Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Välj språk Svenska
Nya världens översättning av Bibeln (Studiebibeln)

Johannesevangeliet 20:1–31

20  På första dagen i veckan kom Maria Magdalena tidigt till graven,*+ medan det fortfarande var mörkt, och hon såg att stenen hade tagits bort från graven.*+  Så hon sprang till Simon Petrus och den andre lärjungen, som Jesus var särskilt fäst vid,+ och sa till dem: ”De har tagit bort Herren från graven,+ och vi vet inte var de har lagt honom.”  Då gav sig Petrus och den andre lärjungen i väg till graven.  Båda två började springa, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och hann fram till graven före honom.  Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där,+ men han stannade utanför.  Strax efter honom kom Simon Petrus. Han gick in i graven och såg linnebindlarna som låg där.  Tygstycket som hade täckt huvudet låg inte ihop med bindlarna, utan låg hoprullat på ett ställe för sig.  Sedan gick också den andre lärjungen in i graven, han som hade kommit dit först, och han såg och trodde.  Men de hade fortfarande inte förstått orden i Skriften om att Jesus måste uppstå från döden.+ 10  Lärjungarna gick sedan tillbaka hem. 11  Men Maria stod kvar utanför graven och grät. Och medan hon grät lutade hon sig fram och tittade in i graven, 12  och då såg hon två änglar+ i vita kläder sitta där Jesus kropp hade legat, en vid huvudändan och en vid fotändan. 13  De sa till henne: ”Varför gråter du?” Hon svarade: ”De har tagit bort min herre, och jag vet inte var de har lagt honom.” 14  När hon hade sagt det vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han.+ 15  Jesus sa till henne: ”Varför gråter du? Vem letar du efter?” Eftersom hon tänkte att det var trädgårdsmästaren sa hon till honom: ”Herre, om du har burit bort honom, så berätta var du har lagt honom så att jag kan hämta honom.” 16  Jesus sa till henne: ”Maria!” Hon vände sig om och sa på hebreiska: ”Rabbouni!” (som betyder ”lärare”). 17  Jesus sa till henne: ”Klamra dig inte fast vid mig, för jag har inte gett mig av upp till min Far än. Gå nu till mina bröder+ och säg till dem att jag ger mig av upp till min Far+ och er Far, till min Gud+ och er Gud.” 18  Maria Magdalena berättade nyheten för lärjungarna: ”Jag har sett Herren!” Och hon berättade vad han hade sagt till henne.+ 19  Sent den dagen, den första dagen i veckan, var lärjungarna samlade. Dörrarna var låsta, eftersom de var rädda för judarna, men Jesus kom in och ställde sig mitt ibland dem och sa: ”Må ni ha frid.”+ 20  När han hade sagt det visade han dem sina händer och sin sida,+ och lärjungarna fylldes av glädje när de såg Herren.+ 21  Jesus sa till dem igen: ”Må ni ha frid.+ Som Fadern har sänt mig+ sänder jag er.”+ 22  När han hade sagt det blåste* han på dem och sa: ”Ta emot helig ande.+ 23  Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, men om ni inte förlåter någon hans synder, så är de inte förlåtna.” 24  Men Tomas,+ som var en av de tolv och kallades Tvillingen, var inte tillsammans med dem när Jesus kom. 25  Så de andra lärjungarna berättade för honom: ”Vi har sett Herren!” Då sa han: ”Om jag inte får se märkena efter spikarna i hans händer och känna på märkena efter spikarna och röra vid hans sida+ kan jag inte tro på det.” 26  Åtta dagar senare hade lärjungarna samlats inomhus igen, och Tomas var också där. Jesus kom in fast dörrarna var låsta och ställde sig mitt ibland dem och sa: ”Må ni ha frid.”+ 27  Sedan sa han till Tomas: ”Ta ditt finger och känn efter och titta på mina händer, och ta handen och känn här på min sida. Sluta tvivla och börja tro.” 28  Tomas svarade: ”Min Herre och min Gud!”* 29  Jesus sa: ”Är det för att du har sett mig som du tror? Lyckliga är de som inte har sett och ändå tror.” 30  Jesus utförde också många andra underverk inför lärjungarna som inte har skrivits ner i den här bokrullen.+ 31  Men de här har skrivits ner för att ni ska tro på att Jesus är Messias,* Guds son, och få liv genom hans namn tack vare er tro.+

Fotnoter

Eller ”minnesgraven”.
Eller ”minnesgraven”.
Eller ”andades”.
Dvs. ”Gud” i egenskap av talesman och representant för Jehova. Tomas kan också ha tilltalat Jesus ”min Gud” i betydelsen att han var ”en gud” men inte ”den allsmäktige Guden”.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.

Studienoter

Media