Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Vakttornet (Studieupplagan)  |  Juni 2017

Jehova tröstar oss i alla våra prövningar

Jehova tröstar oss i alla våra prövningar

”All trösts Gud ... tröstar oss i all vår vedermöda.” (2 KOR. 1:3, 4)

SÅNGER: 33, 41

1, 2. Hur tröstar Jehova oss ”i all vår vedermöda”, och vilket löfte får vi i hans ord?

EN UNG broder, som vi kan kalla Eduardo, hade en fråga till Stephen, en äldre gift äldstebroder. Eduardo hade funderat på det som står i 1 Korinthierna 7:28: ”De som ... [gifter sig] kommer att ha vedermöda i köttet.” Han frågade: ”Vad är det här för vedermöda, och hur klarar man av sådana problem om man gifter sig?” Innan Stephen svarade bad han Eduardo att tänka på något annat som aposteln Paulus skrev, nämligen att Jehova är ”all trösts Gud, som tröstar oss i all vår vedermöda”. (2 Kor. 1:3, 4)

2 Jehova är verkligen en kärleksfull Far, och han tröstar oss när vi drabbas av svårigheter. Du kanske själv har fått uppleva att han har gett dig hjälp och vägledning genom sitt ord. Jehova ville sina tjänares bästa på Bibelns tid, och vi kan vara säkra på att han känner likadant för oss i dag. (Läs Jeremia 29:11, 12.)

3. Vilka frågor ska vi gå igenom i den här artikeln?

 3 För det mesta är det lättare att hantera problem och svårigheter om man förstår vad de beror på. Det här gäller också problem i äktenskapet och i familjen. Så vad är det som kan orsaka ”vedermöda i köttet”? Vilka bibliska och nutida exempel kan ge oss den tröst och uppmuntran vi behöver? Svaren på de här frågorna kommer att hjälpa oss att hantera de svårigheter vi kan drabbas av.

PRÖVNINGAR – ”VEDERMÖDA I KÖTTET”

4, 5. Vad kan orsaka ”vedermöda i köttet”?

4 Vi kan läsa vad Jehova sa i början av mänsklighetens historia när han förrättade den allra första vigseln: ”En man skall lämna sin far och sin mor, och han skall hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött.” (1 Mos. 2:24) Men nu är vi ju alla ofullkomliga, och därför får de som gifter sig räkna med en del problem. (Rom. 3:23) Innan en kvinna gifter sig kanske hon följer sina föräldrars vägledning. Men Bibeln visar att när ett par gifter sig, så är det mannen som ska vara kvinnans huvud. (1 Kor. 11:3) Det här kanske inte alltid är så lätt. En nygift man kanske tycker att det är svårt att ta ledningen, och en nygift kvinna kanske tycker att det känns konstigt att mannens ord ska väga tyngre än hennes föräldrars. Förhållandet till svärföräldrarna kanske blir spänt, och det kan också skapa problem.

5 Tänk också på alla känslor som kan uppstå när ett par upptäcker att de ska ha barn. Hur glada de än blir dyker det säkert upp en del orosmoln. Kommer graviditeten att gå bra? Kommer barnet att vara friskt? Och hur kommer ekonomin att påverkas på kort och lång sikt? När barnet sedan har fötts kommer det att ske många förändringar. Barnet får kanske det mesta av mammans tid och uppmärksamhet, och många män kan känna sig bortglömda och utanför. Dessutom får den nyblivna pappan större ansvar eftersom han nu har ytterligare en familjemedlem att försörja och ta hand om.

6–8. Hur känner en del par som inte kan få barn?

6 En del gifta par upplever en annan slags vedermöda. De har en desperat önskan att få barn, men de kan inte. För kvinnan kan det vara oerhört påfrestande rent känslomässigt att inte bli gravid, och en sådan här ouppfylld önskan kan vara en ”vedermöda i köttet”. (Ords. 13:12) På Bibelns tid sågs barnafödande som något mycket viktigt. Rakel, Jakobs hustru, blev helt förtvivlad när hennes syster fick barn men inte hon. (1 Mos. 30:1, 2) Missionärer i länder där det är vanligt med stora familjer får ofta frågan varför de inte har barn. Även om de försöker förklara varför kan reaktionen bli: ”Åh, vi ska be för er!”

