Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Välj språk Svenska
Nya världens översättning av Bibeln (Studiebibeln)

Lukasevangeliet 4:1–44

4  Uppfylld av helig ande lämnade Jesus Jordanfloden, och anden förde omkring honom i vildmarken+  i 40 dagar, och där frestades han av djävulen.+ Han åt inget under den tiden, så när de 40 dagarna hade gått var han mycket hungrig.  Då sa djävulen till honom: ”Om du är Guds son, befall då att den här stenen ska bli bröd.”  Men Jesus svarade: ”Det står skrivet: ’Människan ska inte bara leva av bröd.’”+  Sedan tog djävulen med honom upp på ett berg och visade honom jordens alla riken i ett enda ögonblick.+  Djävulen sa till honom: ”Jag ska ge dig all denna makt och allt detta storslagna, eftersom det är mitt+ och jag kan ge det åt vem jag vill.+  Om du bara tillber mig ska allt detta bli ditt.”  Jesus svarade: ”Det står skrivet: ’Det är Jehova, din Gud, du ska tillbe, och det är bara honom du ska tjäna.’”*+  Sedan tog djävulen med sig Jesus in i Jerusalem och ställde honom på tempelmurens högsta punkt. Han sa: ”Om du är Guds son, så kasta dig ner härifrån.+ 10  Det står ju: ’Han ska ge sina änglar befallning om att bevara dig’, 11  och: ’De ska bära dig på sina händer, för att du inte ska stöta din fot mot någon sten.’”+ 12  Jesus svarade: ”Det sägs: ’Du ska inte sätta Jehova, din Gud, på prov.’”+ 13  Då slutade djävulen att fresta honom och lämnade honom i väntan på ett annat tillfälle.+ 14  Jesus återvände till Galileen,+ fylld av den heliga andens kraft.* Och ryktet om honom spred sig över hela trakten. 15  Han började också undervisa i deras synagogor, och alla talade väl om honom. 16  Han kom till Nasaret,+ där han hade vuxit upp, och gick till synagogan, precis som han brukade på sabbaten.+ Han reste sig för att läsa, 17  och man gav honom profeten Jesajas bokrulle. Han öppnade den och letade upp stället där det står: 18  ”Jehovas ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna goda nyheter för de fattiga. Han har sänt mig för att förkunna att fångar ska bli fria och att blinda ska se, för att befria de förtryckta,+ 19  för att förkunna en tid av välvilja från Jehova.”+ 20  Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte tillbaka den till synagogtjänaren och satte sig. Alla i synagogan tittade spänt på honom. 21  Sedan sa han: ”I dag har skriftstället som ni just hörde* gått i uppfyllelse.”+ 22  Alla började tala berömmande om honom och var imponerade av hur väl han uttryckte sig,+ och de sa: ”Är inte det här Josefs son?”+ 23  Då sa han till dem: ”Snart kommer ni att använda talesättet: ’Läkare, bota dig själv’ och säga: ’Vi har hört vad du har gjort i Kapernaum,+ kan du inte göra samma saker här i din egen hemstad?’” 24  Sedan fortsatte han: ”Jag säger er att ingen profet blir erkänd i sin hemstad.+ 25  Ja, jag säger er: Det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen var stängd i tre och ett halvt år och hela landet drabbades av svår svält.+ 26  Men Elia sändes inte till någon av dem, utan till en änka i Sạrefat i trakten kring Sidon.+ 27  Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, men ingen av dem blev botad, utan bara Nạaman från Syrien.”+ 28  Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta.+ 29  De for upp och drev ut honom ur staden, till kanten av berget* som staden låg på och tänkte kasta ner honom. 30  Men han gick rakt igenom folkskaran och gav sig av därifrån.+ 31  Han gick ner till Kapernaum, en stad i Galileen. Han undervisade dem på sabbaten,+ 32  och de blev helt förundrade över hans sätt att undervisa+ eftersom han talade med auktoritet. 33  I synagogan fanns det en man som var besatt av en demon, en oren ande, och han skrek:+ 34  ”Sluta! Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret?+ Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet precis vem du är: Guds helige.”+ 35  Men Jesus beordrade anden: ”Var tyst och far ut ur honom!” Då kastade demonen omkull mannen inför dem alla och for ut ur honom utan att skada honom. 36  Alla blev förskräckta och sa till varandra: ”Vilken kraft och auktoritet han har! Han ger order åt de orena andarna, och de far ut.” 37  Och ryktet om honom spreds över hela trakten.+ 38  När han hade lämnat synagogan gick han hem till Simon. Simons svärmor hade hög feber, och de bad att han skulle hjälpa henne.+ 39  Så han böjde sig över henne och befallde att febern skulle lämna henne, och då blev hon feberfri. Hon reste sig genast och började passa upp dem. 40  När solen höll på att gå ner kom man till honom med alla som led av olika sjukdomar. Han lade händerna på var och en och botade dem.+ 41  Dessutom drev han ut många demoner, och de ropade: ”Du är Guds son!”+ Men han befallde dem att vara tysta,+ eftersom de visste att han var Messias.*+ 42  I gryningen nästa dag gick han bort till ett ensligt ställe.+ Men folket började leta efter honom, och när de hittade honom försökte de hindra honom från att ge sig av. 43  Då sa han till dem: ”Jag måste förkunna de goda nyheterna om Guds rike i andra städer också, det är ju därför jag har sänts ut.”+ 44  Han predikade sedan i synagogorna i Judeen.

