Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Välj språk Svenska
Nya världens översättning av Bibeln (Studiebibeln)

Johannesevangeliet 7:1–52

7  Efter detta fortsatte Jesus att vandra* omkring i Galileen. Han undvek Judeen, eftersom judarna ville döda honom.+  Men den judiska lövhyddohögtiden+ närmade sig,  så hans bröder+ sa till honom: ”Ge dig av till Judeen i stället, så att dina lärjungar också får se allt du gör.  För den som vill bli känd gör inget i skymundan. Om du nu gör sådana här gärningar, så måste du visa det för omvärlden.”  Hans bröder trodde faktiskt inte på honom.+  Därför sa Jesus till dem: ”Min tid har inte kommit än,+ men det är annorlunda för er.*  Världen har inget skäl att hata er, men den hatar mig därför att jag vittnar om att världens gärningar är onda.+  Ni kan gå till högtiden, men jag går inte dit just nu, för min tid har inte kommit än.”+  Efter att ha sagt detta stannade han kvar i Galileen. 10  Men när hans bröder hade gått upp till högtiden gick han också dit, fast inte öppet utan i hemlighet. 11  Judarna började leta efter honom vid högtiden och sa: ”Var är den där människan?” 12  Och det pratades en hel del i smyg om honom. Några sa: ”Han är en bra människa.” Andra sa: ”Det är han inte alls. Han vilseleder folket.”+ 13  Men naturligtvis vågade ingen prata öppet om honom, eftersom de var rädda för judarna.+ 14  Halvvägs in i högtiden gick Jesus upp till templet och började undervisa. 15  Och judarna sa förvånat: ”Hur kan den mannen ha sådan kunskap om Skrifterna?+ Han har väl inte studerat vid skolorna?”+ 16  Då sa Jesus: ”Det jag lär ut kommer inte från mig utan från honom som har sänt mig.+ 17  Om någon vill göra Guds vilja kommer han att förstå om det jag lär ut är från Gud+ eller om det bara är mina egna idéer. 18  Den som för fram sina egna idéer söker sin egen ära. Men den som vill ära den som har sänt honom,+ han talar sanning,* och det finns ingen orättfärdighet i honom. 19  Mose gav er lagen,+ eller hur? Men ingen av er håller lagen. Varför vill ni döda mig?”+ 20  Folket svarade: ”Du måste vara demonbesatt.+ Det är väl ingen som vill döda dig?” 21  Jesus sa: ”Jag gjorde en enda sak, och då blir ni helt förvånade. 22  Tänk på det här: Mose har gett er omskärelsen+ – egentligen kommer den inte från Mose, utan från förfäderna+ – och därför omskär ni även på en sabbat. 23  Så om ni omskär på sabbaten för att inte bryta Moses lag, varför blir ni då så arga för att jag botar på sabbaten?+ 24  Sluta döma efter det yttre, döm i stället med rättvisa.”+ 25  Då sa några av invånarna i Jerusalem: ”Är det inte den här mannen som de vill döda?+ 26  Och ändå står han här och talar offentligt utan att de säger något. Våra ledare har väl inte blivit övertygade om att han är Messias?* 27  Vi vet ju varifrån den här mannen är,+ men när Messias* kommer ska ingen veta varifrån han är.” 28  Medan Jesus undervisade i templet sa han med hög röst: ”Ni känner mig, och ni vet varifrån jag är. Jag har inte kommit på eget initiativ,+ utan han som har sänt mig är verklig, men ni känner inte honom.+ 29  Jag känner honom,+ eftersom jag är en representant för honom, och han har sänt mig.” 30  Då försökte de hitta en möjlighet att gripa honom,+ men de kunde inte göra något, för hans tid hade ännu inte kommit.+ 31  Men många började tro på honom,+ och de sa: ”När Messias* kommer ska han väl inte göra fler underverk än den här mannen?”+ 32  Fariséerna fick höra vad folket sa om honom, och de främsta prästerna och fariséerna skickade i väg tempelvakter för att gripa honom. 33  Jesus sa: ”Jag stannar kvar hos er en liten tid till, innan jag ger mig av till honom som har sänt mig.+ 34  Ni kommer att leta efter mig, men ni kommer inte att hitta mig, och där jag är, dit kan ni inte komma.”+ 35  Då sa judarna till varandra: ”Vart ska han ta vägen, eftersom vi inte ska kunna hitta honom? Han tänker väl inte ge sig av till judarna som är kringspridda bland grekerna och undervisa greker? 36  Vad menar han när han säger: ’Ni kommer att leta efter mig, men ni kommer inte att hitta mig, och där jag är, dit kan ni inte komma’?” 37  På högtidens+ sista och största dag ställde sig Jesus upp och sa med hög röst: ”Om någon är törstig, så kom till mig och drick!+ 38  Den som tror på mig, ’från hans innersta ska det strömma levande vatten’, precis som det står skrivet.”+ 39  Men detta sa han om anden, som alla som trodde på honom skulle få. Hittills hade ingen fått anden,+ eftersom Jesus inte hade blivit upphöjd än.+ 40  Några av dem som hörde honom sa: ”Han måste vara Profeten.”+ 41  Andra sa: ”Det är Messias.”*+ Och några sa: ”Men Messias* ska väl inte komma från Galileen?+ 42  Står det inte att Messias* ska komma från Davids släkt+ och från Betlehem,+ samma by som David kom ifrån?”+ 43  Alltså blev folket oense och hade olika uppfattningar om honom. 44  Några av dem ville gripa honom, men ingen gjorde något. 45  Sedan gick tempelvakterna tillbaka till de främsta prästerna och fariséerna, som frågade: ”Varför har ni inte fört hit honom?” 46  Tempelvakterna svarade: ”Aldrig har en människa talat så här förut.”+ 47  Då sa fariséerna: ”Har ni också blivit vilseledda? 48  Det är ju knappast någon av styresmännen eller fariséerna som har börjat tro på honom.+ 49  Men den här hopen som inte kan lagen, de är fördömda.” 50  Nikodemos, som var en av deras egna och som hade sökt upp Jesus tidigare,+ sa nu: 51  ”Enligt lagen ska man väl förhöra en person och låta honom förklara sig innan man dömer honom?”+ 52  De sa: ”Är du också från Galileen? Undersök Skriften så ser du att det inte ska komma någon profet från Galileen.”+

