Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Välj språk Svenska
Nya världens översättning av Bibeln (Studiebibeln)

Galaterbrevet 2:1–21

2  Fjorton år senare begav jag mig upp till Jerusalem igen, den här gången med Bạrnabas,+ och dessutom hade jag Titus med mig.+  Jag reste dit på grund av en uppenbarelse, och i ett privat möte med de ledande bröderna lade jag fram de goda nyheter som jag förkunnar för nationerna. Jag gjorde det för att vara säker på att min tjänst inte var eller hade varit förgäves.*  Och trots att min medresenär Titus+ var grek var det ingen som tvingade honom att bli omskuren.+  Men frågan väcktes av de falska bröder som hade kommit in i hemlighet+ för att spionera på den frihet+ vi har som lärjungar till Kristus Jesus, i syfte att fullständigt förslava oss.+  Vi gav inte vika för dem,+ nej inte för ett ögonblick,* för att de goda nyheternas sanning skulle förbli hos er.  När det gäller de män som ansågs vara betydelsefulla+ – vad de var är oväsentligt för mig, för Gud låter sig inte påverkas av människors anseende – så hade de inga nya upplysningar att ge mig.  Nej, de förstod att jag hade fått förtroendet att sprida de goda nyheterna till de oomskurna,+ på samma sätt som Petrus hade fått det till de omskurna.  För han som har gett Petrus kraft att vara apostel bland de omskurna har också gett mig kraft att vara det bland dem som tillhör nationerna.+  Så när Jakob,+ Kefas* och Johannes, de som räknades som pelare i församlingen, förstod vilken generös omtanke som hade visats mig,+ räckte de Bạrnabas och mig+ högra handen som tecken på gemenskap.* Vi skulle gå till nationerna, men de till de omskurna. 10  Det enda de sa var att vi skulle tänka på de fattiga, och det har jag verkligen försökt göra.+ 11  Men när Kefas*+ kom till Antiokịa+ tillrättavisade jag honom öppet,* eftersom han så uppenbart hade handlat fel.* 12  Han brukade nämligen äta tillsammans med folk från nationerna,+ men sedan kom några män från Jakob,+ och då slutade han göra det och drog sig undan, eftersom han var rädd för dem som höll fast vid omskärelsen.+ 13  De övriga judarna förenade sig med honom i detta hyckleri, så att till och med Bạrnabas drogs med. 14  Men när jag såg att de inte uppförde sig enligt de goda nyheternas sanning+ sa jag till Kefas* medan alla hörde det: ”Om du som är jude lever som folk från nationerna gör och inte som en jude, varför försöker du då tvinga folk från nationerna att följa judiska seder?”+ 15  Vi som är judar från födseln och inte syndare från nationerna 16  vet ju att ingen kan förklaras rättfärdig på grund av laggärningar, utan bara genom tro+ på Jesus Kristus.+ Därför har vi tro på Kristus Jesus, så att vi kan förklaras rättfärdiga genom vår tro på honom och inte genom laggärningar, för ingen kommer att förklaras rättfärdig genom laggärningar.+ 17  Men om även vi uppfattas som syndare medan vi försöker bli förklarade rättfärdiga med hjälp av Kristus, betyder det då att Kristus är syndens tjänare? Verkligen inte! 18  Om jag skulle börja bygga upp det som jag en gång rev ner skulle jag göra mig själv till en lagöverträdare. 19  För på grund av lagen har jag dött i förhållande till lagen*+ för att bli levande för Gud. 20  Jag har hängts på pålen tillsammans med Kristus.+ Det är inte längre jag som lever,+ utan det är Kristus som lever i gemenskap med mig. Ja, det liv som jag nu lever som människa av kött och blod lever jag genom tron på Guds son,+ som har älskat mig och offrat sitt liv för mig.+ 21  Jag avvisar inte Guds generösa omtanke,+ för om man kan bli rättfärdig med hjälp av lagen har Kristus faktiskt dött förgäves.+

Fotnoter

Ordagrant ”att jag inte löpte eller hade löpt förgäves”.
Ordagrant ”en timme”.
Dvs. Petrus.
Eller ”vårt samarbete”.
Dvs. Petrus.
Eller ”konfronterade jag honom ansikte mot ansikte”.
Eller ”han stod där dömd”.
Dvs. Petrus.
Eller ”För genom att ta emot lagen har jag befriats från lagen”.

Studienoter

Media