Matteusevangeliet 16:1–28

16  Nu kom fariséerna och sadducéerna fram till honom. De ville sätta dit honom, och därför bad de honom visa ett tecken från himlen.+  Han sa: ”På kvällen säger ni: ’Det blir vackert väder, för himlen är eldröd.’+  Och på morgonen säger ni: ’I dag blir det kallt och regnigt,* för himlen är eldröd men mulen.’ Ni vet alltså hur man tyder himlens utseende, men tidens tecken kan ni inte tyda.  Den här onda och svekfulla generationen vill hela tiden se ett tecken,+ men det enda tecken de ska få är profeten Jonas tecken.”+ Sedan lämnade han dem och gick därifrån.  Lärjungarna åkte nu över till andra sidan sjön men glömde att ta med sig bröd.+  Jesus sa till dem: ”Håll ögonen öppna och akta er för fariséernas och sadducéernas surdeg.”+  Då började de prata med varandra om att de hade glömt att ta med sig bröd.  Eftersom Jesus hörde detta sa han: ”Varför pratar ni om att ni inte har något bröd? Har ni så lite tro?  Förstår ni fortfarande inte? Minns ni inte de fem bröden som räckte till 5 000 och hur många korgar ni fyllde?+ 10  Och har ni glömt de sju bröden som räckte till 4 000 och hur många stora korgar ni fyllde?+ 11  Hur kommer det sig att ni inte förstår att jag inte pratade om bröd? Akta er för fariséernas och sadducéernas surdeg.”+ 12  Då förstod de att han inte varnade dem för surdegen i bröd, utan för fariséernas och sadducéernas lära. 13  När Jesus hade kommit till trakten kring Caesarẹa Filippi frågade han lärjungarna: ”Vem säger folk att Människosonen är?”+ 14  De sa: ”En del säger Johannes döparen,+ andra säger Elia,+ och några säger Jeremia eller någon av profeterna.” 15  ”Ni då”, frågade han, ”vem säger ni att jag är?” 16  Simon Petrus svarade: ”Du är Messias,+ den levande Gudens son.”+ 17  Jesus sa: ”Simon, Jonas son, du kan vara lycklig, eftersom det inte är människor som har uppenbarat det för dig, utan min Far i himlen.+ 18  Jag säger dig också: Du är Petrus,+ och på denna klippa+ ska jag bygga min församling, och gravens portar ska inte få makt över den.+ 19  Jag ska ge dig himmelrikets nycklar, och vad du än binder på jorden har redan blivit bundet i himlen, och vad du än lösgör på jorden har redan blivit lösgjort i himlen.”+ 20  Sedan befallde han lärjungarna att inte berätta för någon att han var Messias.+ 21  Från och med då började Jesus förklara för lärjungarna att han måste ge sig av till Jerusalem och att de äldste, de främsta prästerna och de skriftlärda skulle utsätta honom för mycket lidande. Han förklarade också att han måste bli dödad och uppväckt på tredje dagen.+ 22  Då tog Petrus honom åt sidan och försökte tala honom till rätta och sa: ”Var barmhärtig mot dig själv, herre. Du ska inte alls behöva gå igenom det här.”+ 23  Men Jesus vände ryggen mot Petrus och sa:* ”Försvinn bakom mig, Satan! Du är ett hinder för mig, för du tänker inte Guds tankar* utan människors.”+ 24  Sedan sa Jesus till lärjungarna: ”Om någon vill bli min efterföljare ska han säga nej till sig själv* och lyfta upp sin tortyrpåle och alltid följa mig.+ 25  För den som försöker rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull ska få tillbaka det.+ 26  Och vad har man för glädje av att vinna hela världen om man mister sitt liv?+ Eller vad kan en människa ge i utbyte mot* sitt liv?+ 27  För Människosonen ska komma i sin Fars strålande prakt med sina änglar,+ och då ska han ge var och en lön efter hans handlingssätt.+ 28  Jag säger er att några av dem som står här faktiskt inte ska dö förrän de har fått se Människosonen komma i sitt rike.”+

Fotnoter

Eller ”vinterlikt och regnigt väder”.
Eller ”vände sig om och sa till Petrus”.
Eller ”har inte Guds sinne”.
Eller ”förneka sig själv”.
Eller ”betala för att köpa tillbaka”.