Fotnoter

Eller ”resa”.
Eller ”men er tid är alltid här”.
Eller ”är sann”.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.

Studienoter

judarna: I Johannesevangeliet kan detta ord ha flera olika betydelser beroende på sammanhanget. Det kan syfta på judar i allmänhet, på dem som bodde i Judeen eller på dem som bodde i eller i närheten av Jerusalem. Men ordet kan även ha en mer specifik betydelse och syfta på judar som var mycket noga med att följa människogjorda traditioner som var förknippade med Moses lag och som ofta gick stick i stäv med andan i lagen. (Mt 15:3–6) De som gick i spetsen för dessa judar var de judiska myndigheterna eller religiösa ledarna som var fientligt inställda till Jesus. I det här avsnittet och några andra verser i Joh kapitel 7 där detta ord förekommer visar sammanhanget att det syftar på de judiska myndigheterna eller religiösa ledarna. (Joh 7:13, 15, 35a)

lövhyddohögtiden: Det här är enda gången denna högtid nämns i de kristna grekiska skrifterna. Här syftar det på lövhyddohögtiden som firades på hösten år 32 v.t. (Se Ordförklaringar och Tillägg B15.)

judarna: I Johannesevangeliet kan detta ord ha flera olika betydelser beroende på sammanhanget. Det kan syfta på judar i allmänhet, på dem som bodde i Judeen eller på dem som bodde i eller i närheten av Jerusalem. Men ordet kan även ha en mer specifik betydelse och syfta på judar som var mycket noga med att följa människogjorda traditioner som var förknippade med Moses lag och som ofta gick stick i stäv med andan i lagen. (Mt 15:3–6) De som gick i spetsen för dessa judar var de judiska myndigheterna eller religiösa ledarna som var fientligt inställda till Jesus. I det här avsnittet och några andra verser i Joh kapitel 7 där detta ord förekommer visar sammanhanget att det syftar på de judiska myndigheterna eller religiösa ledarna. (Joh 7:13, 15, 35a)

