Johannesevangeliet 16:1–33

16  Jag har sagt detta till er för att ni inte ska tappa tron.*  Man kommer att utesluta er ur synagogan.+ Ja, det kommer en tid då alla som dödar er+ ska tro att de gör sin plikt mot Gud.  Men de ska göra detta därför att de varken har lärt känna Fadern eller mig.+  Jag har berättat det här för att ni ska komma ihåg det när det väl händer.+ Jag berättade det inte från början, eftersom jag var hos er då.  Men nu går jag till honom som har sänt mig,+ och ändå är det ingen av er som frågar: ’Vart är du på väg?’  Det jag har berättat för er nu har gjort er bedrövade.+  Men jag säger er sanningen: Det är till ert bästa att jag går bort. För om jag inte lämnar er kommer inte hjälparen+ till er. Men när jag lämnar er ska jag sända honom till er.  Och när hjälparen kommer ska han ge världen tydliga bevis i fråga om synd, rättfärdighet och dom:  först om synd,+ eftersom de inte tror på mig,+ 10  sedan om rättfärdighet, eftersom jag går till Fadern och ni inte ska se mig längre, 11  och sedan om dom, eftersom den här världens härskare har blivit dömd.+ 12  Jag har mycket mer att säga till er, men ni kan inte bära det just nu.+ 13  Men när denne kommer, sanningens ande,+ ska han vägleda er så att ni förstår hela sanningen, för han kommer inte att tala på eget initiativ, utan det han har hört ska han säga, och han ska berätta om det som ska ske.+ 14  Han ska ära mig,+ eftersom han ska ta emot det jag säger till honom och förkunna det för er.+ 15  Allt som Fadern har är mitt.+ Det var därför jag sa att anden ska förkunna det han tar emot från mig.* 16  Snart ska ni inte se mig längre,+ men strax därefter ska ni få se mig.” 17  Då sa några av lärjungarna till varandra: ”Vad menar han när han säger: ’Snart ska ni inte se mig längre, men strax därefter ska ni få se mig’, och: ’eftersom jag går till Fadern’?” 18  Och de sa: ”Vad menar han när han säger ’snart’? Vi förstår inte vad han pratar om.” 19  Jesus visste att de gärna ville fråga honom, så han sa: ”Diskuterar ni varför jag sa: ’Snart ska ni inte se mig längre, men strax därefter ska ni få se mig’? 20  Jag säger er sanningen: Ni kommer att gråta och jämra er,+ men världen ska glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg ska vändas i glädje.+ 21  En kvinna som föder har det svårt under förlossningen, men när barnet har fötts glömmer hon smärtorna eftersom hon är så glad över att en människa har kommit till världen. 22  På samma sätt har ni det svårt nu, men när ni ser mig igen kommer ni att glädja er,+ och ingen ska ta ifrån er den glädjen. 23  Den dagen kommer ni inte att fråga mig om något. Jag säger er sanningen: Om ni ber Fadern om något+ kommer han att ge er det i mitt namn.+ 24  Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Be och ni ska få, så att er glädje blir mycket stor. 25  Jag har sagt det här till er med hjälp av liknelser. Det kommer en tid då jag inte ska använda liknelser längre, utan berätta klart och tydligt för er om Fadern. 26  Den dagen ska ni be till Fadern i mitt namn, och då menar jag inte att jag ska be för er skull. 27  För Fadern själv älskar er, eftersom ni har älskat mig+ och har trott på att jag har kommit som Guds representant.+ 28  Jag kom hit till världen som Faderns representant. Nu lämnar jag världen och går till Fadern.”+ 29  Lärjungarna sa: ”Nu talar du så att vi förstår och använder inte liknelser. 30  Nu förstår vi att du vet allting och att ingen behöver ställa några frågor till dig. Därför tror vi på att du har kommit från Gud.” 31  Jesus svarade: ”Tror ni nu? 32  Det kommer en tid, och den är faktiskt redan här, då ni ska skingras. Var och en ska gå hem till sig, och ni ska lämna mig ensam.+ Men jag är inte ensam, för Fadern är med mig.+ 33  Jag har sagt det här till er för att ni ska ha frid genom mig.+ Ni kommer att möta svårigheter i världen,+ men fatta mod! Jag har segrat över världen.”+

Fotnoter

Ordagrant ”snava”.
Eller ”anden ska ta emot det jag säger till honom och förkunna det för er”.

