Markusevangeliet 1:1–45

1  Här börjar de goda nyheterna om Jesus Kristus, Guds son.  Så här står det i profeten Jesajas bok: ”(Se! Jag sänder min budbärare framför dig, och han ska bana väg för dig.)+  Någon ropar i vildmarken: ’Bana väg för Jehova! Gör vägarna jämna och raka för honom.’”+  I enlighet med detta framträdde Johannes döparen i vildmarken och predikade att folket behövde bli döpta för att visa att de hade ändrat sinne, så att de kunde få sina synder förlåtna.+  Människor i hela Judeen och invånarna i Jerusalem kom till honom och bekände öppet sina synder, och han döpte dem i Jordanfloden.+  Johannes hade kläder av kamelhår och ett läderbälte runt midjan,+ och han åt gräshoppor+ och vildhonung.+  Han predikade och sa: ”Efter mig kommer en som är större än jag, och jag är inte ens värdig att böja mig ner och knyta upp hans sandaler.+  Jag har döpt er med vatten, men han kommer att döpa er med helig ande.”+  Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt av Johannes i Jordan.+ 10  Och så fort han kom upp ur vattnet såg han att himlen öppnades och att anden kom ner som en duva över honom.+ 11  Och det hördes en röst från himlen: ”Du är min son, som jag älskar. Jag har godkänt dig.”+ 12  Genast drev anden honom ut i vildmarken. 13  Han stannade där i 40 dagar och blev frestad av Satan.+ Han vistades bland de vilda djuren, men änglarna betjänade honom.+ 14  När Johannes hade blivit fängslad+ kom Jesus till Galileen+ och predikade Guds goda nyheter+ 15  och sa: ”Tiden är inne, och Guds rike är nära. Ändra sinne,+ och tro på de goda nyheterna.” 16  Medan han gick utmed Galileiska sjön fick han syn på Simon och hans bror Andreas.+ De höll på att kasta ut sina nät,+ för de var fiskare.+ 17  Då sa Jesus till dem: ”Kom, följ mig, så ska jag göra er till människofiskare.”+ 18  De lämnade genast näten och följde honom.+ 19  När han gick lite längre bort fick han syn på Jakob och Johannes, som var söner till Sebedẹus. De var i sin båt och lagade sina nät,+ 20  och genast kallade han på dem. De lämnade sin far Sebedẹus i båten tillsammans med de anställda männen och började följa honom. 21  Och de gick in i Kapernaum. Så fort det blev sabbat gick Jesus till synagogan och började undervisa.+ 22  Och alla blev helt förundrade över hans sätt att undervisa, för han undervisade dem med auktoritet och inte som de skriftlärda.+ 23  Vid det tillfället var det en man i deras synagoga som var besatt av en oren ande, och han skrek: 24  ”Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret?+ Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet precis vem du är: Guds helige.”+ 25  Men Jesus beordrade anden: ”Var tyst och far ut ur honom!” 26  Då gav den orena anden honom krampryckningar och skrek för full hals, och sedan for den ut ur honom.+ 27  Alla blev förskräckta och började prata om det och sa: ”Vad är detta? En ny lära! När han befaller de orena andarna så lyder de honom!” 28  Och ryktet om honom spred sig snabbt överallt i hela Galileen. 29  De lämnade synagogan och gick hem till Simon och Andreas tillsammans med Jakob och Johannes.+ 30  Simons svärmor+ låg sjuk och hade feber, och de berättade det för Jesus. 31  Då gick han fram till henne och tog hennes hand och hjälpte henne upp. Febern försvann, och hon började passa upp dem. 32  På kvällen, när solen hade gått ner, kom man till honom med alla som var sjuka och demonbesatta.+ 33  Hela staden samlades utanför dörren. 34  Han botade många som hade olika sjukdomar,+ och han drev ut många demoner,+ men han tillät inte demonerna att säga något, eftersom de visste att han var Messias.+ 35  Tidigt på morgonen, när det fortfarande var mörkt, steg han upp och gick ut. Han gav sig av till ett ensligt ställe, och där började han be.+ 36  Simon och de andra skyndade sig efter honom, 37  och när de hittade honom sa de: ”Alla letar efter dig.” 38  Men han sa: ”Vi går någon annanstans, till småstäderna i närheten, så att jag kan predika där också, för det är därför jag har kommit.”+ 39  Och han gav sig av och predikade i synagogorna runt om i hela Galileen och drev ut demoner.+ 40  En man som led av spetälska kom till honom och föll ner på knä och bönföll honom: ”Om du bara vill kan du göra mig frisk.”+ 41  Då fylldes han av medlidande+ och sträckte ut handen, rörde vid honom och sa: ”Det vill jag. Bli frisk!”+ 42  I samma stund försvann spetälskan från honom, och han blev frisk. 43  Jesus gav honom förhållningsorder och skickade i väg honom 44  med orden: ”Berätta inte det här för någon, men gå och visa dig för prästen och offra det reningsoffer som Mose har föreskrivit,+ så att prästerna får ett bevis för att du har blivit botad.”*+ 45  Trots det gick mannen i väg och berättade det vitt och brett så att det spred sig överallt, och Jesus kunde inte längre visa sig i städerna utan höll till på ensliga ställen. Ändå strömmade folk till honom från alla håll.+

Fotnoter

Ordagrant ”till ett vittnesbörd för dem”.

Studienoter

Markus: Från det latinska namnet Marcus. Han är identisk med den Johannes som nämns i Apg 12:12, och han hade fått det romerska namnet Markus som tillnamn. Johannes Markus mamma, Maria, bodde i Jerusalem och blev tidigt en lärjunge. Johannes Markus var ”Barnabas kusin” (Kol 4:10) och reskamrat. Markus reste också tillsammans med Paulus och andra tidiga kristna missionärer. (Apg 12:25; 13:5, 13; 2Ti 4:11) Det står inte i evangeliet vem som skrev det, men källor från 100- och 200-talet v.t. uppger att Markus är skribenten.