Studienoter

Han sa: Fortsättningen av vers 2 och hela vers 3 saknas i några viktiga äldre handskrifter. Det finns en viss osäkerhet om dessa ord är autentiska eller inte, men många auktoriteter på området menar att de bör tas med eftersom de förekommer i ett stort antal andra tidiga och senare handskrifter.

otrogna: Ordagrant ”äktenskapsbrytande”, dvs. att i andlig bemärkelse vara otrogen mot Gud. När man har ingått ett förbund med Gud men sviker honom, betraktas det som andlig otrohet. Israeliterna svek Gud när de tog del i seder och bruk som hade att göra med falsk religion och som stred mot lagförbundet, och detta gjorde dem till ”äktenskapsbrytare”. (Jer 3:8, 9; 5:7, 8; 9:2; 13:27; 23:10; Hos 7:4) Av liknande skäl fördömde Jesus den generation av judar som levde på hans tid och kallade dem ”onda och svekfulla”. (Mt 12:39; 16:4) Kristna som omfattas av det nya förbundet blir äktenskapsbrytare om de väljer att vara en del av den nuvarande världsordningen. Samma princip gäller alla som har överlämnat sig åt Jehova. (Jak 4:4)

Jonas tecken: När Jona blev befriad ur fiskens mage efter närmare tre dagar jämförde han det med att uppstå från graven. (Jon 1:17–2:2) Jesus uppståndelse från den bokstavliga graven skulle vara lika verklig som händelsen med Jona, då han blev befriad ur fiskens mage. Men inte ens när Jesus blev uppväckt efter att ha varit död under delar av tre dygn blev hans inbitna kritiker troende.

svekfulla: Ordagrant ”äktenskapsbrytande”, dvs. otrogen mot Gud. (Se studienot till Mk 8:38.)

Jonas tecken: Se studienot till Mt 12:39.

andra sidan sjön: Dvs. till andra sidan av Galileiska sjön, tydligtvis mot Betsaida, som låg på den nordöstra sidan.

surdeg: Dvs. en liten del av en jäst deg som sparades från ett bak till nästa för att få den nya degen att jäsa. Jesus syftar här på helt vanlig brödbakning. I Bibeln representerar surdeg ofta synd och moraliskt förfall (se studienot till Mt 16:6), men det är inte alltid förknippat med något negativt (3Mo 7:11–15). Här är jäsningsprocessen en bild av att något med positiv effekt sprider sig.

surdeg: Eller ”jäst”. I Bibeln avser surdeg ofta synd och moraliskt förfall. Här syftar det på skadliga läror. (Mt 16:12; 1Kor 5:6–8; jämför studienot till Mt 13:33.)

korgar: Det här kan ha varit små videkorgar med ett handtag av snöre. Man tror att de rymde ca 7,5 l. (Se studienoter till Mt 16:9, 10.)

stora korgar: Eller ”proviantkorgar”. Det verkar som att det grekiska ordet som används här, sfyrịs, betecknar en korg som var större än de som användes vid ett tidigare tillfälle när Jesus mättade omkring 5 000 män. (Se studienot till Mt 14:20.) Samma grekiska ord används om den korg som Paulus satt i när man firade ner honom genom en öppning i Damaskus stadsmur. (Se studienot till Apg 9:25.)

stora korgar: Eller ”proviantkorgar”. (Se studienoter till Mt 15:37; 16:9.)

korgar: När det berättas om de två tillfällen då Jesus mirakulöst mättade stora folkskaror (se studienoter till Mt 14:20; 15:37; 16:10 och parallellskildringarna i Mk 6:43; 8:8, 19, 20) används konsekvent två olika grekiska ord för att beskriva de korgar som resterna samlades upp i. När han mättade 5 000 används det grekiska ordet kọfinos (återges med ”korg”), och när han mättade de 4 000 används det grekiska ordet sfyrịs (återges med ”stor korg”). Detta tyder på att skribenterna antingen själva var närvarande eller på att de fick sina upplysningar från tillförlitliga ögonvittnen.

stora korgar: Eller ”proviantkorgar”. Det verkar som att det grekiska ordet som används här, sfyrịs, betecknar en korg som var större än de som användes vid ett tidigare tillfälle när Jesus mättade omkring 5 000 män. (Se studienot till Mt 14:20.) Samma grekiska ord används om den korg som Paulus satt i när man firade ner honom genom en öppning i Damaskus stadsmur. (Se studienot till Apg 9:25.)

