Romarbrevet 13:1–14

13  Alla ska underordna sig myndigheterna,+ för det finns ingen myndighet som inte är från Gud.+ De existerande myndigheterna har inordnats av Gud i sina relativa ställningar.+  De som sätter sig upp mot* myndigheterna gör alltså motstånd mot Guds anordning, och de som har gjort det drar dom över sig själva.  För de styrande är ett hot, men inte mot den som gör det goda utan mot den som gör det onda.+ Så vill du slippa frukta myndigheterna? Fortsätt i så fall göra det goda,+ så kommer du att få beröm av dem,  för myndigheterna är Guds tjänare till din nytta. Men om du gör det som är ont har du anledning att känna fruktan, för det är inte utan orsak som de bär svärdet. De fungerar som Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda.  Därför är det nödvändigt att ni underordnar er, inte bara för att undgå straff,* utan också för ert samvetes skull.+  Det är också orsaken till att ni betalar skatt. Myndigheterna är nämligen Guds tjänare som utför den uppgift de har fått.  Ge alla det de har rätt till: skatt åt den som kräver skatt,+ tull åt den som kräver tull, respekt åt den som kräver respekt,+ ära åt den som kräver ära.+  Var inte skyldiga någon någonting, utom att älska varandra,+ för den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen.+  Buden ”du ska inte begå äktenskapsbrott,+ du ska inte mörda,+ du ska inte stjäla,+ du ska inte ha begär”+ och vilket som helst annat bud sammanfattas ju med dessa ord: ”Du ska älska din medmänniska* som dig själv.”+ 10  Den som har kärlek gör inte något ont mot sin medmänniska.+ Kärleken är alltså lagens uppfyllelse.+ 11  Gör detta eftersom ni vet vilken tid ni lever i. Det är dags för er att vakna upp ur sömnen,+ för nu är vår räddning närmare än när vi blev troende. 12  Natten är långt liden, dagen närmar sig. Låt oss därför lägga bort de gärningar som hör mörkret till+ och ta upp ljusets vapen.+ 13  Låt oss leva anständigt+ som på dagen, utan några vilda fester och supande, utan omoraliskt sex och skamlöst uppförande,+ utan konflikter och svartsjuka.+ 14  Klä er i stället i Herren Jesus Kristus,+ och gör inte upp planer för att uppfylla era själviska önskningar.*+

Fotnoter

Eller ”motarbetar”.
Eller ”för vredens skull”.
Eller ”nästa”.
Eller ”för köttets begär”.

Studienoter

Alla: Eller ”Varje levande person”. Det grekiska ordet psychẹ̄, som i en del översättningar återges med ”själ”, syftar här på en person. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.)

myndigheterna: Eller ”de överordnade myndigheterna”, dvs. de världsliga myndigheterna. Det ord som har översatts med ”myndigheterna” är pluralformen av det grekiska ordet exousịa. De som läste den grekiska Septuaginta kände säkert till att det här ordet användes om herravälde eller myndighet. (Se Dan 7:6, 14, 27; 11:5, där exousịa används för att återge hebreiska eller arameiska ord som betyder ”makt att härska”, ”herravälde”, ”välde”, ”makt”.) I Lu 12:11 används det i uttrycket ”ämbetsmän och myndigheter”. Det grekiska ord som kan återges med ”överordnade” är besläktat med ett ord som används i 1Ti 2:2 i uttrycket ”kungar och alla i hög ställning [eller ”myndighetspersoner”, not]”. I vissa sammanhang kan det syfta på att vara i en styrande position, att ha makt eller myndighet över andra, men det innebär inte att vara ”den högste”. Detta kan man se av hur det används i Flp 2:3, där de kristna uppmanas att betrakta andra som ”högre”, inte som högst av alla.