Studienoter

lokala domstolar: Det grekiska ordet synẹdrion, som här står i plural och översätts med ”lokala domstolar”, syftar i de kristna grekiska skrifterna oftast på judarnas högsta domstol i Jerusalem, Sanhedrin. (Se Ordförklaringar under ”Sanhedrin” och studienoter till Mt 5:22; 26:59.) Men detta ord var också en allmän beteckning på en församling eller ett möte, och här syftar det på lokala domstolar som var knutna till synagogorna. Dessa domstolar hade myndighet att utdöma sådana straff som prygling och uteslutning. (Mt 23:34; Mk 13:9; Lu 21:12; Joh 9:22; 12:42; 16:2)

tjäna honom: Eller ”utföra helig tjänst för honom”, ”tillbe honom”. Det grekiska verbet latreuō betyder i första hand ”tjäna”. Det används i Bibeln om att utföra tjänst för Gud eller utföra tjänst i samband med tillbedjan av honom (Mt 4:10; Lu 2:37; 4:8; Apg 7:7; Rom 1:9; Flp 3:3; 2Ti 1:3; Heb 9:14; 12:28; Upp 7:15; 22:3) eller om att tjäna vid helgedomen eller templet (Heb 8:5; 9:9; 10:2; 13:10). I vissa sammanhang kan uttrycket därför också återges med ”tillbe”. I några fall används det i samband med falsk tillbedjan, om att tjäna eller tillbe något skapat. (Apg 7:42; Rom 1:25)

utesluta er ur synagogan: Eller ”exkommunicera er”, ”stöta ut er ur synagogan”. Det grekiska adjektivet aposynạgōgos (ordagrant ”bort från synagogan”) förekommer bara tre gånger, här och i Joh 9:22 och 12:42. Den som blev utesluten blev föraktad i samhället, och ingen ville ha med en sådan person att göra. Om man blev utesluten ur den judiska gemenskapen på det här sättet drabbades hela familjen ekonomiskt. Synagogan, som först och främst användes till undervisning, användes tydligtvis också i viss utsträckning som lokal domstol. En sådan domstol hade myndighet att utfärda straff som prygel och uteslutning. (Se studienot till Mt 10:17.) När Jesus förutsade att hans efterföljare skulle bli uteslutna ur synagogan förberedde han dem på vad konsekvenserna av att följa honom kunde bli. Även om Jesus tidigare hade sagt att världen skulle hata hans efterföljare var detta första gången han sa rent ut att några av dem skulle bli dödade.

gör sin plikt mot Gud: Eller ”utför en helig tjänst åt Gud”. Det grekiska ord som här har översatts med ”plikt” är latreia, och det syftar på en handling av tillbedjan. I de kristna grekiska skrifterna syftar detta grekiska substantiv enbart på tjänst för Gud. (Rom 9:4; 12:1; Heb 9:1, 6) Det besläktade grekiska verbet latreuō behandlas i studienoten till Lu 1:74.

