Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Vakttornet  |  Nr 4 2017

 TEMA | VAD LÄR BIBELN OM LIVET OCH DÖDEN?

Vad Bibeln lär om livet och döden

Vad Bibeln lär om livet och döden

Gud skapade den första människan, Adam, och sa till honom: ”Av varje träd i trädgården får du äta dig mätt. Men av trädet för kunskap om gott och ont får du inte äta, för den dag du äter av det skall du ovillkorligen dö.” (1 Moseboken 2:16, 17) Den här lagen visade att Adam aldrig skulle ha dött om han bara hade följt Guds bud. Han hade kunnat fortsätta leva ett lyckligt liv i Edens trädgård.

Men i stället för att lyda Gud och leva för evigt valde Adam sorgligt nog att gå emot Guds befallning. Han åt av den förbjudna frukten som hans fru, Eva, gav honom. (1 Moseboken 3:1–6) Vi dras än i dag med konsekvenserna av hans val. Bibeln förklarar: ”Synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden, och döden ... spred sig till alla människor därför att de alla hade syndat.” (Romarna 5:12) ”En enda människa” syftar här på Adam. Men vad var synden, och hur kunde den leda till döden?

Synd innebär att medvetet bryta mot Guds lag, vilket Adam gjorde. (1 Johannes 3:4) Gud hade sagt att straffet för det var döden. Adam och hans barn skulle ha levt för evigt om de hade följt Guds lag och inte syndat. Gud skapade inte människan för att dö, utan för att leva.

 Döden har spritt sig till alla människor, precis som det står i Bibeln. Men lever vi vidare efter döden? Många tror på en odödlig själ och skulle svara ja på den frågan. Det skulle dock innebära att Gud ljög för Adam. Gud sa att straffet för synd är död, men det hade inte varit sant om någon del av oss levde vidare. Bibeln säger: ”Det är omöjligt för Gud att ljuga.” (Hebréerna 6:18) Det var i själva verket Satan som ljög när han sa: ”Ni kommer visst inte att dö.” (1 Moseboken 3:4)

Om nu läran om en odödlig själ bygger på en lögn, vad händer då egentligen vid döden?

BIBELN RÄTAR UT FRÅGETECKNEN

I Bibelns skapelseberättelse läser vi: ”Jehova Gud grep sig an med att forma människan av stoft från marken och att blåsa in livets andedräkt i hennes näsborrar, och människan blev en levande själ.” Uttrycket ”en levande själ” är översatt från det hebreiska ordet nẹfesh, som ordagrant betyder ”en skapelse som andas”. * (1 Moseboken 2:7, fotnoten)

Det är tydligt att Bibeln inte lär att människan skapades som en individ med en själ. Varje individ är ”en levande själ”. Du kommer därför inte att hitta uttrycket ”odödlig själ” i Bibeln, om du så söker med ljus och lykta.

Enligt Bibeln har vi ingen odödlig själ, så varför säger många religioner det motsatta? Vi kan hitta svaret om vi går tillbaka till det forntida Egypten.

EN FALSK LÄRA FÅR SPRIDNING

Den grekiske historikern Herodotos, som levde på 400-talet f.v.t., skrev att egyptierna var  ”de första, som framställt den meningen, att människans själ är odödlig”. (Herodotos historia, 2000, sidan 155) Även babylonierna och de grekiska filosoferna förespråkade tanken på en odödlig själ. Och när Alexander den store erövrade Mellanöstern år 332 f.v.t. spreds den över hela det grekiska riket.

Uttrycket ”odödlig själ” finns inte någonstans i Bibeln.

På 100-talet v.t. lärde esséerna och fariséerna, två framstående judiska sekter, att själen lever vidare när kroppen dör. The Jewish Encyclopedia säger: ”Tron på själens odödlighet kom till judarna genom kontakt med grekiskt tänkande och huvudsakligen genom Platons filosofi.” Den judiske historikern Josefus, som levde under det första århundradet, sa även han att läran om en odödlig själ kom från grekerna. Han ansåg inte att den kom från de heliga skrifterna, utan från en religion som byggde på myter.

Den grekiska kulturen fortsatte påverka stora delar av världen, och så småningom anammade även de kristna läran om själens odödlighet. Historikern Jona Lendering skriver: ”Platons idé om att vår själ tidigare var på en bättre plats men nu lever i en syndig värld var lätt att förena ... med kristendomen.” Så läran om en odödlig själ vävdes in i kristendomen och blev en av kyrkans grundläggande läror.

 ”SANNINGEN SKALL GÖRA ER FRIA”

Under det första århundradet skrev aposteln Paulus varnande: ”I senare tidsperioder skall några avfalla från tron och ägna uppmärksamhet åt vilseledande inspirerade uttalanden och demoners läror.” (1 Timoteus 4:1) De här orden visade sig stämma väl. Läran om en odödlig själ är bara ett exempel på ”demoners läror”. Den har inget stöd i Bibeln, utan bygger på hednisk religion och filosofi.

Det går att slå sig fri från sådana lögner. Jesus sa: ”Ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” (Johannes 8:32) Sanningen i Bibeln gör att vi kan ta avstånd från religiösa läror och sedvänjor som drar vanära över Gud. Dessutom befriar sanningen i Guds ord oss från traditioner och vidskeplighet som har med döden att göra. (Se rutan ” Var är de döda?”)

Vår skapare tänkte inte att vi bara skulle leva 70 eller 80 år och sedan fortsätta leva någon annanstans. Gud ville att vi människor skulle leva för evigt här på jorden som hans älskade barn. Det är fortfarande hans tanke. Han älskar mänskligheten, och han kommer att förverkliga sin avsikt. (Malaki 3:6) I Psalm 37:29 får vi ett underbart löfte: ”De rättfärdiga skall ta jorden i besittning, de skall bo för evigt på den.”

 

^ § 9 Många moderna översättningar, som Bibel 2000 och Svenska Folkbibeln, återger nẹfesh med ”levande varelse”.