Judarna: Här kan ordet ”judarna” avse människor i allmänhet som hade samlats till lövhyddohögtiden, men det är också möjligt att det syftar på de judiska religiösa ledarna. (Se studienot till Joh 7:1.)

judarna: I Johannesevangeliet kan detta ord ha flera olika betydelser beroende på sammanhanget. Det kan syfta på judar i allmänhet, på dem som bodde i Judeen eller på dem som bodde i eller i närheten av Jerusalem. Men ordet kan även ha en mer specifik betydelse och syfta på judar som var mycket noga med att följa människogjorda traditioner som var förknippade med Moses lag och som ofta gick stick i stäv med andan i lagen. (Mt 15:3–6) De som gick i spetsen för dessa judar var de judiska myndigheterna eller religiösa ledarna som var fientligt inställda till Jesus. I det här avsnittet och några andra verser i Joh kapitel 7 där detta ord förekommer visar sammanhanget att det syftar på de judiska myndigheterna eller religiösa ledarna. (Joh 7:13, 15, 35a)

judarna: Syftar förmodligen på de judiska myndigheterna eller religiösa ledarna. (Se studienot till Joh 7:1.)

judarna: I Johannesevangeliet kan detta ord ha flera olika betydelser beroende på sammanhanget. Det kan syfta på judar i allmänhet, på dem som bodde i Judeen eller på dem som bodde i eller i närheten av Jerusalem. Men ordet kan även ha en mer specifik betydelse och syfta på judar som var mycket noga med att följa människogjorda traditioner som var förknippade med Moses lag och som ofta gick stick i stäv med andan i lagen. (Mt 15:3–6) De som gick i spetsen för dessa judar var de judiska myndigheterna eller religiösa ledarna som var fientligt inställda till Jesus. I det här avsnittet och några andra verser i Joh kapitel 7 där detta ord förekommer visar sammanhanget att det syftar på de judiska myndigheterna eller religiösa ledarna. (Joh 7:13, 15, 35a)

judarna: Det här uttrycket verkar syfta på de judiska myndigheterna eller religiösa ledarna. Den slutsatsen kan man dra av Jesus fråga i vers 19: ”Varför vill ni döda mig?” (Se studienot till Joh 7:1.)

Skrifterna: Ordagrant ”bokstäver”. Uttrycket ”känna (ha kunskap om) bokstäver” är ett idiom som betyder ”ha kunskap om skrifter (böcker, litteratur)”. I det här sammanhanget syftar det tydligtvis på att ha kunskap i de inspirerade Skrifterna.

inte studerat vid skolorna: Eller ”inte blivit undervisad”. Ordagrant ”utan att ha lärt”. Jesus var verkligen inte outbildad, men han hade inte studerat vid de rabbinska skolorna.

om det bara är mina egna idéer: Ordagrant ”från mig själv”. Som Jehovas främste representant lyssnade Jesus alltid på Jehova och framförde det han ville att han skulle förmedla.

omskär på sabbaten: Omskärelsen var ett krav under den mosaiska lagen. (3Mo 12:2, 3) Man ansåg att omskärelsen var så viktig att man till och med omskar på sabbaten om den åttonde dagen inföll då.

ledare: Här avses de judiska ledarna. När Jesus var på jorden var Israel underlagt både det romerska styret och ett judiskt styre. Den högsta myndigheten i det judiska styret var Sanhedrin. Det var ett råd som bestod av 71 äldste, däribland översteprästen. Romarna hade gett detta råd en viss myndighet när det gällde interna, judiska frågor. (Se Ordförklaringar under ”Sanhedrin”.)

jag är en representant för honom: Ordagrant ”bredvid honom är jag”. Prepositionen parạ (ordagrant ”bredvid”) betonar att Jesus inte bara är sänd av Gud utan att han också är väldigt nära honom. Det är därför han kan vara en ”representant” för Gud.

