Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Välj språk Svenska
Nya världens översättning av Bibeln (Studiebibeln)

Lukasevangeliet 20:1–47

20  En dag när han undervisade folket i templet och förkunnade de goda nyheterna, kom de främsta prästerna och de skriftlärda tillsammans med de äldste.  De sa till honom: ”Tala om för oss vad du har för rätt att göra det här. Vem har gett dig tillåtelse?”+  Han svarade: ”Jag tänker också ställa en fråga, som jag vill att ni svarar på:  Kom Johannes myndighet att döpa från Gud* eller från människor?”*  De diskuterade med varandra och sa: ”Om vi säger ’från Gud’ kommer han att säga: ’Varför trodde ni inte på honom i så fall?’  Men om vi säger ’från människor’ kommer folket att stena oss. De är ju övertygade om att Johannes var en profet.”+  Därför svarade de att de inte visste.  Jesus sa till dem: ”I så fall säger inte jag vem som har gett mig tillåtelse att göra detta.”  Sedan berättade han den här liknelsen för folket: ”En man planterade en vingård+ och arrenderade ut den åt vinodlare, och sedan reste han utomlands en längre period.+ 10  När tiden var inne skickade han en tjänare till vinodlarna för att få lite av skörden från vingården. Men vinodlarna misshandlade tjänaren och skickade bort honom tomhänt.+ 11  Då skickade han en tjänare till. De slog och förödmjukade* honom också och skickade bort honom tomhänt. 12  För tredje gången skickade han en tjänare, men de slog även honom och kastade ut honom. 13  Då tänkte vingårdens ägare: ’Vad ska jag göra? Jo, jag ska skicka min älskade son.+ Honom kommer de säkert att respektera.’ 14  Men när vinodlarna fick syn på honom sa de till varandra: ’Det här är arvingen. Vi dödar honom så att vi kan ta hans arv!’ 15  Och så släpade de ut honom ur vingården och dödade honom.+ Vad ska vingårdens ägare göra med vinodlarna? 16  Han ska komma och döda dem och ge vingården åt andra.” När de hörde detta sa de: ”Något sådant här får aldrig hända!” 17  Men han såg på dem och sa: ”Vad betyder det då när det står: ’Den sten som byggnadsarbetarna förkastade har blivit huvudhörnstenen’?+ 18  Den som faller på den stenen ska bli sönderslagen.+ Och den som stenen faller på ska bli krossad.” 19  De skriftlärda och de främsta prästerna förstod att liknelsen handlade om dem, och de hade velat gripa Jesus på en gång, men de var rädda för folket.+ 20  Så i stället höll de ögonen på honom och betalade män som skulle spela uppriktiga och försöka sätta dit honom för något han sa.+ Sedan tänkte de överlämna honom åt statsmakten och ståthållaren. 21  Männen frågade honom: ”Lärare, vi vet att allt du säger och lär ut är sant. Du är inte partisk, utan lär ut Guds väg på rätt sätt. 22  Är det rätt eller inte av oss att betala skatt* till kejsaren?” 23  Men han genomskådade dem och sa: 24  ”Visa mig en denar.* Vems bild och inskrift har den?” ”Kejsarens”, svarade de. 25  ”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som tillhör kejsaren,+ men ge Gud det som tillhör honom.”+ 26  De kunde alltså inte anklaga honom för något han sa inför folket, och hans svar gjorde dem helt ställda, så de var tysta. 27  Men några av sadducéerna, som påstår att det inte finns någon uppståndelse,+ kom och frågade honom:+ 28  ”Lärare, Mose har skrivit: ’Om någon har en bror som dör barnlös och efterlämnar en änka ska han gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror.’+ 29  Nu var det så att det fanns sju bröder. Den förste gifte sig men dog barnlös. 30  Sedan gifte sig den andre 31  och sedan den tredje med änkan. Till slut hade alla sju varit gifta med henne, men alla dog barnlösa. 32  Sist av alla dog kvinnan. 33  Vilken av de sju bröderna ska hon vara gift med i uppståndelsen? Alla hade ju varit gifta med henne.” 34  Jesus sa till dem: ”Människor i den här världen* gifter sig och blir bortgifta, 35  men de som har räknats värdiga att få vara med i den kommande världen* och få uppstå från de döda kommer varken att gifta sig eller bli bortgifta.+ 36  De kan faktiskt inte dö längre, för de är som änglarna. Och de är Guds barn eftersom de har fått en uppståndelse.* 37  Och att de döda uppstår har även Mose visat i berättelsen om törnbusken, då han kallar Jehova* för ’Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud’.+ 38  Han är inte de dödas Gud utan de levandes, för i hans ögon lever de alla.”+ 39  Några av de skriftlärda sa: ”Det var bra sagt, lärare.” 40  Och de vågade inte ställa en enda fråga till. 41  Men han frågade dem: ”Hur kommer det sig att man säger att Messias* är Davids son?+ 42  David säger ju själv i Psalmernas bok: ’Jehova* sa till min herre: ”Sätt dig på min högra sida, 43  tills jag lägger dina fiender som en pall under dina fötter.”’+ 44  David kallar honom alltså ’herre’, så hur kan han samtidigt vara hans son?” 45  Medan alla lyssnade på honom sa han sedan till lärjungarna: 46  ”Akta er för de skriftlärda. De tycker om att gå i långa* dräkter och att människor visar dem vördnad* på torgen, och de älskar att ha de främsta* sittplatserna i synagogorna och de bästa platserna när det är fest.+ 47  De äter änkorna ur husen* och ber långa böner för att verka märkvärdiga.* De ska få en hårdare dom.”

Fotnoter

Ordagrant ”himlen”.
Eller ”var det människors påfund”.
Eller ”vanärade”.
Eller ”huvudskatt”, dvs. en enhetlig skatt som betalades per person.
Eller ”världsordningen”, ”tidsåldern”, ”eran”. Se Ordförklaringar under ”Världsordning”.
Eller ”världsordningen”, ”tidsåldern”, ”eran”. Se Ordförklaringar under ”Världsordning”.
Eller ”eftersom de är uppståndelsens barn”.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
Eller ”långa, pråliga”.
Eller ”hälsar dem”.
Eller ”bästa”.
Eller ”lägger beslag på änkornas tillgångar”.
Eller ”för syns skull”.

Studienoter

Media