Markusevangeliet: Det sägs inte uttryckligen i något av evangelierna vilka som var skribenterna, och titlar eller överskrifter användes tydligtvis inte i den ursprungliga texten. I vissa handskrifter till Markusevangeliet förekommer titeln Euaggẹlion katạ Mạrkon (”Goda nyheter [eller ”Evangelium”] enligt Markus”), och i andra förekommer den kortare titeln Katạ Mạrkon (”Enligt Markus”). Men det är inte helt säkerställt när man började använda sådana överskrifter. Vissa menar att det var under 100-talet v.t., eftersom den längre titeln förekommer i handskrifter som dateras till slutet av 100-talet eller början av 200-talet. Enligt vissa forskare är inledningsorden till Markus bok (”Här börjar de goda nyheterna om Jesus Kristus, Guds son”) förklaringen till varför uttrycket evangelium (ordagrant ”goda nyheter”, ”glatt budskap”) började användas om de här böckerna. En titel som innehöll skribentens namn kan helt enkelt ha varit ett sätt att identifiera boken, ett bruk som kan ha kommit till av praktiska skäl.

de goda nyheterna: Första förekomsten av det grekiska ordet euaggẹlion, som återges med ”evangelium” i en del svenska biblar. Det besläktade grekiska uttrycket euaggelistẹ̄s återges med ”evangelieförkunnare” och betyder ”en förkunnare av goda nyheter”. (Apg 21:8; Ef 4:11, not; 2Ti 4:5)

de goda nyheterna: Det grekiska ordet euaggẹlion är bildat av orden eu, som betyder ”god”, ”bra”, och aggẹllos, som betyder ”en som kommer med nyheter”, ”en som förkunnar (kungör)”. (Se Ordförklaringar under ”Goda nyheter”.) Det återges med ”evangelium” i vissa svenska biblar. Det besläktade uttrycket som återges med ”evangelieförkunnare” (grekiska: euaggelistẹ̄s) betyder ”en förkunnare av goda nyheter”. (Apg 21:8; Ef 4:11, not; 2Ti 4:5, not)

de goda nyheterna: Se studienoter till Mt 4:23; 24:14 och Ordförklaringar under ”Goda nyheter”.

de goda nyheterna om Jesus Kristus: Det grekiska uttryck som har översatts så skulle även kunna återges med ”Jesus Kristus goda nyheter”, dvs. de goda nyheter som Jesus predikade.

Guds son: I en del handskrifter finns ”Guds son” inte med, men den längre lydelsen har starkare stöd i handskrifterna.

profeten Jesajas: Citatet som följer är en kombination av profetior som återfinns i Mal 3:1 och Jes 40:3. Båda dessa profetior tillämpas på Johannes döparen. Citatet från Malaki omges av en parentes för att skilja det från citatet från Jesaja, vilket börjar i vers 3. Citatet från Jesaja framhäver Johannes budskap, medan citatet från Malaki handlar om Johannes roll som budbärare. I versen tillskrivs båda citaten Jesaja, kanske för att citatet från Jesaja innehåller det som ska betonas.

Se!: Det grekiska ordet idou som har återgetts med ”Se” används ofta för att rikta uppmärksamheten på det som följer och hjälpa läsaren att göra sig en bild av berättelsen eller notera en detalj. Det används också för att framhäva eller introducera något nytt eller överraskande. I de kristna grekiska skrifterna används ordet flest gånger i Matteus och Lukas samt i Uppenbarelseboken. Ett liknande uttryck förekommer även ofta i de hebreiska skrifterna.

Jehova: Det här citatet är hämtat från Jes 40:3, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.) Matteus tillämpar den här profetian på det Johannes döparen gjorde för att bana väg för Jesus. I Johannes evangelium tillämpar Johannes döparen den här profetian på sig själv. (Joh 1:23)

Jehova: Det här citatet är hämtat från Jes 40:3, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg A5 och C.) Matteus, Markus och Lukas tillämpar den här profetian på Johannes döparen, och här i Johannesevangeliet tillämpar Johannes döparen profetian på sig själv. Johannes skulle göra vägen jämn och rak för Jehova i den bemärkelsen att han skulle bereda vägen för Jesus, som skulle representera sin Far och komma i sin Fars namn. (Joh 5:43; 8:29)

Gör vägarna jämna och raka för honom: Kan anspela på att forntida härskare brukade sända ut män i förväg framför kungens vagn för att avlägsna stora stenar och plana ut kullar och göra vägen mer framkomlig.

Jehova: Det här citatet är hämtat från Jes 40:3, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.) Markus tillämpar den här profetian på det ”Johannes döparen” (Mk 1:4) gjorde för att bana väg för Jesus. (Se studienoter till Mt 3:3; Joh 1:23.)

Gör vägarna jämna och raka för honom: Se studienot till Mt 3:3.

döparen: Eller ”nedsänkaren”, ”neddopparen”. Användes tydligen som ett slags tillnamn, vilket visar att dop genom nedsänkning i vatten var utmärkande för Johannes. Den judiske historikern Flavius Josefus skrev om ”Johannes med tillnamnet döparen”.

Judeens vildmark: Det i stort sett obebodda, ofruktbara område som omfattar de östra delarna av de judeiska bergen. Området sträcker sig ner mot västra sidan av Jordanfloden och Döda havet och har en höjdskillnad på 1 200 m. Johannes börjar sin tjänst i den del av den här vildmarken som ligger norr om Döda havet.

Ändra sinne: Det grekiska ord som används här syftar på att ändra tänkesätt, inställning eller inriktning. I det här sammanhanget handlar det om en persons förhållande till Gud. (Se studienoter till Mt 3:8, 11 och Ordförklaringar under ”Ånger”.)

Handla i så fall på ett sätt som visar att ni har ändrat er: Eller ”Frambringa i så fall frukt som motsvarar sinnesändringen”. Detta syftar på handlingar och andra synliga bevis som gjorde det uppenbart att de som lyssnade på Johannes hade ändrat tänkesätt och inställning. (Lu 3:8; Apg 26:20; se studienoter till Mt 3:2, 11 och Ordförklaringar under ”Ånger”.)

döper er: Eller ”sänker ner er”. Det grekiska ordet baptịzō betyder ”doppa”. Andra avsnitt i Bibeln visar att dop innebär fullständig nedsänkning. Vid ett tillfälle döpte Johannes på en plats i Jordandalen nära Salim, ”eftersom det fanns gott om vatten där”. (Joh 3:23) När Filippus döpte den etiopiske hovmannen sägs det att båda två ”steg ner i vattnet”. (Apg 8:38) Samma grekiska ord används i Septuaginta i 2Ku 5:14, där det sägs att Naaman gav sig av till Jordan och ”doppade sig sju gånger”.

