Romarbrevet 16:1–27

16  Jag vill göra er bekanta med vår syster Febe, som är tjänare i församlingen i Kẹnkreai,+  så att ni kan ta emot henne i Herren på ett sätt som är värdigt de heliga och ge henne den hjälp hon kan behöva.+ Hon har nämligen själv ställt upp och hjälpt många, däribland mig.  Hälsa till Prisca och Ạquila,+ mina medarbetare i Kristus Jesus.  De har riskerat sina liv för min skull.+ Och det är inte bara jag som är tacksam mot dem, utan också alla församlingarna bland nationerna.  Hälsa också till församlingen i deras hus.+ Hälsa min älskade Epẹnetus, som var en av de första lärjungarna till Kristus i provinsen Asia.  Hälsa till Maria, som har arbetat så hårt för er.  Hälsa till Andronịkos och Jụnias, mina släktingar+ och medfångar, som apostlarna känner mycket väl och som har varit efterföljare till Kristus längre än jag.  Hälsa till Ampliạtus, min älskade broder i Herren.  Hälsa till Urbạnus, vår medarbetare i Kristus, och till min älskade Stakys. 10  Hälsa till Apẹlles, den godkände i Kristus. Hälsa till dem i Aristoboulos hushåll. 11  Hälsa till min släkting Herọdion och till dem i Narkịssos hushåll som är lärjungar till Herren. 12  Hälsa till Tryfẹna och Tryfọsa, kvinnor som arbetar hårt för Herren. Hälsa till vår älskade syster Persis, för hon har arbetat hårt i Herrens tjänst. 13  Hälsa till Rufus, som Herren har utvalt, och hans mor, som har varit som en mor även för mig. 14  Hälsa till Asỵnkritos, Flegon, Hermes, Pạtrobas, Hermas och bröderna som är hos dem. 15  Hälsa till Filọlogos och Julia, Nẹreus och hans syster och Olympas och alla de heliga som är hos dem. 16  Hälsa varandra med en helig kyss. Alla Kristus församlingar hälsar till er. 17  Jag uppmanar er, bröder, att se upp med dem som skapar splittring och som får andra att snava genom att gå emot det ni har fått lära er. Undvik dem.+ 18  Sådana människor är ju inte slavar åt vår Herre Kristus utan åt sina egna begär, och genom att tala övertygande och inställsamt vilseleder de godtrogna människor.*+ 19  Er lydnad mot Gud har blivit allmänt känd, och jag gläder mig över er.+ Men jag vill att ni ska vara visa när det gäller det goda och oskyldiga när det gäller det onda.+ 20  Den Gud som ger frid kommer snart att krossa Satan+ under era fötter. Må vår Herre Jesus generösa omtanke vara med er. 21  Min medarbetare Timoteus+ hälsar till er, och det gör också mina släktingar+ Lụcius, Jason och Sosịpatros. 22  Jag, Tẹrtius, som har fått skriva ner det här brevet, hälsar också till er i Herren. 23  Gajus,+ som är min och hela församlingens värd, hälsar till er. Erạstos, stadens skattmästare, hälsar till er, och det gör även hans bror Quạrtus. 24  —— 25  Må Gud bli ärad, han som kan styrka er genom de goda nyheter och* det budskap om Jesus Kristus som jag förkunnar och genom uppenbarandet av den heliga hemlighet+ som har varit dold i långa tider 26  men som nu har gjorts känd.* Denna hemlighet har blivit kungjord genom de profetiska skrifterna bland alla nationerna för att de ska ha tro och vara lydiga, enligt den evige Gudens befallning. 27  Ja, Gud, som ensam är vis,+ ska bli ärad genom Jesus Kristus för evigt. Amen.

Fotnoter

Eller ”människors hjärtan”.
Eller möjligen ”som är”.
Eller ”uppenbarats”.

