Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Vakttornet (Studieupplagan)  |  Maj 2017

Ett enkelt liv ger glädje

Ett enkelt liv ger glädje

DANIEL OCH MIRIAM gifte sig i september 2000 och levde ett bekvämt liv i Barcelona i Spanien. Daniel berättar: ”Vi tjänade bra och hade råd att äta på fina restauranger, resa utomlands och köpa fina kläder. Och vi höll i gång i tjänsten.” Men sedan skedde en förändring.

På en sammankomst 2006 hölls ett tal som gjorde starkt intryck på Daniel. I talet ställdes frågan: ”Gör vi allt vi kan för att hjälpa dem ’som stapplar i väg för att avrättas’ att komma in på vägen som leder till evigt liv?” (Ords. 24:11) Talaren förklarade att vi har ansvaret att berätta för andra om Bibelns livräddande budskap. (Apg. 20:26, 27) Daniel säger: ”Det kändes som att Jehova riktade sig till mig.” I talet nämndes också att man blir lyckligare när man satsar på tjänsten. Daniel visste att det här stämde. Miriam hade ju redan börjat som pionjär och fått uppleva många välsignelser.

”Jag kände att det var dags för mig att göra en helomvändning”, säger Daniel. Och det var precis vad han gjorde. Han gick ner i arbetstid och började som pionjär. Han tänkte också på alla välsignelser han och Miriam skulle kunna få om de flyttade till en plats där behovet av förkunnare är större.

UTMANINGAR OCH GLÄDJANDE NYHETER

I maj 2007 sa de upp sig från sina jobb och flyttade till Panama, ett land som de hade besökt tidigare. Deras nya distrikt bestod av flera öar i Bocas del Toro-arkipelagen i Karibiska havet. De flesta i området tillhör ursprungsbefolkningen och talar guaymí. Daniel och Miriam hade sparat ihop tillräckligt med pengar för att kunna stanna där i ungefär åtta månader.

De använde sig av både båt och cykel för att ta sig fram i området, och de kommer aldrig att glömma sin första cykeltur. De cyklade över tre mil, i branta uppförsbackar och under stekande sol. Daniel var så slut att han nästan svimmade. Men längs vägen blev de varmt välkomnade av ursprungsbefolkningen, eftersom de hade lärt sig några fraser på guaymí. Snart ledde Daniel och Miriam 23 bibelstudier.

Men så småningom började besparingarna ta slut. Daniel säger: ”När vi tänkte på att vi snart skulle åka tillbaka till Spanien började tårarna komma. Vi var så ledsna över att behöva lämna alla våra studier.” Men så, en månad senare, fick de fantastiska nyheter. Miriam berättar: ”Vi fick frågan om vi kunde börja som specialpionjärer. Vi blev så glada över att kunna stanna kvar på vårt distrikt!”

DEN STÖRSTA GLÄDJEN

År 2015 fick Daniel och Miriam sluta som specialpionjärer och i stället bli reguljära pionjärer på grund av vissa förändringar i organisationen. Vad skulle de göra? De litade på löftet i Psalm 37:5: ”Vältra över din väg på Jehova, ja, förlita dig på honom, och han skall handla.” De hittade jobb som passade med pionjärtjänsten, och i dag tillhör de en församling i provinsen Veraguas i Panama.

”Innan vi lämnade Spanien var vi inte säkra på om vi skulle kunna leva enkelt”, säger Daniel. ”Men i dag gör vi det, och vi saknar ingenting.” Vad är det som ger dem den största glädjen? De säger: ”Det finns inget bättre än att få hjälpa ödmjuka människor att lära känna Jehova!”