har inordnats av Gud i sina relativa ställningar: Ordagrant ”är av Gud ställda i ordning”. Dvs. med Guds tillåtelse. Det grekiska ordet tạssō, som används här, har i olika lexikon definierats som ”skapa ordning bland något genom att arrangera”, ”insätta”, ”ställa upp i ordning”, ”ställa i en viss ordning”, ”utse”. (A Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature, tredje upplagan, 2000) I vissa sammanhang översätts ordet med ”sagt” eller ”bestämt”. (Mt 28:16; Apg 15:2; 28:23) I Lu 7:8 använder Lukas det här ordet när han återgav en officers ord: ”Jag står [en form av tạssō] ju själv under befäl [en form av exousịa, samma ord som återges med ”myndighet”, ”myndigheterna” i Rom 13:1–3], men jag har även soldater under mig.” Den här officeren hade någon över sig, och han hade ”soldater under” sig; hans myndighet var alltså relativ i förhållande till andra. Detta visar att det grekiska ordet tạssō inte alltid betyder enbart ”insätta”. Det kan även syfta på den ordning i vilken någon är placerad i förhållande till andra. Många översättningar av Rom 13:1 använder uttryck som ”förordnad av Gud” eller ”tillsatt av Gud”, vilket kan ge intrycket att det är Gud som ytterst är ansvarig för att tillsätta de världsliga härskarna. Men med tanke på innebörden i det grekiska ordet, den omgivande texten och vad Bibeln lär på andra ställen (Ord 21:1; Pre 5:8; Dan 4:32; Joh 19:11) använder Nya världens översättning uttrycket ”har inordnats av Gud i sina relativa ställningar”. Gud tillåter att de världsliga regeringarna har ”relativa” myndighetsställningar – mer eller mindre inflytelserika i förhållande till varandra. Men de är alltid underställda Guds högsta ställning som universums suverän.

Guds anordning: ”Myndigheterna” ingår i en tillfällig anordning som Gud tillåter. (Rom 13:1) Det grekiska uttryck som används här syftar på något som Gud har befallt eller bestämt. Gud använder tillfälligt dessa världsliga myndigheter för att upprätthålla ordning i det mänskliga samhället. Det skulle inte finnas någon mänsklig myndighet om inte Gud hade tillåtit det. (Joh 19:11) Sett ur den synvinkeln har de världsliga myndigheterna en relativ maktställning inom ramen för Guds avsikt. ”Myndigheterna” som påverkade livet för de kristna när Paulus skrev det här brevet var framför allt romarriket under kejsar Nero. Han regerade mellan år 54 och år 68 v.t. Paulus var väl medveten om behovet av Guds styre, och han visste att det var helt överlägset. (Apg 28:31; 1Kor 15:24) Han menade helt enkelt att de kristna ska respektera ”Guds anordning” med jordiska härskare så länge Jehova låter dem finnas till.

dem: Dvs. ”myndigheterna”.

betjäna dem: Eller ”sörja för dem”, ”tjäna dem”. Det grekiska ordet diakonẹō kan syfta på att fylla andras fysiska behov genom att bland annat införskaffa, tillaga och servera mat. Ordet används i en liknande betydelse i Lu 10:40 (”ta hand om”), Lu 12:37 och Lu 17:8 (”betjäna”) samt Apg 6:2 (”dela ut mat”), men det kan också omfatta andra liknande tjänster. Här används ordet för att beskriva hur kvinnorna som nämns i vers 2 och 3 hjälper Jesus och hans lärjungar, så att de kan fullfölja uppdraget som Gud har gett dem. När kvinnorna gjorde detta ärade de Gud, som värdesatte dem och såg till att de blev omnämnda i Bibeln för sin generositet och omtanke. (Ord 19:17; Heb 6:10) Samma grekiska ord används om kvinnorna i Mt 27:55; Mk 15:41. (Se studienot till Lu 22:26, där det besläktade substantivet diạkonos behandlas.)

