Romarbrevet 5:1–21

5  Eftersom vi nu har förklarats rättfärdiga till följd av tro,+ så låt oss ha frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.+  Vår tro på Jesus har gjort det möjligt för oss att få generös omtanke, vilket vi också upplever nu.+ Och låt oss glädjas över hoppet om att bli upphöjda av Gud.*+  Men inte bara det, utan låt oss också glädjas under svårigheter,+ eftersom vi vet att svårigheterna ger uthållighet,+  uthålligheten i sin tur ett godkänt tillstånd,+ det godkända tillståndet i sin tur hopp,+  och hoppet gör oss inte besvikna,+ för våra hjärtan har blivit fyllda av Guds kärlek genom den heliga anden som han har gett oss.+  Ja, när tiden var inne och vi fortfarande var svaga+ dog Kristus för ogudaktiga människor.  Ingen vill väl dö för en rättfärdig? Möjligtvis skulle någon vara villig att dö för en som är god.  Men Gud bevisar att han älskar oss genom att Kristus dog för oss medan vi fortfarande var syndare.+  Och när vi nu har blivit förklarade rättfärdiga genom hans blod+ kan vi vara ännu mer säkra på att bli räddade från Guds vrede tack vare honom.+ 10  För om vi blev försonade med Gud genom hans sons död+ medan vi var fiender, så kan vi vara ännu mer säkra på att bli räddade genom hans sons liv, nu när vi har blivit försonade. 11  Men inte bara det, utan vi gläder oss också i Gud* genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi har fått försoningen.+ 12  Därför: Synden kom in i världen genom en enda människa, och genom synden kom döden.+ Och döden spred sig till alla människor därför att de alla hade syndat+ .⁠.⁠. 13  För det fanns synd i världen innan lagen kom, men ingen kan anklagas för synd när det inte finns någon lag.+ 14  Ändå härskade döden som kung från Adam ända till Mose, även över dem som inte hade syndat* på samma sätt som Adam, han som liknade den som skulle komma.+ 15  Men gåvan är inte som överträdelsen. En enda människas överträdelse ledde ju till mångas död, men Guds generösa* omtanke och hans fria gåva är oändligt mycket större och kommer många till del,*+ tack vare den generösa omtanken från en enda människa,+ Jesus Kristus. 16  Inte heller kan resultatet av den fria gåvan jämföras med resultatet av den synd som begicks av en enda människa.+ Domen som följde på en enda överträdelse blev ju fördömelse,+ men gåvan som följde på många överträdelser var att människor blev förklarade rättfärdiga.+ 17  Om en enda människas överträdelse gjorde att döden började härska som kung genom honom,+ så är det ännu mer säkert att de som får ett överflöd av den generösa omtanken och får rättfärdighetens fria gåva+ ska leva och härska som kungar+ genom en enda människa, Jesus Kristus.+ 18  Alltså: Precis som en enda överträdelse ledde till att alla slags människor blev fördömda,+ så har en enda rättfärdig gärning lett till att alla slags människor+ blir förklarade rättfärdiga för liv.+ 19  För precis som en enda människas olydnad gjorde att många blev syndare,+ så ska en enda människas lydnad göra att många blir rättfärdiga.+ 20  Lagen kom in i bilden för att överträdelsen skulle bli större.+ Men där synden överflödade, där överflödade den generösa omtanken ännu mer. 21  I vilket syfte? Jo, för att precis som synden härskade som kung tillsammans med döden,+ så skulle den generösa omtanken härska som kung genom rättfärdighet och leda till evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.+

Fotnoter

Eller ”få del av Guds härlighet”.
Eller ”åt det förhållande vi har till Gud”.
Eller ”inte hade begått överträdelser (lagbrott)”.
Eller ”oförtjänta”.
Eller ”överflödar till många”.

Studienoter

låt oss ha frid: En del gamla handskrifter har lydelsen ”har vi frid”.

låt oss glädjas: En del gamla handskrifter har lydelsen ”vi gläder oss”. Det grekiska verb som används här skulle också kunna återges med ”jubla”, ”vara stolta över”.

låt oss också glädjas: En del gamla handskrifter har lydelsen ”vi gläder oss”. Det grekiska verb som används här skulle också kunna återges med ”jubla”, ”vara stolta över”.

uthållighet: Det grekiska substantivet hypomonẹ̄ avser i Bibeln vanligtvis en modig, ståndaktig eller tålmodig ”uthållighet” som gör att man inte förlorar hoppet när man ställs inför hinder eller utsätts för förföljelse, prövningar eller frestelser. Det besläktade verbet hypomẹnō, som brukar återges med ”hålla ut”, betyder ordagrant ”förbli under”. Det används ofta i bemärkelsen ”stanna i stället för att fly”, ”stå fast”, ”hålla stånd”, ”vara ståndaktig”. (Mt 10:22; Rom 12:12; Heb 10:32; Jak 5:11) En kristen som med Guds hjälp tålmodigt och ståndaktigt håller ut under prövningar visar uthållighet.

godkänt: Dvs. godkänt av Gud.