hjälpare: Eller ”tröstare”, ”försvarare”. I Bibeln används det ord som har återgetts med ”hjälpare” (parạklētos) både om den heliga andens roll (Joh 14:16, 26; 15:26; 16:7) och om Jesus roll (1Jo 2:1). Det kan ordagrant återges med ”en som kallas till någons sida” för att ge hjälp. Jesus omtalade den heliga anden, en opersonlig kraft, som en hjälpare och sa att den här hjälparen skulle ”lära”, ”vittna”, ”ge bevis”, ”vägleda”, ”tala”, ”höra” och ”ta emot”. (Joh 14:26; 15:26; 16:7–15) Men då använde han ett bildspråk som kallas personifikation, dvs. att tala om något opersonligt eller livlöst som om det var levande. Det är inte ovanligt att något som inte är en person personifieras i Bibeln. Några exempel på det är visheten, döden, synden och den generösa omtanken. (Mt 11:19; Lu 7:35; Rom 5:14, 17, 21; 6:12; 7:8–11) Det säger sig självt att detta inte är riktiga personer. Guds ande nämns ofta i samband med andra opersonliga krafter eller saker, något som också talar för att anden inte är en person. (Mt 3:11; Apg 6:3, 5; 13:52; 2Kor 6:4–8; Ef 5:18) På grekiska används pronomen som står i maskulinum om den här ”hjälparen”, och en del menar att detta visar att den heliga anden är en person. (Joh 14:26) Men grekisk grammatik kräver ett pronomen i maskulinum när det som beskrivs är en handling som ”hjälparen” utför, eftersom ordet för ”hjälpare” är maskulinum. (Joh 16:7, 8, 13, 14) Men när det grekiska ordet pneuma (neutrum) förekommer, används pronomen som står i neutrum. (Se studienot till Joh 14:17.)

hjälparen: Se studienot till Joh 14:16.

denne: Både ”denne” och ”han” i vers 13 och 14 syftar tillbaka på ”hjälparen” i Joh 16:7. Jesus använde ”hjälparen” (maskulinum på grekiska) för att personifiera den heliga anden (neutrum på grekiska), som är en opersonlig kraft. (Se studienot till Joh 14:16.)

han: Detta syftar tillbaka på ”hjälparen” som nämns både i den här versen och i föregående vers. (Se studienot till Joh 16:13.) Jesus använde ett bildspråk som kallas personifikation när han talade om den heliga anden, en opersonlig kraft, som en hjälpare. Han sa att den här hjälparen skulle ”lära”, ”vittna”, ”ge bevis”, ”vägleda”, ”tala”, ”höra” och ”ta emot”. (Joh 14:26; 15:26; 16:7–15) Personifikation innebär att man talar om något opersonligt eller livlöst som om det var levande. I det här sammanhanget skulle anden ge världen tydliga bevis i fråga om synd, eftersom det skulle bli uppenbart att världen inte hade visat tro på Guds son. Anden skulle också ge världen tydliga bevis i fråga om rättfärdighet, eftersom Jesus himmelsfärd skulle bevisa att han var rättfärdig. Anden skulle visa varför Satan, ”den här världens härskare”, förtjänar en fällande dom. (Joh 16:9–11) Det grekiska ord som används här för ”ge ... tydliga bevis” är elẹgchō, som också återges med ”tillrättavisa”. (1Ti 5:20; Tit 1:9)

hjälpare: Eller ”tröstare”, ”försvarare”. I Bibeln används det ord som har återgetts med ”hjälpare” (parạklētos) både om den heliga andens roll (Joh 14:16, 26; 15:26; 16:7) och om Jesus roll (1Jo 2:1). Det kan ordagrant återges med ”en som kallas till någons sida” för att ge hjälp. Jesus omtalade den heliga anden, en opersonlig kraft, som en hjälpare och sa att den här hjälparen skulle ”lära”, ”vittna”, ”ge bevis”, ”vägleda”, ”tala”, ”höra” och ”ta emot”. (Joh 14:26; 15:26; 16:7–15) Men då använde han ett bildspråk som kallas personifikation, dvs. att tala om något opersonligt eller livlöst som om det var levande. Det är inte ovanligt att något som inte är en person personifieras i Bibeln. Några exempel på det är visheten, döden, synden och den generösa omtanken. (Mt 11:19; Lu 7:35; Rom 5:14, 17, 21; 6:12; 7:8–11) Det säger sig självt att detta inte är riktiga personer. Guds ande nämns ofta i samband med andra opersonliga krafter eller saker, något som också talar för att anden inte är en person. (Mt 3:11; Apg 6:3, 5; 13:52; 2Kor 6:4–8; Ef 5:18) På grekiska används pronomen som står i maskulinum om den här ”hjälparen”, och en del menar att detta visar att den heliga anden är en person. (Joh 14:26) Men grekisk grammatik kräver ett pronomen i maskulinum när det som beskrivs är en handling som ”hjälparen” utför, eftersom ordet för ”hjälpare” är maskulinum. (Joh 16:7, 8, 13, 14) Men när det grekiska ordet pneuma (neutrum) förekommer, används pronomen som står i neutrum. (Se studienot till Joh 14:17.)