7 Vi kan ta ett annat exempel. En syster i England ville otroligt gärna få barn. Men så kom hon upp i övergångsåldern och insåg att hennes önskan inte skulle bli uppfylld i den här världsordningen, och det gjorde henne helt förtvivlad. Så hon och hennes man bestämde sig för att adoptera. Men hon sa: ”Jag gick ändå igenom en slags sorgeprocess. Jag visste att det inte skulle vara exakt samma sak att adoptera som att föda mitt eget barn.”

8 I Bibeln står det om kvinnan att hon  ska ”bevaras genom barnafödande”. (1 Tim. 2:15) Men det här betyder såklart inte att en kristen kvinna är garanterad evigt liv bara för att hon får barn. Så vad betyder det? En mamma som har hem och barn att ta hand om har ofta fullt upp, och det kan vara ett skydd för henne på så sätt att hon inte får för vana att ”springa med skvaller och befatta sig med andras angelägenheter”. (1 Tim. 5:13) Men hur omständigheterna än är kan hon ställas inför en del problem i äktenskapet och familjen.

Hur kan man få tröst om man förlorar sin äktenskapspartner? (Se paragraf 9, 12.)

9. Vilken annan vedermöda kan drabba dem som är gifta?

9 Det finns en form av vedermöda som hör ihop med äktenskapet som man kanske inte tänker på i första taget, och det är om ens äktenskapspartner dör. Ja, det här är verkligen en prövning. Och många kan ha tänkt att de aldrig skulle behöva uppleva en sådan tragedi i den här världsordningen. Vi som kristna tror fullt och fast på Jesus löfte om en uppståndelse. (Joh. 5:28, 29) Vad kan det här löftet betyda för den som är kvar i livet? Det kan verkligen ge tröst. Genom sitt ord kan vår kärleksfulle Far uppehålla och trösta dem som drabbats av sorger och problem. Vi ska nu se hur några av Jehovas tjänare har upplevt att de fått tröst av honom och hur det har hjälpt dem att gå vidare.

TRÖST I VÅRA PRÖVNINGAR

10. Hur fick Hanna tröst? (Se den inledande bilden.)

10 Hanna, som var Elkanas älskade hustru, fick gå igenom en mycket svår period. Hon ville ha barn men fick inga. Elkanas andra hustru Peninna, däremot, fick flera barn. (Läs 1 Samuelsboken 1:4–7.) Och något som gjorde det hela ännu värre var att Peninna hånade Hanna. Det här pågick ”år efter år” och gjorde Hanna väldigt upprörd och ledsen. Men hon vände sig till Jehova och bad en lång och innerlig bön. Förväntade hon sig att Jehova skulle ge henne det hon bad om? Hon måste ha hoppats på det i alla fall, för efteråt såg ”hennes ansikte ... inte längre så bekymrat ut”. (1 Sam. 1:12, 17, 18) Hanna litade på att Jehova skulle hjälpa henne, antingen genom att ge henne en son eller genom att fylla det här tomrummet på något annat sätt.

11. Vilken hjälp kan vi få av att be?

11 Så länge vi är ofullkomliga och lever i Satans värld kommer vi att drabbas av olika svårigheter. (1 Joh. 5:19) Men vi är inte ensamma. Vi kan vända oss till Jehova, ”all trösts Gud”, och få hjälp att hantera våra problem. Hanna öppnade sitt hjärta för Jehova och berättade exakt hur hon kände. Vi kan göra likadant och inte bara nämna det som tynger oss, utan be innerligt och verkligen sätta ord på våra känslor. (Fil. 4:6, 7)

12. Vad hjälpte profetissan Hanna att känna glädje?

12 Även om vi skulle känna en stor saknad i vårt liv, antingen på grund av barnlöshet eller en närståendes död, kan vi få tröst. Tänk på profetissan Hanna, som levde på Jesus tid. Hon förlorade sin man efter bara sju års äktenskap, och Bibeln säger inget om att hon hade några barn. Men vad gjorde hon fortfarande vid 84 års ålder? I Lukas 2:37 står det att hon ”aldrig var borta från templet” och att hon ”natt och dag utförde helig tjänst med fastor och ödmjuka böner”. Ja, tjänsten för Jehova gav henne både glädje och tröst.

