Matteusevangeliet 18:1–35

18  Lärjungarna kom fram till Jesus och frågade: ”Vem är egentligen störst i himmelriket?”+  Jesus kallade till sig ett litet barn som fick ställa sig framför dem,  och han sa: ”Så här är det: Om ni inte ändrar er* och blir som små barn+ ska ni inte komma in i himmelriket över huvud taget.+  Den som ödmjukar sig som det här lilla barnet, han är störst i himmelriket,+  och den som tar emot ett sådant litet barn för min skull,* han tar också emot mig.+  Men om någon får en av dessa små som tror på mig att tappa tron* skulle det vara bättre för honom att få en stor kvarnsten hängd om sin hals och bli sänkt i havet.+  Världen är dömd, för den är ett hinder för tron. Nu är ju hinder för tron oundvikliga, men dömd är den människa som lägger ut dem!  Om din hand eller din fot blir ett hinder för dig, så hugg av den och kasta bort den.+ Det är bättre att gå in i livet stympad eller halt än att få behålla både händer och fötter och kastas i den eviga elden.+  Och om ditt öga blir ett hinder för dig, så riv ut det och kasta bort det. Det är bättre att gå in i livet enögd än att få behålla båda ögonen och kastas i det brinnande Gehẹnna.+ 10  Se till att ni inte föraktar en av dessa små. Jag säger er nämligen att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Fars ansikte.+ 11  —— 12  Vad säger ni om det här: Vad gör en man som har 100 får om ett av dem går vilse?+ Visst lämnar han de 99 andra uppe i bergen och börjar leta efter det som har kommit bort?+ 13  Och om han hittar det, då blir han faktiskt gladare över det fåret än över de 99 andra, som inte har gått vilse. 14  På samma sätt vill inte min Far i himlen att en enda av dessa små går förlorad.+ 15  Om din broder syndar mot dig, då ska du ta honom åt sidan och prata med honom om det han har gjort.*+ Om han lyssnar på dig har du vunnit tillbaka din broder.+ 16  Men om han inte lyssnar, då ska du ta med dig en eller två till för att saken* ska kunna fastställas* av två eller tre vittnen.*+ 17  Om han inte lyssnar till* dem ska du informera församlingen. Om han inte ens lyssnar till* församlingen ska du betrakta honom precis som en man från nationerna+ och som en skatteindrivare.+ 18  Jag säger er: Vad ni än binder på jorden har redan blivit bundet i himlen, och vad ni än lösgör på jorden har redan blivit lösgjort i himlen.+ 19  Ja, jag säger er: Om två av er här på jorden kommer överens om något viktigt att be om, så ska de få det av min Far i himlen.+ 20  För när två eller tre är samlade i mitt namn,+ så är jag mitt ibland dem.” 21  Sedan kom Petrus fram till honom och frågade: ”Herre, hur många gånger ska jag förlåta min broder om han syndar mot mig? Så mycket som sju gånger?” 22  Jesus svarade: ”Jag säger dig: Inte sju gånger, utan ända upp till 77 gånger.+ 23  Därför kan himmelriket liknas vid en kung som ville göra upp räkenskaperna med sina tjänare. 24  När han höll på med granskningen förde man in en tjänare som var skyldig honom 10 000 talenter. 25  Men han kunde inte betala tillbaka, så kungen gav order om att han, hans hustru och hans barn och allt han ägde skulle säljas så att skulden kunde betalas.+ 26  Då föll tjänaren ner vid hans fötter och vädjade: ’Ha tålamod med mig, så ska jag betala tillbaka alltihop.’ 27  Då kände kungen medlidande med honom, så han lät honom gå och avskrev hans skuld.+ 28  Men tjänaren gick ut och träffade en av sina medtjänare som var skyldig honom 100 denarer. Då högg han tag i honom och tog stryptag på honom och sa: ’Betala tillbaka vad du är skyldig.’ 29  Hans medtjänare föll ner inför honom och bönföll: ’Ha tålamod med mig, så ska jag betala tillbaka alltihop.’ 30  Men det ville han inte, utan han såg till att medtjänaren kastades i fängelse tills han kunde betala tillbaka sin skuld. 31  När de andra tjänarna såg vad som hade hänt blev de mycket upprörda och gick och rapporterade det för kungen. 32  Då kallade kungen på tjänaren och sa till honom: ’Onde tjänare, jag avskrev hela din skuld när du bönföll mig. 33  Borde inte du ha varit barmhärtig mot din medtjänare precis som jag var barmhärtig mot dig?’+ 34  Ursinnig överlämnade kungen honom till fångvaktarna tills han hade betalat tillbaka allt han var skyldig. 35  Min himmelske Far ska göra likadant med er+ om ni inte uppriktigt* förlåter varandra.”+