ändrat er: Eller ”ändrat sinne”. (Se studienoter till Mt 3:2, 8 och Ordförklaringar under ”Ånger”.)

döparen: Eller ”nedsänkaren”, ”neddopparen”. Här och i Mk 6:14, 24 används en participform i den grekiska texten, och en alternativ översättning skulle kunna vara ”den döpande”, ”en som döper”. I Mk 6:25; 8:28 och i Matteus och Lukas används ett annat men närbesläktat ord, nämligen substantivet baptistẹ̄s. I Mk 6:24, 25 används både participformen och substantivet. (Se studienot till Mt 3:1.)

vildmarken: Dvs. Judeens vildmark. (Se studienot till Mt 3:1.)

att folket behövde bli döpta för att visa att de hade ändrat sinne: Ordagrant ”sinnesändringens dop”. Dop tvättade inte bort synder. Men de som blev döpta av Johannes visade offentligt att de ångrade sina synder mot lagen och att de var beslutna att ändra sitt uppförande. Denna ångerfulla inställning bidrog till att leda dem till Kristus. (Gal 3:24) Därigenom förberedde Johannes folket på att se den räddning som Gud hade tillhandahållit. (Lu 3:3–6; se studienoter till Mt 3:2, 8, 11 och Ordförklaringar under ”Dop, döpa” och ”Ånger”.)

De bekände öppet sina synder: Syftar på människor som offentligt erkände sina synder mot lagförbundet.

döper er: Eller ”sänker ner er”. Det grekiska ordet baptịzō betyder ”doppa”. Andra avsnitt i Bibeln visar att dop innebär fullständig nedsänkning. Vid ett tillfälle döpte Johannes på en plats i Jordandalen nära Salim, ”eftersom det fanns gott om vatten där”. (Joh 3:23) När Filippus döpte den etiopiske hovmannen sägs det att båda två ”steg ner i vattnet”. (Apg 8:38) Samma grekiska ord används i Septuaginta i 2Ku 5:14, där det sägs att Naaman gav sig av till Jordan och ”doppade sig sju gånger”.

hela: Används som en överdrift och framhåller att Johannes predikande väckte stort intresse. Det betyder inte att varenda invånare i Jerusalem eller precis hela Judeen kom till honom.

bekände öppet sina synder: Se studienot till Mt 3:6.

döpte: Eller ”doppade”, ”sänkte ner”. (Se studienot till Mt 3:11 och Ordförklaringar under ”Dop, döpa”.)

kläder av kamelhår: Johannes kläder, som var vävda av kamelhår, och hans läderbälte påminde om det som profeten Elia brukade ha på sig. (2Ku 1:8; Joh 1:21)

gräshoppor: Proteinrika insekter som fick ätas enligt lagen. (3Mo 11:21, 22)

vildhonung: Dvs. honung som kom från vilda bin, inte från bikupor. Det var inte ovanligt att människor som bodde i vildmarken åt gräshoppor och vildhonung.

kläder av kamelhår: Se studienot till Mt 3:4.

gräshoppor: Se studienot till Mt 3:4.

vildhonung: Se studienot till Mt 3:4.

större: Syftar på att ha större myndighet.

sandaler: Att ta av och bära någons sandaler eller knyta upp någons sandalremmar (Mk 1:7; Lu 3:16; Joh 1:27) ansågs vara så ovärdigt att det ofta fick utföras av en slav.

döper er: Eller ”sänker ner er”. Det grekiska ordet baptịzō betyder ”doppa”. Andra avsnitt i Bibeln visar att dop innebär fullständig nedsänkning. Vid ett tillfälle döpte Johannes på en plats i Jordandalen nära Salim, ”eftersom det fanns gott om vatten där”. (Joh 3:23) När Filippus döpte den etiopiske hovmannen sägs det att båda två ”steg ner i vattnet”. (Apg 8:38) Samma grekiska ord används i Septuaginta i 2Ku 5:14, där det sägs att Naaman gav sig av till Jordan och ”doppade sig sju gånger”.

döpt er: Eller ”sänkt ner er”. (Se studienot till Mt 3:11 och Ordförklaringar under ”Dop, döpa”.)

döpa er med helig ande: Eller ”sänka ner er i helig verksam kraft”. Här tillkännager Johannes döparen att Jesus skulle införa något nytt: dop med helig ande. De som döps med Guds heliga ande blir hans av anden pånyttfödda barn och får hoppet om att leva i himlen och regera som kungar över jorden. (Upp 5:9, 10)

kejsar Tiberius 15:e regeringsår: Kejsar Augustus dog den 17 augusti år 14 v.t. (enligt den gregorianska kalendern). Den 15 september lät Tiberius den romerska senaten utropa honom till kejsare. Om hans regeringsår började räknas från Augustus död, sträcker sig hans 15:e år från augusti år 28 till augusti år 29. Om man räknar från den tidpunkt när han officiellt utropades till kejsare, sträcker sig hans 15:e år från september år 28 till september år 29. Johannes började tydligen sin tjänst på våren (avser våren på norra halvklotet) år 29, vilket inföll under Tiberius 15:e regeringsår. Då var Johannes omkring 30 år, den ålder när de levitiska prästerna började sin tjänst vid templet. (4Mo 4:2, 3) När Jesus blev döpt av Johannes och ”började sin tjänst” var även han ”omkring 30 år”, enligt Lu 3:21–23. Jesus dog under vårmånaden nisan, så hans tre och ett halvt år långa tjänst började av allt att döma på hösten, någonstans kring månaden etanim (september/oktober). Johannes var troligen sex månader äldre än Jesus och började tydligtvis sin tjänst sex månader innan Jesus började sin. (Lu, kap. 1) Det är därför rimligt att dra slutsatsen att Johannes började sin tjänst på våren år 29. (Se studienoter till Lu 3:23; Joh 2:13.)