korgar: När det berättas om de två tillfällen då Jesus mirakulöst mättade stora folkskaror (se studienoter till Mt 14:20; 15:37; 16:10 och parallellskildringarna i Mk 6:43; 8:8, 19, 20) används konsekvent två olika grekiska ord för att beskriva de korgar som resterna samlades upp i. När han mättade 5 000 används det grekiska ordet kọfinos (återges med ”korg”), och när han mättade de 4 000 används det grekiska ordet sfyrịs (återges med ”stor korg”). Detta tyder på att skribenterna antingen själva var närvarande eller på att de fick sina upplysningar från tillförlitliga ögonvittnen.

stora korgar: Eller ”proviantkorgar”. (Se studienoter till Mt 15:37; 16:9.)

Människosonen: Detta uttryck förekommer omkring 80 gånger i evangelierna. Jesus använde det om sig själv, tydligen för att betona att han verkligen var en människa, född av en kvinna, samt att han motsvarade Adam och hade kraft att återköpa mänskligheten från synd och död. (Rom 5:12, 14, 15) Uttrycket identifierade också Jesus som Messias, eller Kristus. (Dan 7:13, 14; se Ordförklaringar.)

Caesarea Filippi: En stad som låg vid Jordanflodens källa, ungefär 350 m över havet. Staden låg ca 4 mil norr om Galileiska sjön, inte långt från Hermons sydvästra fot. Det var tetrarken Filippus, son till Herodes den store, som gav staden namnet Caesarea, till ära för den romerske kejsaren. För att inte förväxla den med hamnstaden med samma namn kallade man den för Caesarea Filippi, vilket betyder ”Filippus Caesarea”. (Se Tillägg B10.)

Människosonen: Se studienot till Mt 8:20.

Johannes: Den grekiska formen av det hebreiska namnet Jehohanan eller Johanan, som betyder ”Jehova har visat ynnest”, ”Jehova har varit nådig”.

döparen: Eller ”nedsänkaren”, ”neddopparen”. Användes tydligen som ett slags tillnamn, vilket visar att dop genom nedsänkning i vatten var utmärkande för Johannes. Den judiske historikern Flavius Josefus skrev om ”Johannes med tillnamnet döparen”.

Elia: Ett hebreiskt namn som betyder ”min Gud är Jehova”.

Johannes döparen: Se studienot till Mt 3:1.

Elia: Se studienot till Mt 11:14.

Simon, som kallas Petrus: Petrus omnämns på följande fem sätt i Bibeln: 1) ”Simeon”, ett hebreiskt namn skrivet med grekiska bokstäver, 2) ”Simon”, ett grekiskt namn (både Simeon och Simon kommer från ett hebreiskt verb som betyder ”höra”, ”lyssna”), 3) ”Petrus” (ett grekiskt namn som betyder ”ett klippstycke” och som ingen annan har i Bibeln), 4) ”Kefas”, den semitiska motsvarigheten till Petrus (möjligen besläktat med det hebreiska kefịm [klippor], som förekommer i Job 30:6; Jer 4:29), och 5) det sammansatta namnet ”Simon Petrus”. (Apg 15:14; Joh 1:42; Mt 16:16)

Kristus: Denna titel härleds från det grekiska ordet Christọs och motsvarar titeln ”Messias” (från det hebreiska mashịach), och båda dessa titlar betyder ”den smorde”. Styresmän på Bibelns tid förordnades genom att bli smorda med olja.

Messias: Ordagrant ”Kristus”. I den grekiska texten föregås Christọs av bestämd artikel, vilket tydligtvis var ett sätt att betona Jesus roll som Messias.

Simon Petrus: Se studienot till Mt 10:2.