Fotnoter

Eller ”ägna helig tjänst”.
Eller ”i andens kraft”.
Ordagrant ”detta skriftställe i era öron”.
Eller ”höjden”.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.

Studienoter

anden förde omkring honom: Det grekiska ordet pneuma syftar här på Guds ande, som kan vara en drivkraft som får en person att göra det som stämmer med Guds vilja. (Mk 1:12; se Ordförklaringar under ”Ande”.)

djävulen: Av det grekiska ordet diạbolos, som betyder ”förtalare”. (Joh 6:70; 2Ti 3:3) Det besläktade verbet diabạllō betyder ”att anklaga” och återges med ”anklagades” i Lu 16:1.

djävulen: Se studienot till Mt 4:1.

Människan ska inte bara leva av bröd: När Lukas skriver ner Jesus citat från 5Mo 8:3 tar han med ett kortare avsnitt än Matteus gör. Men en del grekiska handskrifter och vissa översättningar tar även med frasen ”utan av varje ord från Gud”. På det sättet blir Lukas skildring mer lik parallellskildringen i Mt 4:4. Men tidiga handskrifter stöder den kortare lydelsen i Lukas. Det är värt att lägga märke till att en rad översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska (benämns J7, 8, 10, 13–15, 17 i Tillägg C) som har den längre lydelsen använder tetragrammet. Ordalydelsen i dem skulle kunna återges med ”utan av allt som går ut från Jehovas mun”.

tillber: Det grekiska verbet avser en handling som utförs en enda gång.

Jehova: Det här citatet är hämtat från 5Mo 6:13 och 10:20, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.)

tempelmurens högsta punkt: Eller ”templets bröstvärn”. Ordagrant ”templets vinge”. Det grekiska ordet för ”tempel” kan avse tempelhelgedomen eller hela tempelkomplexet, så uttrycket ”templets vinge” kan alltså syfta på tempelmurens högsta punkt.

tempelmurens högsta punkt: Eller ”templets bröstvärn”. (Se studienot till Mt 4:5.)

Jehova: Det här citatet är hämtat från 5Mo 6:16, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.)

synagogor: Se Ordförklaringar.

precis som han brukade på sabbaten: Det finns inget som tyder på att judarna brukade samlas i synagogor på sabbaten före landsflykten i Babylon. Men tydligtvis började de göra det på Esras och Nehemjas tid. Det här var en andligt uppbyggande vana som Jesus också hade. Under hela sin uppväxt hade han gått till synagogan i Nasaret tillsammans med sin familj. Det här mönstret att samlas för att tillbe fördes längre fram över till den kristna församlingen.