Studienoter

min tjänst: När Jesus var här på jorden befallde han sina efterföljare att göra människor från alla nationer till lärjungar. (Mt 28:19, 20) Paulus kallade detta arbete ”försoningens tjänst”. Som Paulus uttrycker det ”ber vi” människor i en värld som är skild från Gud att ”bli försonade med Gud”. (2Kor 5:18–20) Paulus tog sin tjänst för nationerna på allvar, men samtidigt hade han en innerlig önskan att judar också skulle bli motiverade att ta de nödvändiga stegen mot räddning. (Rom 11:14) Grundbetydelsen av det grekiska ordet diakonịa är ”tjänst”, och ett besläktat verb används ibland i Bibeln om personliga tjänster, till exempel att passa upp vid bordet. (Lu 4:39; 17:8; Joh 2:5) Här syftar det på den kristna tjänsten. Det är en upphöjd form av tjänst att få sörja för andras andliga behov.

Kenkreai: En av Korinths hamnar som låg på ett smalt näs vid Eginabukten (Saroniska bukten) 11 km öster om Korinth. Kenkreai var Korinths hamn mot öst, medan Lechaion, som låg på motsatta sidan av näset, var stadens hamn mot Italien och andra länder västerut. Än i dag kan man se ruiner av byggnader och vågbrytare i närheten av byn Kehries (Kechriais). Enligt Rom 16:1 fanns det en kristen församling i Kenkreai. (Se Tillägg B13.)

Jag vill göra er bekanta med: Eller ”Jag vill lägga ett gott ord för”, ”Jag rekommenderar”. Paulus ville tydligtvis göra de kristna i Rom bekanta med Febe för att de skulle ta emot henne och ha samma inställning till henne som han själv hade. (Rom 16:2) Det grekiska ord som används här är besläktat med det grekiska ord som Paulus använde i 2Kor 3:1 i uttrycket ”rekommendationsbrev”. På Bibelns tid var sådana rekommendationsbrev ett vanligt sätt att presentera människor för andra. Det kan ha varit Febe, som var tjänare i församlingen i Kenkreai, som överlämnade Paulus brev till de kristna i Rom.

tjänare: Det grekiska ordet diạkonos har en bred betydelse. När Paulus kallade Febe ”tjänare i församlingen” tänkte han tydligtvis på att hon tjänade som kristen förkunnare och spred de goda nyheterna, ett ansvar som vilar på alla kristna. (Jämför Apg 2:17, 18 med studienot till Rom 11:13.) Det här ordet används även om de kvinnor som betjänade Jesus och dem som följde med honom med mat och annan hjälp. (Lu 8:3) Ibland syftar ordet diạkonos på ”församlingstjänare” (1Ti 3:8, 12; Flp 1:1), som är en ställning i församlingen, och därför har en del bibelöversättare återgett ordet med ”diakon” eller ”diakonissa” här i Rom 16:1. Men när Bibeln nämner kraven på församlingstjänare finns det inget som visar att kvinnor skulle kunna förordnas som sådana tjänare. De beskrivs nämligen som ”män som har en enda hustru”. (1Ti 3:8–13) Många bibelöversättare uppfattar därför ordet i en allmän betydelse här och återger det med ”tjänare” eller ”medhjälpare”.

Kenkreai: En hamnstad till Korinth som låg omkring 11 km öster om Korinth. Paulus uppehöll sig mer än 18 månader i Korinth och seglade sedan från Kenkreai till Efesos omkring år 52 v.t. (Se studienot till Apg 18:18.) Bibeln säger inget om när församlingen i Kenkreai bildades. En del menar att den var ett resultat av Paulus långa besök i Korinth. Något som är helt säkert är att den hade bildats före år 56 v.t., när han skrev sitt brev till romarna.

ställt upp och hjälpt: Eller ”varit en försvarare för”. Det grekiska ordet prostạtis har grundbetydelsen ”en som beskyddar”. Den beskrivningen antyder att Febe var omtänksam och hjälpte de behövande. Den kan också förmedla tanken att hon mer aktivt gav stöd åt andra. Hon hade möjlighet att resa och kunde utföra en värdefull tjänst i församlingen, vilket kan tyda på att hon var änka och kanske också var rik. I så fall kunde hon kanske använda sitt inflytande i samhället till nytta för kristna som blivit felaktigt anklagade eller ordna med en fristad åt dem när de var i fara.

