Lukasevangeliet 14:1–35

14  En sabbat var Jesus bjuden på mat hemma hos en av fariséernas styresmän,+ och alla iakttog honom noga.  Det fanns en man där som led av ödem.  Då frågade Jesus de lagkunniga* och fariséerna: ”Får man bota sjuka på sabbaten eller inte?”+  Men de svarade inte. Då rörde han vid mannen, botade honom och lät honom gå.  Sedan sa han: ”Vem av er skulle inte skynda sig att dra upp sin son eller sin tjur om någon av dem föll ner i en brunn+ på sabbaten?”+  Och de var helt svarslösa.  När han märkte att gästerna valde ut de främsta platserna åt sig+ berättade han en liknelse för dem och sa:  ”När du är bjuden på bröllop ska du inte lägga dig på den främsta platsen.+ Det kanske visar sig att någon som är finare än du är bjuden.  Då kommer värden och säger till dig: ’Den här mannen ska ha din plats.’ Och så får du skämmas och flytta till den nedersta platsen. 10  När du har blivit inbjuden ska du i stället lägga dig på den nedersta platsen, så att värden kan komma och säga till dig: ’Min vän, du ska få en bättre plats.’ Då blir du hedrad inför de andra gästerna.*+ 11  För den som upphöjer sig själv ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig själv ska bli upphöjd.”+ 12  Sedan sa han också till värden som hade bjudit honom: ”När du bjuder på middag eller fest, så bjud inte dina vänner, bröder, släktingar eller rika grannar. De kanske bjuder tillbaka, och då blir det som en återbetalning till dig.+ 13  Nej, när du ordnar en fest ska du bjuda fattiga, rörelsehindrade, halta och blinda.+ 14  Då blir du lycklig, eftersom de inte kan betala tillbaka.+ Och du kommer att få din ersättning i de rättfärdigas uppståndelse.”+ 15  När en av gästerna hörde det sa han till Jesus: ”Lycklig är den som får lägga sig till bords i Guds rike.” 16  Då sa Jesus till honom: ”En man dukade upp till fest+ och bjöd in många gäster. 17  Och när det blev kväll sände han ut sin tjänare till de inbjudna och sa: ’Kom, för nu är det dukat och klart.’ 18  Men alla började komma med undanflykter.+ Den förste sa: ’Jag har köpt en åker och ska gå och ta mig en titt på den. Var snäll och framför min ursäkt.’* 19  En annan sa: ’Jag har köpt fem spann* nötkreatur, och jag ska ut och inspektera dem. Var snäll och framför min ursäkt.’+ 20  Och någon sa: ’Jag har precis gift mig, så jag kan tyvärr inte komma.’ 21  Tjänaren gick tillbaka och berättade detta för sin herre, som blev mycket upprörd och sa: ’Skynda dig ut till stadens gator och gränder och ta med dig alla som är fattiga, rörelsehindrade, blinda och halta.’ 22  Lite senare sa tjänaren: ’Herre, din befallning är utförd, och ändå finns det platser kvar.’ 23  Då sa han till tjänaren: ’Gå ut till landsvägarna och stigarna och vädja till folk att komma, så att det blir fullt i mitt hus.+ 24  För jag säger er: Ingen av dem som var bjudna från början ska få vara med på min fest och äta av maten.’”+ 25  Stora folkskaror följde Jesus, och han vände sig till dem och sa: 26  ”Om någon kommer till mig måste han älska mig mer än sin far och mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja mer än sitt eget liv.+ Annars kan han inte vara min lärjunge.+ 27  Den som inte bär sin tortyrpåle och följer mig kan inte vara min lärjunge.+ 28  Om man till exempel vill bygga ett torn börjar man väl med att räkna ut vad det kommer att kosta, för att se om man har råd att slutföra arbetet? 29  Annars kanske man bara kan lägga grunden men kan inte göra det färdigt, och så får man skämmas när alla som ser det 30  säger: ’Den där människan började bygga men klarade inte av att slutföra det.’ 31  Eller tänk er en kung som drar ut i krig mot en annan kung. Visst sätter han sig först ner och överväger om hans 10 000 man klarar av att möta den andres 20 000 man?+ 32  Om han kommer fram till att han inte är stark nog sänder han ut en delegation och anhåller om fred medan den andre fortfarande är långt borta. 33  På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge om han inte säger farväl till* alla sina ägodelar.+ 34  Salt är naturligtvis bra, men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen?+ 35  Det gör varken nytta i jorden eller i gödselstacken. Man slänger det bara. Lyssna, du som har öron att höra med.”+

