och systrar var mycket hängivna under första världskriget?

5 Längre tillbaka sa vi att Jehova var missnöjd med sitt folk för att de inte var så ivriga i tjänsten under första världskriget. Vi drog slutsatsen att Jehova därför tillät det stora Babylon att hålla dem fångna under en kort tid. Men trogna bröder och systrar som tjänade Jehova mellan 1914 och 1918 berättade senare att de som grupp gjorde allt de kunde för att fortsätta predika under den här perioden. Det finns mycket som visar att det verkligen var så. En klarare bild av vår teokratiska historia ger oss en tydligare förståelse av vissa händelser som finns nedtecknade i Bibeln.

6, 7. a) Vilka utmaningar ställdes bibelforskarna inför under första världskriget? b) Vad visar att bibelforskarna var fullt engagerade i predikoverket?

6 Bibelforskarna gjorde faktiskt en  enastående insats i tjänsten under första världskriget (1914–1918). Men det var flera faktorer som gjorde det svårt för dem. Vi ska se på två av dem. För det första var bibelforskarna mest inriktade på att sprida biblisk litteratur. När myndigheterna förbjöd boken Den fullbordade hemligheten i början av 1918 tyckte många att det blev svårt att gå i tjänsten. De hade ännu inte lärt sig att predika enbart med hjälp av Bibeln utan hade förlitat sig på att Den fullbordade hemligheten skulle föra deras talan. För det andra bröt spanska sjukan ut 1918. Den här hemska epidemin var så omfattande och dödlig att det blev svårt för förkunnarna att röra sig fritt. Men trots utmaningarna gjorde bibelforskarna som grupp betraktat sitt bästa för att hålla i gång i predikoverket.

Bibelforskarna var verkligen nitiska! (Se paragraf 6, 7.)

7 Bara under 1914 visade den lilla gruppen bibelforskare ”Skapelsedramat i bilder” för mer än nio miljoner människor. Dramat, som det kallades, var en kombination av rörlig film, ljusbilder och ljudinspelningar, och det skildrade människans historia från skapelsen fram till slutet av tusenårsriket. Det var en fantastisk bedrift på den tiden. Tänk bara: Antalet människor som såg den här föreställningen under 1914 var större än antalet Jehovas vittnen i vår tid! Andra rapporter visar att sammanlagt 809 393 var med vid möten i USA 1916, och 1918 steg den siffran till 949 444. Bibelforskarna låg verkligen inte på latsidan!

8. Hur blev bibelforskarnas andliga behov tillgodosedda under första världskriget?

8 Under första världskriget gjorde ansvariga bröder sitt yttersta för att ge alla bibelforskare andlig mat och uppmuntran. Den här omsorgen gjorde att vännerna orkade fortsätta i predikoarbetet. Richard H. Barber, en av dem som var fullt upptagna i tjänsten under den här tiden, berättade: ”Vi kunde fortfarande skicka ut några resande tillsyningsmän, och vi fortsatte att ge ut The Watch Tower. Vi skickade också exemplar av tidskriften till Kanada, där den var förbjuden. Jag fick förmånen att skicka Den fullbordade hemligheten i fickformat till ett antal vänner som hade fått sina exemplar konfiskerade. Broder Rutherford  bad oss anordna sammankomster i flera städer i västra USA och skicka ut talare för att försöka uppmuntra vännerna så mycket som möjligt.”

DE BEHÖVDE RENAS

9. a) Varför behövde Guds folk tillrättavisning och korrigering mellan 1914 och 1919? b) Vilken slutsats bör vi inte dra?

9 En del saker som bibelforskarna gjorde under perioden mellan 1914 och 1919 stämde inte överens med Bibelns principer. De ville handla rätt, men de hade inte alltid rätt syn på vad det innebär att ”underordna sig de överordnade myndigheterna”. (Rom. 13:1) Därför var de som grupp betraktat inte alltid helt neutrala under kriget. När den amerikanske presidenten kungjorde att den 30 maj 1918 skulle vara en speciell bönedag för fred, uppmanade The Watch Tower bibelforskarna att sluta upp kring den. En del bröder köpte obligationer för att ge ekonomiskt stöd till kriget, och några drog till och med ut till skyttegravarna vid fronten med gevär och bajonetter. Men även om de behövde tillrättavisning och korrigering skulle det inte vara rätt att dra slutsatsen att det var därför de hamnade i fångenskap under det stora Babylon. Tvärtom hade de förstått att de var tvungna att bryta alla band med falsk religion, och under första världskriget hade de i princip gjort det. (Läs Lukas 12:47, 48.)

10. Hur visade bibelforskarna respekt för livet?

10 Även om bibelforskarna inte hade principen om kristen neutralitet helt klar för sig, så visste de en sak: Bibeln förbjuder att man tar en annan människas liv. Och de få bröder som blev soldater under första världskriget vägrade använda sina vapen för att döda någon. En del som vägrade skjuta för att döda skickades till fronten för att de skulle stupa där.