reste sig för att läsa: Forskare har kommenterat att detta är en av de tidigaste beskrivningarna av ett möte i en synagoga. Enligt judisk tradition brukade mötet börja med enskilda böner medan besökarna gick in i byggnaden. Sedan läste man upp orden i 5Mo 6:4–9 och 11:13–21. Därefter bad man offentligt, och efter det högläste man ur Moseböckerna enligt ett schema. I Apg 15:21 sägs det att man högläste ”varje sabbat” under det första århundradet. Nästa del av programmet, som denna vers verkar handla om, var högläsning ur profeterna och undervisning som byggde på det som hade blivit uppläst. Läsaren brukade stå upp, och han kan själv ha varit med och valt vilket avsnitt i profeterna han skulle läsa.

profeten Jesajas bokrulle: Dödahavsrullen med Jesajas bok består av 17 pergamentark som har sytts ihop. Rullen är 7,3 m lång och har 54 spalter. Det är möjligt att rullen som användes i synagogan i Nasaret var ungefär lika lång. När Jesus skulle hitta det avsnitt han ville läsa fanns det ingen indelning i kapitel eller verser som han kunde ta hjälp av, eftersom det infördes långt senare. I stället sägs det att han letade upp stället där denna profetia stod, och det visar att han var väl förtrogen med Guds ord.

Jehovas: Det här citatet är hämtat från Jes 61:1, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.)

han har smort: Lukas citerar från Septuaginta-översättningen av Jesajas profetia, där det står ”han har smort”. Men när Jesus läste Jesaja (61:1, 2) var det med största sannolikhet på hebreiska, och då används verbet ”smörja” tillsammans med Guds namn, skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). En rad översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska (benämns J7, 8, 10, 13–15 i Tillägg C) använder Guds namn i den här versen och frasen lyder ”Jehova har smort”.

för att förkunna att fångar ska bli fria: Jesus citerar här från Jesajas profetia, som några judar kan ha tolkat bokstavligt. (Jes 61:1) Men Jesus tjänst gick ut på att befria människor från andlig fångenskap, och den frihet som han förkunnade var därför andlig. Den här profetian samt hur Jesus tillämpade den på sin tjänst anspelar tydligtvis på jubelåret, som skulle firas vart 50:e år. Under jubelåret skulle det utropas frihet i landet. (3Mo 25:8–12)

en tid av välvilja från Jehova: Eller ”ett år av välvilja från Jehova”. Jesus citerar från Jes 61:1, 2 och tillämpar det på sig själv. Han visar på så sätt att hans tjänst markerar början på den tid då Jehova skulle visa välvilja mot människor. Jesus slutade läsa ur Jesajas profetia innan han kom till den fras som handlar om Guds förhållandevis korta hämndens ”dag”. Han gjorde tydligtvis så för att behålla fokus på den längre ”tid [eller det ”år”] av välvilja” då Gud skulle godkänna dem som vände sig till honom för att få räddning. (Lu 19:9, 10; Joh 12:47)

Jehova: Det här citatet är hämtat från Jes 61:2, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.)

Han satte sig ner: Judiska lärare brukade sitta ner när de undervisade, särskilt när de befann sig på platser som var avsedda för undervisning.

och satte sig: Jesus visade på så sätt att han skulle börja tala. I synagogan brukade den som högläste för församlingen inte gå tillbaka till sin plats. I stället satte han sig ner för att undervisa där ”alla i synagogan” kunde se honom. (Jämför studienot till Mt 5:1.)

liknelser: Eller ”bildspråk”. Det grekiska ordet parabolẹ̄ (ordagrant ”jämförelse”) kan innefatta talesätt, ordspråk och liknelser. Jesus brukade förklara saker genom att göra jämförelser. (Mk 4:30) Hans liknelser var ofta i form av korta, uppdiktade berättelser som lyfte fram en sanning eller moralisk lärdom.

talesättet: Eller ”ordspråket”, ”liknelsen”. Det grekiska ordet parabolẹ̄, som ordagrant betyder ”jämförelse”, kan innefatta talesätt, ordspråk och liknelser. (Se studienot till Mt 13:3.)