Messias: Ordagrant ”Kristus” (grekiska: ho Christọs). Petrus identifierar Jesus som ”Messias” (från det hebreiska mashịach). Både Kristus och Messias är titlar som betyder ”den smorde”. I grekiskan föregås Christọs av bestämd artikel, vilket tydligtvis var ett sätt att betona Jesus roll som Messias. (Se studienoter till Mt 1:1; 2:4.)

den levande Gudens: Ett uttryck som används för att framhäva att Jehova är levande och aktiv, till skillnad från nationernas livlösa gudar. (Apg 14:15) Det var sådana gudar som tillbads i området kring Caesarea Filippi. (Mt 16:13) Detta uttryck förekommer även i de hebreiska skrifterna. (5Mo 5:26; Jer 10:10)

Jonas son: Eller ”Barjona”. Många hebreiska namn innehåller det hebreiska ordet ben eller det arameiska ordet bar, som bägge betyder ”son”, följt av faderns namn. Detta blir då ett slags tillnamn. Användningen av det arameiska lånordet bar i många namn, t.ex. Bartolomeus, Bartimeus, Barnabas och Bar-Jesus, visar att den hebreiska som talades på Jesus tid hade påverkats av arameiska.

människor: Ordagrant ”kött och blod”. Detta var ett vanligt judiskt uttryck, och i det här sammanhanget syftar det tydligtvis på ett oandligt eller mänskligt resonemang. (Gal 1:16, not)

Du är Petrus, och på denna klippa: Det grekiska ordet pẹtros är maskulinum och betyder ”ett klippstycke”, ”en del av en klippa”. Här används det som ett egennamn (Petrus), den grekiska formen av det namn som Jesus hade gett Simon. (Joh 1:42) Ordet pẹtra är femininum och återges med ”klippa”, och det kan syfta på en klippa eller klippgrund. Detta grekiska ord förekommer även i Mt 7:24, 25; 27:60; Lu 6:48; 8:6; Rom 9:33; 1Kor 10:4; 1Pe 2:8. Det är tydligt att Petrus inte trodde att han var den klippa som Jesus skulle bygga församlingen på, för i 1Pe 2:4–8 skrev han att Jesus var den ”grundhörnsten” som hade förutsagts och utvalts av Gud. I överensstämmelse med det använde Paulus uttrycken ”grund” och ”andlig klippa” om Jesus. (1Kor 3:11; 10:4) Så Jesus använde sig tydligtvis av en ordlek och sa egentligen: ”Du, den som jag har kallat Petrus, ett klippstycke, har förstått vem som egentligen är Kristus, ’denna klippa’, den som ska utgöra grunden för den kristna församlingen.”

församling: Detta är första förekomsten av det grekiska ordet ekklēsịa. Det bildas av två grekiska ord: ek, som betyder ”ut”, och kalẹō, som betyder ”kalla”. Det syftar på en grupp människor som har samlats i ett visst syfte eller för att utföra en viss verksamhet. (Se Ordförklaringar.) I det här sammanhanget förutsäger Jesus upprättandet av den kristna församlingen, som utgörs av smorda kristna, ”levande stenar”, som blir ”uppbyggda till ett andligt hus”. (1Pe 2:4, 5) I Septuaginta används det grekiska ordet ekklēsịa för att översätta det hebreiska ordet qahạl, som oftast återges med ”församling” och som många gånger syftar på hela Guds folk. (5Mo 23:3) I Apg 7:38 i den grekiska texten omtalas de israeliter som kallades ut ur Egypten ordagrant som en ”församling” (översatt med ”folk”). De kristna som Gud har ”utvalt ... ur världen” och ”kallat ... ut ur mörkret” omtalas på liknande sätt som ”Guds församling”. (Joh 15:19; 1Pe 2:9; 1Kor 1:2)

gravens: Eller ”Hades”, dvs. den bildliga plats dit människor kommer när de dör. (Se Ordförklaringar.) Bibeln talar om att de döda går in genom ”dödens portar” (Ps 107:18) och ”gravens port” (Jes 38:10), dvs. är underställda döden. Jesus lovar att graven ska besegras, och det innebär att gravens ”portar” ska öppnas och att de döda ska friges genom en uppståndelse. Hans egen uppståndelse bekräftar att detta löfte är sant. (Mt 16:21) Eftersom församlingen är byggd på Jesus, som kan befria dess medlemmar från döden, kan graven varken få makt över församlingen eller behålla dess medlemmar för alltid. (Apg 2:31; Upp 1:18; 20:13, 14)

Vad ni än binder ... vad ni än lösgör: I det här sammanhanget betyder ”binda” tydligtvis ”anse skyldig”, ”förklara skyldig”, och ”lösgöra” betyder ”frikänna”, ”förklara oskyldig”. Eftersom pronomenet står i plural, ”ni”, förstår man att det var fler än Petrus som skulle få döma i sådana fall. (Jämför studienot till Mt 16:19.)