myndigheterna är Guds tjänare: Detta syftar på samma myndigheter som nämns i Rom 13:1–3. Dessa världsliga myndigheter är Guds ”tjänare” (grekiska: diạkonos) i en särskild bemärkelse. I Bibeln används det här grekiska ordet ibland om ”tjänare”, ”dem som passade upp”. (Mt 22:13; Joh 2:5, 9) Även det besläktade verbet diakonẹō (”ta hand om”, ”betjäna”) används om dem som utför olika personliga tjänster för andra. (Se studienot till Lu 8:3.) Det är i den bemärkelsen som världsliga myndigheter kan kallas en ”tjänare”. De är Guds tjänare eftersom han låter dem existera under en period. De utför vissa tjänster till nytta för folket, som att bidra till ett visst mått av lag och ordning. Bibeln visar dessutom att världsliga myndigheter ibland har fungerat som Guds tjänare på andra sätt. Här följer några exempel: Den persiske kungen Kyros uppmanade judarna att lämna Babylon och återuppbygga Guds hus i Jerusalem. (Esr 1:1–4; Jes 44:28) Den persiske kungen Artaxerxes sände Esra med ett bidrag till återuppbyggnadsarbetet och gav längre fram Nehemja befogenhet att bygga upp Jerusalems murar. (Esr 7:11–26; 8:25–30; Neh 2:1–8) De romerska myndigheterna räddade Paulus när en pöbelhop angrep honom i Jerusalem, hjälpte honom sedan han lidit skeppsbrott och lät honom bo i en hyrd bostad när han satt fängslad i väntan på att föras inför kejsaren. (Apg 21:31, 32; 28:7–10, 30, 31)

svärdet: Syftar här på den rätt eller makt de världsliga myndigheterna har att straffa dem som gör det onda. När myndigheterna använder sin makt på rätt sätt kan det avskräcka människor från att begå brott och på så sätt bidra till ordning i samhället. Men de är ansvariga inför Gud för hur de använder sin makt. Några exempel på hur de har missbrukat detta symboliska svärd är när kung Herodes Antipas såg till att Johannes döparen blev halshuggen (Mt 14:1–12) och när kung Herodes Agrippa I ”lät avrätta Jakob, Johannes bror, med svärd” (Apg 12:1, 2). De världsliga myndigheterna agerar inte som Guds tjänare om de skulle försöka få de kristna att göra något som går emot Guds ord.

straffar: Eller ”låter vrede drabba”. När någon bryter mot en mänsklig lag som inte strider mot Guds lagar är det straff som ”de styrande” utdelar ett indirekt uttryck för Guds vrede mot den som gör det onda. (Rom 13:3)

svärdet: Syftar här på den rätt eller makt de världsliga myndigheterna har att straffa dem som gör det onda. När myndigheterna använder sin makt på rätt sätt kan det avskräcka människor från att begå brott och på så sätt bidra till ordning i samhället. Men de är ansvariga inför Gud för hur de använder sin makt. Några exempel på hur de har missbrukat detta symboliska svärd är när kung Herodes Antipas såg till att Johannes döparen blev halshuggen (Mt 14:1–12) och när kung Herodes Agrippa I ”lät avrätta Jakob, Johannes bror, med svärd” (Apg 12:1, 2). De världsliga myndigheterna agerar inte som Guds tjänare om de skulle försöka få de kristna att göra något som går emot Guds ord.

straffar: Eller ”låter vrede drabba”. När någon bryter mot en mänsklig lag som inte strider mot Guds lagar är det straff som ”de styrande” utdelar ett indirekt uttryck för Guds vrede mot den som gör det onda. (Rom 13:3)

är det nödvändigt: Eller ”finns det tvingande skäl till”. Det grekiska ordet anạgkē, som används här, betyder ordagrant ”nödvändighet”. Den här versen visar vad som är det tvingande skälet till att de kristna vill vara laglydiga och betala skatt. Det är för deras samvetes skull, inte för att de är rädda för myndigheternas ”svärd”, eller bestraffning. (Se studienoter till Rom 13:4.) En kristen underordnar sig därför världsliga myndigheter när det inte strider mot Guds lagar.

tjänstgöring: Eller ”heliga tjänst”, ”offentliga tjänst”. Det grekiska ordet leitourgịa, som används här, och de besläktade orden leitourgẹō (utföra helig tjänst) och leitourgọs (offentlig tjänare, eller arbetare) brukade grekerna och romarna använda för att beskriva arbete eller tjänst som var till allmän nytta och som utfördes för staten eller civila myndigheter. I noten till Rom 13:6 blir till exempel de världsliga myndigheterna kallade Guds ”offentliga tjänare” (pluralformen av leitourgọs). De är Guds tjänare i den bemärkelsen att de utför tjänster till nytta för folket. Det sätt som Lukas använder uttrycket på här återspeglar hur det används i Septuaginta, där verb- och substantivformerna av detta uttryck ofta syftar på den tempeltjänst som prästerna och leviterna utförde. (2Mo 28:35; 4Mo 8:22) Tempeltjänsten kan sägas vara en offentlig tjänst som utfördes till nytta för folket. Men den var också helig, eftersom de levitiska prästerna undervisade i Guds lag och frambar offer för folkets synder. (2Kr 15:3; Mal 2:7)