Fotnoter

Eller ”vänder om”.
Eller ”i mitt namn”.
Ordagrant ”att snava”.
Ordagrant ”och tillrättavisa honom”.
Eller ”allt som sägs”.
Ordagrant ”må stå (fast)”.
Ordagrant ”vittnens mun”.
Eller ”vägrar lyssna på”.
Eller ”vägrar lyssna på”.
Eller ”av hjärtat”.

Studienoter

säger er: Eller ”försäkrar er”, ”säger er i sanning”. ”I sanning” är en återgivning av det grekiska ordet amẹ̄n, en translitterering av det hebreiska ordet ’amẹn, som betyder ”må det bli så” eller ”sannerligen”. Jesus använde ofta detta uttryck för att introducera ett uttalande, ett löfte eller en profetia, och på så sätt betonade han att det han sa var fullständigt sant. Jesus bruk av ”i sanning”, eller amen, sägs vara unikt i den religiösa litteraturen. I Johannesevangeliet upprepas alltid det grekiska ordet (amẹ̄n amẹ̄n). (Se studienot till Joh 1:51.)

Så här är det: Se studienot till Mt 5:18.

en stor kvarnsten: Eller ”en kvarnsten som dras runt av en åsna”. Ordagrant ”en åsnas kvarnsten”. En sådan kvarnsten, som troligen var 1,2–1,5 m i diameter, var så tung att det krävdes en åsna för att dra runt den.

ett hinder för tron: Ordagrant ”stenar att snava på”. Man antar att det grekiska ordet skạndalon till en början avsåg en fälla. En del menar att det syftar på den del av fällan där betet satt. Ordet fick en utvidgad betydelse och kom att avse vilket som helst hinder som skulle kunna få någon att snubbla och falla. I bildlig bemärkelse avsåg det en handling eller situation som leder till att någon följer en orätt kurs, snubblar och faller moraliskt sett eller begår en synd. Det besläktade verbet skandalịzō, som i Mt 18:8, 9 återges med ”bli ett hinder för”, kan också återges med ”få ... att snava (synda)”.

hugg av den: Jesus använde en hyperbol. Han sa att man bör vara villig att hellre göra sig av med något så värdefullt som en hand, en fot eller ett öga än att låta den kroppsdelen bli ett hinder som kan leda till att man sviker Gud och syndar. (Mt 18:9) Jesus menade inte att man ska skada sig själv. Han menade inte heller att man inte har något annat val än att låta sig styras av sina kroppsdelar. Han menade helt enkelt att man ska döda sina fysiska impulser, eller behandla en kroppsdel som skild från kroppen, i stället för att synda. (Jämför Kol 3:5.) Man får inte låta något hindra en från att vinna evigt liv.

Gehenna: Detta uttryck kommer från de hebreiska orden gē hinnọm, som betyder ”Hinnoms dal”. Den här dalen låg söder och sydväst om det forntida Jerusalem. (Se Tillägg B12, kartan ”Jerusalem med omnejd”.) På Jesus tid hade dalen blivit en plats där man brände avfall, så ordet ”Gehenna” var en passande symbol för fullständig tillintetgörelse. (Se Ordförklaringar.)

