Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Vakttornet (Studieupplagan)  |  April 2017

Har du samma syn på rättvisa som Jehova har?

Har du samma syn på rättvisa som Jehova har?

”Jag skall förkunna Jehovas namn ... En trofast Gud är han, hos honom finns ingen orättvisa.” (5 MOS. 32:3, 4)

SÅNGER: 5, 46

1, 2. a) Vilken orättvisa utsattes Nabot för? b) Vilka två egenskaper ska vi se närmare på i den här artikeln?

TÄNK dig in i den här situationen. En man står anklagad för ett mycket allvarligt brott som han inte begått. Några samvetslösa män lämnar falska vittnesmål, och mannen döms till döden. Mannens familj och vänner är helt chockade och förtvivlade. Senare avrättas den här oskyldige mannen och hans söner. Föreställ dig hur fruktansvärt det måste vara för alla med minsta lilla rättskänsla att behöva bevittna det här. Tyvärr är det här ingen uppdiktad historia. Det drabbade Jehovas trogne tjänare Nabot, som levde i Israel när kung Ahab regerade. (1 Kung. 21:11–13; 2 Kung. 9:26)

2 I den här artikeln ska vi se närmare på det som hände med Nabot. Vi ska också se på en trogen äldstebroder under det första århundradet som visade bristande omdöme. De här exemplen kommer att lära oss varför vi måste vara ödmjuka och villiga att förlåta för att kunna ha samma syn på rättvisa som Jehova har.

 ETT JUSTITIEMORD

3, 4. Hur var Nabot som person, och varför ville han inte sälja sin vingård till Ahab?

3 Nabot var trogen mot Jehova under en tidsperiod när de flesta israeliter gjorde som kung Ahab och hans onda hustru Isebel. Kungaparet tillbad Baal och hade ingen som helst respekt för Jehova eller hans normer. Nabot däremot såg sin relation till Jehova som viktigare än sitt eget liv.

4 (Läs 1 Kungaboken 21:1–3.) Ahab ville gärna köpa Nabots vingård eller ge honom en bättre vingård i utbyte, men Nabot vägrade. Varför det? Han förklarade respektfullt: ”Det är otänkbart för mig, med hänsyn till Jehovas ståndpunkt, att jag skulle ge dig mina förfäders arvsbesittning.” Nabot avböjde Ahabs erbjudande därför att han ville följa Jehovas lag till israeliterna. Den förbjöd att man permanent överlät sin arvsbesittning till någon annan. (3 Mos. 25:23; 4 Mos. 36:7) Det var tydligt att Nabot hade samma syn på saken som Jehova.

5. Vilken roll hade Isebel i Nabots avrättning?

5 Nabot vägrade sälja sin vingård, och det blev startskottet för en rad fruktansvärda händelser som Ahab och Isebel låg bakom. Isebel iscensatte en skenrättegång för att lägga beslag på vingården och ge den till sin man. Det resulterade i att både Nabot och hans söner blev avrättade. Vad skulle Jehova göra åt den här stora orättvisan?

GUDS RÄTTVISA DOM

6, 7. Hur visade Jehova att han älskar rättvisa, och varför kan det ha tröstat Nabots släkt och vänner?

6 Jehova sände genast i väg Elia för att konfrontera Ahab. Utan omsvep kallade Elia Ahab för både mördare och tjuv. Hur löd Jehovas dom? Ahab, hans fru och hans söner skulle gå samma öde till mötes som Nabot och hans söner hade gjort. (1 Kung. 21:17–25)

7 Nabots släkt och vänner var naturligtvis helt förtvivlade över det fruktansvärda Ahab hade gjort. Men Jehova hade sett orättvisan och hade snabbt tagit itu med situationen, och det gav dem säkert en viss tröst. Men händelseutvecklingen tog en oväntad vändning, som säkert prövade deras ödmjukhet och tillit till Jehova.