tempelvakter: Dvs. vid templet i Jerusalem. Dessa vakter arbetade tydligtvis för Sanhedrin och stod under översteprästens befäl.

judarna: I Johannesevangeliet kan detta ord ha flera olika betydelser beroende på sammanhanget. Det kan syfta på judar i allmänhet, på dem som bodde i Judeen eller på dem som bodde i eller i närheten av Jerusalem. Men ordet kan även ha en mer specifik betydelse och syfta på judar som var mycket noga med att följa människogjorda traditioner som var förknippade med Moses lag och som ofta gick stick i stäv med andan i lagen. (Mt 15:3–6) De som gick i spetsen för dessa judar var de judiska myndigheterna eller religiösa ledarna som var fientligt inställda till Jesus. I det här avsnittet och några andra verser i Joh kapitel 7 där detta ord förekommer visar sammanhanget att det syftar på de judiska myndigheterna eller religiösa ledarna. (Joh 7:13, 15, 35a)

judarna: I det här sammanhanget nämns översteprästen och fariséerna (Joh 7:32, 45), och därför syftar uttrycket ”judarna” tydligtvis på de judiska myndigheterna eller religiösa ledarna. (Se studienot till Joh 7:1.)

judarna som är kringspridda: Ordagrant ”förskingringen (diasporan)”. I det här sammanhanget syftar det grekiska ordet diasporạ på judar som bodde utanför Israel. Judarna blev förskingrade, eller kringspridda, när de fördes bort från sitt hemland. Assyrierna förde judar i landsflykt år 740 f.v.t., och babylonierna förde judar i landsflykt både före och under år 607 f.v.t. (2Ku 17:22, 23; 24:12–17; Jer 52:28–30) Bara ett fåtal återvände till Israel, och resten förblev kringspridda. (Jes 10:21, 22) På 400-talet f.v.t. fanns det tydligtvis judiska kolonier i det persiska rikets 127 provinser. (Est 1:1; 3:8) Uttrycket som används här i Joh 7:35 syftar specifikt på dem som hade blivit kringspridda bland grekerna. Under det första århundradet fanns det judiska befolkningar på många grekisktalande platser utanför Israel, till exempel i Syrien, Mindre Asien och Egypten, samt i den europeiska delen av det romerska riket, däribland Grekland och Rom. Judarnas ansträngningar att omvända människor till judendomen medförde att många med tiden fick en viss kunskap om Jehova och om den lag som han hade gett judarna. (Mt 23:15) Judar och proselyter från många länder var i Jerusalem och firade pingsten år 33 v.t., och de hörde då de goda nyheterna om Jesus. På grund av att judar var kringspridda runt om i det romerska riket spreds kristendomen snabbt.

lövhyddohögtiden: Det här är enda gången denna högtid nämns i de kristna grekiska skrifterna. Här syftar det på lövhyddohögtiden som firades på hösten år 32 v.t. (Se Ordförklaringar och Tillägg B15.)

På högtidens sista ... dag: Dvs. på lövhyddohögtidens sjunde dag den 21 tishri. Den kallades ”högtidens ... största dag”. (5Mo 16:13; se studienot till Joh 7:2; Ordförklaringar under ”Lövhyddohögtiden” och Tillägg B15.)

lövhyddohögtiden: Det här är enda gången denna högtid nämns i de kristna grekiska skrifterna. Här syftar det på lövhyddohögtiden som firades på hösten år 32 v.t. (Se Ordförklaringar och Tillägg B15.)