Fotnoter

Eller ”experterna på lagen”.
Eller ”alla dem som ligger till bords tillsammans med dig”.
Eller ”Jag hoppas du ursäktar”.
Eller ”par”.
Eller ”inte avstår från”.

Studienoter

ödem: Dvs. en sjuklig vätskeansamling i kroppen. Den här sjukdomen har blivit beskriven av olika läkare ända sedan Hippokrates tid, en grekisk läkare som levde på 400- och 300-talet f.v.t. Ödem kan vara ett symtom på att vitala organ sviktar. Man var därför rädd för att få ödem, eftersom det kunde vara ett tecken på att man var nära döden. En del menar att det var fariséerna som skickade fram den här mannen till Jesus på sabbaten för att lura in honom i en fälla, för i vers 1 står det: ”Alla iakttog honom noga.” Det här är ett av minst sex underverk som bara nämns i Lukasevangeliet. (Se ”Introduktion till Lukas”.)

liknelser: Eller ”bildspråk”. Det grekiska ordet parabolẹ̄ (ordagrant ”jämförelse”) kan innefatta talesätt, ordspråk och liknelser. Jesus brukade förklara saker genom att göra jämförelser. (Mk 4:30) Hans liknelser var ofta i form av korta, uppdiktade berättelser som lyfte fram en sanning eller moralisk lärdom.

en liknelse: Eller ”ett bildspråk”. (Se studienot till Mt 13:3.)

de främsta platserna: Vid fester på Jesus tid var det vanligt att gästerna låg på divaner som var placerade runt tre sidor av ett bord. De som serverade kunde göra det från den fjärde sidan. Antalet divaner kan ha varierat beroende på hur stort bordet var. Vanligtvis låg det tre personer på varje divan, men det fanns plats för fyra eller fem. De som deltog i måltiden låg med huvudet in mot bordet och stödde ofta vänster armbåge mot en kudde. Maten åt man i regel med högra handen. De tre platserna på varje divan betecknades som den främsta, den mellersta eller den nedersta.

lägga sig till bords: Eller ”hålla måltid”. Ordagrant ”äta bröd”. Bröd var en så viktig del av kosten på Bibelns tid att uttrycket ”äta bröd” betydde ”äta (en måltid)” på både hebreiska och grekiska. Det hebreiska uttrycket för ”äta bröd” har ofta återgetts med uttryck som ”äta” (1Mo 37:25; 2Sa 9:7; 2Ku 4:8) eller ”äta mat” (Pre 9:7). Och i Lu 14:1 har det grekiska uttrycket ”äta bröd” återgetts med ”bjuden på mat”.

älska mig mer än: Ordagrant ”hata”. I Bibeln har ordet ”hat” flera olika betydelsenyanser. Det kan beteckna en stark och ihållande känsla av fientlighet som bottnar i illvilja och som får någon att vilja skada andra. Det kan också vara en stark känsla av motvilja eller avsmak som leder till att man försöker undvika någon eller något. Men ordet kan även betyda att man älskar någon eller något mindre. När det till exempel sägs att Lea var ”hatad” av Jakob men att Rakel var älskad, betyder det att han älskade Rakel mer än Lea. (1Mo 29:31, not; 5Mo 21:15, not) Den här betydelsen av ordet återfinns även i andra gamla judiska skrifter. Jesus menade alltså inte att hans efterföljare skulle vara fientliga eller avsky sina familjer eller sig själva, för det skulle inte stämma överens med det som sägs i Bibeln för övrigt. (Jämför Mk 12:29–31; Ef 5:28, 29, 33.) Det grekiska ordet för ”hata” har i det här sammanhanget därför betydelsen ”älska mindre”.