änglar: Eller ”budbärare”. Det grekiska ordet ạggelos och det motsvarande hebreiska ordet mal’ạkh förekommer nästan 400 gånger i Bibeln. Båda orden betyder i grund och botten ”budbärare”. Men när det handlar om budbärare från andevärlden översätts orden med ”ängel”, men när det klart och tydligt framgår att det är människor som åsyftas återges orden vanligen med ”budbärare” eller ”sändebud”. Sammanhanget visar vanligtvis om det är människor eller änglar som åsyftas, men där båda betydelserna är möjliga redovisas den alternativa återgivningen ofta i en fotnot. (1Mo 16:7; 32:3; Job 4:18, not; 33:23, not; Pre 5:6, not; Jes 63:9, not; Mt 1:20; Jak 2:25; Upp 22:8; se Ordförklaringar.) I den symbolrika Uppenbarelseboken kan dock ordet ”ängel” i några fall syfta på människor. (Upp 2:1, 8, 12, 18; 3:1, 7, 14)

Det måste vara hans ängel: Både det hebreiska och det grekiska ord som återges med ”ängel” betyder ”budbärare”. (Se studienot till Joh 1:51.) De som sa att det var ”hans [Petrus] ängel” kan ha antagit att det var en ängel som representerade Petrus som stod utanför porten. Det verkar som att en del judar trodde att alla Guds tjänare hade var sin ängel, en skyddsängel, en uppfattning som inte har direkt stöd i Guds ord. Men Jesus lärjungar visste att änglar historien igenom hade gett Guds folk personlig hjälp. Jakob sa till exempel att en ”ängel har räddat mig från all olycka”. (1Mo 48:16) Dessutom sa Jesus om sina lärjungar att ”deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Fars ansikte”, något som visar att änglarna är mycket intresserade av varje lärjunge. (Se studienot till Mt 18:10.) De som var samlade i Marias hus kan inte ha trott att Petrus uppenbarade sig i form av en ängel, som om han hade dött och nu var en ande, för de visste vad de hebreiska skrifterna sa om vad som händer när man dör. (Pre 9:5, 10)

deras änglar: I både de hebreiska och de kristna grekiska skrifterna försäkras Guds tjänare om att Jehova alltid beskyddar dem med hjälp av sin osynliga armé av änglar. (2Ku 6:15–17; Ps 34:7; 91:11; Apg 5:19; Heb 1:14) De hebreiska och grekiska ord som återges med ”ängel” betyder i grund och botten ”budbärare”. (Se studienot till Joh 1:51.) Jesus uttalande om dessa små (dvs. hans lärjungar) och ”deras änglar” behöver nödvändigtvis inte betyda att varje kristen har en egen skyddsängel. Men änglar ser till den andliga välfärden hos de sanna kristna som grupp betraktade och är mycket intresserade av varje lärjunge till Kristus. (Se studienot till Apg 12:15.)

ser min himmelske Fars ansikte: Eller ”har tillträde till min himmelske Far”. Andevarelser, som har möjlighet att träda fram inför Gud, är de enda som kan se Guds ansikte. (2Mo 33:20)

Några handskrifter säger: ”Människosonen har nämligen kommit för att rädda det som var förlorat.” Men dessa ord förekommer inte i de tidigaste och mest tillförlitliga handskrifterna. Ett liknande uttalande förekommer i den inspirerade texten i Lu 19:10. En del menar att tidiga avskrivare hämtade orden från Lukas skildring. (Se Tillägg A3.)

min: I vissa äldre handskrifter står det ”er”.

din broder: I några sammanhang används det grekiska ordet adelfọs (broder) om bokstavligt släktskap. Men här syftar det på andligt släktskap och avser en medtroende, eftersom sammanhanget har med tillbedjan vid Jehovas tempel på Jesus tid att göra. I ytterligare andra sammanhang kan ordet användas mer generellt om en medmänniska.