strömma levande vatten: Jesus kan här ha anspelat på något man brukade göra under lövhyddohögtiden. Man brukade då hämta vatten från Siloamdammen och hälla det tillsammans med vin ur ett guldkärl på altaret vid tiden för morgonoffret. (Se studienot till Joh 7:2; Ordförklaringar under ”Lövhyddohögtiden” och Tillägg B15.) Denna sedvänja nämns inte i de hebreiska skrifterna, utan tillkom senare. Enligt de flesta forskare gjorde man detta på högtidens sju dagar, men inte på den åttonde dagen. På första dagen under högtiden, som var en sabbat, använde prästen vatten som hade burits till templet från Siloam dagen innan. De följande dagarna gick prästen till Siloamdammen med en kanna av guld för att hämta vatten. Han beräknade tiden så att han kom tillbaka från Siloam med vattnet precis när prästerna i templet skulle lägga offerstyckena på altaret. När han passerade Vattenporten och kom in på prästernas förgård blev hans ankomst kungjord med tre trumpetstötar från prästernas trumpeter. Vattnet hälldes sedan i ett kar och leddes vidare till foten av altaret. Samtidigt hälldes också vin i ett kar. Därefter sjöngs Hallelpsalmerna (Ps 113–118) till ackompanjemang av tempelorkestern, samtidigt som tillbedjare viftade med sina palmkvistar mot altaret. Denna ceremoni kan ha påmint de glada högtidsfirarna om Jesajas profetiska ord: ”Under jubel ska ni hämta upp vatten ur räddningens källor.” (Jes 12:3)

precis som det står skrivet: Det verkar inte som att Jesus citerar en särskild vers här, utan troligen anspelar han på verser som Jes 44:3; 58:11 och Sak 14:8. När Jesus mer än två år tidigare talade med den samariska kvinnan om levande vatten fokuserade han på välsignelserna som detta vatten skulle ge. (Joh 4:10, 14) Men i den här versen talar Jesus om att detta ”levande vatten” skulle strömma från hans efterföljare som tror på honom genom att de delar med sig av det till andra. (Joh 7:37–39) Från och med pingstdagen 33 v.t. fick Jesus efterföljare den heliga anden, och de kristna grekiska skrifterna innehåller många exempel på hur de därefter kände sig manade att dela med sig av det här livgivande vattnet till alla som ville lyssna. (Apg 5:28; Kol 1:23)

Hittills hade ingen fått anden: Det grekiska ordet för ”ande”, pneuma, förekommer två gånger i den här versen och syftar på Guds heliga ande, eller verksamma kraft. Jesus och de som lyssnade till honom visste att Gud hade använt sin heliga ande under mycket lång tid (1Mo 1:2, not; 2Sa 23:2; Apg 28:25) och att han hade gett sin ande till sina trogna tjänare, bland annat Otniel, Jefta och Simson (Dom 3:9, 10; 11:29; 15:14). Johannes måste därför ha syftat på att människor skulle få del av den heliga anden på ett nytt sätt. Fram till nu hade ingen av Guds tjänare blivit kallad till himmelskt liv med hjälp av anden. Vid pingsten 33 v.t. utgöt Jesus den heliga anden över sina efterföljare. Han hade tagit emot den heliga anden från Jehova efter att han hade kommit till himlen som en andevarelse. (Apg 2:4, 33) Det här var första gången som ofullkomliga människor fick utsikten att leva som andevarelser i himlen. Efter att de hade blivit smorda kunde de förstå innebörden i många saker som de inte hade förstått tidigare.

fördömda: De stolta och egenrättfärdiga fariséerna och judiska ledarna såg ner på vanliga människor som lyssnade till Jesus och sa att de var ”fördömda”. Det grekiska ord som används här, epạratos, är nedsättande och antyder att personerna som det används om är förbannade av Gud. De judiska religiösa ledarna använde även ett hebreiskt uttryck, ‛am ha’ạrets, eller ”landets (jordens) folk”, för att visa sitt förakt för vanliga människor. Till en början var detta en respektfull benämning på dem som bodde i ett bestämt område. Det omfattade inte bara de fattiga och lägst stående i samhället, utan också de mest framstående. (1Mo 23:7; 2Ku 23:35; Hes 22:29) Men på Jesus tid användes uttrycket om dem som man menade saknade kunskap i den mosaiska lagen eller som inte följde varenda liten detalj i de rabbinska traditionerna. Senare rabbinska skrifter bekräftar att religiösa ledare hade den här inställningen. Många av dem betraktade sådana människor som föraktliga och vägrade äta med dem, handla av dem eller umgås med dem.

lagen: Dvs. Moses lag.

