Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

VAKNA! NOVEMBER 2012

De gav aldrig upp hoppet om mig

De gav aldrig upp hoppet om mig

Jag älskade alkohol och våld. Men en dag fick jag tråkiga nyheter som fick mig att tänka över mitt liv. Jag ska förklara.

JAG föddes 1943 i Rubottom i Oklahoma i USA. Hela min uppväxt präglades av våld. Sista året på gymnasiet började jag dricka. Min pappa var alkoholist och var våldsam, och mitt drickande ledde till ett underligt kamratskap med honom. Vi gick på danser och andra tillställningar tillsammans bara för att dricka och slåss.

År 1966 gifte jag mig med Shirley, och vi fick två barn, Angela och Shawn. Ändå fortsatte jag att missbruka alkohol. För att dryga ut min inkomst började jag odla och sälja marijuana. Jag arbetade också som vakt på barer i samhället, och där kunde jag släcka min törst och få utlopp för min aggressivitet. Jag var inte rädd för någon eller något, och jag brydde mig inte om andras känslor.

”Ta inte hit någon för att tala med mig!”

Shirleys kusin hade flyttat till Kalifornien, där han studerade Bibeln och blev ett Jehovas vittne. När han kom tillbaka till Oklahoma talade han med Shirley om det han hade lärt sig, och hon förstod snart att det här var sanningen. Shirley studerade Bibeln ingående och bestämde sig för att själv bli ett vittne. Hon blev döpt 1976. Jag ville inte ha något att göra med hennes religion. ”Ta inte hit någon för att tala med mig!” sa jag. ”Det är ingen idé.”

Shirley höll hela tiden lojalt fast vid Bibelns principer, och hon fortsatte att visa att hon älskade mig. Ja, innan hon och barnen gick på möten i Rikets sal brukade hon vänligt fråga om jag ville följa med. Och Angela brukade säga: ”Pappa, vi vill att du följer med oss.”

På grund av att jag var inblandad i kriminell verksamhet hade jag ofta en pistol på mig. Och jag kunde vara borta flera dagar i sträck, och det ledde till problem i äktenskapet. När jag kom hem försökte jag göra allt bra igen genom att gå med på några möten. Vittnena var alltid vänliga mot mig, och det de lärde verkade förnuftigt.

Efter en tid erbjöd sig en äldste i församlingen att studera Bibeln med mig. Jag tackade ja till det. Men tyvärr hade det jag fick lära mig inte så stor inverkan på mig. Det berodde  i första hand på att jag fortsatte att umgås med mina gamla vänner. Brodern insåg det och visade mig några principer i Bibeln om farorna med dåligt umgänge. (1 Korinthierna 15:33) Trots att hans råd var grundat på Bibeln tog jag illa upp och slutade studera och gick till och med ännu mer in för det jag tidigare hade hållit på med. Vad min dumma stolthet måste ha gjort Shirley och barnen ledsna!

”Vi tycker fortfarande mycket om dig”

År 1983 fick jag tråkiga nyheter. Shirleys systerson, som jag tyckte mycket om, hade dött. Det påverkade mig mycket och fick mig att tänka över mitt liv. Jag insåg att jag förstörde mitt äktenskap och min familj – ja, allt som jag tyckte var värdefullt. Det här uppvaknandet blev en vändpunkt för mig. Vid begravningen lade ett äldre vittne, som hette John, vänligt armen om mig och sa: ”Jag vill bara att du ska veta att vi fortfarande tycker mycket om dig.” Det var den uppmuntran jag behövde! Nästa dag ringde jag upp John och sa att jag ville studera Bibeln igen och hoppades att jag nu skulle kunna göra de förändringar som jag borde ha gjort för länge sedan.

Under vårt första studium talade vi om bönen, och jag sa till John att jag skulle försöka be. Nästa dag började jag försöka få tag på ett hederligt arbete, men utan resultat. Medan jag körde min skåpbil bad jag högt: ”Jehova, om du vill att jag ska bo kvar här måste du hjälpa mig att hitta ett arbete.” Sedan tänkte jag: ”Det här är inte klokt – här kör jag och talar för mig själv.” Det var uppenbart att det fattades mycket i min tro på Gud, på honom som ”hör bön”. Det fattades också mycket när det gällde kvaliteten på mina böner! (Psalm 65:2) Men till min stora förvåning fick jag ett erbjudande om ett arbete redan nästa dag!

När jag insåg vilken kraft bönen har, stärkte det min kärlek till Jehova och tron på hans vägledning.

Nu började jag be oftare och mer uppriktigt. Gång på gång såg jag Jehovas välsignelse. Jag hade alltid trott på Gud, men de här erfarenheterna hjälpte mig att inse sanningen i orden i 1 Johannes 5:14: ”Vad vi än ber om i överensstämmelse med hans vilja, så hör han oss.” När jag insåg vilken kraft bönen har, stärkte det min kärlek till Jehova och tron på hans vägledning. (Ordspråksboken 3:5, 6)

När jag började vara med vid mötena igen blev jag hjärtligt välkomnad av vittnena. Och jag förstod att de verkligen älskade ”varandra intensivt av hjärtat”, och det gjorde starkt  intryck på mig. (1 Petrus 1:22) Jag insåg också sanningen i Ordspråksboken 13:20, där det står: ”Den som vandrar med de visa blir vis, men den som umgås med de enfaldiga går det illa.”

Jag hade under många år orsakat problem och svårigheter för min familj, men nu försökte jag vara fridsam och en bättre äkta man och pappa, och jag försökte också vara mer öppen. Jag började tillämpa Bibelns råd att ”männen [bör] älska sina hustrur som sina egna kroppar” och att fäder inte ska ”reta ... upp” sina ”barn, så att de tappar modet”. (Efesierna 5:28; Kolosserna 3:21)

De förändringar jag gjorde hade naturligtvis en fantastisk inverkan på min familj. Nu förstod jag hur sanna Jesu ord i Matteus 5:3 var: ”Lyckliga är de som är medvetna om sitt andliga behov.” Jag hade till sist funnit verklig lycka!

I juni 1984 blev min dotter Angela intervjuad på en av Jehovas vittnens sammankomster. Hon beskrev hur jag en gång hade varit och nämnde sedan de förändringar jag hade gjort. Hon avslutade med att säga hur glad hon var över att se mig sitta på första raden bland dem som skulle bli döpta den dagen.

Min hustru, Shirley, och jag.

Jag är så tacksam mot Jehova för att han inte ger upp hoppet om sådana som jag! Jag är också mycket tacksam mot Shirley och våra barn för att de inte gav upp hoppet om mig. Som en sann kristen lydde Shirley lojalt uppmaningen i 1 Petrus 3:1: ”Ni hustrur underordna er era män, så att, om några inte är lydiga mot ordet, de kan vinnas utan ord genom sina hustrurs uppförande.” Hennes lojalitet, tålamod och goda uppförande under alla de år då jag handlade så egensinnigt fick mig att till slut ta mitt förnuft till fånga.

Efter mitt dop har jag ofta använt henne som exempel för att uppmuntra andra som har en icke troende äktenskapspartner att inte ge upp hoppet om dem. Jag säger: ”När tiden är inne kan Jehova använda kraften i sitt ord, Bibeln, för att hjälpa din man eller hustru att göra förändringar. Ditt goda uppförande kan också hjälpa honom eller henne, även om det till en början verkar helt omöjligt.”