din broder: Se studienot till Mt 5:23.

församling: Detta är första förekomsten av det grekiska ordet ekklēsịa. Det bildas av två grekiska ord: ek, som betyder ”ut”, och kalẹō, som betyder ”kalla”. Det syftar på en grupp människor som har samlats i ett visst syfte eller för att utföra en viss verksamhet. (Se Ordförklaringar.) I det här sammanhanget förutsäger Jesus upprättandet av den kristna församlingen, som utgörs av smorda kristna, ”levande stenar”, som blir ”uppbyggda till ett andligt hus”. (1Pe 2:4, 5) I Septuaginta används det grekiska ordet ekklēsịa för att översätta det hebreiska ordet qahạl, som oftast återges med ”församling” och som många gånger syftar på hela Guds folk. (5Mo 23:3) I Apg 7:38 i den grekiska texten omtalas de israeliter som kallades ut ur Egypten ordagrant som en ”församling” (översatt med ”folk”). De kristna som Gud har ”utvalt ... ur världen” och ”kallat ... ut ur mörkret” omtalas på liknande sätt som ”Guds församling”. (Joh 15:19; 1Pe 2:9; 1Kor 1:2)

församlingen: Under Moses lag representerade domare och förmän Israels församling när ett rättsfall skulle avgöras. (5Mo 16:18) På Jesus tid ställdes överträdare inför lokala domstolar som utgjordes av judarnas äldste. (Mt 5:22) Längre fram blev ansvariga män förordnade genom den heliga anden som domare i varje enskild kristen församling. (Apg 20:28; 1Kor 5:1–5, 12, 13; läs mer om innebörden i ordet ”församling” i studienoten till Mt 16:18 och Ordförklaringar.)

som en man från nationerna och som en skatteindrivare: Dvs. någon som judarna bara hade nödvändig kontakt med. (Jämför Apg 10:28.)

binder ... lösgör: Eller ”låser ... låser upp”. Syftar tydligtvis på att fatta beslut som antingen förbjuder eller tillåter en viss handling eller utveckling. (Jämför studienot till Mt 18:18.)

har redan blivit bundet ... har redan blivit lösgjort: Här används en ovanlig grekisk verbkonstruktion (i den grekiska texten står ”vara” i futurum [här översatt med ”har blivit”], och ”binda” och ”lösgöra” står i perfekt particip passivum [här översatt med ”bundet”, ”lösgjort”]). Detta visar att oavsett vilket beslut Petrus fattade (det han ”binder” och det han ”lösgör”), så hade redan motsvarande beslut fattats i himlen. Det var alltså inte Petrus beslut som togs först. (Jämför studienot till Mt 18:18.)

Vad ni än binder ... vad ni än lösgör: I det här sammanhanget betyder ”binda” tydligtvis ”anse skyldig”, ”förklara skyldig”, och ”lösgöra” betyder ”frikänna”, ”förklara oskyldig”. Eftersom pronomenet står i plural, ”ni”, förstår man att det var fler än Petrus som skulle få döma i sådana fall. (Jämför studienot till Mt 16:19.)

har redan blivit bundet ... har redan blivit lösgjort: Här används en ovanlig grekisk verbkonstruktion (i den grekiska texten står ”vara” i futurum [här översatt med ”har blivit”], och ”binda” och ”lösgöra” står i perfekt particip passivum [här översatt med ”bundet”, ”lösgjort”]). Detta visar att oavsett vilket beslut lärjungarna fattade (det de ”binder” och det de ”lösgör”), så hade redan motsvarande beslut fattats i himlen. När lärjungarna fattade sitt beslut skulle alltså beslutet redan ha varit taget i himlen, inte tvärtom. Lärjungarnas beslut skulle vara grundade på principer redan fastslagna i himlen. Jesus ord betyder inte att ett beslut som togs på jorden skulle godkännas eller sanktioneras i himlen. Tanken är i stället att lärjungarna skulle få vägledning från himlen. Det Jesus sa betonar också hur viktigt det var att lärjungarna sökte vägledning för att försäkra sig om att besluten som fattades på jorden stämde överens med de beslut som redan hade fattats i himlen. (Jämför studienot till Mt 16:19.)

er ... er ... de: Även om den grekiska texten använder pronomenet ”er” i början av versen och sedan övergår till ”de”, så syftar dessa pronomen på samma grupp. Några bibelöversättningar återger därför den sista delen av versen med: ”... ska ni få det av min Far i himlen.”