Är du också från Galileen?: Den här frågan verkar återspegla det förakt som en del invånare i Judeen kände för invånarna i Galileen. När Nikodemos försvarade Jesus (Joh 7:51) frågade fariséerna i själva verket: ”Försvarar och stöttar du verkligen denna mindre intelligenta galilé? Då är du inte bättre än han.” Eftersom både Sanhedrin och templet fanns i Jerusalem, höll utan tvivel de flesta laglärare till där. Det är antagligen därför det judiska ordspråket kom till: ”Dra norrut [till Galileen] efter rikedom, dra söderut [till Judeen] efter vishet.” Men det finns mycket som visar att galiléerna inte var okunniga i Guds lag. I städerna och byarna i Galileen fanns det både laglärare och synagogor. Synagogorna var i själva verket platser för undervisning. (Lu 5:17) Fariséernas arroganta svar till Nikodemos visar att de inte hade ansträngt sig för att ta reda på att Jesus faktiskt föddes i Betlehem. (Mik 5:2; Joh 7:42) De förstod inte heller Jesajas profetia som jämförde Messias predikande med ”ett stort ljus” som skulle stråla fram i Galileen. (Jes 9:1, 2; Mt 4:13–17)

7:53

De tidigaste och mest ansedda handskrifterna har inte med avsnittet från Joh 7:53 till 8:11. Det är mycket tydligt att de här 12 verserna är ett tillägg till den ursprungliga texten till Johannesevangeliet. (Se Tillägg A3.) De finns inte med i de två tidigaste tillgängliga papyrer som innehåller Johannesevangeliet, Papyrus Bodmer 2 (P66) och Papyrus Bodmer 14, 15 (P75), som båda är från 100-talet v.t. De finns inte heller med i Codex Sinaiticus eller Codex Vaticanus, som båda är från 300-talet v.t. Första gången de här verserna förekommer är i en grekisk handskrift från 400-talet (Codex Bezae), men de finns inte i några andra grekiska handskrifter från tiden före 800-talet. De saknas i nästan alla tidiga översättningar till andra språk. I några grekiska handskrifter förekommer avsnittet i slutet av Johannesevangeliet, medan det i andra förekommer efter Lu 21:38. Att avsnittet förekommer på olika ställen i olika handskrifter stöder slutsatsen att det är oäkta. Så gott som alla forskare menar att dessa verser inte är en del av den ursprungliga texten till Johannesevangeliet.

I grekiska handskrifter och översättningar till andra språk som har med dessa verser lyder de (med några avvikande läsarter):

53 Och de gick var och en till sitt hem.

8 Men Jesus gick till Olivberget. 2 I dagbräckningen infann han sig emellertid åter i templet, och allt folket började komma till honom, och han satte sig ner och började undervisa dem. 3 Nu förde de skriftlärda och fariséerna dit en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott, och när de hade ställt henne mitt ibland sig, 4 sa de till honom: ”Lärare, den här kvinnan har på bar gärning ertappats med att begå äktenskapsbrott. 5 I lagen har Mose föreskrivit för oss att stena den sortens kvinnor. Du då, vad säger du?” 6 Detta sa de förstås för att sätta honom på prov, för att de skulle ha något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och började skriva med fingret på marken. 7 När de framhärdade i att fråga honom, rätade han upp sig och sa till dem: ”Den av er som är syndfri, han må vara den förste att kasta en sten på henne.” 8 Och han böjde sig ner igen och fortsatte att skriva på marken. 9 Men de som hörde detta började gå ut, en efter en, de äldste till att börja med, och han blev lämnad ensam med kvinnan, som hade varit mitt ibland dem. 10 Jesus rätade nu upp sig och sa till henne: ”Kvinna, var är de? Domfällde ingen dig?” 11 Hon sa: ”Ingen, herre.” Jesus sa: ”Inte heller jag domfäller dig. Gå din väg; bedriv från och med nu inte synd mer.”

Media