Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Välj språk Svenska

 UR VÅRT ARKIV

De goda nyheterna sprids med hjälp av offentliga tal på Irland

De goda nyheterna sprids med hjälp av offentliga tal på Irland

EN BÅT ångade uppför Belfast Lough, en havsvik i Nordirland. Den lilla passagerarskaran på däck stod och njöt av synen av de gröna kullarna som lystes upp av solens första morgonstrålar. Det här var i maj 1910. För en av passagerarna, Charles T. Russell, var det här femte turen till Irland. Framför sig kunde broder Russell se två enorma oceanångare torna upp sig, Titanic och systerfartyget Olympic, som båda var under konstruktion. * Bortanför skeppsvarvet stod ett tiotal bibelforskare på kajen och väntade på honom.

Russell ville hitta det bästa sättet att sprida de goda nyheterna över hela världen. Omkring 20 år tidigare hade han därför bestämt sig för att göra en serie resor utanför USA. Det första stoppet på den allra första resan blev Irland, i juli 1891. Han reste med atlantfartyget City of Chicago, och när han närmade sig Queenstown (dagens Cobh) och såg solnedgången över kustlinjen kanske han drog sig till minnes sina föräldrars beskrivning av deras hemland. Allteftersom Russell och hans ressällskap färdades genom det böljande landskapet och de idylliska byarna stod det mer och mer klart för dem att det här var fält som var mogna och som bara väntade på att bli skördade.

Broder Russell besökte Irland sammanlagt sju gånger. Många blev intresserade av sanningen under hans första resa, och det ledde till att hundratals, ibland tusentals, människor kom för att lyssna på honom vid hans senare besök. De offentliga tal han höll i Belfast och Dublin under sin andra resa, i maj 1903, annonserades i lokala dagstidningar. Russell skrev att ”alla lyssnade mycket uppmärksamt” på talet ”Det svurna löftet”, som handlade om Abrahams tro och de framtida välsignelser som väntar mänskligheten.

Russell åkte till Irland även på sin tredje resa till Europa eftersom intresset var så stort. En morgon i april 1908 stod fem bröder och välkomnade honom på kajen i Belfast. Det annonserade talet ”Störtandet av Satans välde” senare samma kväll drog en ”förnuftsälskande publik på omkring 300 personer”. En av åhörarna kom med invändningar, men Russell använde skickligt Bibeln för att ge svar på tal. I Dublin försökte en mer aggressiv motståndare vända en publik på över 1 000 personer mot bibelforskarna. Mannen, en viss mr O’Connor, var sekreterare för KFUM. Vad hände?

Låt oss gå tillbaka i tiden och tänka oss in i vad som mycket väl kan ha hänt vid det här tillfället. En man som söker efter sanningen i Bibeln bestämmer sig för att gå och lyssna på ett tal som annonserats i The Irish Times. Lokalen är så gott som fullsatt, men han lyckas ändå hitta en tom plats. Han lyssnar med spänt intresse på talaren, en vithårig man med skägg och i lång, svart rock. Denne  går fram och tillbaka på podiet under sitt anförande och talar med stora, yviga gester. Metodiskt använder han det ena bibelstället efter det andra för att bygga vidare på sitt resonemang och hjälper mannen att få upp ögonen för Bibelns sanning. Talaren har inte ens någon ljudutrustning, men hans röst når ändå ut till vartenda hörn av lokalen, och han behåller sina åhörares uppmärksamhet i en och en halv timme. Efteråt följer en frågestund. Han blir mer eller mindre korsförhörd av O’Connor och hans vänner men försvarar sig skickligt med hjälp av Bibeln. Publiken jublar och applåderar. När diskussionens vågor lagt sig går den intresserade mannen fram till bröderna för att få veta mer. Enligt ögonvittnesskildringar var det många som lärde känna sanningen på det här sättet.

I maj 1909 lämnade broder Russell New York ombord på Mauretania för sitt fjärde besök. Den här gången fick broder Huntsinger, som var stenograf, följa med. Russell kunde då utnyttja tiden under överfärden till att diktera vakttornsartiklar. Hans offentliga tal i Belfast drog en publik på 450 personer. Ett hundratal av dem fick dock stå på grund av platsbrist.

Broder Russell ombord på Lusitania.

Den femte resan, som nämndes i inledningen, följde samma mönster. Efter det offentliga talet i Dublin kunde en känd teolog som O’Connor hade tagit med sig få svar på sina frågor direkt från Bibeln, till publikens stora förtjusning. Dagen därpå tog ressällskapet en snabb postbåt till Liverpool och gick ombord på det berömda fartyget Lusitania, som satte kurs mot New York. *

Ett offentligt tal annonseras i The Irish Times för 20 maj 1910.

Broder Russell höll också flera förannonserade tal under sin sjätte och sjunde resa 1911. På våren det året anordnade 20 bibelforskare i Belfast ett möte, och det kom 2 000 personer. Temat på talet var ”Livet efter detta”. O’Connor dök upp i Dublin med ännu en prästman och ställde frågor, men åhörarna applåderade när de fick höra de bibliska svaren. På hösten samma år besökte Russell flera andra städer, och många kom och lyssnade på honom. O’Connor plus ett hundratal bråkstakar försökte avbryta ett möte i Dublin ännu en gång, men åhörarna gav entusiastiskt talaren sitt stöd.

Det var broder Russell som höll de flesta talen under den här perioden, men han sa själv: ”Detta är inte människors verk; det är Guds verk. Ingen människa är oumbärlig.” De här offentliga talen, som var föregångare till våra dagars offentliga möten, var fina tillfällen att presentera bibliska sanningar. Vad blev resultatet? Många fick höra de goda nyheterna, och församlingar bildades i stad efter stad på Irland. (Ur vårt arkiv i Storbritannien.)

^ § 3 Knappt två år senare sjönk Titanic.

^ § 9 I maj 1915 sänktes Lusitania av en torped utanför Irlands sydkust.