hopp: I Bibeln har det grekiska ordet elpịs, som används här, grundbetydelsen ”förväntan om något gott”. I det här sammanhanget nämner Paulus hoppet sist i en uppräkning – efter svårigheter, uthållighet och ett godkänt tillstånd. Han kan därför inte ha tänkt på det hopp som först väcks när någon tar emot de goda nyheterna från Gud. Det handlar i stället om ett starkare hopp som en kristen kan få när han hållit ut under prövningar. När en kristen troget håller ut inser han att han har Guds godkännande, och den insikten stärker hoppet. (Heb 6:11)

gör oss inte besvikna: Det grekiska uttrycket, som har grundbetydelsen ”ska inte stå där med skam”, visar att den som har en äkta tro på Gud aldrig kommer att behöva skämmas eller bli besviken. Passivformen av samma grekiska verb används i Rom 9:33; 10:11; 1Pe 2:6.

ogudaktiga: Eller ”vanvördiga”, ”respektlösa”. Begreppet används ofta om onda människor (2Pe 2:5; Jud 4), men här används det för att beteckna alla syndiga människor som är långt borta från Gud men som kan återlösas. (Kol 1:21)

försonas: Det grekiska uttrycket har definierats som ”att förändra från fiendskap till vänskap”, ”att sluta fred”, ”att återställa till en normal och harmonisk relation”. Målet är alltså att åstadkomma en förändring genom att, om möjligt, avlägsna motpartens hårda känslor. (Rom 12:18) Det Jesus vill poängtera är att vi måste ha goda relationer till andra för att kunna ha en god relation till Gud.

försonade med Gud: Det grekiska verbet katallạssō förekommer två gånger i den här versen och två gånger i 2Kor 5:18, 19. Det har grundbetydelsen ”byta ut”, ”växla”. Det kom med tiden att få betydelsen att ”förändra från fiendskap till vänskap”. När det används om en människas förhållande till Gud betyder det att återställa det till ett harmoniskt och vänskapligt förhållande. Paulus använde detta verb när han talade om att en hustru som har lämnat sin man ska ”försonas med sin man”. (1Kor 7:11) Det besläktade verbet diallạssomai förekommer i Mt 5:24. Jesus säger där att man skulle ”försonas” med sin broder innan man frambar ett offer på altaret. (Se studienot till Mt 5:24.) Mänskligheten behöver försonas med Gud eftersom den första människan, Adam, syndade och alla hans avkomlingar har fått ärva synd och ofullkomlighet. Det har lett till att mänskligheten är skild från Gud; de är fiender till Gud, vars normer inte tillåter att han ser genom fingrarna med ett orätt handlingssätt. (Rom 5:12; 8:7, 8)

världen: I grekiska icke-religiösa skrifter i allmänhet och i Bibeln i synnerhet är det grekiska ordet kọsmos nära förknippat med mänskligheten. (Se studienot till Joh 1:10.) I det här sammanhanget syftar kọsmos på hela den värld av människor som kan återlösas. Dessa människor beskrivs också i Joh 1:29, och där sägs det att de är behäftade med synd, dvs. den synd som de ärvt från Adam.

därför att de alla hade syndat ...: I den här versen förklarar Paulus den grundläggande sanningen om hur synd och död spred sig till alla människor. Denna förklaring överensstämmer med det som är temat i Romarbrevet: Gud är opartisk och erbjuder alla syndfulla människor en möjlighet att bli räddade om de sätter tro till Jesus lösenoffer. Paulus förklarar att både judar och icke-judar är syndare och behöver visa tro på Jehova Gud och på hans sons lösenoffer för att få en rättfärdig ställning inför Gud. (Rom 1:16, 17) Världen som nämns här syftar på människovärlden. (Se studienot till Joh 3:16.) De tre punkterna i slutet av versen (en del textkritiska utgåvor av den grekiska texten avslutar versen med ett streck) indikerar ett avbrott i Paulus argumentation, som han tycks återuppta i vers 18. Tanken verkar därför vara: I vers 12 börjar Paulus en jämförelse med Adam (precis som ”en enda människa” gjorde alla till syndare) och fullföljer sin tankegång i vers 18 (”så har en enda rättfärdig gärning lett till att alla slags människor blir förklarade rättfärdiga för liv”) och vers 19. Tack vare att Jesus höll fast vid det som är rätt hela sitt liv och ända in i döden blev det möjligt för många att uppnå rättfärdighet och räddning genom sin tro.