tjänade: Eller ”offentligt tjänade”. Det grekiska ordet leitourgẹō, som används här, och de besläktade orden leitourgịa (offentlig tjänst) och leitourgọs (offentlig tjänare, eller arbetare) brukade grekerna använda för att beskriva arbete eller tjänst som utfördes för staten eller civila myndigheter och som var till allmän nytta. I noten till Rom 13:6 blir till exempel de världsliga myndigheterna kallade Guds ”offentliga tjänare” (pluralformen av leitourgọs). De är Guds tjänare i den bemärkelsen att de utför tjänster till nytta för folket. I Lu 1:23 (se studienot) har ordet leitourgịa återgetts med ”tjänstgöring” (eller ”heliga tjänst”, ”offentliga tjänst”) och syftar på den tjänst som Sakarja, Johannes döparens far, utförde. Det sätt som Lukas använder ordet leitourgịa på i den versen återspeglar hur det används i Septuaginta, där detta ord och besläktade ord ofta syftar på den tjänst eller det arbete som prästerna och leviterna utförde vid tälthelgedomen (2Mo 28:35; 4Mo 1:50; 3:31; 8:22) och vid templet (2Kr 31:2; 35:3; Joel 1:9, 13; 2:17). Sådan tjänst var till nytta för hela folket. Men i några sammanhang rymmer ordet också tanken på helighet, eftersom de levitiska prästerna undervisade i Guds lag (2Kr 15:3; Mal 2:7) och frambar offer för folkets synder (3Mo 1:3–5; 5Mo 18:1–5). I Apg 13:2 används det grekiska ordet leitourgẹō mer generellt och beskriver den tjänst som de kristna profeterna och lärarna i församlingen i Antiokia i Syrien utförde. Ordet syftar på olika uttryck för att tjäna och tillbe Gud och innefattar sådana sidor av den kristna tjänsten som att be, predika och undervisa. Den tjänst som dessa profeter och lärare utförde innefattade utan tvekan att predika för allmänheten. (Apg 13:3)

en offentlig tjänare: Det grekiska ordet leitourgọs kommer från orden laọs, ”folk”, och ẹrgon, ”handling”, ”verk”, ”arbete”. Ursprungligen använde grekerna detta ord för att beskriva arbete som var till allmän nytta och som utfördes för civila myndigheter, oftast på egen bekostnad. På romarnas tid fanns en liknande anordning. I Bibeln brukar detta ord syfta på en person som utför en helig tjänst. Det används flera gånger i Septuaginta om de ”uppgifter” (4Mo 7:5) och den ”tjänst” (4Mo 4:28; 1Kr 6:32 [6:17, LXX]) som prästerna utförde vid tälthelgedomen och vid Jehovas tempel i Jerusalem. Paulus använder här ordet om sig själv, ”en apostel för nationerna” som förkunnade de goda nyheterna från Gud. (Rom 11:13) Hans predikande blev till stor nytta för allmänheten, särskilt för folk från nationerna.

tjänare: Eller ”offentliga tjänare”. Det grekiska ordet leitourgọs (offentlig tjänare, eller arbetare), som förekommer här, och de besläktade orden leitourgẹō (utföra helig tjänst) och leitourgịa (offentlig tjänst) användes av grekerna och romarna för att beskriva arbete eller tjänst som var till allmän nytta och som utfördes för staten eller civila myndigheter. (De grekiska ord som nämns här ovan kan härledas från laọs, ”folk”, och ẹrgon, ”handling”, ”verk”, ”arbete”.) De världsliga myndigheterna är Guds ”offentliga tjänare” (pluralformen av leitourgọs) i den bemärkelsen att de utför tjänster till nytta för folket. Men i de kristna grekiska skrifterna används dessa grekiska ord ofta i samband med tempeltjänsten och den kristna tjänsten. Exempel på detta finns i studienoter till Lu 1:23; Apg 13:2; Rom 15:16.

som utför den uppgift de har fått: Eller ”som ständigt tjänar just detta syfte”. De världsliga myndigheterna fullgör sina uppgifter som beskrivs i de föregående verserna, och i egenskap av ”Guds tjänare” utför de tjänster till nytta för folket.