77 gånger: Ordagrant ”sjuttio gånger sju”. Det här grekiska uttrycket kan antingen betyda ”70 och 7” (dvs. 77 gånger) eller ”70 gånger 7” (dvs. 490 gånger). Samma uttryck finns i Septuaginta i 1Mo 4:24 för det hebreiska uttrycket ”77 gånger”, vilket stöder återgivningen ”77 gånger” i den här versen. Oavsett hur man ska förstå det var upprepningen av talet sju detsamma som att säga ”i all oändlighet” eller ”utan begränsning”. När Jesus justerade siffran 7 till 77 sa han i själva verket till sina efterföljare att inte sätta en gräns för hur många gånger man ska förlåta. I kontrast till detta sägs det i den babyloniska Talmud (Joma 86b): ”Om en man begår en överträdelse, blir han förlåten första, andra och tredje gången, men fjärde gången blir han inte förlåten.”

100 denarer: Även om 100 denarer inte var mycket i jämförelse med 10 000 talenter (60 miljoner denarer) var det ingen liten summa. Det motsvarade 100 dagslöner för en vanlig arbetare. (Se Tillägg B14.)

10 000 talenter: En talent motsvarade ca 20 årslöner för en vanlig arbetare, så det skulle ha tagit tusentals år att betala av en så stor skuld. Jesus använde alltså en hyperbol för att illustrera att det var omöjligt att betala av en sådan skuld. 10 000 silvertalenter motsvarade 60 miljoner denarer. (Se studienot till Mt 18:28, Ordförklaringar under ”Talent” och Tillägg B14.)

visa honom ära: Eller ”böja oss ner för honom”. När det grekiska verbet proskynẹō används för att beskriva tillbedjan av en gud eller gudom, återges det med ”att tillbe”. Men astrologerna kom och frågade efter ”en kung åt judarna”. Så det är tydligt att det i det här fallet handlade om att vörda eller visa respekt för en mänsklig kung, inte en gud. Samma verb förekommer också i Mk 15:18, 19 när soldaterna hånfullt ”bugade sig” för Jesus och kallade honom ”judarnas kung”. (Se studienot till Mt 18:26.)

bugade sig för honom: Eller ”visade honom vördnad”. Även personer som nämns i de hebreiska skrifterna bugade sig när de mötte profeter, kungar och andra som representerade Gud. (1Sa 25:23, 24; 2Sa 14:4–7; 1Ku 1:16; 2Ku 4:36, 37) Den här mannen förstod tydligen att han talade med en av Guds representanter som hade kraft att kunna bota människor. Det var lämpligt att buga sig för att visa respekt för den kung som Jehova hade utsett. (Mt 9:18; för mer information om det grekiska ord som används här, se studienot till Mt 2:2.)

föll ... ner: Eller ”böjde sig ... ner”. När det grekiska verbet proskynẹō används för att beskriva tillbedjan av en gud eller gudom, återges det med ”tillbe”. Men i det här sammanhanget avser det en slav som visar respekt och undergivenhet för någon som hade makt över honom. (Se studienoter till Mt 2:2; 8:2.)

synder: Ordagrant ”skulder”. Den som syndar mot någon står i skuld till den personen, eller har skyldigheter mot honom, och behöver därför hans förlåtelse. Vi kan få Guds förlåtelse när vi har förlåtit dem som har syndat mot oss. (Mt 6:14, 15; 18:35; Lu 11:4)

avskrev hans skuld: Eller ”förlät hans skuld (lån)”. Ibland används ”skuld” som en bild för synd. (Se studienot till Mt 6:12.)

