Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

VAKTTORNET NR 4 2016

Masoreterna var mycket noggranna när de gjorde sina avskrifter.

 PÅ FRAMSIDAN | BOKEN SOM ÖVERLEVT TROTS ALLA HOT

Bibeln har överlevt försök att manipulera budskapet

Bibeln har överlevt försök att manipulera budskapet

HOTET: Uppenbara hot, som motstånd och naturlig nedbrytning, har inte gjort att Bibeln gått förlorad. Det har dock funnits mer subtila hot. Somliga avskrivare och översättare har försökt att manipulera själva budskapet i Bibeln. De har vid vissa tillfällen försökt få Bibeln att passa med deras läror i stället för att anpassa sina läror efter Bibeln. Vi ska se närmare på tre exempel.

  • Religiöst centrum: Någon gång mellan 300-talet och 100-talet f.v.t. smög avskrivarna till den samaritanska Pentateuken * in ett litet tillägg i 2 Moseboken 20:17. De lade till orden ”på Gerizim. Och där ska du bygga ett altare.” Samarierna ville ha underlag i Skrifterna för byggandet av ett tempel på ”Gerizim”, eller berget Gerissim.

  • Treenighetsläran: Mindre än 300 år efter att den sista delen av Bibeln skrivits var det en anhängare av treenighetsläran som i sin avskrift lade till orden ”i himlen: Fadern, Ordet och den heliga anden; och dessa tre är ett” i Första Johannes 5:7. De orden ingick inte i originaltexten. Bruce Metzger, som var expert på bibelhandskrifter, skrev: ”Men från 500-talet och framåt blev tillägget allt vanligare i de gammallatinska handskrifterna och [den latinska] Vulgata.”

  • Guds namn: På grund av judisk vidskepelse var det många bibelöversättare som tog bort Guds namn från Bibeln. De ersatte namnet med sådana titlar som ”Gud” och ”Herre”, titlar som Bibeln inte bara använder om Skaparen, utan också om människor, avgudar och till och med Djävulen. (Johannes 10:34, 35; 1 Korinthierna 8:5, 6; 2 Korinthierna 4:4) *

HUR BIBELN HAR ÖVERLEVT: Även om vissa bibelavskrivare var både slarviga och svekfulla, så fanns det många andra som var otroligt skickliga och minutiöst noggranna. Som exempel kan nämnas masoreterna, som skrev av de hebreiska skrifterna från  500-talet till 900-talet v.t. De framställde vad vi i dag känner som den masoretiska bibeltexten. De räknade varje ord och bokstav för att försäkra sig om att inga fel skulle smyga sig in. När de hittade något som de tyckte var skumt i texten de skrev av, noterade de det i marginalerna. Masoreterna skulle aldrig komma på tanken att manipulera budskapet. Professor Moshe Goshen-Gottstein skrev: ”Att medvetet ändra något i texten hade för dem varit det värsta tänkbara brottet.”

Vi har tillgång till mängder av bibelhandskrifter i dag, och det har gjort det lättare för bibelforskare att upptäcka fel. Vi kan ta ett exempel. Religiösa ledare lärde i flera århundraden ut att den autentiska texten fanns bevarad i de latinska biblarna, och i dessa satte man in de felaktiga orden i Första Johannes 5:7 som nämndes tidigare. Det här felet nästlade sig in i den betydande engelska översättningen King James Version. Bland svenska biblar hittar man detta tillägg i Karl XII:s bibel. Men vad har upptäckterna av gamla bibelhandskrifter avslöjat? Bruce Metzger skrev: ”Texten [som lagts till i Första Johannes 5:7] saknas i alla äldre avskrifter ... utom den latinska.” Den fanns alltså inte med i de syriska, koptiska, armeniska, etiopiska och fornslaviska avskrifterna. Därför har revideringar av King James Version och andra bibelöversättningar inte med det här tillägget.

Papyrus Chester Beatty II (P46) dateras till 200-talet v.t.

Bibelhandskrifterna vi har tillgång till i dag bevisar att Bibelns budskap inte har ändrats. Hur då? Dödahavsrullarna upptäcktes år 1947. Bibelforskare jämförde den masoretiska texten med dessa 1 000 år äldre handskrifter. En av dem som ingick i gruppen som publicerade Dödahavsrullarna var professor Julio Trebolle Barrera. Enligt honom ger Dödahavsrullarna ”obestridliga bevis för att bibeltexten, under denna period på 1 000 år, överfördes på ett troget och extremt noggrant sätt av de judiska avskrivarna”.

På Chester Beatty Library i Dublin finns en papyrussamling som innehåller delar av nästan alla böcker i Nya testamentet. En del av handskrifterna dateras så långt tillbaka som till 100-talet v.t. Mellan dem och de sista delarna av Bibelns originaltext skiljer det alltså bara cirka hundra år. I dessa papyrer finns visserligen små detaljer som skiljer dem från andra handskrifter, men enligt The Anchor Bible Dictionary har de också ”bevisat att den bibliska texten har överförts på ett oerhört säkert sätt genom historien”.

”Det kan lugnt sägas att inget annat forntida verk har överförts med sådan exakthet.”

RESULTATET: Det finns ett stort antal handskrifter som daterar sig mycket långt tillbaka i tiden. Man skulle kunna tro att de borde ha väckt många frågor, men i stället har de rätat ut många frågetecken och bidragit till att vi i dag har en korrekt biblisk text. ”Inget annat antikt verk är så väl underbyggt med så många historiska vittnesbörd”, kommenterade sir Frederic Kenyon angående det Nya testamentet, ”och ingen objektiv forskare skulle förneka att den text vi har i dag i grund och botten är densamma.” Och när det gäller Gamla testamentet skrev teologen William Henry Green: ”Det kan lugnt sägas att inget annat forntida verk har överförts med sådan exakthet.”

^ § 4 Pentateuken utgörs av de fem Moseböckerna.

^ § 6 För mer information, se avsnitt 1 och 2 i Studieguiden, utgiven av Jehovas vittnen. Den går att ladda ner på jw.org. (Se under PUBLIKATIONER > BÖCKER OCH BROSCHYRER.)

Ta reda på mer

Betrodda med att översätta ”Guds heliga uttalanden” (Romarna 3:2)

Jehovas vittnen har använt många olika bibelöversättningar under det senaste århundradet. Varför gjorde de då en ny engelsk bibelöversättning?

Varför har Jehovas vittnen gett ut Nya världens översättning?

Vad är det för speciellt med den här översättningen av Guds ord?