Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Välj språk Svenska
Nya världens översättning av Bibeln (Studiebibeln)

Lukasevangeliet 2:1–52

2  Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att alla i riket* skulle registreras.  (Den här första registreringen ägde rum när Quirịnius var ståthållare i Syrien.)  Alla gav sig därför av till sin födelseort för att bli registrerade.  Naturligtvis gjorde även Josef+ det. Han gav sig av från staden Nasaret i Galileen och gick till Judeen, till Davids stad, som kallas Betlehem,+ eftersom han härstammade från David.  Han gick för att registreras tillsammans med Maria, som han nu var gift med+ och som var höggravid.+  Medan de var där var tiden inne för henne att föda.  Hon födde sin son, den förstfödde,+ och hon lindade honom och lade honom i en krubba,+ eftersom det var fullt på värdshuset.  I samma trakt fanns det herdar som bodde utomhus och vaktade sina hjordar på natten.  Plötsligt stod Jehovas* ängel framför dem, och Jehovas* strålglans omgav dem, och de blev mycket rädda. 10  Men ängeln sa till dem: ”Ni behöver inte vara rädda, för jag förkunnar goda nyheter om en stor glädje, en glädje för hela folket. 11  I dag har det fötts en räddare+ åt er i Davids stad.+ Han är Messias,* Herren.+ 12  Och det här är kännetecknet för er: Ni ska hitta ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” 13  Plötsligt visade sig en stor skara änglar*+ tillsammans med den första ängeln, och de lovprisade Gud och sa: 14  ”Ära åt Gud i himlen där ovan, och på jorden frid bland människor som han godkänner.”* 15  När änglarna hade återvänt till himlen sa herdarna till varandra: ”Vi måste gå in till Betlehem och se det som har hänt, det som Jehova* har låtit oss få veta.” 16  Och de skyndade sig i väg och hittade både Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. 17  När de såg detta berättade de vad de hade fått veta om barnet. 18  Alla som hörde det blev mycket förvånade, 19  och Maria lade allt som herdarna sa på minnet och begrundade det noga.+ 20  På väg tillbaka ärade och lovprisade herdarna Gud för allt de hade sett och hört. Allt var precis som de hade fått höra. 21  Efter åtta dagar var det dags att omskära pojken,+ och då fick han namnet Jesus, det namn som ängeln hade gett honom innan hans mor blev gravid med honom.+ 22  Och när de skulle renas enligt Moses lag+ tog de med honom till Jerusalem för att bära fram honom åt Jehova,* 23  som det står skrivet i Jehovas* lag: ”Varje förstfödd pojke ska tillhöra* Jehova.”*+ 24  Och de offrade det som föreskrivs i Jehovas* lag: ”ett par turturduvor eller två unga duvor”.+ 25  I Jerusalem fanns det en rättfärdig man som hette Simeon. Han tjänade Gud helhjärtat och väntade på att Israel skulle få tröst,+ och helig ande var över honom. 26  Genom den heliga anden hade Gud också låtit honom få veta att han inte skulle dö förrän han hade sett Jehovas* smorde.* 27  Han gick nu till templet, vägledd av anden. Och när föräldrarna kom in med Jesus* för att göra vad lagen krävde+ 28  tog Simeon honom i famnen och lovprisade Gud och sa: 29  ”Suveräne Herre, nu kan din tjänare dö i frid+ så som du har sagt. 30  Mina ögon har sett den som ska ge räddning,+ 31  den som du har sänt och som alla folken kan se,+ 32  ett ljus+ som ska ta bort slöjan från nationerna+ och ett strålande ljus för ditt folk Israel.” 33  Och föräldrarna blev återigen förvånade över det som sades om pojken. 34  Simeon välsignade dem och sa till Maria, barnets mor: ”På grund av detta barn ska många i Israel falla,+ och andra ska resa sig igen,+ och han ska vara ett tecken som blir motsagt.+ 35  (Ja, du själv* ska genomborras av ett långt svärd.)+ På grund av honom ska många visa sitt rätta jag.” 36  Hanna, en äldre profetissa som var dotter till Fạnuel och tillhörde Asers stam, var också där i templet. Hon hade varit gift i sju år. 37  Nu var hon änka, 84 år gammal, och hon var aldrig borta från templet, utan dag och natt tillbad hon Gud* genom att fasta och be. 38  Just i den stunden kom hon fram och började tacka Gud och berätta om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.+ 39  När de hade gjort allt som de skulle enligt Jehovas* lag+ återvände de till Galileen, till sin egen stad Nasaret.+ 40  Och pojken växte och blev stark. Han blev hela tiden visare, och Gud var med honom.+ 41  Varje år brukade Jesus föräldrar gå till Jerusalem för att fira påsken.+ 42  Så när han var 12 år gick de som vanligt dit till högtiden.+ 43  Och när högtiden var över gav de sig av hemåt igen, men Jesus stannade kvar i Jerusalem utan att de märkte något. 44  Eftersom de trodde att han var med i resesällskapet gick det en hel dag innan de började leta efter honom bland släktingar och bekanta. 45  När de inte kunde hitta honom återvände de till Jerusalem och letade överallt efter honom. 46  Efter tre dagar hittade de honom till slut i templet, där han satt mitt ibland lärarna och lyssnade på dem och ställde frågor. 47  Alla som hörde Jesus blev imponerade av hur mycket han förstod och hur han svarade.+ 48  När hans föräldrar såg honom blev de häpna, och Maria sa till honom: ”Mitt barn, hur kunde du göra så här mot oss? Din far och jag har letat febrilt efter dig.” 49  Men han sa: ”Varför har ni letat efter mig? Förstod ni inte att jag var i min Fars hus?”+ 50  Men de förstod inte vad han menade. 51  Jesus följde med sina föräldrar hem till Nasaret, och han fortsatte att underordna sig dem.*+ Och hans mor bevarade noga allt som hade sagts i sitt hjärta.+ 52  Jesus växte upp och blev hela tiden visare, och han blev mer och mer omtyckt av både Gud och människor.

Fotnoter

Eller ”hela världen”.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
Ordagrant ”många ur den himmelska armén”.
Eller ”vill visa välvilja”.
Eller ”Var och en av mankön som öppnar livmodern ska kallas helig åt”.
Eller ”Messias”, ”Kristus”.
Eller ”det lilla barnet Jesus”.
Eller ”din egen själ”. Se Ordförklaringar under ”Själ”.
Eller ”utförde hon helig tjänst”.
Eller ”att lyda dem”.

Studienoter

Media