Vid den tiden: Enligt Lu 3:1–3 började Johannes döparen sin tjänst ”i kejsar Tiberius 15:e regeringsår”, dvs. på våren 29 v.t. (Se studienot till Lu 3:1.) Omkring sex månader senare, på hösten 29 v.t., blev Jesus döpt av Johannes. (Se Tillägg A7.)

himlen: Kan syfta på den fysiska himlen eller på den andliga himlen.

så fort: Det första av elva förekomster av det grekiska ordet euthỵs i Markus, kapitel 1. (Mk 1:10, 12, 18, 20, 21, 23, 28, 29, 30, 42, 43) Sammanhanget har fått styra hur det grekiska ordet har översatts, och det har återgetts med uttryck som ”så fort”, ”genast”, ”vid det tillfället”, ”snabbt”, ”i samma stund”. Markus använder ordet mer än 40 gånger i sitt evangelium, och det ger liv och intensitet åt skildringen.

han: Syftar tydligtvis på Jesus. Som det framgår av Joh 1:32, 33 fick även Johannes döparen se detta, men Markus skildring verkar vara skriven ur Jesus perspektiv.

himlen: Se studienot till Mt 3:16.

himlen öppnades: Gud gjorde tydligtvis så att Jesus kunde uppfatta sådant som hörde till det himmelska. Förmodligen kunde han nu minnas sitt liv i himlen innan han kom till jorden. Det Jesus säger efter dopet, särskilt i sin innerliga bön efter påskmåltiden år 33 v.t., visar att han kom ihåg sin tidigare tillvaro i himlen. Bönen visar också att han kom ihåg det han hade hört och sett sin Far säga och göra och den upphöjda ställning han hade haft i himlen. (Joh 6:46; 7:28, 29; 8:26, 28, 38; 14:2; 17:5) Allt detta kan ha varit sådant som Jesus fick tillbaka minnet av i samband med att han blev döpt och smord.

som en duva: Duvor användes i heliga sammanhang och kunde ha en symbolisk innebörd. De frambars som offer. (Mk 11:15; Joh 2:14–16) De symboliserade oskuld och renhet. (Mt 10:16) En duva som Noa släppte ut från arken kom tillbaka med ett blad från ett olivträd i näbben, vilket visade att vattnet hade börjat sjunka undan (1Mo 8:11) och att en period av frid och ro närmade sig (1Mo 5:29). Anledningen till att Jehova använde en duva vid Jesus dop kan därför ha varit att rikta uppmärksamheten på Jesus uppgift som Messias. Han var Guds rene och syndfrie son och skulle offra sitt liv för mänskligheten och lägga grunden för en fridfull och lugn period under sitt styre som kung. När Guds ande, eller verksamma kraft, sänkte sig ner över Jesus vid hans dop kan det ha påmint om hur en duva slår med sina vingar innan den landar.

över: Eller ”in i”, dvs. för att uppfylla honom.

en röst: Det andra av tre tillfällen i evangelierna då det berättas att Jehova talade så att människor kunde höra det. (Se studienoter till Mk 1:11; Joh 12:28.)

en röst: Det tredje av tre tillfällen i evangelierna då det berättas att Jehova talade så att människor kunde höra det. Det första tillfället inträffade i samband med Jesus dop år 29 v.t. och finns nedtecknat i Mt 3:16, 17; Mk 1:11 och Lu 3:22. Det andra tillfället var i samband med Jesus förvandling år 32 v.t. och finns nedtecknat i Mt 17:5; Mk 9:7 och Lu 9:35. Det tredje tillfället nämns bara i Johannesevangeliet och inträffade år 33 v.t., strax före Jesus sista påsk. Jesus bad att Jehova skulle förhärliga sitt namn, och Jehova besvarade den bönen.

och har godkänt: Eller ”och som är min glädje”. Samma uttryck används i Mt 12:18. Den versen är ett citat från Jes 42:1, som handlar om den utlovade Messias, eller Kristus. Att den heliga anden utgöts och att Gud sa detta om sin son visade tydligt att Jesus var den utlovade Messias. (Se studienot till Mt 12:18.)

som jag har godkänt: Eller ”som är min glädje”. (Se studienot till Mt 3:17.)

det hördes en röst från himlen: Det första av tre tillfällen i evangelierna då det berättas att Jehova talade direkt till människor. (Se studienoter till Mk 9:7; Joh 12:28.)

Du är min son: Som andevarelse var Jesus Guds son. (Joh 3:16) När Jesus sedan föddes som människa blev han en ”son till Gud”, precis som Adam hade varit när han var fullkomlig. (Lu 1:35; 3:38) Men det verkar rimligt att Guds ord vid det här tillfället ska uppfattas som något mer än bara ett uttalande om vem Jesus var. Genom att Gud sa detta samtidigt som den heliga anden utgöts visade han uppenbarligen att människan Jesus var pånyttfödd som hans andlige son. Jesus blev född på nytt med hoppet om att få återvända till liv i himlen, och han blev smord till att vara Guds utvalde kung och överstepräst. (Joh 3:3–6; 6:51; jämför Lu 1:31–33; Heb 2:17; 5:1, 4–10; 7:1–3.)

Jag har godkänt dig: Eller ”Du är min glädje”. Samma uttryck används i Mt 12:18. Den versen är ett citat från Jes 42:1, som handlar om den utlovade Messias, eller Kristus. Att den heliga anden utgöts och att Gud sa detta om sin son visade tydligt att Jesus var den utlovade Messias. (Se studienoter till Mt 3:17; 12:18.)

anden: Eller ”den verksamma kraften”. Det grekiska ordet pneuma syftar här på Guds ande, som kan vara en drivkraft som får en person att göra det som stämmer med Guds vilja. (Lu 4:1; se Ordförklaringar .)

Satan: Från det hebreiska ordet satạn, som betyder ”motståndare”, ”fiende”.