i tre och ett halvt år: Enligt 1Ku 18:1 var det ”under det tredje året” som Elia sa att torkan skulle upphöra. En del har därför menat att det Jesus säger inte stämmer överens med skildringen i Första Kungaboken. Men skildringen i de hebreiska skrifterna säger inte att torkan varade i mindre än tre år. Uttrycket ”under det tredje året” avser tydligtvis den period som började när Elia berättade om torkan för Ahab. (1Ku 17:1) När Elia sa detta hade torrperioden tydligtvis redan börjat. Vanligen varade en torrperiod i upp till sex månader, men den här gången kan den redan ha varat längre än normalt. Dessutom upphörde inte torkan direkt när Elia trädde fram inför Ahab ”under det tredje året”, utan först efter eldprovet på berget Karmel. (1Ku 18:18–45) Det Jesus säger här samt det Jesus halvbror skriver i Jak 5:17 stämmer bra överens med kronologin som antyds i 1Ku 18:1.

Sarefat: Denna feniciska stad låg vid Medelhavets kust mellan städerna Sidon och Tyros, alltså utanför Israels gränser. Det grekiska namnet på staden var Sarepta. Det hebreiska namnet är nämnt i 1Ku 17:9, 10 och Ob 20. Namnet Sarefat finns bevarat i stadsnamnet Sarafand. Staden Sarafand ligger 13 km sydsydväst om Sidon, men den forntida staden låg möjligen lite längre västerut, vid Medelhavets kust. (Se Tillägg B10.)

botad: Ordagrant ”renad”. Här syftar det på att Naaman blev botad från spetälska. (2Ku 5:3–10, 14) Spetälska gjorde en människa ceremoniellt oren enligt Moses lag. (3Mo 13:1–59) I tidigare utgåvor av Nya världens översättning översatte man därför detta grekiska ord ordagrant, men i denna utgåva har man valt att översätta det enligt sammanhanget, och man har använt ord som ”botad” eller ”frisk”. (Mt 8:3; 10:8; Mk 1:40, 41)

tänkte kasta ner honom: Enligt en judisk tradition som senare blev nedskriven i Talmud blev dödsdömda ibland kastade utför ett stup. Sedan stenade man dem för att vara säkra på att de var döda. Oavsett om det var så man hade tänkt göra vid det här tillfället eller inte, var syftet att döda Jesus.

Kapernaum: Från ett hebreiskt namn som betyder ”Nahums by” eller ”tröstens by”. (Nah 1:1, not) Staden låg vid nordvästra sidan av Galileiska sjön. Den hade stor betydelse under Jesus jordiska tjänst och omnämns som ”staden där han bodde” i Mt 9:1. Eftersom Kapernaum låg mer än 200 m under havsytan och Nasaret låg omkring 360 m över havet, stämmer skildringen när den säger att Jesus gick ner till Kapernaum.

en demon, en oren ande: Eller ”en oren demonande”. (Se Ordförklaringar under ”Ande”.)

Varför är du här? Vad vill du oss?: Eller ”Vad har vi med dig att göra?” En ordagrann översättning av den här retoriska frågan skulle lyda: ”Vad för oss och för dig?” Detta semitiska idiom återfinns i de hebreiska skrifterna (Jos 22:24; Dom 11:12; 2Sa 16:10; 19:22; 1Ku 17:18; 2Ku 3:13; 2Kr 35:21; Hos 14:8), och en motsvarande grekisk fras används i de kristna grekiska skrifterna (Mt 8:29; Mk 1:24; 5:7; Lu 4:34; 8:28; Joh 2:4). Den exakta innebörden kan variera beroende på sammanhanget. I det här sammanhanget uttrycker det fientlighet och avståndstagande, och somliga har föreslagit översättningar som: ”Stör oss inte!” eller ”Lämna oss i fred!” I andra sammanhang används det för att visa att man har en avvikande uppfattning eller för att visa att man vägrar bli indragen i en föreslagen handling, men utan att man uttrycker förakt, arrogans eller fiendskap. (Se studienot till Joh 2:4.)

Vad har vi med dig att göra, ...?: Se studienot till Mt 8:29.