8. Hur reagerade Ahab när han hörde Jehovas dom, och vad fick det för resultat?

8 När Ahab fick höra Jehovas dom ”rev han sönder sina kläder och svepte säckväv om sin kropp; och han fastade och låg i säckväv och gick modfällt omkring”. Ahab ödmjukade sig! Vad hände sedan? Jehova sa till Elia: ”Eftersom han har ödmjukat sig inför mig, skall jag inte låta olyckan komma i hans dagar. I hans sons dagar skall jag låta olyckan komma över hans hus.” (1 Kung. 21:27–29; 2 Kung. 10:10, 11, 17) Så Jehova, som kan läsa hjärtan, var barmhärtig mot Ahab. (Ords. 17:3)

ÖDMJUKHET ÄR ETT SKYDD

9. Hur kan ödmjukhet ha varit till hjälp för Nabots släkt och vänner?

9 Hur påverkades de som kände till Ahabs fruktansvärda brott av att Jehova ändrade sin dom? Det kan ha prövat tron hos Nabots släkt och vänner. Men ödmjukhet skulle skydda deras tro och hjälpa dem att fortsätta vara trogna mot Jehova och lita på att han aldrig är orättvis. (Läs 5 Moseboken 32:3, 4.) Nabot och hans familj kommer  att få fullständig upprättelse i den nya världen när Jehova uppväcker dem. (Job 14:14, 15; Joh. 5:28, 29) Dessutom vet de som är ödmjuka att ”den sanne Guden skall föra fram varje slags gärning till domen, varje dold gärning, för att se om den är god eller ond”. (Pred. 12:14) När Jehova dömer människor väger han alltså in faktorer som ingen av oss känner till. Så om vi är ödmjuka kan det skydda oss från att tappa vår tro på Jehova.

10, 11. a) När skulle vår tro kunna prövas? b) På vilka två sätt kan ödmjukhet skydda oss?

10 Hur skulle du reagera om de äldste fattade ett beslut som du inte förstod eller höll med om? Försök tänka dig in i de här situationerna: Du eller någon som står dig nära får inte längre ha en viss uppgift i församlingen. Din äktenskapspartner, din son eller dotter eller en nära vän blir utesluten och du håller inte med om beslutet. Eller så tycker du att äldstebröderna har fattat fel beslut när de varit barmhärtiga mot någon som handlat fel. Sådana situationer skulle kunna pröva vår tro på Jehova och undergräva vårt förtroende för hans organisation. Vi ska se hur ödmjukhet kan skydda oss i sådana lägen.

Hur reagerar du om de äldste beslutar något som du inte håller med om? (Se paragraf 10, 11.)

 11 För det första: Ödmjukhet hjälper oss att inse att vi inte har hela bilden. Och det spelar ingen roll hur mycket vi känner till om en viss sak – det är bara Jehova som vet vad som finns i någons hjärta. (1 Sam. 16:7) Den här insikten får oss att vara ödmjuka, att inse våra begränsningar och att justera vårt tänkesätt. För det andra: Ödmjukhet hjälper oss att underordna oss Jehova, vara tålmodiga och vänta på att han ska rätta till alla orättvisor. I Bibeln sägs det: ”Det skall gå väl för dem som fruktar den sanne Guden ... Men det skall inte gå väl för den ondskefulle, och han skall inte förlänga sitt liv.” (Pred. 8:12, 13) Om vi är ödmjuka blir det alltid till det bästa för alla inblandade. (Läs 1 Petrus 5:5.)

HYCKLERI I FÖRSAMLINGEN

12. Vad ska vi se närmare på, och varför det?

12 Under det första århundradet ställdes de kristna i Antiokia i Syrien inför en situation som verkligen prövade deras ödmjukhet och villighet att förlåta. Vi ska se närmare på vad som hände. Det kan motivera oss att granska vår egen inställning till att förlåta. Det kan också hjälpa oss att förstå hur Jehova kan använda ofullkomliga människor utan att sänka sina egna normer.

13, 14. Vilka uppgifter hade Petrus fått, och hur visade han mod?

13 Aposteln Petrus var en välkänd äldstebroder i den första kristna församlingen. Han var en av Jesus nära vänner och hade fått tunga ansvarsuppgifter. (Matt. 16:19) År 36 v.t. fick han till exempel förmånen att berätta om de goda nyheterna för Cornelius och hans hushåll. Det här var något mycket speciellt, eftersom Cornelius var en oomskuren icke-jude. När han och alla i hans hus fick helig ande sa Petrus: ”Kan väl någon förbjuda att dessa blir döpta med vatten, de som har fått den heliga anden alldeles som vi?” (Apg. 10:47)

14 År 49 samlades apostlarna och de äldste i Jerusalem för att behandla frågan om icke-judar behövde omskäras eller inte. Petrus påminde modigt de andra bröderna om vad som hade hänt år 36 när oomskurna icke-judar hade fått den heliga anden. Hans ögonvittnesskildring måste ha hjälpt bröderna i den styrande kretsen att fatta ett beslut. (Apg. 15:6–11, 13, 14, 28, 29) Både judar och icke-judar uppskattade säkert att Petrus så frimodigt berättade om den här händelsen. Det kan inte ha varit svårt att få förtroende för en sådan andlig broder! (Hebr. 13:7)