Satan: Se studienot till Mt 4:10.

de vilda djuren: På Jesus tid fanns det gott om vilda djur i det här området. Vildsvin, hyenor, leoparder, lejon och vargar brukade hålla till i vildmarken. Markus är den ende av evangelieskribenterna som nämner att det fanns vilda djur där. Han skrev tydligtvis för en icke-judisk målgrupp, däribland romare och andra som inte var bekanta med Israels geografi.

himmelriket: Eller ”himlarnas rike”. Första förekomsten av det grekiska ordet basileia, som översätts med ”rike” eller ”kungarike”. Ordet kan syfta på ett styre där en kung har den högsta makten, men även på det område och de människor som en kung härskar över. Detta ord förekommer 162 gånger i de kristna grekiska skrifterna. I Matteus skildring används ordet 55 gånger och syftar oftast på Guds himmelska styre. Matteus använder detta ord så ofta att hans evangelium skulle kunna kallas ”evangeliet om riket”. (Se Ordförklaringar under ”Guds rike”.) Uttrycket ”himmelriket” förekommer ca 30 gånger och bara i Matteus evangelium. Markus och Lukas använder det synonyma uttrycket ”Guds rike” i sina evangelier. Detta visar att Guds rike har sitt säte i den andliga himlen och styr därifrån. (Dan 2:44; Mt 21:43; Mk 1:15; Lu 4:43; 2Ti 4:18)

himmelriket har kommit nära: Budskapet om en ny världsregering var temat för Jesus predikoarbete. (Mt 10:7; Mk 1:15) Johannes döparen började predika ett liknande budskap omkring sex månader före Jesus dop. (Mt 3:1, 2) Men när Jesus sa att himmelriket hade ”kommit nära” hade orden fått ytterligare en dimension, eftersom han, som var smord som den framtida kungen, nu var mitt ibland dem. Det sägs ingenstans att Jesus lärjungar fortsatte att predika att himmelriket hade ”kommit nära” efter Jesus död.

rike: I Bibeln används ordet för ”rike” på många olika sätt, bland annat i betydelsen ”område eller land som styrs av en kung”, ”kungamakt”, ”kungadöme” och ”bli styrd av en kung”. Här används det tydligtvis om att ta emot de fördelar eller välsignelser som är kopplade till att bli styrd av Guds rike och att njuta av livet i det område som detta rike styr över.

Tiden är inne: Eller ”Den fastställda tiden är fullbordad”. I det här sammanhanget syftar ”tiden” (grekiska: kairọs) på den förutsagda tidpunkt då Jesus skulle börja sin tjänst på jorden, vilket skulle ge människor möjligheten att tro på de goda nyheterna. Samma grekiska ord används både om den ”speciella tiden” för inspektion som Jesus tjänst innebar (Lu 12:56; 19:44) och om den fastställda tiden för hans död (Mt 26:18).

Guds rike: Eller ”Guds kungarike”. På grekiska förekommer det här uttrycket 14 gånger i Markusevangeliet. Matteus använder det endast fyra gånger (Mt 12:28; 19:24; 21:31; 21:43), men han använder det synonyma uttrycket ”himmelriket” omkring 30 gånger. (Jämför Mk 10:23 med Mt 19:23, 24.) Budskapet om riket var temat för Jesus predikande. (Lu 4:43) Riket omtalas mer än 100 gånger i de fyra evangelierna, och i de flesta av dessa fall är det Jesus som nämner det. (Se studienoter till Mt 3:2; 4:17; 25:34.)

Galileiska sjön: En insjö i norra Israel. Den kallas också Kinneretsjön (4Mo 34:11), Gennesaretsjön (Lu 5:1) och Tiberiassjön (Joh 6:1). Sjön ligger ungefär 210 m under havsytan, och den är 21 km lång från norr till söder och 12 km bred. Dess största djup är 48 m. (Se Tillägg A7, Karta 3B, ”Händelser vid Galileiska sjön”.)

kasta ut nät: Fiskare brukade vada ut i vattnet eller stå i en båt och kasta ut ett cirkelrunt nät som var 6–8 m i diameter. Nätets ytterkanter var försedda med tyngder, och en skicklig fiskare kunde kasta nätet så att det landade horisontellt mot vattenytan och sjönk ner över fisken.

fiskare: Fiske var ett vanligt yrke i Galileen. Petrus och hans bror Andreas var inte bara fiskare, utan också delägare i en fiskeverksamhet, uppenbarligen tillsammans med Jakob och Johannes, Sebedeus söner. (Mk 1:16–21; Lu 5:7, 10)

Galileiska sjön: Se studienot till Mt 4:18.

kasta ut sina nät: Se studienot till Mt 4:18.

fiskare: Se studienot till Mt 4:18.

människofiskare: En ordlek inspirerad av Simon och Andreas yrke. Uttrycket syftar på att de skulle ”fånga människor” för att samla in dem till riket. (Lu 5:10) Det kan också ha varit en antydan om att arbetet med att göra lärjungar skulle påminna om fiske. Det skulle vara ett hårt och ansträngande arbete som krävde uthållighet och inte alltid skulle ge så stora resultat.

människofiskare: Se studienot till Mt 4:19.

följde honom: Petrus och Andreas hade redan varit Jesus lärjungar i omkring sex till tolv månader. (Joh 1:35–42) Men nu uppmanar Jesus dem att lämna fiskeverksamheten och följa honom på heltid. (Lu 5:1–11; se studienot till Mt 4:22.)

följde honom: Se studienot till Mt 4:20.

Jakob och hans bror Johannes: Jakob nämns alltid samtidigt som sin bror Johannes, och i de flesta fall nämns han först. Det kan tyda på att han var äldst. (Mt 4:21; 10:2; 17:1; Mk 1:29; 3:17; 5:37; 9:2; 10:35, 41; 13:3; 14:33; Lu 5:10; 6:14; 8:51; 9:28, 54; Apg 1:13)

Sebedeus: Möjligen Jesus ingifta morbror. Han kan ha varit gift med Salome, som antagligen var syster till Jesus mamma Maria. I så fall var Johannes och Jakob kusiner till Jesus. (Se studienot till Mk 15:40.)

Jakob och Johannes: Se studienot till Mt 4:21.

Sebedeus: Se studienot till Mt 4:21.

fiskare: Fiske var ett vanligt yrke i Galileen. Petrus och hans bror Andreas var inte bara fiskare, utan också delägare i en fiskeverksamhet, uppenbarligen tillsammans med Jakob och Johannes, Sebedeus söner. (Mk 1:16–21; Lu 5:7, 10)

med de anställda männen: Det är bara Markus som nämner att Sebedeus och hans söner hade ”anställda” i sin fiskeverksamhet. Petrus, som tydligtvis var delägare i verksamheten och personligen upplevde mycket av det som Markus skrev ner, kan ha varit källan till den här informationen. (Lu 5:5–11; se också ”Introduktion till Markus”.) Förutom att Sebedeus och hans söner hade anställda så visar skildringen i Lukas att de ägde mer än en båt. Så deras verksamhet gick tydligtvis bra. (Se studienot till Mt 4:18.)