Aquila: Den här trogne kristne mannen och hans lojala hustru, Priscilla (kallas också Prisca), omtalas som Paulus ”medarbetare”. (Rom 16:3) De omnämns allt som allt sex gånger i de kristna grekiska skrifterna (Apg 18:18, 26; 1Kor 16:19; 2Ti 4:19), och varje gång nämns de tillsammans. Namnet Priscilla är diminutivformen av namnet Prisca. Paulus använder den korta formen av namnet, och Lukas använder den långa. Det var vanligt att romerska namn hade sådana variationer. År 49 eller i början av år 50 v.t. förvisade kejsar Claudius alla judar från Rom, och då flyttade Aquila och Priscilla till Korinth. När Paulus kom dit på hösten år 50 v.t. arbetade de tillsammans som tältmakare. Aquila och Priscilla hjälpte utan tvivel Paulus att bygga upp den nya församlingen där. Aquila var från Pontos, ett område i norra Mindre Asien som låg utmed Svarta havet. (Se Tillägg B13.)

Hälsa till: Från och med den här versen fram till vers 15 skickar Paulus hälsningar till 26 kristna som han nämner vid namn och till många andra som nämns individuellt eller kollektivt. Paulus visar att han uppskattar sina andliga systrar genom att specifikt nämna åtta kristna kvinnor: Prisca, Maria, Tryfena, Tryfosa, Persis och Julia samt Rufus mor och Nereus syster. När Paulus skrev det här brevet hade han varit en framträdande apostel för nationerna i många år. (Apg 9:15; Rom 1:1; 11:13) Men som framgår av de här hälsningarna slutade han aldrig att vara uppriktigt intresserad av sina medtillbedjare som individer.

Prisca och Aquila: Det här trogna paret hade förvisats från Rom till följd av kejsar Claudius dekret mot judarna någon gång under år 49 eller i början av år 50 v.t. Claudius dog år 54 v.t., och när Paulus skrev brevet till de kristna i Rom, omkring år 56 v.t., hade Prisca och Aquila återvänt. (Se studienot till Apg 18:2.) Paulus beskriver dem som sina medarbetare. Det grekiska ordet för ”medarbetare”, synergọs, förekommer 12 gånger i de kristna grekiska skrifterna, mestadels i Paulus brev. (Rom 16:9, 21; Flp 2:25; 4:3; Kol 4:11; Flm 1, 24) I 1Kor 3:9 säger Paulus: ”Vi är Guds medarbetare.”

riskerat sina liv: Eller ”vågat sin egen hals”. En del menar att detta uttryck, som ordagrant betyder ”lägga sin hals under”, är ett bildspråk som anspelar på halshuggning, ett straff som förekom under romartiden. Det var ett starkt uttryck som syftade på hotet om en våldsam död. Paulus säger att Aquila och Prisca (Priscilla) hade riskerat sina liv för att rädda honom. Somliga menar att detta kan ha hänt under silversmedernas upplopp i Efesos. (Apg 19:28–31) Det kan ha varit i en sådan farlig situation som Paulus var rädd att han skulle dö och Aquila och Prisca ingrep med fara för sina egna liv. (2Kor 1:8) Men Bibeln specificerar inte vilket tillfälle som Paulus hade i tankarna här.

för min skull: Eller ”för min själ”. Det grekiska ordet psychẹ̄ syftar här på en person eller en persons liv. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.)

Maria: Motsvarar det hebreiska namnet Mirjam. I de kristna grekiska skrifterna omnämns sex olika kvinnor som hette Maria: 1) Maria, Jesus mamma, 2) Maria Magdalena (Mt 27:56; Lu 8:2; 24:10), 3) Maria, mamma till Jakob och Joses (Mt 27:56; Lu 24:10), 4) Maria, syster till Marta och Lasarus (Lu 10:39; Joh 11:1), 5) Maria, mamma till Johannes Markus (Apg 12:12), och 6) Maria i Rom (Rom 16:6). På Jesus tid var Maria ett av de vanligaste kvinnonamnen.