har redan blivit bundet ... har redan blivit lösgjort: Här används en ovanlig grekisk verbkonstruktion (i den grekiska texten står ”vara” i futurum [här översatt med ”har blivit”], och ”binda” och ”lösgöra” står i perfekt particip passivum [här översatt med ”bundet”, ”lösgjort”]). Detta visar att oavsett vilket beslut lärjungarna fattade (det de ”binder” och det de ”lösgör”), så hade redan motsvarande beslut fattats i himlen. När lärjungarna fattade sitt beslut skulle alltså beslutet redan ha varit taget i himlen, inte tvärtom. Lärjungarnas beslut skulle vara grundade på principer redan fastslagna i himlen. Jesus ord betyder inte att ett beslut som togs på jorden skulle godkännas eller sanktioneras i himlen. Tanken är i stället att lärjungarna skulle få vägledning från himlen. Det Jesus sa betonar också hur viktigt det var att lärjungarna sökte vägledning för att försäkra sig om att besluten som fattades på jorden stämde överens med de beslut som redan hade fattats i himlen. (Jämför studienot till Mt 16:19.)

himmelrikets nycklar: De som fick ansvar för nycklar på Bibelns tid, antingen bokstavliga eller symboliska nycklar, fick en viss myndighet. (1Kr 9:26, 27; Jes 22:20–22) Uttrycket ”nyckel” kom därför att symbolisera myndighet eller ansvar. Petrus använde de ”nycklar” han hade fått för att öppna vägen för judar (Apg 2:22–41), samarier (Apg 8:14–17) och icke-judar (Apg 10:34–38) och ge dem möjlighet att få Guds ande och på så sätt kunna komma in i himmelriket.

binder ... lösgör: Eller ”låser ... låser upp”. Syftar tydligtvis på att fatta beslut som antingen förbjuder eller tillåter en viss handling eller utveckling. (Jämför studienot till Mt 18:18.)

har redan blivit bundet ... har redan blivit lösgjort: Här används en ovanlig grekisk verbkonstruktion (i den grekiska texten står ”vara” i futurum [här översatt med ”har blivit”], och ”binda” och ”lösgöra” står i perfekt particip passivum [här översatt med ”bundet”, ”lösgjort”]). Detta visar att oavsett vilket beslut Petrus fattade (det han ”binder” och det han ”lösgör”), så hade redan motsvarande beslut fattats i himlen. Det var alltså inte Petrus beslut som togs först. (Jämför studienot till Mt 18:18.)

Messias: Ordagrant ”Kristus” (grekiska: ho Christọs). Petrus identifierar Jesus som ”Messias” (från det hebreiska mashịach). Både Kristus och Messias är titlar som betyder ”den smorde”. I grekiskan föregås Christọs av bestämd artikel, vilket tydligtvis var ett sätt att betona Jesus roll som Messias. (Se studienoter till Mt 1:1; 2:4.)

Messias: Ordagrant ”Kristus”. (Se studienot till Mt 16:16.)

främsta prästerna: Det grekiska uttrycket återges med ”överstepräst” när det står i singular och syftar på den som i första hand representerade folket inför Gud. Men här står det i plural och syftar på de främsta medlemmarna av prästerskapet, däribland tidigare överstepräster och möjligen även överhuvudena för prästernas 24 avdelningar.

skriftlärda: Uttrycket syftade ursprungligen på avskrivare som skrev av de heliga skrifterna, men på Jesus tid syftade det på dem som var kunniga i lagen och lärde ut den.

Jesus: Några äldre handskrifter har lydelsen ”Jesus Kristus”.

äldste: Ordagrant ”äldre männen”. I Bibeln används det grekiska ordet presbỵteros först och främst om någon som har myndighet och ansvar i ett samhälle eller en nation. Några gånger syftar detta ord på en människa som kommit upp i åren (t.ex. i Lu 15:25; Apg 2:17), men det används inte uteslutande om äldre människor. Här syftar det på ledarna i den judiska nationen, som ofta nämns tillsammans med de främsta prästerna och de skriftlärda. Sanhedrin bestod av män från dessa tre grupper. (Mt 21:23; 26:3, 47, 57; 27:1, 41; 28:12; se Ordförklaringar under ”Äldste, äldre man”.)

främsta prästerna: Se studienot till Mt 2:4 och Ordförklaringar under ”Den främste prästen”.