Kapernaum: Av ett hebreiskt namn som betyder ”Nahums by” eller ”tröstens by”. (Nah 1:1, not) Staden låg vid nordvästra sidan av Galileiska sjön. Den hade stor betydelse under Jesus jordiska tjänst och omnämns som ”staden där han bodde” i Mt 9:1.

Kapernaum: Se studienot till Mt 4:13.

synagogan: Se Ordförklaringar.

hans sätt att undervisa: Eller ”hans undervisning”. Detta avser inte bara hur Jesus undervisade, dvs. hans undervisningsmetoder, utan också det han lärde ut.

inte som de skriftlärda: I stället för att citera högt ansedda rabbier och använda dem som auktoritet, som de skriftlärda brukade göra, talade Jesus med auktoritet som Jehovas representant och grundade allt han lärde ut på Guds ord. (Joh 7:16)

en oren ande: Markus använder detta uttryck synonymt med ordet ”demon”. (Jämför Mk 1:23, 26, 27 med 1:34, 39; jämför också Mk 3:11, 30 med 3:15, 22.) Uttrycket visar att demonerna är moraliskt och andligt orena och att de har ett orent inflytande på människor.

han skrek: Mannen skrek det som står i vers 24, men Jesus riktade sig till den orena anden, som låg bakom det mannen sa. (Mk 1:25; Lu 4:35)

Varför är du här? Vad vill du oss?: Eller ”Vad har vi med dig att göra?” En ordagrann översättning av den här retoriska frågan skulle lyda: ”Vad för oss och för dig?” Detta semitiska idiom återfinns i de hebreiska skrifterna (Jos 22:24; Dom 11:12; 2Sa 16:10; 19:22; 1Ku 17:18; 2Ku 3:13; 2Kr 35:21; Hos 14:8), och en motsvarande grekisk fras används i de kristna grekiska skrifterna (Mt 8:29; Mk 1:24; 5:7; Lu 4:34; 8:28; Joh 2:4). Den exakta innebörden kan variera beroende på sammanhanget. I det här sammanhanget uttrycker det fientlighet och avståndstagande, och somliga har föreslagit översättningar som: ”Stör oss inte!” eller ”Lämna oss i fred!” I andra sammanhang används det för att visa att man har en avvikande uppfattning eller för att visa att man vägrar bli indragen i en föreslagen handling, men utan att man uttrycker förakt, arrogans eller fiendskap. (Se studienot till Joh 2:4.)

Vad har vi med dig att göra ...?: Se studienot till Mt 8:29.

vi ... Jag: Det nämns bara en enda oren ande i vers 23, så anden som kontrollerar mannen använder tydligtvis plural (vi) när han inkluderar andra demoner och singular (jag) när han bara menar sig själv.

Var tyst: Eller ”Ta på dig munkorg”. Den orena anden visste att Jesus var Messias och tilltalade honom som ”Guds helige” (vers 24), men Jesus tillät inte att demonerna vittnade om honom. (Mk 1:34; 3:11, 12)

Simons svärmor: Dvs. Petrus (Kefas) svärmor. (Joh 1:42) Att han hade en svärmor stämmer med det Paulus skriver i 1Kor 9:5, där det framkommer att Petrus (Kefas) var gift. Hans svärmor bodde tydligtvis i samma hus som han, ett hus som han delade med sin bror Andreas. (Mk 1:29–31; se studienot till Mt 10:2 för information om Petrus olika namn.)

hade hög feber: I Matteus och Markus sägs det att Petrus svärmor ”låg sjuk och hade feber”. (Mt 8:14; Mk 1:30) Det är bara läkaren Lukas som beskriver hur sjuk hon var, att hon hade ”hög feber”. (Se ”Introduktion till Lukas”.)

Simons svärmor: Se studienot till Lu 4:38.

låg sjuk och hade feber: Se studienot till Lu 4:38.

När det blev kväll: Dvs. när sabbatsdagen var över, som parallellskildringarna i Mk 1:21–32 och Lu 4:31–40 visar.

När kvällen kom: Dvs. kvällen som markerade början på 14 nisan. (Se Tillägg A7 och B12.)

när solen hade gått ner: Solnedgången markerade slutet på sabbatsdagen. (3Mo 23:32; Mk 1:21; se studienoter till Mt 8:16; 26:20.) Då kunde judarna komma med alla sina sjuka, som de hoppades skulle bli botade, utan att riskera att bli kritiserade. (Jämför Mk 2:1–5; Lu 4:31–40.)

sjuka och demonbesatta: Demonerna gjorde ibland så att människor drabbades av olika fysiska åkommor. (Mt 12:22; 17:15–18) Men Bibeln gör skillnad på vanlig sjukdom och tillstånd som orsakades av demoner. Jesus botade människor oavsett vad deras lidande berodde på. (Mt 4:24; 8:16; Mk 1:34)

Hela staden: Precis som i Mk 1:5 används ordet ”hela” tydligtvis som en överdrift och framhåller på ett levande sätt att det handlade om många människor.

de visste att han var Messias: En del grekiska handskrifter lyder ”de kände honom”, som skulle kunna återges med ”de visste vem han var”. I parallellskildringen i Lu 4:41 står det: ”De visste att han var Messias.”

Alla: Tydligtvis en överdrift för att visa att många letade efter Jesus.

predikade ... i hela Galileen: Det här markerar starten på Jesus första predikofärd i Galileen med sina fyra nyutvalda lärjungar, Petrus, Andreas, Jakob och Johannes. (Mk 1:16–20; se Tillägg A7.)

spetälska: Den form av spetälska som drabbade människor var en allvarlig hudsjukdom. När Bibeln talar om spetälska är det inte begränsat till den sjukdom som kallas så i dag. Alla som hade fått diagnosen spetälska var utstötta ur samhället så länge de var sjuka. (3Mo 13:2, not, 45, 46; se Ordförklaringar under ”Spetälska”.)

