Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

VAKNA! MARS 2011

En bok du kan lita på – Del 5

Grekland och Bibelns historia

En bok du kan lita på – Del 5

Det här är den femte artikeln i en serie på sju som behandlar de sju världsväldena i Bibelns historia. Syftet är att visa att Bibeln är tillförlitlig och inspirerad av Gud och att den innehåller ett hoppfullt budskap om att det ska bli ett slut på det lidande som orsakats av människors grymhet och makt över varandra.

UNDER 300-talet f.v.t. förde en ung makedonier vid namn Alexander fram Grekland * på världsscenen. Med tiden kom han att kallas Alexander den store, och det var faktiskt han som gjorde Grekland till det femte världsväldet i Bibelns historia. De tidigare världsväldena var Egypten, Assyrien, Babylon och Medo-Persien.

Efter Alexanders död splittrades hans rike och började försvagas. Men den grekiska kulturen, religionen och filosofin och även det grekiska språket levde kvar långt efter stormaktstiden.

Tillförlitlig historia

Bibeln säger inget om att Gud använde sig av några profeter under den tid då Grekland hade världsherraväldet, och inte heller skrevs några bibelböcker under den perioden. Ändå omtalas Grekland i Bibelns profetior. Det grekiska inflytandet är också tydligt i de kristna grekiska skrifterna, som ofta kallas Nya testamentet. I Israel låg till exempel de flesta av de tio hellenistiska städer som kallades Dekapolis, från ett grekiskt ord som just betyder ”tio städer”. (Matteus 4:25; Markus 5:20; 7:31) Bibeln nämner det här området vid flera tillfällen, och profana historiekällor i kombination med imponerande ruiner av teatrar, amfiteatrar, tempel och badhus vittnar om att Dekapolis verkligen har funnits.

 Bibeln hänvisar också många gånger till grekisk kultur och religion, speciellt i Apostlagärningarna, som skrevs av läkaren Lukas. Här följer några exempel.

I samband med Paulus besök i Athen år 50 v.t. uppger Bibeln att staden var ”full av avgudabilder”. (Apostlagärningarna 17:16) Historiska källor bekräftar att det i Athen med omnejd var fullt med religiösa avgudabilder och tempel.

I Apostlagärningarna 17:21 står det: ”Alla athenare och de tillresande utlänningarna använde ... inte sin lediga tid till något annat än att berätta om något eller att höra på något nytt.” Thukydides och Demosthenes skrifter vittnar om athenarnas förkärlek för att konversera och debattera.

Bibeln säger uttryckligen att ”såväl de epikureiska som de stoiska filosoferna gav sig i ordskifte med” Paulus och att de även tog honom till Areopagen för att få höra mer om vad han hade att säga. (Apostlagärningarna 17:18, 19) Athen var känt för sina många filosofer, däribland epikuréerna och stoikerna.

Altare tillägnat ”en okänd Gud”.

Paulus hänvisade till ett altare i Athen som hade inskriften ”Åt en okänd Gud”. (Apostlagärningarna 17:23) Altaren som var tillägnade en okänd gud kan mycket väl ha uppförts av Epimenides från Kreta.

I sitt tal till athenarna citerade Paulus orden: ”Vi är ju också hans ättlingar.” Detta citat tillskrev han inte en enda poet, utan ”några av skalderna bland er”. (Apostlagärningarna 17:28) Av allt att döma var det de grekiska poeterna Aratos och Kleanthes han hade i tankarna.

Det var av goda skäl som en arkeolog konstaterade: ”Skildringen av Paulus besök i Athen har i min mening klangen av en ögonvittnesskildring.” Detsamma kan sägas om Bibelns berättelse om det som hände Paulus i Efesos i Mindre Asien. Under det första århundradet höll staden fortfarande fast vid hednisk grekisk religion, i synnerhet vid dyrkan av gudinnan Artemis.

Staty av den efesiska gudinnan Artemis.

 Artemistemplet, ett av antikens sju underverk, omnämns flera gånger i Apostlagärningarna. Vi får till exempel veta att Paulus förkunnande i Efesos retade upp en silversmed som hette Demetrios och som hade byggt upp en blomstrande verksamhet på att göra Artemistempel i silver. ”Den här Paulus”, sade den uppretade Demetrios, ”har övertygat en ansenlig skara och fått dem att ändra åsikt, när han säger att de gudar som är gjorda med händer inte är gudar.” (Apostlagärningarna 19:23–28) Silversmeden hetsade sedan upp en folkmassa som började skrika: ”Stor är efesiernas Artemis!”

I dag kan man besöka Efesos ruiner och platsen för Artemistemplet. Forntida inskrifter från Efesos bekräftar dessutom att avgudabilder tillverkades där till gudinnans ära och att det fanns ett skrå av silversmeder i staden.