Maria: I de kristna grekiska skrifterna omnämns sex olika kvinnor som hette Maria. Denna Maria nämns bara här, och hon får beröm av Paulus för att hon hade arbetat så hårt för församlingen i Rom. Bibeln ger inga ytterligare upplysningar om henne. (Se studienot till Lu 1:27.)

bröderna: Ibland syftar uttrycket ”bröder” på både män och kvinnor.

kastade sig om halsen: På Bibelns tid var det ett tecken på stor tillgivenhet att man föll någon om halsen och kysste honom och grät. Det är tydligt att dessa äldste hade starka känslor för Paulus. (Se också 1Mo 33:4; 45:14, 15; 46:29; Lu 15:20.)

kysste honom ömt: På grund av Paulus uppriktiga kärlek till sina bröder kände de djup uppskattning för honom. På Bibelns tid var en kyss ett tecken på vänskap. (1Mo 27:26; 2Sa 19:39) Ibland kysste och omfamnade man varandra samtidigt som man grät. (1Mo 33:4; 45:14, 15; Lu 15:20) Det grekiska ord som har återgetts med ”kysste ... ömt” är en form av verbet filẹō som man anser anger eftertryck. Verbet återges ibland med ”kyssa” (Mt 26:48; Mk 14:44; Lu 22:47), men oftast har det betydelsen ”älska”, ”tycka om” (Joh 5:20; 11:3; 16:27). (Jämför studienot till Mt 26:49.)

med en helig kyss: I fyra av sina brev (här och i 1Kor 16:20; 2Kor 13:12; 1Th 5:26) uppmuntrar Paulus sina medkristna att hälsa varandra ”med en helig kyss”. Aposteln Petrus använde ett liknande uttryck: ”Hälsa varandra med en kärlekens kyss.” (1Pe 5:14) På Bibelns tid var kyssar ett tecken på tillgivenhet, respekt och fred. Man brukade också kyssa varandra som en hälsning eller som ett farväl. (Rut 1:14; Lu 7:45) Det var vanligt med kyssar mellan män och kvinnor som var släkt (1Mo 29:11; 31:28), mellan män som var släkt och mellan nära vänner (1Mo 27:26, 27; 45:15; 2Mo 18:7; 1Sa 20:41, 42; 2Sa 14:33; 19:39; se studienot till Apg 20:37). Bland de kristna var sådana tecken på tillgivenhet något som bottnade i den familjekänsla och de andliga band som de som sanna tillbedjare hade. Det var inte något formalistiskt eller rituellt över det hela, och det fanns inga romantiska eller sexuella undertoner. (Joh 13:34, 35)

sina egna begär: Eller ”sin egen buk”. Det grekiska ordet koilịa används bokstavligen om en människas mage eller inre organ. Men här och i Flp 3:19 används det bildligt om fysiska begär. Paulus förklarar att den som blir slav åt sina egna begär inte kan vara slav åt ”vår Herre Kristus”. I Flp 3:19 talas det om människor som hade ”magen”, dvs. de fysiska begären, som sin gud.

krossa Satan: Dessa ord för tankarna till Bibelns första profetia, som finns i 1Mo 3:15. Där sägs det att den symboliska kvinnans ”avkomma” skulle ”krossa huvudet” på ormen. Detta syftar på att Satan, ”den forntida ormen”, ska tillintetgöras. (Upp 12:9) Det grekiska ord som Paulus använder för att beskriva hans undergång betyder ”bryta sönder”, ”krossa i småbitar”, ”besegra fullständigt”. Samma grekiska ord används i Upp 2:27 för att beskriva att nationerna kommer att krossas som lerkärl. Eftersom Paulus riktade sig till medkristna som var ”Kristus medarvingar” (Rom 8:17) använde han uttrycket under era fötter bildligt för att visa att de skulle ta del i krossandet av Satan. (Jämför Mal 4:3.)

