Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

VAKNA! FEBRUARI 2014

 HISTORISKA PORTRÄTT

Konstantin den store

Konstantin den store

Konstantin var den förste romerske kejsaren som bekände sig till kristendomen. På så vis påverkade han i hög grad världshistorien. Han gynnade denna tidigare förföljda religion och tog de första stegen mot det som senare blev kristenheten. * Denna så kallade kristendom blev därmed ”den mäktigaste sociala och politiska kraft” som någonsin påverkat historien, enligt The Encyclopædia Britannica.

VARFÖR lära sig mer om en gammal romersk kejsare? Om du är intresserad av kristendomen kan det vara bra att veta att Konstantins politiska och religiösa strategier påverkat många kyrkors trosuppfattningar och ceremonier fram till vår tid. Vi ska se hur.

KYRKORNA – ERKÄNDA OCH SEDAN UTNYTTJADE

År 313 styrde Konstantin över den västra delen av romarriket medan Licinius och Maximinus Daia styrde över den östra. Konstantin och Licinius tog ett gemensamt beslut om allmän religionsfrihet, som även gällde de kristna. Konstantin värnade om kristendomen eftersom han trodde att den skulle ena hans rike. *

Konstantin blev därför bestört över att kyrkorna var söndrade av inre strider. För att uppnå ett samförstånd ville han upprätta, eller tvinga fram, en ”rätt” lära. Vissa biskopar var redo att göra religiösa kompromisser för att vinna kejsarens gillande, och i gengäld fick de skattebefrielse och generösa förmåner. Historikern Charles Freeman uttryckte det så här: ”Om man omfattade den ’rätta’ kristna läran fick man inte bara tillträde till himlen utan också till stora rikedomar på jorden.” Prästerna blev på det sättet inflytelserika i världsliga frågor. ”Kyrkan  hade skaffat sig en beskyddare”, säger historikern Arnold H. M. Jones, ”men den hade också skaffat sig en härskare.”

”Kyrkan hade skaffat sig en beskyddare, men den hade också skaffat sig en härskare.” – Arnold H. M. Jones, historiker.

EN NY RELIGION

Konstantins allians med biskoparna ledde till en religion där man blandade kristna och hedniska läror. Resultatet kunde knappast bli något annat, eftersom kejsaren var mer intresserad av religiös mångfald än av religiös sanning. Han var trots allt härskare över ett hedniskt imperium. För att hålla sig väl med båda lägren var hans taktik ”att vara avsiktligt tvetydig i sina handlingar och i sitt styre i allmänhet”, enligt Paul Keresztes.

Samtidigt som Konstantin utgav sig för att kämpa för kristendomen hade han en fot kvar i hedendomen. Han ägnade sig till exempel åt astrologi och spådom, ockulta handlingar som fördöms i Bibeln. (5 Moseboken 18:10–12) På hans triumfbåge i Rom ser man honom offra åt hedniska gudar. Han fortsatte också att främja soldyrkan genom att bland annat avbilda solguden på mynt. Sent i livet godkände han till och med att ett tempel byggdes åt honom och hans familj i en liten stad i italienska regionen Umbrien, och han tillsatte präster som skulle tjäna där.

Konstantin väntade med sitt ”kristna” dop tills några dagar före sin död år 337. Många tror att han gjorde det för att behålla det politiska stödet från både kristna och hedniska grupper inom riket. Med tanke på hans historia och sena dop kan man verkligen betvivla hur uppriktig han var i sin tro. Men en sak är säker: Kyrkan som Konstantin erkände blev en politisk och religiös maktfaktor. I och med det vände den Kristus ryggen och tog emot världen med öppna armar. Jesus sa däremot om sina efterföljare: ”De [är] inte ... någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen.” (Johannes 17:14) Från denna kyrka – som nu var världslig – utgick en mängd olika samfund.

Vad betyder allt det här för oss? Det visar att vi inte kan acceptera läror från någon kyrka utan vidare. Vi måste i stället undersöka hur lärorna stämmer med det Bibeln säger. (1 Johannes 4:1)

^ § 3 Kristenheten syftar på alla de samfund som utger sig för att vara kristna.

^ § 6 Hur uppriktig Konstantin var i sin tro har blivit mycket omdiskuterat, delvis för att han även i slutet av sin regeringstid tillät hedniska kulter.

Ta reda på mer

Ta ställning för den sanna tillbedjan

På vilket sätt kan det vara svårt att berätta om sin tro för andra? Hur kan du göra det utan att förolämpa dem?