11. Hur reagerade myndigheterna när bibelforskarna vägrade strida under första världskriget?

11 Även om våra bröder inte var helt neutrala under kriget var Djävulen uppenbarligen rasande över deras önskan att förbli lojala mot Jehova. Därför skapade han svårigheter i lagens namn. (Ps. 94:20) Generalmajor James Franklin Bell i den amerikanska armén avslöjade i ett samtal med J. F. Rutherford och W. E. Van Amburgh att USA:s justitiedepartement hade försökt få igenom en lag om dödsstraff för dem som vägrade bära vapen i kriget. Och det var i synnerhet bibelforskarna han hade i åtanke. I vredesmod sa han till broder Rutherford: ”Lagen gick inte igenom eftersom [USA:s president] Wilson satte stopp för det; men vi vet hur vi ska sätta dit er, och det kommer vi att göra!”

12, 13. a) Varför blev åtta ansvariga bröder dömda till långa fängelsestraff? b) Gjorde fängelsevistelsen att bröderna blev mindre beslutna att lyda Jehova? Förklara.

12 Myndigheterna gjorde allvar av det här hotet. Rutherford, Van Amburgh och sex andra representanter för Sällskapet Vakttornet blev gripna. När domaren som behandlade deras fall avkunnade domen sa han: ”Den religiösa propaganda, i vilken dessa män är engagerade är skadligare än en division tyska soldater ... De har inte bara dragit i tvivelsmål regeringens juridiska ämbetsmän och officerarna i arméns underrättelsetjänst, utan också angivit prästerna i alla kyrkor.” (En vandring i tro, A. H. Macmillan, sidan 106, 2000 års  tryckning) Domaren sa sedan att straffet borde bli hårt, och så blev det. De åtta bibelforskarna dömdes till långa fängelsestraff i det federala fängelset i Atlanta i Georgia. Men när kriget tog slut blev de frigivna, och alla anklagelser mot dem lades ner.

13 Till och med under fängelsetiden var de fast beslutna att följa Guds lag, så som de förstod den. I en nådeansökan till USA:s president skrev de: ”Herrens vilja framkommer i Skriften med orden ’Du skall icke dräpa’. Om därför en medlem av ... [Internationella Bibelstudiesällskapet] som är invigd åt Herren med vett och vilja bryter sitt heliga förbund, kommer han att förlora Guds ynnest och bli fullständigt tillintetgjord. Sådana medlemmar skulle därför inte villigt och med gott samvete kunna döda andra människor.” De här modiga orden visar tydligt att bröderna inte hade en tanke på att kompromissa!

ÄNTLIGEN FRIA!

14. Beskriv med hjälp av Bibeln vad som hände från 1914 till 1919.

14 Malaki 3:1–3 beskriver tiden från 1914 till början av 1919, då ”Levis söner”, dvs. de smorda, skulle genomgå en period av rening. (Läs.) Vid den tiden kom Jehova Gud, ”den sanne Herren”, tillsammans med Jesus Kristus, ”förbundets budbärare”, till det andliga templet för att inspektera dem som tjänade där. Efter att Jehova hade tillrättavisat och renat sitt folk var de redo att ta sig an ett nytt uppdrag. År 1919 tillsatte Jesus en trogen och omdömesgill slav som skulle ge trons hushåll andlig mat. (Matt. 24:45) Äntligen var Guds folk fria från det stora Babylons inflytande. Sedan dess har de fått mer och mer kunskap om hans vilja, och deras kärlek till honom har vuxit sig allt starkare. De är verkligen tacksamma för Jehovas välsignelse! [1]

15. Hur kan vi visa tacksamhet för att vi har blivit befriade från det stora Babylon?

15 Vi är så tacksamma över att vi har blivit befriade från fångenskapen under det stora Babylon! Satans försök att utrota sann kristendom från jordens yta har misslyckats totalt. Men vi får inte missa poängen med att Jehova har gett oss den här friheten. (2 Kor. 6:1) Det finns fortfarande mängder av uppriktiga människor som är i fångenskap under falsk religion. De behöver hjälp att bli befriade, och vi kan visa dem vägen. Vi vill därför efterlikna våra bröder under det gångna århundradet och göra allt vi kan för att hjälpa människor att bli fria!

^ [1] (paragraf 14) Det finns många likheter mellan judarnas 70-åriga fångenskap i Babylon och det som hände de kristna när avfallet hade börjat. Men judarnas fångenskap verkar inte vara en profetisk förebild till det som hände de kristna. Till exempel är längden på fångenskapen inte densamma. Så vi bör inte leta efter profetiska paralleller till alla detaljer av den judiska fångenskapen och försöka få dem att stämma in på det som hände de smorda kristna under åren före 1919.