denne: Både ”denne” och ”han” i vers 13 och 14 syftar tillbaka på ”hjälparen” i Joh 16:7. Jesus använde ”hjälparen” (maskulinum på grekiska) för att personifiera den heliga anden (neutrum på grekiska), som är en opersonlig kraft. (Se studienot till Joh 14:16.)

världen: I det här sammanhanget syftar det grekiska ordet kọsmos på den del av människovärlden som Guds tjänare står utanför, dvs. på det orättfärdiga mänskliga samhälle som är avskilt från Gud. Johannes är den ende evangelieskribenten som citerar Jesus när han säger till sina efterföljare: nu är ni ingen del av världen, eller tillhör inte världen. Samma tanke kommer fram ytterligare två gånger i den sista bönen som Jesus ber tillsammans med sina trogna apostlar. (Joh 17:14, 16)

världen: I det här sammanhanget syftar det grekiska ordet kọsmos på den del av människovärlden som Guds tjänare står utanför, dvs. på det orättfärdiga mänskliga samhälle som är avskilt från Gud. (Jämför studienot till Joh 15:19.)

hela världen: Grundbetydelsen av det grekiska ordet kọsmos, som oftast återges med ”värld”, är ”ordning” eller ”anordning”. I grekiska icke-religiösa skrifter kan det syfta på människovärlden, och det används ofta på det sättet i de kristna grekiska skrifterna. (Se studienoter till Joh 1:9, 10; 3:16.) Men ordet kọsmos är inte bara en synonym till mänskligheten. I Bibeln behåller det även sin ursprungliga betydelse ”ordning” eller ”anordning”, eftersom det finns en viss struktur i människovärlden i form av olika kulturer, stammar, nationer och ekonomiska system. (Upp 7:9; 14:6) Det är den betydelsen ordet ”värld” har i det här och vissa andra sammanhang. Under århundradenas gång, i takt med att antalet människor har ökat, har det system som omger och påverkar mänskligheten blivit alltmer omfattande och komplext. (Se studienot till Joh 16:21.)

kommit till världen: Jesus använder en människas födelse som en illustration för att visa hur prövningar och sorg kan ”vändas i glädje”. (Joh 16:20) Under en förlossning upplever en kvinna smärta, men glädjen över att ett nytt liv kommer till världen överskuggar smärtan och får henne att glömma den. I det här sammanhanget syftar ordet ”världen” (grekiska: kọsmos) på det organiserade samhälle av människor, eller det mänskliga livets sfär och omständigheter, som ett barn föds in i. Ordet ”värld” kan i Bibeln ibland ha denna betydelse. (1Kor 14:10; 1Ti 6:7; se studienot till Lu 9:25.)

ber Fadern om något: Förutom de saker som nämns i Jesus mönsterbön (Mt 6:9–13), nämner Bibeln en mängd olika omständigheter och situationer som påverkar Guds tjänare och som är lämpliga att be om. Personliga böner kan därför omfatta praktiskt taget alla sidor av livet. (Flp 4:6; 1Pe 5:7; 1Jo 5:14)

liknelsen: Johannes är den ende av evangelieskribenterna som använder det grekiska ordet paroimịa. (Joh 10:6; 16:25, 29) Det har en liknande innebörd som ordet parabolẹ̄ (”bildspråk” eller ”liknelse”), vilket är ett vanligt förekommande ord i de andra evangelierna men som inte förekommer alls i Johannes skildring. (Se studienot till Mt 13:3.) Ordet paroimịa kan också innehålla tanken på en jämförelse eller en analogi. Petrus använder samma ord om ”ordspråket” om hunden som återvänder till spyan och suggan som går tillbaka och vältrar sig i smutsen. (2Pe 2:22) Samma substantiv används i titeln till Ordspråksboken i den grekiska Septuaginta.

liknelser: Eller ”bildspråk”. (Se studienot till Joh 10:6.)