Tillförlitliga profetior

Omkring 200 år före Alexander den stores tid skrev Jehovas profet Daniel angående världsherraväldet: ”Se, det var en getabock som kom från solnedgången och for fram över hela jordens yta, och den rörde inte vid jorden. Och bocken hade ett ansenligt horn mellan ögonen. Och den kom ända fram till baggen som hade de två hornen, ... och den kom springande mot den i sin krafts raseri. ... Och den stötte till baggen och bröt av dess båda horn, och det visade sig inte vara någon kraft i baggen till att hålla stånd inför den. Så den kastade den till jorden och trampade ner den ... Och getabocken uppträdde mycket stormodigt, men så snart den blev mäktig bröts det stora hornet av, och i dess ställe sköt det upp fyra ansenliga horn, riktade mot himlens fyra vindar.” (Daniel 8:5–8)

Bibeln gjorde exakta förutsägelser om Alexander den stores erövringar och splittringen av hans välde.

På vem var de här orden tillämpliga? Daniel själv ger oss svaret: ”Baggen som du såg, den som hade de två hornen, är Mediens och Persiens kungar. Och den ludna bocken är Greklands kung; och det stora hornet som var mellan dess ögon är den förste kungen.” (Daniel 8:20–22)

Tänk dig: Under tiden för det babyloniska världsväldet förutsade Bibeln att de två nästkommande väldena skulle bli Medo-Persien och Grekland. Och som vi precis såg sade Bibeln uttryckligen om getabocken att ”så snart den blev mäktig” skulle ”det stora hornet” – Alexander – brytas av och ersättas av fyra andra. Dessutom sades det att ingen av dessa skulle vara Alexanders ”efterkommande”. (Daniel 11:4)

Profetian uppfylldes i detalj. Alexander blev kung år 336 f.v.t., och inom sju år hade han besegrat den mäktige persiske kungen Darius III. Sedan fortsatte han att utvidga sitt rike tills han dog en för tidig död år 323. Han var då 32 år. Ingen av hans avkomlingar efterträdde honom som enväldig härskare, och inte heller någon annan enskild individ. I stället var det hans fyra mest framstående generaler – Lysimachos, Kassandros, Seleukos och Ptolemaios – som ”utropade sig själva till kungar” och tog över imperiet, säger boken The Hellenistic Age.

 Under Alexanders erövringståg uppfyllde han också andra bibliska profetior. Profeterna Hesekiel och Sakarja, som levde på 600-talet och 500-talet f.v.t., förutsade att staden Tyros skulle ödeläggas. (Hesekiel 26:3–5, 12; 27:32–36; Sakarja 9:3, 4) Hesekiel skrev till och med att stadens stenar och grus skulle kastas ”i vattnet”. Gick även de här orden i uppfyllelse?

Alexander uppfyllde en profetia i Bibeln när han använde spillrorna från den gamla fastlandsstaden Tyros för att bygga en grusbank ut till östaden.

Lägg märke till hur Alexanders armé gick till väga under belägringen av Tyros år 332 f.v.t. De skrapade ihop spillrorna efter den tidigare fastlandsstaden och kastade dem i havet för att bygga en grusbank ut till östaden. Strategin fungerade, och Tyros föll. ”Profetiorna om Tyros uppfylldes in i minsta detalj”, konstaterade en forskare som undersökte platsen på 1800-talet. *

Ett säkert hopp

Alexanders erövringar resulterade inte i en fridfull, trygg värld. Efter en genomgång av det forntida Greklands storhetstid sade en professor: ”Situationen för folk i allmänhet ... hade i grund och botten inte förändrats särskilt mycket.” Det här har varit den bistra sanningen genom nästan hela historien och styrker Bibelns påstående om att ”människa har haft makt över människa till hennes skada”. (Predikaren 8:9)

Men det bristfälliga ledarskapet kommer inte att få fortsätta för evigt, för Gud har tillsatt en regering som är vida överlägsen alla människostyrda regeringar. Guds kungarike kommer att ersätta alla mänskliga styrelseformer, och dess medborgare kommer att få uppleva verklig och bestående fred och säkerhet. (Jesaja 25:6; 65:21, 22; Daniel 2:35, 44; Uppenbarelseboken 11:15)

Kungen i Guds rike är ingen mindre än Jesus Kristus. Till skillnad från maktgiriga, otillgängliga mänskliga ledare drivs Jesus av kärlek till Gud och till mänskligheten. En psalmist förutsade om honom: ”Han skall befria den fattige som ropar på hjälp, också den nödställde och den som ingen hjälpare har. Han skall ha medlidande med den ringe och den fattige, och de fattigas själar skall han rädda. Från förtryck och våld skall han friköpa deras själ.” (Psalm 72:12–14)

Är det en sådan ledare som du vill ha? Läs i så fall nästa artikel i den här serien som behandlar det sjätte världsväldet i Bibelns historia – Rom. Det var under den romerska eran som den utlovade Räddaren föddes och gjorde ett outplånligt avtryck i världshistorien. Artikeln kommer att finnas med i nästa nummer av Vakna!

^ § 4 Grekland syftar i den här artikeln på det forntida Grekland före det första århundradet, då nationsgränserna såg annorlunda ut än i dag.

^ § 23 Precis som Hesekiel hade förutsagt erövrades Tyros först av den babyloniske kungen Nebukadressar. (Hesekiel 26:7) Efter det byggdes staden upp igen. Det var den här återuppbyggda staden som Alexander förstörde, och därigenom uppfyllde han de sista detaljerna av profeternas ord.