Ge: Ordagrant ”Ge tillbaka”. Samma grekiska verb (apodịdōmi) förekommer i uppmaningen ”ge ... kejsaren det som tillhör kejsaren” i Mt 22:21; Mk 12:17; Lu 20:25. (Se studienot till Mt 22:21.)

begå äktenskapsbrott: Eller ”vara otrogen mot sin äktenskapspartner”. I Bibeln syftar äktenskapsbrott på att en gift man eller kvinna frivilligt har sex med en annan person än sin äktenskapspartner. (Jämför studienot till Mt 5:32, där uttrycket ”sexuell omoral” behandlas, som är en återgivning av det grekiska ordet porneia, och studienot till Mk 10:11.)

begå äktenskapsbrott: Se studienot till Rom 2:22.

vilda fester: Det grekiska ordet kọ̄mos förekommer tre gånger i de kristna grekiska skrifterna och har varje gång en negativ innebörd. (Gal 5:21; 1Pe 4:3) Det har definierats som ”dryckeslag med ohämmat intag av alkoholhaltiga drycker och tillhörande omoraliskt uppförande”. I forntida grekiska skrifter användes ordet i samband med tumultartade processioner med sång till långt in på nätterna till ära för hedniska gudar, till exempel Dionysos (Bacchus), vinets gud. Sådana processioner med lössläppt uppförande var vanliga i grekiska städer på apostlarnas tid, även i städer i Mindre Asien. (1Pe 1:1) Petrus riktade sitt brev till sådana som hade levt liv som ”präglades av ... ohämmade begär, drickande, vilda fester, fylleslag och avskyvärd avgudadyrkan” innan de blev kristna. (1Pe 4:3, 4) Och Paulus nämnde ”vilda fester” bland ”köttets gärningar” och tillade att de som håller på med sådant ”inte [ska] ärva Guds rike”. (Gal 5:19–21) I verser där uttrycket ”vilda fester” förekommer räknar Paulus och Petrus även upp sådant som supande, omoraliskt sex, orenhet, sexuell omoral, skamlöst uppförande och ohämmade begär.

skamlöst uppförande: Här används pluralformen av det grekiska ordet asẹlgeia. Detta grekiska ord avser handlingar som är allvarliga överträdelser av Guds lagar och som återspeglar en fräck och föraktfull inställning. (Se Ordförklaringar.)

Klä er ... i Herren Jesus Kristus: Eller ”Efterlikna ... Herren Jesus Kristus egenskaper (sätt)”. Det grekiska ord som förekommer här kan användas om att ”klä sig i” något i bokstavlig bemärkelse. (Lu 15:22; Apg 12:21) I den här versen används det bildligt om att anta egenskaper som är kännetecknande för någon. Samma grekiska ord används i Kol 3:10, 12 och översätts då med ”klä på er” och ”klä er i”. Paulus uppmaning i Rom 13:14 innebär att de kristna ska följa Jesus noga och bildligt talat klä sig i hans exempel och inställning. De ska med andra ord anstränga sig för att vara Kristuslika.

Media

Beskattning
Beskattning

Fotot visar ett kvitto på en skatteinbetalning från det första århundradet v.t. Det är en inbetalning av en fastighetsskatt till en bank i den romerska provinsen Egypten. Rom krävde ett flertal skatter, och provinserna tog ut lokala skatter. Upptäckter som den här visar hur en del skatteinbetalningar registrerades. Paulus råd till de kristna i Rom om att betala skatt går helt i linje med Jesus ord till sina efterföljare: ”Ge ... kejsaren det som tillhör kejsaren.” (Mt 22:21; Rom 13:6, 7)