Simon, som kallas Petrus: Petrus omnämns på följande fem sätt i Bibeln: 1) ”Simeon”, ett hebreiskt namn skrivet med grekiska bokstäver, 2) ”Simon”, ett grekiskt namn (både Simeon och Simon kommer från ett hebreiskt verb som betyder ”höra”, ”lyssna”), 3) ”Petrus” (ett grekiskt namn som betyder ”ett klippstycke” och som ingen annan har i Bibeln), 4) ”Kefas”, den semitiska motsvarigheten till Petrus (möjligen besläktat med det hebreiska kefịm [klippor], som förekommer i Job 30:6; Jer 4:29), och 5) det sammansatta namnet ”Simon Petrus”. (Apg 15:14; Joh 1:42; Mt 16:16)

Simons svärmor: Dvs. Petrus (Kefas) svärmor. (Joh 1:42) Att han hade en svärmor stämmer med det Paulus skriver i 1Kor 9:5, där det framkommer att Petrus (Kefas) var gift. Hans svärmor bodde tydligtvis i samma hus som han, ett hus som han delade med sin bror Andreas. (Mk 1:29–31; se studienot till Mt 10:2 för information om Petrus olika namn.)

hade hög feber: I Matteus och Markus sägs det att Petrus svärmor ”låg sjuk och hade feber”. (Mt 8:14; Mk 1:30) Det är bara läkaren Lukas som beskriver hur sjuk hon var, att hon hade ”hög feber”. (Se ”Introduktion till Lukas”.)

Media

Judeens vildmark, väster om Jordan
Judeens vildmark, väster om Jordan

Det var i detta karga område som Johannes döparen började sin tjänst och som Jesus blev frestad av djävulen.

Vildmarken
Vildmarken

Orden som översätts med ”vildmark” i Bibeln (på hebreiska midhbạr och på grekiska ẹrēmos) syftar vanligtvis på ett glesbefolkat område som inte är uppodlat. Det handlar ofta om stäppområden med buskar och gräs och ibland betesmarker. Orden kan också användas om områden med mycket låg nederbörd och hög avdunstning som kan kallas egentliga öknar. När evangelierna nämner ”vildmarken” syftar det oftast på Judeens vildmark. Det var där Johannes levde och förkunnade och det var där Jesus blev frestad av djävulen. (Mk 1:12)

Tempelmurens högsta punkt
Tempelmurens högsta punkt

Satan kan rent bokstavligt ha ställt Jesus på ”tempelmurens högsta punkt”, eller ”templets bröstvärn”, och bett honom att kasta sig ner därifrån. Exakt var Jesus stod har dock inte kunnat fastställas. Eftersom det grekiska ordet för ”tempel” kan avse hela tempelkomplexet, så kan den ”punkt” där Jesus stod ha avsett det sydöstra hörnet (1) av tempelmuren. Han kan också ha stått på något av de andra hörnen. Oavsett var han stod, så hade ett fall från den höjden oundvikligen lett till döden.

Stora Jesajarullen
Stora Jesajarullen

Här ser vi en del av den s.k. stora Jesajarullen (1QIsa), en av dödahavsrullarna. Den innehåller så gott som hela Jesajas bok och är daterad till mellan 125 och 100 f.v.t., och den hittades 1947 i en grotta i Qumran, inte långt från Döda havet. Den förstorade delen av texten visar Jesaja 61:1, 2, det avsnitt som Jesus läste när han besökte synagogan i Nasaret. De pergamentark som bokrullen består av har sytts ihop med lintråd. Rullen består totalt av 17 ark som är i genomsnitt 26,4 cm höga och mellan 25,2 cm och 62,8 cm breda. I sitt nuvarande tillstånd är rullen 7,3 m lång. Det var förmodligen en sådan här bokrulle som Jesus använde när han ”letade upp stället” där han läste de profetiska orden om Messias. (Lu 4:17) De tre förekomsterna av tetragrammet är inringade.

Synagoga i Kapernaum
Synagoga i Kapernaum

De vita kalkstensväggarna på den här bilden är en del av en synagoga som dateras till tiden mellan sent 100-tal och tidigt 400-tal v.t. Under kalkstensväggarna ser man en svart basaltgrund, som tros vara resterna av en synagoga från första århundradet. Om det är så, skulle detta kunna vara en av de platser där Jesus undervisade och kanske platsen där han botade den demonbesatte mannen som nämns i Mk 1:23–27 och Lu 4:33–36.