15. Vilket misstag gjorde Petrus när han var i Antiokia i Syrien? (Se den inledande bilden.)

15 Kort efter det här mötet år 49 besökte Petrus Antiokia i Syrien. Där umgicks han öppet med sina icke-judiska bröder i församlingen. Och de uppskattade säkert att få vara med Petrus och lära sig av hans långa erfarenhet. Men så snopna och besvikna de måste ha blivit när Petrus helt plötsligt slutade äta tillsammans med dem. Andra som hade judisk bakgrund i församlingen färgades av Petrus inställning och gjorde samma sak. Till och med Barnabas drogs med! Det här hade kunnat orsaka splittring i församlingen. Vad fick Petrus, en mogen äldstebroder, att vara så omdömeslös? Och ännu viktigare, vad kan vi lära oss av den här situationen  om vi skulle bli sårade av något som en äldste säger eller gör?

16. Hur blev Petrus tillrättavisad, och vilka frågor uppstår?

16 (Läs Galaterna 2:11–14.) Petrus gav efter för människofruktan. (Ords. 29:25) Han visste innerst inne hur Jehova såg på saken. Men så kom några omskurna kristna judar från Jerusalem på besök, och han blev rädd för vad de skulle tycka om att han umgicks med icke-judar. Aposteln Paulus, som också var med vid mötet i Jerusalem år 49, konfronterade Petrus och avslöjade hans hyckleri. (Apg. 15:12) Hur skulle de som Petrus hade behandlat orättvist reagera på hans misstag? Skulle de ta anstöt? Och skulle Petrus förlora sina uppgifter i församlingen på grund av sitt misstag?

VAR FÖRLÅTANDE

17. Hur fick Petrus nytta av Jehovas förlåtelse?

17 Petrus var ödmjuk och tog emot Paulus tillrättavisning. Och det finns ingenting i Skrifterna som tyder på att han förlorade sina uppgifter i församlingen. Faktum är att han senare fick skriva två inspirerade brev, som blev en del av Bibeln. Det är intressant att Petrus i sitt andra brev omnämner Paulus som ”vår älskade broder”. (2 Petr. 3:15) Petrus handlingssätt måste verkligen ha sårat dem med icke-judisk bakgrund. Men församlingens huvud, Jesus, fortsatte ändå att använda honom. (Ef. 1:22) Det här blev ett tillfälle för bröderna och systrarna i församlingen att efterlikna Jesus och hans Far och vara förlåtande. Förhoppningsvis var det ingen av dem som tappade fotfästet på grund av en ofullkomlig människas misstag.

18. När kan vi särskilt behöva visa att vi har Jehovas syn på rättvisa?

18 Det fanns inga perfekta äldstebröder i församlingen under det första århundradet, och det finns inga perfekta äldstebröder i dag. Bibeln säger: ”Vi felar alla många gånger.” (Jak. 3:2) Vi kanske har lätt att ta till oss den här tanken i teorin, men utmaningen kommer när någon broders ofullkomlighet påverkar oss personligen. Kommer vi i en sådan situation att ha samma syn på rättvisa som Jehova har? Hur skulle du reagera om en äldste fällde en kommentar som lät fördomsfull? Skulle du ta anstöt om en äldste sa något tanklöst som gjorde dig upprörd eller sårad? Skulle du direkt tänka att den brodern inte borde få vara äldste längre? Eller kommer du att ha tålamod och vänta på församlingens huvud, Jesus? Skulle du försöka se saken i ett större perspektiv och kanske tänka på att brodern tjänat Jehova troget i många år? Och hur skulle det vara ifall en broder som har gjort fel mot dig fortsatte att tjäna som äldste eller kanske till och med fick fler uppgifter i församlingen? Skulle du bli glad för hans skull? Om du är villig att vara förlåtande visar du att du har samma syn på rättvisa som Jehova har. (Läs Matteus 6:14, 15.)

19. Vilken inställning vill vi ha?

19 Vi älskar rättvisa, och därför längtar vi efter att Jehova en gång för alla ska utplåna all orättvisa som orsakats av Satan och hans onda värld. (Jes. 65:17) Men fram till dess vill vi göra vårt bästa för att ha samma syn på rättvisa som Jehova har. Det kan vi få om vi ödmjukt inser att vi kanske inte har alla fakta och om vi är villiga att förlåta dem som syndar mot oss.