13. Hur kan sanna vänner ge stöd och hjälp om vår familj inte skulle finnas där för oss?

 13 Vi kan också få tröst och uppmuntran av nära vänner i församlingen. (Ords. 18:24) En syster som heter Paula berättar hur ledsen hon blev som femåring när hennes mamma lämnade sanningen. Det här var så klart ingen lätt situation, men med tiden fick hon mycket uppmuntran av Ann, en pionjärsyster i församlingen som engagerade sig i henne och hjälpte henne andligen. ”Ann och jag var inte ens släkt, men hennes omtanke betydde otroligt mycket för mig”, förklarar Paula. ”Det hjälpte mig att fortsätta tjäna Jehova.” I dag är Paulas mamma tillbaka i församlingen, och Paula är väldigt glad över att de kan tjäna Jehova tillsammans. Och Ann är glad över att hon kunde vara ett stöd för Paula och hjälpa henne att hålla sig nära Jehova.

14. Hur blir vi välsignade när vi tröstar och uppmuntrar andra?

14 Intressant nog glömmer vi ofta bort våra egna problem när vi engagerar oss i andra. Vi vet till exempel att många systrar, gifta och ogifta, är mycket glada över att få samarbeta med Jehova och sprida de goda nyheterna. De vill ära honom genom att göra hans vilja. Och en del tycker att det är rena terapin  att vara ute i tjänsten. Vi kan alla bidra till att bandet mellan oss stärks när vi visar andra omtanke, både på våra distrikt och i församlingen. (Fil. 2:4) Aposteln Paulus var ett fint exempel på det. Han var som en ”ammande mor” för de kristna i Thessalonike, och han tröstade och uppmuntrade dem ”som en far” gör med sina barn. (Läs 1 Thessalonikerna 2:7, 11, 12.)

TRÖST OCH UPPMUNTRAN I FAMILJEN

15. Vilka har huvudansvaret att undervisa barn och unga om sanningen?

15 Vi behöver också komma ihåg att uppmuntra och hjälpa familjerna i vår församling. Ibland kanske föräldrar som är nya i sanningen ber mer erfarna förkunnare om hjälp att undervisa barnen om Jehova. De kanske till och med ber en förkunnare att studera med barnen. Bibeln visar att det är föräldrarna som har huvudansvaret att fostra barnen. (Ords. 23:22; Ef. 6:1–4) I en del fall kan andras hjälp behövas och vara mycket uppskattad, men det fritar inte föräldrarna från deras ansvar. De behöver ha en öppen kommunikation med sina barn.

16. Vad måste vi tänka på när vi hjälper barn?

16 Om en förälder ber någon annan att studera med barnen bör den som får den uppgiften inte försöka ta över föräldrarnas roll. Att ge barn andlig hjälp är en sak, men att vara förälder är något helt annat. Ibland kan det vara så att vi får studera med barn vars föräldrar inte är med i sanningen. När vi studerar med andras barn är det bra att vi antingen håller till hemma hos barnen, och ser till att föräldrarna eller ett annat moget vittne finns i närheten, eller på en lämplig allmän plats. På så sätt behöver vi inte riskera att någon misstolkar det hela. Och förhoppningsvis kan föräldrarna med tiden själva fullgöra sitt ansvar att undervisa barnen om sanningen.

17. Hur kan barn och ungdomar trösta och uppmuntra sina familjemedlemmar?

17 Unga som lär sig att älska Jehova och följa hans vägledning kan trösta och uppmuntra de andra i familjen. Det kan de göra genom att vara respektfulla mot sina föräldrar och hjälpa dem rent praktiskt. Och att barnen är trogna mot Jehova har en positiv inverkan på hela familjen. Före den stora översvämningen tillbad Sets avkomling Lemek Jehova. Och Lemek sa om sin son Noa: ”[Han] skall ge oss tröst och ro från vårt arbete och från våra händers smärtfyllda möda som härleder sig från marken som Jehova har förbannat.” Den här profetian uppfylldes när förbannelsen över marken togs bort. (1 Mos. 5:29; 8:21) Barn som är med i sanningen i dag kan precis som Noa vara till tröst och uppmuntran för sina familjer. De kan hjälpa dem att uthärda prövningar och att så småningom få överleva något mycket större än den stora översvämningen.

18. Vad kan hjälpa oss att hålla ut vilka prövningar vi än ställs inför?

18 I dag får vi som tillber Jehova tröst i våra vedermödor när vi ber till honom, påminner oss fina exempel från Bibeln och håller oss nära våra bröder och systrar i församlingen. (Läs Psalm 145:18, 19.) Vi vet att Jehova alltid är redo att trösta oss och att han kommer att hjälpa oss att uthärda vilka prövningar vi än kan ställas inför – både nu och i framtiden.