Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Välj språk Svenska
Nya världens översättning av Bibeln (Studiebibeln)

Lukasevangeliet 24:1–53

24  På första dagen i veckan kom de mycket tidigt till graven* och hade med sig kryddorna de hade gjort i ordning.+  Då upptäckte de att stenen hade rullats bort från graven,+  och när de gick in såg de att Herren Jesus kropp inte låg där.+  De visste inte vad de skulle tro, och plötsligt stod två män bredvid dem i strålande kläder.  Kvinnorna blev rädda och tittade ner i marken, och männen sa till dem: ”Varför letar ni efter den levande bland de döda?+  Han är inte här, för han har blivit uppväckt. Tänk på vad han sa till er när han fortfarande var i Galileen.  Han sa att Människosonen skulle överlämnas åt syndiga människor och avrättas på pålen och uppstå på tredje dagen.”+  Då kom de ihåg vad han hade sagt,+  och de lämnade graven och gick och berättade allt för de elva och för alla de andra.+ 10  Det var Maria Magdalena, Johanna och Maria, Jakobs mor. De andra kvinnorna som var tillsammans med dem berättade också om det för apostlarna. 11  Men de trodde inte på kvinnorna, utan tyckte bara att det lät som tomt prat. 12  Petrus däremot reste sig och sprang till graven, och när han böjde sig fram och tittade in såg han bara linnebindlarna. Så han gick därifrån, förbryllad över det som hade hänt. 13  Samma dag var två lärjungar på väg till Ẹmmaus, en by som ligger omkring 11 kilometer* från Jerusalem, 14  och de pratade med varandra om allt som hade hänt. 15  Medan de gick där och resonerade kom faktiskt Jesus och slog följe med dem, 16  men de hindrades från att känna igen honom.+ 17  Han sa till dem: ”Vad är det ni går här och diskuterar?” Då stannade de, och de såg sorgsna ut. 18  Den ene, som hette Klẹopas, svarade: ”Är du en främling som bor helt isolerad i Jerusalem? Hur kan du ha missat det* som har hänt de senaste dagarna?” 19  ”Vad tänker ni på?” frågade han. De svarade: ”Det här med Jesus från Nasaret,+ en profet som var kraftfull i både ord och gärning inför Gud och hela folket.+ 20  Våra främsta präster och styresmän fick honom dömd till döden+ och avrättade honom på pålen. 21  Men vi hoppades att det var han som skulle befria Israel.+ Och nu har det gått tre dagar sedan allt detta hände. 22  Dessutom har några av kvinnorna bland oss gjort oss förvånade, för de gick till graven+ tidigt 23  och såg att hans kropp inte låg kvar. Och när de kom tillbaka berättade de att de hade sett änglar som sa att han lever. 24  Då gick några av dem som var med oss bort till graven+ och såg att det var precis som kvinnorna hade sagt. Men de såg inte Jesus.” 25  Då sa han till dem: ”Vad ni är oförståndiga! Ska det vara så svårt* att tro på det som profeterna har sagt? 26  Messias* var ju tvungen att utstå det här+ för att kunna bli upphöjd.”*+ 27  Sedan förklarade han det som var sagt om honom i alla Skrifterna, med början från Mose och alla profeterna.+ 28  Till slut närmade de sig byn som de var på väg till, och det verkade som om han tänkte gå vidare. 29  Men de försökte övertala honom och sa: ”Stanna kvar hos oss, för det är snart kväll och dagen går mot sitt slut.” Då följde han med in och stannade hos dem. 30  Och när han åt* tillsammans med dem tog han brödet, bad en bön,* bröt det och räckte det åt dem.+ 31  Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann från dem.+ 32  De sa till varandra: ”Visst brann våra hjärtan när han pratade med oss på vägen, när han tydligt förklarade* Skrifterna för oss?” 33  Och de gav sig genast i väg tillbaka till Jerusalem. När de kom dit var de elva och de andra församlade, 34  och de som var församlade sa: ”Det är faktiskt sant att Herren har blivit uppväckt, och han har visat sig för Simon!”+ 35  Själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur de hade känt igen honom när han bröt brödet.+ 36  Medan de talade om detta stod Jesus plötsligt där mitt ibland dem och sa: ”Må ni ha frid.”+ 37  Men de blev förskräckta och rädda och trodde att de såg en ande. 38  Då sa han: ”Varför är ni rädda, och varför tvivlar ni? 39  Titta här på mina händer och mina fötter, ni ser ju att det är jag. Ta på mig och se på mig. En ande har ju inte kött och ben, som ni ser att jag har.” 40  Och när han sa det visade han sina händer och sina fötter. 41  Men de var så glada och förvånade att de fortfarande inte kunde tro, och han sa: ”Finns det något att äta här?” 42  Då gav de honom en bit stekt fisk, 43  och han tog den och åt upp den medan de såg på. 44  Sedan sa han: ”När jag fortfarande var hos er berättade jag+ att allt som står skrivet om mig i Moses lag, profeterna och psalmerna måste uppfyllas.”+ 45  Sedan öppnade han deras sinnen helt så att de kunde förstå Skrifterna,+ 46  och han sa: ”Det står skrivet att Messias* skulle lida och uppstå från döden på tredje dagen+ 47  och att omvändelse* till syndernas förlåtelse+ ska förkunnas i hans namn för alla nationer,+ med början i Jerusalem.+ 48  Detta ska ni vara vittnen om.+ 49  Och det som min Far har utlovat ska jag sända till er. Men ni ska stanna kvar i staden tills ni har fyllts med kraft från ovan.”+ 50  Sedan tog han med sig dem ut ur staden till Betạnia, och han lyfte sina händer och välsignade dem. 51  Medan han välsignade dem skildes han från dem och togs upp till himlen.+ 52  Och de föll ner inför honom,* och sedan återvände de till Jerusalem med stor glädje.+ 53  Och de var hela tiden i templet och prisade Gud.+

Fotnoter

Eller ”minnesgraven”.
Ordagrant ”60 stadier”. Ett stadion motsvarade 185 m. Se Tillägg B14.
Eller möjligen ”Är du den ende besökaren i Jerusalem som inte vet vad”.
Eller ”Är ni så tröga i hjärtat till”.
Eller ”Den Smorde”, ”Kristus”.
Eller ”förhärligad”.
Eller ”lade sig till bords”.
Eller ”välsignade det”.
Eller ”helt öppnade”.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
Eller ”sinnesändring”.
Eller ”de visade honom vördnad”.

Studienoter

Media