En man som led av spetälska: Se studienot till Mt 8:2 och Ordförklaringar under ”Spetälska”.

föll ner på knä: I Främre Orienten föll man på knä för att visa respekt, speciellt när man ville be en överordnad om något. Markus är den ende evangelieskribenten som använder detta specifika uttryck i samband med den här händelsen.

kände ... starkt: Det grekiska verbet splagchnịzomai som används här är besläktat med ordet för inälvor (splạgchna) och betecknar en intensiv känsla som kommer djupt inifrån. Det är ett av de starkaste orden för medkänsla på grekiska.

rörde vid honom: Den mosaiska lagen föreskrev att de som var drabbade av spetälska skulle sättas i karantän för att hindra smittspridning. (3Mo 13:45, 46; 4Mo 5:1–4) Men de judiska religiösa ledarna lade till ytterligare regler. Man fick till exempel inte komma närmare en spetälsk än fyra alnar (ca 1,8 m), men under blåsiga dagar fick man inte komma närmare än 100 alnar (ca 45 m). Sådana regler gjorde att spetälska behandlades hjärtlöst. Traditionen talar i positiva ordalag om en viss rabbi som gömde sig för spetälska och om en annan som kastade sten på dem för att hålla dem på avstånd. I kontrast till det blev Jesus så gripen av den spetälske mannens svåra situation att han gjorde något som andra ansåg var otänkbart – han rörde vid honom. Och han gjorde det trots att han skulle ha kunnat bota mannen genom att bara säga ett ord. (Mt 8:5–13)

Det vill jag: Jesus gjorde inte bara det mannen bad honom om, utan han uttryckte också en stark önskan att göra det, och detta visar att han inte bara drevs av pliktkänsla.

fylldes han av medlidande: Eller ”tyckte han synd om honom”. (Se studienot till Mt 9:36.) I vissa nyare bibelöversättningar står det att Jesus ”greps av vrede”. Men lydelsen ”fylldes av medlidande” finns i de flesta gamla handskrifter, däribland de tidigaste och mest tillförlitliga. Dessutom visar sammanhanget tydligt att Jesus motiverades av medlidande, inte vrede.

rörde vid honom: Se studienot till Mt 8:3.

Det vill jag: Se studienot till Mt 8:3.

Berätta inte det här för någon: Jesus gav troligen den här instruktionen eftersom han inte ville upphöja sitt eget namn eller göra något som drog bort uppmärksamheten från Jehova Gud och de goda nyheterna om riket. Det här var en uppfyllelse av Jes 42:1, 2, där det sägs att Jehovas utvalde tjänare inte skulle låta sin röst ”höras på gatan”, dvs. inte skapa sensation. (Mt 12:15–19) Jesus ödmjuka inställning var en uppfriskande kontrast till den inställning som hycklarna uppvisade. Jesus fördömde dem, eftersom de tyckte om ”att stå och be i synagogorna och i hörnen av de stora gatorna” för att andra skulle se dem. (Mt 6:5) Jesus ville tydligtvis att människor skulle bli övertygade om att han var Messias på grund av välgrundade bevis, inte på grund av sensationella historier om hans underverk.

visa dig för prästen: Enligt den mosaiska lagen måste en präst bekräfta att den som hade haft spetälska hade blivit frisk. Den botade mannen var tvungen att resa till templet och som offer ta med sig det som Mose har föreskrivit i 3Mo 14:2–32.

Media

Introduktionsfilm till Markus
Introduktionsfilm till Markus
Markusevangeliet – några viktiga händelser
Markusevangeliet – några viktiga händelser

Där så är möjligt anges händelserna i kronologisk ordning.

Till varje evangelium finns en karta som ger en överblick över händelserna.

1. Johannes döparens tjänst i vildmarken nära Jordan. (Mt 3:1, 2; Mk 1:3–5; Lu 3:2, 3)

2. Jesus döps i Jordan; Jehova identifierar honom som sin son. (Mt 3:13, 16, 17; Mk 1:9–11; Lu 3:21, 22)

3. Jesus börjar predika i Galileen. (Mt 4:17; Mk 1:14, 15; Lu 4:14, 15)

4. Vid Galileiska sjöns strand uppmanar Jesus fyra av sina lärjungar att bli människofiskare. (Mt 4:18–22; Mk 1:16–20)

5. Jesus undervisar i synagogan i Kapernaum. (Mk 1:21; Lu 4:31, 38)

6. Jesus går upp på ett berg nära Kapernaum och väljer ut de 12 apostlarna. (Mk 3:13–15; Lu 6:12, 13)

7. Galileiska sjön; Jesus stillar en våldsam storm. (Mt 8:23–26; Mk 4:37–39; Lu 8:22–24)

8. En kvinna rör vid Jesus mantel och blir frisk, troligen i Kapernaum. (Mt 9:19–22; Mk 5:25–29; Lu 8:43, 44)

9. På den nordöstra sidan av Galileiska sjön ger Jesus mat till omkring 5 000 män. (Mt 14:19–21; Mk 6:39–42, 44; Lu 9:14, 16, 17; Joh 6:10, 11)

10. Jesus uppmanar lärjungar att ta båten mot Betsaida. (Mt 14:22; Mk 6:45)

11. I området kring Tyros och Sidon botar Jesus en syrisk-fenicisk kvinnas dotter. (Mt 15:21, 22, 28; Mk 7:24–26, 29)

12. Jesus går genom Dekapolisområdet på väg till Galileiska sjön. (Mk 7:31)

13. Jesus botar en blind man i Betsaida. (Mk 8:22–25)

14. Jesus undervisar människor i Pereen. (Mt 19:1–3; Mk 10:1, 2)

15. Jesus botar några blinda män nära Jeriko. (Mt 20:29, 30, 34; Mk 10:46, 47, 51, 52; Lu 18:35, 40–43)

16. Jesus renar templet. (Mt 21:12, 13; Mk 11:15–17; Lu 19:45, 46)

17. Vid bidragsbössorna på kvinnornas förgård ser Jesus en fattig änka som ger två mynt. (Mk 12:42–44; Lu 21:1–4)

18. På väg från templet till Olivberget förutsäger Jesus att templet ska förstöras. (Mt 24:1, 2; Mk 13:1, 2; Lu 21:5, 6)

19. I Jerusalem gör man förberedelser för påsken. (Mk 14:13–16; Lu 22:10–13)

20. Jesus förs till översteprästen Kaifas hus. (Mt 26:57–59; Mk 14:60–62; Lu 22:54)

21. Jesus står inför Sanhedrin igen, den här gången i Sanhedrins sal. (Mk 15:1; Lu 22:66–69)

Vildmarken
Vildmarken

Orden som översätts med ”vildmark” i Bibeln (på hebreiska midhbạr och på grekiska ẹrēmos) syftar vanligtvis på ett glesbefolkat område som inte är uppodlat. Det handlar ofta om stäppområden med buskar och gräs och ibland betesmarker. Orden kan också användas om områden med mycket låg nederbörd och hög avdunstning som kan kallas egentliga öknar. När evangelierna nämner ”vildmarken” syftar det oftast på Judeens vildmark. Det var där Johannes levde och förkunnade och det var där Jesus blev frestad av djävulen. (Mk 1:12)

