Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Välj språk Svenska
Nya världens översättning av Bibeln (Studiebibeln)

Nehemja 9:1–38

9  Och på 24:e dagen i denna månad samlades israeliterna. De fastade klädda i säckväv och med jord på huvudet.+  De som var av israelitisk härkomst avskilde sig från alla utlänningarna,+ och de trädde fram och bekände sina egna och sina förfäders synder.+  Alla stod på sin plats, och under tre timmar* läste man högt för dem ur boken med Jehovas, deras Guds, lag.+ Under tre timmar bekände de sedan sina synder och böjde sig ner för Jehova, sin Gud.  Jesụa, Bani, Kạdmiel, Sebạnja, Bunni, Serẹbja,+ Bani och Kẹnani ställde sig på leviternas podium+ och ropade med hög röst till Jehova, sin Gud.  Sedan sa leviterna Jesụa, Kạdmiel, Bani, Hasabnẹja, Serẹbja, Hodịa, Sebạnja och Petạhja: ”Res er och lovprisa Jehova, er Gud, för evigt.*+ Vår Gud, må ditt stora namn bli lovprisat, ditt namn som är upphöjt över all välsignelse och lovprisning.  Du ensam är Jehova.+ Du har gjort himlen, ja himlarnas himmel, och allt som är i den.* Du har gjort jorden och allt som är på den, haven och allt som är i dem. Du är den som håller allt vid liv, och himlens armé bugar sig för dig.  Du är Jehova, den sanne Guden, som utvalde Abram+ och förde honom ut från kaldéernas Ur+ och gav honom namnet Abraham.+  Du såg att han var trogen mot dig,+ och du slöt ett förbund med honom för att ge honom och hans avkomlingar det land+ som tillhörde kanaanéerna, hettiterna, amoréerna, perisséerna, jebuséerna och girgaséerna. Och du höll ditt löfte, för du gör alltid det som är rätt.  Du såg våra förfäders lidande i Egypten,+ och du hörde deras rop på hjälp vid Röda havet. 10  Sedan gjorde du tecken och underverk som drabbade farao och alla hans tjänare och folket i hans land,+ för du såg att de behandlade ditt folk respektlöst.+ Du gjorde dig ett stort och ryktbart namn som består än i dag.+ 11  Havet klöv du mitt itu, så att de gick över på torr mark.+ Och deras förföljare slungade du i havsdjupet som en sten i stormiga vatten.+ 12  Med en molnpelare ledde du dem på dagen, och med en eldpelare lyste du upp deras väg på natten.+ 13  Du steg ner på berget Sinai+ och talade med dem från himlen+ och gav dem goda bestämmelser och bud, föreskrifter och lagar grundade på sanning och rätt.*+ 14  Du gav dem din heliga sabbat,+ och du gav dem bud, bestämmelser och en lag genom din tjänare Mose. 15  Du gav dem bröd från himlen när de var hungriga+ och lät vatten forsa fram ur klippan när de var törstiga.+ Och du befallde dem att dra in och erövra det land som du hade lovat* att ge dem. 16  Men de, våra förfäder, var förmätna+ och rebelliska.*+ De lyssnade inte till dina bud. 17  De vägrade att lyssna+ och glömde allt det fantastiska som du hade gjort för dem. De blev upproriska* och utsåg en ledare för att återvända till slaveriet i Egypten.+ Men du är en Gud som villigt förlåter, som är medkännande* och barmhärtig, som är tålmodig* och överflödar av lojal kärlek,*+ och du övergav dem inte.+ 18  De gjorde en kalv av metall* och sa: ’Det här är vår Gud som befriade oss ur Egypten’,+ och de handlade mycket respektlöst. 19  Men inte ens då övergav du dem i vildmarken,+ för du är mycket barmhärtig. Molnpelaren fortsatte att leda dem under dagen, och eldpelaren fortsatte att lysa upp deras väg på natten.+ 20  Du gav dem din goda ande för att ge dem insikt,+ du såg till att de fick manna+ och du gav dem vatten när de var törstiga.+ 21  I 40 år gav du dem mat i vildmarken.+ De saknade ingenting. Deras kläder blev inte utslitna,+ och deras fötter svullnade inte. 22  Du gav dem kungariken och folk och delade ut länderna bit för bit.