älskar er: Det grekiska verbet filẹō har bland annat återgetts med ”tycka om”, ”älska”, ”hålla av” och ”kyssa”. (Mt 23:6; Joh 12:25; Tit 3:15; Mk 14:44) Detta grekiska ord kan användas för att beskriva ett mycket nära band, som förhållandet mellan sanna vänner. När Jesus var på väg till Lasarus grav och ”brast i gråt” sa de som såg honom: ”Tänk vad han älskade [form av det grekiska verbet filẹō] honom!” (Joh 11:35, 36) Detta grekiska ord kan också användas för att beskriva den nära relationen mellan föräldrar och barn. (Mt 10:37) Här i Joh 16:27 används detta ord för att visa vilka starka, varma och personliga känslor Jehova har för sin sons efterföljare och de varma känslor lärjungarna hade för Guds son. I Joh 5:20 används samma grekiska ord för att beskriva Faderns känslor för sin son.

i förening med: Ordagrant ”i”. I det här sammanhanget används den grekiska prepositionen en för att beteckna ett nära förhållande. Sättet att använda den här prepositionen är särskilt utmärkande i Johannes och Paulus texter. (Gal 1:22; 3:28; Ef 2:13, 15; 6:1) I 1Jo 3:24 och 4:13, 15 används prepositionen om en kristens förhållande till Gud. Något ytterligare som stöder återgivningen ”i förening med” är hur prepositionen används i Joh 17:20–23, där den förekommer fem gånger.

han har ingen makt över mig: Eller ”han har ingen hållhake på mig”. Ordagrant ”i mig har han ingenting”. Jesus hade inga brister eller orätta önskningar som Satan kunde utnyttja för att få honom att sluta tjäna Gud. Det grekiska uttryck som har återgetts med ”har ingen makt över mig” kan återspegla ett hebreiskt idiom som användes i juridiska sammanhang med betydelsen ”kan inte göra anspråk på mig”. Satan kunde däremot tränga in i Judas och få makt över honom. (Joh 13:27)

genom mig: Eller ”i förening med mig”. I det här sammanhanget kan den grekiska prepositionen (en) ange både en förmedlande funktion (”genom”) och ett nära förhållande och enhet (”i förening med”). (Se studienot till Joh 10:38.)

Jag har segrat över världen: I det här sammanhanget syftar det grekiska ordet kọsmos (”värld”) på det orättfärdiga samhälle av människor som har vänt sig bort från Gud. Ordet ”värld” används i en liknande betydelse i Joh 12:31; 15:19; 2Pe 2:5; 3:6 och 1Jo 2:15–17; 5:19. På det hela taget är det sätt som människor i den här ”världen” uppför sig på och den inställning som de visar inte i linje med det Bibeln säger om vad som är Guds vilja. (1Jo 2:16) Under sin sista kväll som människa på jorden kunde Jesus med rätta säga: ”Jag har segrat över världen.” Han segrade över världen genom att inte bli lik den, genom att inte låta tänkesätt och handlingar i det orättfärdiga samhället av människor påverka honom på något sätt. Jesus visade genom sin tro, lojalitet och hängivenhet att ”världens härskare”, Satan, inte hade någon makt över honom. (Se studienot till Joh 14:30.) Jesus sa i bönen som finns nedskriven i Johannes, kapitel 17, att varken han eller hans lärjungar var någon del av den här världen. (Joh 17:15, 16) Och när Jesus stod inför rätta sa han till den romerske ståthållaren Pilatus: ”Mitt rike är ingen del av den här världen.” (Joh 18:36) Mer än 60 år efter Jesus rättegång skrev Johannes under inspiration: ”Detta är det som har segrat över världen: vår tro.” (1Jo 5:4, 5)

Media