Andens lag ... syndens och dödens lag: I det här sammanhanget syftar ordet ”lag” inte på en specifik lag eller regel, till exempel på en lag i den mosaiska lagen. Här används det i stället i bredare bemärkelse om en princip som styr en människas handlingar, en stark kraft som likt en lag får en människa att handla på ett visst sätt. (Se studienot till Rom 2:12.) Paulus ställer två lagar i kontrast till varandra. Den ena, Guds andes lag, eller starka påverkan, leder till liv. Den andra, det ofullkomliga köttets lag, eller starka påverkan, leder till synd och död. Självklart känner alla Adams avkomlingar att ”syndens lag” påverkar dem i felaktig riktning. (Rom 7:23) Men de kan välja att följa Guds andes lag, och inte sina ofullkomliga begär, så att deras handlingar påverkas i positiv riktning. (Rom 7:21–25)

härskade döden som kung: Döden beskrivs här som en ”kung” som har härskat över människor ända sedan Adams tid. Den härskar tillsammans med en annan ”kung”, synden. (Rom 6:12) Man kan säga att dessa kungar tvingar mänskligheten att lyda deras ”lag”, eller starka påverkan, eftersom den nedärvda ofullkomligheten får människorna att synda, vilket leder till död. (Rom 7:23; se studienot till 8:2.) I och med att Kristus kom till jorden och gav sitt liv som ett lösenoffer började den generösa omtanken härska som en överordnad kung över dem som tar emot Guds gåva, vilket kommer att ”leda till evigt liv”. (Rom 5:15–17, 21)

härskade ... som kung: Många bibelöversättningar återger det grekiska verb som används här, basileuō, med bara ”härska” eller ”regera”. Det är visserligen en korrekt återgivning, men verbet är besläktat med det grekiska substantivet för ”kung”, basileus. Därför är det också helt korrekt att återge det med ”härska som kung”, ”bli kung”. (Lu 19:14, 27) Ordet används om Jesus Kristus (Lu 1:33; 1Kor 15:25) och om Jehova Gud (Upp 11:15, 17; 19:6), vilka härskar som kungar i himlen. Dessutom används det i förbindelse med trogna kristna som är smorda med helig ande. De har hoppet om att få ”härska som kungar över jorden”. (Upp 5:10; 20:4, 6; 22:5; Rom 5:17b) Men i det här sammanhanget använder Paulus begreppet på ett bildligt sätt om synd, död och generös omtanke.

han som liknade den som skulle komma: Den första människan, Adam, liknade Jesus Kristus, den som skulle komma. Löftet om att han skulle komma gavs redan i Edens trädgård, i samband med att Jehova Gud avkunnade domen över Adam och Eva. (1Mo 3:15) Adam och Jesus var båda fullkomliga människor. De var också båda fäder. Adam var bokstavligen far till hela det syndfulla människosläktet. (1Mo 1:28) Jesus är far i den bemärkelsen att han är ”den främste förmedlaren av liv” och ”Evig far” till trogna människor. (Apg 3:15; Jes 9:6) Adam lydde inte Gud och blev far till ett syndfullt människosläkte. Människornas återlösare, Jesus, behövde vara fullkomlig, precis som Adam hade varit, för att kunna avskriva deras syndaskuld. Detta är i överensstämmelse med principen ”liv för liv”. (5Mo 19:21) Det var därför Paulus sa orden i 1Kor 15:45: ”Som det står skrivet: ’Den första människan, Adam, blev en levande varelse.’ Den siste Adam blev en livgivande ande.” Det grekiska ord som återgetts med ”liknade” är tỵpos, som ordagrant betyder ”mönster” eller ”förebild”. Frasen ”han som liknade” skulle alltså kunna återges med ”han som är mönstret (förebilden) för”. Men Jesus fullständiga lydnad mot Jehova hade ingen som helst likhet med Adams upproriska olydnad.

överträdelsen: Dvs. Adams synd.

en enda rättfärdig gärning: Eller ”ett enda rättfärdiggörelseverk”. Det grekiska ordet dikaiōma kan beteckna en gärning som fyller kraven på det som är rätt och rättvist. I det här sammanhanget syftar det på hela Jesus felfria liv, som innefattade hans offer. Han höll troget och lojalt fast vid Gud och var därmed den enda människa som under prövning stått fullständigt rättfärdig inför Gud av egen förtjänst. Hans ”rättfärdiggörelseverk” ledde till att Gud erkände honom som rättfärdig. Det kvalificerade honom också för att tjäna som Guds smorde kung och präst i himlen och utgjorde grunden för att de som tror på honom ska kunna förklaras rättfärdiga. (Rom 3:25, 26; 4:25; 5:17–19)

att människor blev förklarade rättfärdiga: Eller ”en rättfärdighetsförklaring”, ”ett rättfärdiggörelseverk”. (Se studienot till Rom 5:18.)

en enda rättfärdig gärning: Eller ”ett enda rättfärdiggörelseverk”. Det grekiska ordet dikaiōma kan beteckna en gärning som fyller kraven på det som är rätt och rättvist. I det här sammanhanget syftar det på hela Jesus felfria liv, som innefattade hans offer. Han höll troget och lojalt fast vid Gud och var därmed den enda människa som under prövning stått fullständigt rättfärdig inför Gud av egen förtjänst. Hans ”rättfärdiggörelseverk” ledde till att Gud erkände honom som rättfärdig. Det kvalificerade honom också för att tjäna som Guds smorde kung och präst i himlen och utgjorde grunden för att de som tror på honom ska kunna förklaras rättfärdiga. (Rom 3:25, 26; 4:25; 5:17–19)

för att överträdelsen skulle bli större: Dvs. för att människor skulle bli medvetna om sina många överträdelser.

Media