sitt eget liv: Eller ”sin egen själ”. Sammanhanget avgör innebörden i det grekiska ordet psychẹ̄, som i tidigare utgåvor av Nya världens översättning har återgetts med ”själ”. Här avser det en persons liv. Det Jesus säger betyder alltså att en sann lärjunge måste älska Jesus mer än han älskar sitt eget liv. Han måste till och med vara villig att dö om det skulle vara nödvändigt. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.)

tortyrpåle: Eller ”avrättningspåle”. På klassisk grekiska betecknar ordet staurọs först och främst en upprättstående stolpe eller påle. Ibland används det också bildligt om den smärta, skam, tortyr och till och med död som man skulle kunna få utstå därför att man är en efterföljare till Jesus. Detta är tredje gången som Jesus säger att hans lärjungar skulle få bära en tortyrpåle. De två tidigare tillfällena omnämns i 1) Mt 10:38 och 2Mt 16:24; Mk 8:34 och Lu 9:23. (Se Ordförklaringar.)

salt: Ett mineral som används för att konservera och smaksätta mat. I det här sammanhanget anspelade Jesus förmodligen på saltets bevarande funktion. Som ”salt” kunde Jesus lärjungar hjälpa andra att bevara ett gott andligt och moraliskt tillstånd och undvika att brytas ner.

förlorar sin sälta: På Jesus tid tog man ofta salt från Dödahavsområdet, och det var uppblandat med andra mineraler. Om sältan försvann från blandningen kvarstod bara en smaklös och oanvändbar rest.

Salt: Ett mineral som används för att konservera och smaksätta mat. (Se studienot till Mt 5:13.)

förlorar sin sälta: Se studienot till Mt 5:13.

Media

De bästa platserna vid måltider
De bästa platserna vid måltider

Under det första århundradet var det vanligt att man låg till bords när man åt. Man låg på vänstra sidan med en kudde under vänster armbåge och åt med högerhanden. I det grekisk-romerska samhället hade en typisk matsal tre divaner placerade runt ett lågt bord. Romarna kallade en sådan här matsal för triclinium (latin, av ett grekiskt ord som betyder ”rum med tre divaner”). Även om ett sådant rum vanligtvis rymde nio personer, tre på varje divan, blev det vanligt att använda längre divaner så att ännu fler kunde få plats. Alla platser i matsalen var traditionellt sett förbundna med olika stor ära – en hade den minsta (A), en den mellersta (B) och en den största (C). Vilken plats man hade på divanen spelade också roll. Man räknades som viktigare än den man hade till höger om sig men mindre viktig än den man hade till vänster. Vid en middagsbjudning satt oftast värden på första platsen (1) på den nedersta divanen. Hedersplatsen var den tredje platsen (2) på den mellersta divanen. Det är inte helt klarlagt hur utbredd denna sedvänja var bland judarna, men det verkar som att Jesus anspelade på detta när han lärde sina lärjungar vikten av ödmjukhet.

Salt vid Döda havets stränder
Salt vid Döda havets stränder

Vattnet i Döda havet (Salthavet) har i dag omkring nio gånger så hög salthalt som vattnet i världshaven. (1Mo 14:3) Avdunstningen av vatten från Döda havet producerade stora mängder salt åt israeliterna. Detta salt var av dålig kvalitet eftersom det var förorenat av andra mineraler. Israeliterna kan också ha fått salt från fenicierna, som ska ha utvunnit det från Medelhavet genom avdunstning. Bibeln omtalar salt som en krydda. (Job 6:6) Jesus var en mästare på att använda liknelser hämtade från vardagen, och han använde salt för att illustrera viktiga andliga lärdomar. I sin bergspredikan sa han till exempel till sina lärjungar: ”Ni är jordens salt.” De skulle hjälpa andra att bevara ett gott andligt och moraliskt tillstånd och undvika att brytas ner.