skriftlärda: Se studienot till Mt 2:4 och Ordförklaringar.

ett hinder för tron: Ordagrant ”stenar att snava på”. Man antar att det grekiska ordet skạndalon till en början avsåg en fälla. En del menar att det syftar på den del av fällan där betet satt. Ordet fick en utvidgad betydelse och kom att avse vilket som helst hinder som skulle kunna få någon att snubbla och falla. I bildlig bemärkelse avsåg det en handling eller situation som leder till att någon följer en orätt kurs, snubblar och faller moraliskt sett eller begår en synd. Det besläktade verbet skandalịzō, som i Mt 18:8, 9 återges med ”bli ett hinder för”, kan också återges med ”få ... att snava (synda)”.

Försvinn bakom mig: Jesus ”tillrättavisade” Petrus skarpt. (Mk 8:33) Jesus lät inte något komma i vägen och hindra honom från att göra sin Fars vilja. Enligt en del ordböcker betyder det här idiomet: ”Försvinn ur min åsyn!” och några bibelöversättningar återger det: ”Gå bort från mig.” Hans uppmaning kan också ha påmint Petrus om hans rätta plats, nämligen att följa och stötta sin Herre. Han skulle inte vara ett hinder för Jesus.

Satan: Jesus menade inte att Petrus var Satan djävulen, men han talade om Petrus som en motståndare, vilket är innebörden i det hebreiska ordet satạn. Det Jesus kan ha antytt är att Petrus reaktion vid det här tillfället visade att han hade låtit sig påverkas av Satan.

hinder: Se studienot till Mt 18:7.

ska han säga nej till sig själv: Eller ”ska han avstå från äganderätten till sig själv”. I detta ligger betydelsen att en person måste vara beredd att förneka sig själv fullständigt och ge Gud rätten att bestämma över ens liv. Innebörden i Jesus ord är att man kan behöva säga nej till personliga önskningar och ambitioner och sin egen bekvämlighet. (2Kor 5:14, 15) I Matteus används samma grekiska verb när det berättas att Petrus förnekade att han kände Jesus. (Mt 26:34, 35, 75)

tortyrpåle: Eller ”avrättningspåle”. På klassisk grekiska betecknar ordet staurọs först och främst en upprättstående stolpe eller påle. Ibland används det också bildligt om den smärta, skam, tortyr och till och med död som man skulle kunna få utstå på grund av att man är en efterföljare till Jesus. (Se Ordförklaringar.)

säger er: Eller ”försäkrar er”, ”säger er i sanning”. ”I sanning” är en återgivning av det grekiska ordet amẹ̄n, en translitterering av det hebreiska ordet ’amẹn, som betyder ”må det bli så” eller ”sannerligen”. Jesus använde ofta detta uttryck för att introducera ett uttalande, ett löfte eller en profetia, och på så sätt betonade han att det han sa var fullständigt sant. Jesus bruk av ”i sanning”, eller amen, sägs vara unikt i den religiösa litteraturen. I Johannesevangeliet upprepas alltid det grekiska ordet (amẹ̄n amẹ̄n). (Se studienot till Joh 1:51.)

säger er: Se studienot till Mt 5:18.

Media

Korgar
Korgar

I Bibeln används olika ord för att beskriva olika slags korgar. Efter att Jesus genom ett underverk hade gett mat åt 5 000 sägs det att man fyllde 12 korgar med bröd som blivit över. Det grekiska ord som används här visar att det rörde sig om relativt små videkorgar med handtag. Men vid det tillfälle Jesus gav mat åt omkring 4 000 så används ett annat grekiskt ord. (Mk 8:8, 9) Detta ord betecknar en stor korg, till exempel en proviantkorg, och samma ord används om den korg som Paulus satt i när man firade ner honom genom en öppning i Damaskus stadsmur. (Apg 9:25)

Galileiska sjön och Caesarea Filippi
Galileiska sjön och Caesarea Filippi

Jesus och hans lärjungar reste med båt från Magadan till Betsaida, som ligger norr om Galileiska sjön. (Mk 8:​22) Sjön ligger 210 m under havsytan. Det tog dem förmodligen några dagar att ta sig till Caesarea Filippi, som låg 40 km norr om Betsaida och 350 m över havet. (För en mer detaljerad karta över Jesus tjänst, se Tillägg A7-E.)