Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

VAKNA! MARS 2013

 HISTORISKA PORTRÄTT

Robert Boyle

Robert Boyle

Den historieintresserade kanske minns Robert Boyle som vetenskapsmannen bakom Boyles lag – en naturlag om sambandet mellan trycket och volymen i en gasmassa. Hans stora upptäckt lade grunden till oräkneliga vetenskapliga upptäckter längre fram. Men Robert Boyle var inte bara vetenskapsman. Han är också känd för sin starka gudstro och stora respekt för Guds inspirerade ord, Bibeln.

BOYLE föddes 1627 i en välbärgad familj på slottet Lismore på Irland. Detta var strax före den period som historikerna kallar upplysningen – en tid då de intellektuella försökte befria mänskligheten från den fanatism som förslavat den under århundraden. Boyle hade samma mål. I en självbiografi över hans unga år kallade han sig Philaretus, som betyder ”älskare av dygd”.

Boyles längtan efter sanningen kombinerades med en lika stark längtan att dela med sig av allt han lärde sig. Han blev en mycket produktiv författare, och hans skrifter hade stort inflytande på många samtida, till exempel den berömde vetenskapsmannen sir Isaac Newton. År 1660 var Boyle med och grundade Royal Society, en vetenskaplig akademi som fortfarande är verksam i London.

VETENSKAPSMANNEN

Boyle har beskrivits som kemins fader. Han hade ett helt annat synsätt än den tidens alkemister. De höll sina upptäckter hemliga eller skrev om dem i förtäckta ordalag så att det ofta bara var de invigda som förstod. Boyle, däremot, publicerade detaljerade redogörelser av sitt arbete. Och i stället för att bara hålla fast vid sedan länge etablerade hypoteser förespråkade han bruket av kontrollerade experiment för att ta reda på fakta.

 Genom sina experiment fann han stöd för tanken att all materia bestod av ett slags partiklar, som han kallade korpuskler, som i olika kombinationer bildade olika ämnen.

Boyles syn på forskning sammanfattas väl i hans berömda bok The Sceptical Chymist. Där argumenterar han för att vetenskapsmän inte ska vara arroganta eller dogmatiska, utan vara villiga att erkänna misstag. Han menade att de som hade starka uppfattningar måste vara noga med att skilja på sådant de visste och sådant de trodde sig veta.

Boyle menade att de som hade starka uppfattningar måste vara noga med att skilja på sådant de visste och sådant de trodde sig veta.

GUDSMANNEN

Boyle hade samma inställning när han närmade sig andliga frågor. Hans upptäckter om universum och om hur fantastiskt människor och djur fungerar övertygade honom om att det måste finnas en Skapare och Konstruktör. Han förkastade därför ateismen, som börjat bli alltmer populär i intellektuella kretsar på hans tid. Ingen uppriktig människa som använde sitt förnuft kunde låta bli att tro på Gud, ansåg Boyle.

Men han menade inte att det mänskliga förnuftet var tillräckligt för att nå sann upplysning. Han insåg att människan var beroende av kunskap som endast Gud kunde uppenbara. Enligt honom fanns sådan kunskap i Guds ord, Bibeln.

Boyle var bekymrad över att det fanns så många som inte kände till Bibelns läror och som verkade sakna grund för sina religiösa uppfattningar. Hur kan det vara rätt, undrade han, att en persons religiösa tro bara grundar sig på vad hans föräldrar trodde eller på var han råkade födas? Han fick en stark önskan att hjälpa andra att fördjupa sin kunskap i Bibeln.

Boyle gav därför ekonomiskt stöd så att Bibeln kunde ges ut på många språk, bland annat arabiska, iriska, malajiska, turkiska och flera nordamerikanska indianspråk. Han visade sig vara begåvad men ändå ödmjuk och hade en osläcklig önskan att på alla områden ta reda på sanningen och hjälpa andra att också göra det.