Tertius: Den som skrev ner Paulus brev till romarna och den ende av Paulus sekreterare som nämns vid namn. Uttrycket i Herren visar att Tertius var en trogen kristen som kan ha tillhört församlingen i Korinth. Han tillfogade sina egna personliga hälsningar till de kristna i Rom, kanske därför att han kände många av dem.

min ... värd: Dvs. Paulus värd. De personliga hälsningarna från Tertius börjar och slutar i föregående vers.

hela församlingens värd: Tydligtvis hade församlingen sina möten hos Gajus.

stadens skattmästare: Eller ”stadens förvaltare”. Det grekiska ordet oikonọmos, som oftast återges med ”förvaltare”, betyder egentligen ”husföreståndare”. I det här sammanhanget, när det används tillsammans med det grekiska ordet för ”stad”, avser det tydligtvis den som var ansvarig för ekonomin i staden Korinth. Vid arkeologiska utgrävningar i Korinth på 1920-talet hittade man en stenläggning med en inskrift som sa att någon med namnet Erastos hade anlagt stenläggningen på egen bekostnad. Det är osäkert om detta är samme Erastos som Paulus nämnde, men man tror att stenläggningen fanns under det första århundradet v.t.

hans bror: I den grekiska texten står det egentligen bara ”brodern”. Det kan alltså handla om en köttslig bror till Erastos, men det skulle också kunna uppfattas som en andlig broder och i så fall återges med ”vår broder”.

Vissa grekiska handskrifter och äldre översättningar till andra språk tillägger: ”Må vår Herre Jesus Kristus generösa omtanke vara med er alla. Amen.” Andra handskrifter tar med detta efter vers 27. Men i de tidigaste och mest tillförlitliga handskrifterna förekommer en liknande fras endast i vers 20. Den finns inte med som vers 24 eller efter vers 27. Dessa handskrifter talar starkt emot att tilläggen skulle ha ingått i den ursprungliga texten. (Se Tillägg A3.)

som ska ta bort slöjan från nationerna: Eller ”med uppenbarelse åt nationerna”. Det grekiska ord som översatts med ”ta bort slöjan” är apokạlypsis, som har innebörden ”ett avtäckande” eller ”ett avslöjande”. Detta ord används ofta när andliga ting eller Guds avsikter uppenbaras och görs kända. (Rom 16:25; Ef 3:3; Upp 1:1) I versen talar den äldre mannen Simeon om det lilla barnet Jesus som ett ljus, och det han sa visade att andligt ljus inte bara skulle nå judar och proselyter, utan också de icke-judiska nationerna. Simeons profetiska ord stämde överens med profetiorna i de hebreiska skrifterna, till exempel Jes 42:6 och 49:6.

uppenbarandet: Ordagrant ”avtäckandet”, ”avslöjandet”. Det grekiska ordet apokạlypsis används ofta i förbindelse med uppenbarelser av Guds vilja och avsikter eller andra andliga ting, och så används det även här. (Ef 3:3; Upp 1:1) Ytterst är det Gud som är källan till sådana uppenbarelser. (Jämför studienot till Lu 2:32.)

Amen: Eller ”Må det bli så”. Det grekiska ordet amẹ̄n är en translitterering av ett hebreiskt ord som kommer från ordroten ’amạn, som betyder ”vara trofast (pålitlig)”. (Se Ordförklaringar.) Man använde ordet ”amen” för att bekräfta en ed eller instämma i en bön eller ett uttalande. De kristna bibelskribenterna använder det ofta för att instämma i någon form av lovprisning till Gud, precis som Paulus gör här. (Rom 16:27; Ef 3:21; 1Pe 4:11) I andra sammanhang använder skribenten det för att ge eftertryck åt sin önskan att mottagaren av brevet ska få Guds välsignelse. (Rom 15:33; Heb 13:20, 21) Det används också för att visa att skribenten verkligen håller med om det som sagts. (Upp 1:7; 22:20)

Media

Erastos inskrift i Korinth
Erastos inskrift i Korinth

Bilden visar en del av en stenläggning som man hittat på en öppen plats nära teatern i Korinth. Inskriften nämner en ämbetsman som hette Erastos, som sägs ha anlagt stenläggningen på egen bekostnad. I Paulus brev till de kristna i Rom, som han skrev från Korinth, hälsar han från ”Erastos, stadens skattmästare”. (Rom 16:23) Eftersom man tror att stenläggningen med inskriften fanns under det första århundradet menar en del att den Erastos som nämns i inskriften kan ha varit samma person som Paulus nämner.