+ De intog Sihons land,+ det vill säga landet som tillhörde Hesbons+ kung, och det land som tillhörde Og,+ Basans kung. 23  Du gjorde så att deras barn blev lika många som himlens stjärnor.+ Och du förde dem in i det land som du hade lovat deras förfäder.+ 24  Och de drog in i landet,+ och du lät dem besegra kanaanéerna som bodde där.+ Du gav både kungarna och folken i deras hand, för att de skulle få göra som de ville med dem. 25  De intog befästa städer+ och ett bördigt* land.+ De tog över hus fulla av goda ting, grävda cisterner, vingårdar, olivlundar+ och mängder av fruktträd. De åt sig mätta och feta och njöt av din stora godhet. 26  Men sedan blev de olydiga och gjorde uppror mot dig.+ De vände din lag ryggen* och dödade dina profeter som varnade dem och försökte få dem att vända tillbaka till dig. De handlade mycket respektlöst.+ 27  Därför överlämnade du dem till deras fiender,+ som gjorde livet svårt för dem.+ Men i sin svåra situation ropade de till dig, och du hörde det i himlen, och eftersom du är så barmhärtig sände du befriare som räddade dem ur fiendens grepp.+ 28  Men så fort de fick sin frihet gjorde de det som var ont igen,+ och du utlämnade dem åt deras fiender, som förtryckte* dem.+ Då ångrade de sig och ropade till dig,+ och du hörde det i himlen. Och eftersom du är så barmhärtig befriade du dem gång på gång.+ 29  Du varnade dem och försökte få dem att följa din lag, men de var stolta och lyssnade inte till dina bud.+ De syndade genom att inte följa dina bestämmelser, som betyder liv för alla som håller sig till dem.+ De var hårdnackade och vände envist ryggen till, och de vägrade lyssna. 30  I många år hade du tålamod med dem+ och varnade dem med din ande genom dina profeter, men de vägrade lyssna. Till sist lät du folken i länderna runt omkring besegra dem.+ 31  Men i din stora barmhärtighet gjorde du inte slut på dem+ och övergav dem inte, för du är en medkännande* och barmhärtig Gud.+ 32  Vår Gud, du är stor, mäktig och vördnadsbjudande. Du håller ditt förbund och visar lojal kärlek.+ Blunda inte för alla svårigheter som drabbat oss och våra kungar, furstar,+ präster,+ profeter,+ förfäder och hela ditt folk ända sedan Assyriens+ kungars dagar. 33  Det var rätt av dig att låta allt detta drabba oss, och du har varit lojal. Det är vi som har varit onda.+ 34  Våra kungar, furstar, präster och förfäder har inte följt din lag. De har inte brytt sig om dina bud eller de påminnelser* som du gett för att varna dem. 35  Ditt folk fick sitt eget rike och kunde njuta av allt det goda som du hade gett dem. De fick vara i det stora och bördiga* land som du lät dem ta över, men inte ens då tjänade de dig.+ De fortsatte med sina onda gärningar. 36  Nu är vi slavar,+ vi är slavar i det land som du gav våra förfäder för att de skulle få äta av landets goda. 37  De stora och rika skördarna tillfaller kungarna som du har satt över oss för våra synders skull.+ De gör som de vill med oss och vår boskap. Vårt liv är ett enda stort lidande. 38  Med tanke på allt detta skriver vi nu ett bindande avtal,+ och våra furstar, våra leviter och våra präster bekräftar det med sigill.”+

Fotnoter

Eller ”en fjärdedel av dagen”.
Eller ”i evigheters evighet”.
Ordagrant ”och hela himlens armé (här)”.
Eller ”rättfärdiga föreskrifter och sanna lagar”.
Ordagrant ”hade lyft din hand på”.
Ordagrant ”gjorde sin nacke hård”.
Ordagrant ”gjorde sin nacke hård”.
Eller ”nådig”.
Eller ”sen till vrede”.
Eller ”kärleksfull omtanke”.
Eller ”en gjuten bildstod av en kalv”.
Eller ”rikt”.
Ordagrant ”kastade din lag bakom sin rygg”.
Eller ”krossade”.
Eller ”nådig”.
Eller ”varningar”.
Eller ”rika”.

Studienoter

Media