Johannes döparens kläder och utseende
Johannes döparens kläder och utseende

Johannes hade kläder vävda av kamelhår, och runt midjan hade han ett läderbälte som kunde användas till att bära personliga tillhörigheter. Profeten Elia hade liknande kläder. (2Ku 1:8) Tyger av kamelhår var grova och bars vanligen av fattiga. De rika däremot hade mjukare kläder av siden eller linne. (Mt 11:7–9) Johannes var nasir sedan födseln, och därför är det möjligt att hans hår aldrig hade blivit klippt. Man kunde troligen se på hans kläder och utseende att han levde ett enkelt liv, helt inriktad på att göra Guds vilja.

Gräshoppor
Gräshoppor

I Bibeln används beteckningen ”gräshoppa” om flera olika hoppande insekter som uppträder i stora svärmar. En analys som har gjorts i Jerusalem visade att ökengräshoppor till 75 procent består av protein. När man ska äta gräshoppor i vår tid tar man bort huvudet, benen, vingarna och bakkroppen. Kvar blir då mellankroppen, som tillagas eller äts rå. De sägs smaka ungefär som räkor eller krabbor och är mycket proteinrika.

Vildhonung
Vildhonung

På bilden syns ett bo byggt av vilda bin (1) och en vaxkaka med honung (2). Den honung som Johannes åt kan ha varit producerad av vilda bin av arten Apis mellifera syriaca, som finns i det området. Den här aggressiva arten klarar sig bra i det varma, torra klimatet i Judeens vildmark men lämpar sig inte för biodling. Men redan på 800-talet f.v.t. i Israel odlade man bin i lercylindrar. Man har hittat rester av ett stort antal bikupor mitt i en stad (som nu heter Tel Rehov) som låg i Jordandalen. Honungen i dessa bikupor var producerad av en art som verkar ha importerats från det som nu är Turkiet.

Sandaler
Sandaler

På Bibelns tid bestod sandaler av en platt sula av läder, trä eller något annat fibermaterial som fästes kring foten med läderremmar. Sandaler förekom i bildspråk och användes i symbolhandlingar, bland annat i samband med affärsuppgörelser. Om en man vägrade ingå svågeräktenskap med en änka som hade rätt till det, så var anvisningen enligt Moses lag att änkan skulle gå fram till honom och dra av honom sandalen, och hans släkt skulle få det vanärande namnet ”Den sandallöses hus”. (5Mo 25:9, 10) När det gällde ägarbyten och återköpsrätt skulle man ta sin sandal och ge den till den andra parten. (Rut 4:7) Att knyta upp någons sandalremmar eller bära någons sandaler ansågs vara så ovärdigt att man ofta lät en slav göra det. Johannes döparen anspelade på detta för att betona att Kristus hade en mycket högre ställning än han.

Jordan
Jordan

Johannes döpte Jesus i Jordan. Man vet inte exakt var dopet ägde rum.

Judeens vildmark, väster om Jordan
Judeens vildmark, väster om Jordan

Det var i detta karga område som Johannes döparen började sin tjänst och som Jesus blev frestad av djävulen.

Djur i vildmarken
Djur i vildmarken

I vildmarken där Jesus var i 40 dagar och 40 nätter fanns lejon (1), leopard (2) och strimmig hyena (3). Lejon har inte funnits i de här trakterna på flera hundra år, men man kan fortfarande få se leoparder och hyenor, även om de har blivit sällsynta på senare år.

Kasta nät
Kasta nät

Fiskare på Galileiska sjön använde två typer av kastnät. Ett av dem var finmaskigt och användes för att fånga småfisk. Det andra var grovmaskigt och användes för att fånga större fisk. För att använda ett dragnät behövde man ha minst en fiskebåt och vara en grupp fiskare. Ett kastnät däremot kunde användas av en ensam fiskare som var i en båt eller stod på eller nära stranden. Kastnät kunde vara över 5 meter i diameter och hade stenar eller blysänken fästa runt kanten. Om det kastades ut på rätt sätt föll det plant mot vattenytan. Sänkena drog ner nätets ytterkant mot botten, och fisken inneslöts. En fiskare kunde sedan dyka för att plocka fisk ur nätet, eller så drog han försiktigt in nätet till stranden. Det krävdes stor skicklighet och uthållighet för att behärska den här tekniken.

Fiskarter i Galileiska sjön
Fiskarter i Galileiska sjön

Bibeln nämner fisk, fiske och fiskare många gånger i samband med Galileiska sjön. Det finns ca 18 fiskarter i den här sjön. Av dem är tio arter intressanta för fiskare. Dessa arter kan delas in i tre kommersiellt viktiga grupper. Den första gruppen omfattar tre arter av barb (på bilden visas Barbus longiceps) (1). De har fått det semitiska namnet biny, som betyder ”hår”, eftersom de har skäggtömmar vid mungiporna. De lever av sniglar och andra blötdjur och av småfisk. En av arterna kan bli 75 cm lång och väga mer än 7 kg. Den andra gruppen kallas musht (på bilden visas Tilapia galilea) (2), som betyder ”kam” på arabiska. Detta namn kommer av att de fem arterna i den här gruppen har en kamliknande ryggfena. En av de arterna kan bli ca 45 cm lång och väga omkring 2 kg. Den tredje gruppen är sardin (på bilden visas Acanthobrama terrae sanctae) (3), som påminner om strömming. Sedan gammalt konserverar man sardiner genom saltning.

Synagoga i Kapernaum
Synagoga i Kapernaum

De vita kalkstensväggarna på den här bilden är en del av en synagoga som dateras till tiden mellan sent 100-tal och tidigt 400-tal v.t. Under kalkstensväggarna ser man en svart basaltgrund, som tros vara resterna av en synagoga från första århundradet. Om det är så, skulle detta kunna vara en av de platser där Jesus undervisade och kanske platsen där han botade den demonbesatte mannen som nämns i Mk 1:23–27 och Lu 4:33–36.