100 denarer: Även om 100 denarer inte var mycket i jämförelse med 10 000 talenter (60 miljoner denarer) var det ingen liten summa. Det motsvarade 100 dagslöner för en vanlig arbetare. (Se Tillägg B14.)

Förlåt: Det grekiska ordet betyder ordagrant ”sända bort” men kan också betyda ”avskriva en skuld”, som i Mt 18:27, 32.

avskrev hela din skuld: Eller ”förlät hela din skuld”. (Se studienot till Mt 6:12.)

plåga oss: Ett besläktat grekiskt uttryck översätts med ”fångvaktarna” i Mt 18:34. I det här sammanhanget verkar ”plåga” alltså syfta på att förvisa dem till eller spärra in dem i ”avgrunden”, som nämns i parallellskildringen i Lu 8:31.

fångvaktarna: Det grekiska ordet basanistẹ̄s, som återges med ”fångvaktare”, har grundbetydelsen ”plågare”, eftersom fångvaktare ofta torterade fångarna svårt. Men ordet kom att beteckna fångvaktare i allmänhet, eftersom en fängelsevistelse, oavsett om tortyr var inbegripet eller inte, var något plågsamt. (Se studienot till Mt 8:29.)

Media

Kvarnsten
Kvarnsten

Kvarnstenar användes när man malde säd och pressade olja ur oliver. En del kvarnstenar var så små att man kunde dra runt dem för hand, men andra var så stora att det behövdes ett djur för att dra runt dem. När filistéerna tvingade Simson att dra runt en kvarnsten så kan det ha varit en som liknade den på bilden. (Dom 16:21) Kvarnar som drevs av djur var vanliga inte bara i Israel utan också över stora delar av det romerska riket.

Löpare och liggare
Löpare och liggare

En stor kvarn, lik den som avbildas här, drevs av tamdjur, t.ex. en åsna, och användes för att mala säd eller krossa oliver. Den översta kvarnstenen, löparen, kunde vara upp till 1,5 m i diameter och roterade på en ännu större undre kvarnsten, liggaren.

Hinnoms dal (Gehenna)
Hinnoms dal (Gehenna)

Hinnoms dal, som kallas Gehenna på grekiska, är en dal sydväst om det forntida Jerusalem. På Jesus tid hade dalen blivit en plats där man brände avfall, så ordet ”Gehenna” var en passande symbol för fullständig tillintetgörelse.

Herden och hans får
Herden och hans får

Herdens liv var inte lätt. Han var utsatt för både hetta och köld och hade många sömnlösa nätter. (1Mo 31:40; Lu 2:8) Han försvarade fåren från rovdjur, som lejon, vargar och björnar, och skyddade dem från tjuvar. (1Mo 31:39; 1Sa 17:34–36; Jes 31:4; Am 3:12; Joh 10:10–12) Herden hindrade hjorden från att skingras (1Ku 22:17), letade efter bortsprungna får (Lu 15:4), bar svaga och trötta lamm i sin famn (Jes 40:11) eller på sina axlar och tog hand om sjuka och skadade får (Hes 34:3, 4; Sak 11:16). När Bibeln talar om herden och hans omsorg om fåren är det inte alltid bokstavliga herdar det handlar om. Jehova liknas till exempel vid en herde som älskar och tar hand om sina får, dvs. sitt folk. (Ps 23:1–6; 80:1; Jer 31:10; Hes 34:11–16; 1Pe 2:25) Jesus kallas ”fårens store herde” (Heb 13:20) och ”den högste herden”, och under hans ledning är tillsyningsmännen i den kristna församlingen herdar för Guds hjord, en uppgift som de utför villigt, osjälviskt och uppriktigt. (1Pe 5:2–4)