Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Välj språk Svenska
Nya världens översättning av Bibeln (Studiebibeln)

Jona 1:1–17

1  Jona,*+ Amịttajs son, fick detta budskap från Jehova:  ”Ge dig av, gå till den stora staden Nineve,+ och ropa ut ett domsbudskap mot den, för jag har sett hur onda stadens invånare är.”  Men Jona bestämde sig för att fly från Jehova och bege sig till Tarsis. Han tog sig till Joppe och hittade ett skepp som skulle dit. Han betalade för resan och gick ombord för att följa med till Tarsis, bort från Jehova.  Då sände Jehova en kraftig vind över havet, och ovädret blev så våldsamt att skeppet höll på att gå under.  Sjömännen blev rädda och ropade var och en till sin gud för att få hjälp. Och de började kasta saker överbord för att lätta skeppet.+ Men Jona hade gått ner under däck* och lagt sig, och han sov djupt.  Kaptenen kom ner till honom och sa: ”Varför ligger du och sover? Stig upp och ropa till din gud! Kanske kommer han att ha medkänsla med oss så att vi inte går under.”+  Sedan sa männen till varandra: ”Vi kastar lott+ så att vi får reda på vems fel det är att den här olyckan har drabbat oss.” De gjorde det, och lotten föll på Jona.+  De sa till honom: ”Berätta nu, är det ditt fel att den här olyckan har drabbat oss? Vad har du för arbete, och varifrån kommer du? Vilket land är du ifrån, och vilket folk tillhör du?”  Han svarade: ”Jag är hebré, och jag tillber* Jehova, himlens Gud, han som har skapat hav och land.” 10  Då blev männen ännu räddare, och de frågade honom: ”Vad är det du har gjort?” (Männen visste att han var på flykt från Jehova, för det hade han berättat för dem.) 11  Sedan sa de: ”Vad ska vi göra med dig för att få havet att lugna sig?” För havet blev bara mer och mer upprört. 12  Han svarade: ”Kasta mig överbord, så kommer havet att bli stilla. För jag vet att det är mitt fel att den här våldsamma stormen har drabbat er.” 13  Männen rodde i stället allt de orkade* för att få skeppet tillbaka till land, men de lyckades inte, för havet omkring dem blev bara mer och mer upprört. 14  Då ropade de till Jehova: ”Jehova, vi ber dig, låt inte oss gå under för den här mannens skull! Håll inte oss ansvariga för en oskyldig människas död,* för allt detta är ju i enlighet med din vilja, Jehova!” 15  Sedan tog de Jona och kastade honom överbord, och havet blev lugnt. 16  Då greps männen av stor fruktan för Jehova,+ och de frambar ett offer åt Jehova och gav löften till honom. 17  Jehova sände nu en stor fisk som slukade Jona, och Jona var i fiskens mage i tre dagar och tre nätter.+

Fotnoter

Betyder ”duva”.
Eller ”ner till fartygets innersta rum”.
Ordagrant ”fruktar”.
Eller ”försökte i stället kämpa sig igenom vågorna”.
Ordagrant ”blod”.

Studienoter

Media