Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Välj språk Svenska
Nya världens översättning av Bibeln (Studiebibeln)

Domarboken 19:1–30

19  På den tid då det inte fanns någon kung i Israel+ bodde det en levit i en avlägsen del av Efraims bergstrakt.+ Han tog en kvinna från Betlehem+ i Juda som bihustru.  Men hon var otrogen, och hon lämnade honom och flyttade hem till sin fars hus i Betlehem i Juda. Där stannade hon i fyra månader.  Sedan gav sig hennes man i väg för att övertala henne att komma tillbaka. Han hade med sig sin tjänare och ett par åsnor. När han kom fram släppte hon in honom i sin fars hus, och hennes far blev glad över att träffa honom.  Hans svärfar, den unga kvinnans far, övertalade honom att stanna i tre dagar. De åt och drack, och han sov över där.  Den fjärde dagen steg de upp tidigt för att ge sig av, och då sa kvinnans far till sin svärson: ”Ska du inte äta lite först, så att du orkar med resan?”*  Så de satte sig ner och åt och drack tillsammans. Sedan sa den unga kvinnans far: ”Varför inte stanna här över natten och koppla av lite?”*  Mannen reste sig för att ge sig av, men när hans svärfar insisterade stannade han en natt till.  När han den femte dagen steg upp tidigt för att ge sig i väg sa hans svärfar: ”Ät lite först, så att du får nya krafter.”* Och de satt kvar och fortsatte äta till långt fram på dagen.  När mannen reste sig för att ge sig av tillsammans med sin bihustru och tjänaren sa hans svärfar, den unga kvinnans far: ”Det är snart kväll. Snälla, stanna en natt till. Det blir snart mörkt. Stanna över natten och koppla av lite. Ni kan stiga upp tidigt i morgon bitti och ge er av hemåt.”* 10  Men mannen ville inte stanna en natt till, utan han gav sig i väg och kom ända till Jebus, det vill säga Jerusalem.+ Han hade med sig de två sadlade åsnorna, sin bihustru och sin tjänare. 11  När de närmade sig Jebus hade det nästan blivit mörkt. Tjänaren frågade sin herre: ”Ska vi stanna i jebuséernas stad och övernatta där?” 12  Men hans herre sa: ”Vi stannar inte i en stad som tillhör utlänningar som inte är israeliter. Vi fortsätter fram till Gịbea.”+ 13  Sedan sa han till tjänaren: ”Kom, vi kan försöka hinna till Gịbea eller Rama+ och övernatta på någon av de platserna.” 14  Så de gick vidare, och solen höll på att gå ner när de var i närheten av Gịbea, som hör till Benjamin. 15  De stannade i Gịbea för att övernatta och gick in och satte sig på stadens torg. Men det var ingen som erbjöd dem husrum.+ 16  Sent den kvällen var en gammal man på väg hem från sitt arbete ute på fälten. Han var från Efraims bergstrakt+ och bodde tillfälligt i Gịbea. Men stadens invånare var benjaminiter.+ 17  Den gamle mannen fick syn på den resande där på stadens torg och frågade honom: ”Vart är du på väg, och var kommer du ifrån?” 18  Han svarade: ”Vi är på väg från Betlehem i Juda till en avlägsen del av Efraims bergstrakt, till mina hemtrakter. Jag har varit i Betlehem,+ och nu är jag på väg till Jehovas hus,* men det är ingen som vill ge mig husrum. 19  Vi har tillräckligt med halm och foder åt våra åsnor,+ och det finns både bröd+ och vin åt mig, kvinnan och vår tjänare. Vi har allt vi behöver.” 20  ”Du är välkommen hem till mig”,* sa den gamle mannen då. ”Jag ska se till att du får allt du behöver. Men du ska inte övernatta här på torget.” 21  Så han tog med dem till sitt hus och utfodrade* åsnorna. Sedan tvättade de sina fötter, och de åt och drack. 22  Medan de satt där och hade det trevligt omringades huset av onda män från staden. De bultade på dörren och ropade gång på gång till den gamle mannen som ägde huset: ”Skicka ut mannen som är hos dig, så att vi kan ha sex med honom.”+ 23  Då gick husets ägare ut till dem och sa: ”Nej, mina bröder, gör inte något så ondskefullt. Den här mannen är ju gäst i mitt hus. Gör inte något så skamligt. 24  Här är min dotter som är oskuld och mannens bihustru. Låt mig föra ut dem till er, så kan ni förödmjuka dem om ni nu måste.*+ Men ni får inte göra något så kränkande mot den här mannen.” 25  Men männen vägrade lyssna på honom, så leviten tog tag i sin bihustru+ och skickade ut henne till dem. De våldtog och misshandlade henne hela natten ända till morgonen. Först när det började ljusna lät de henne gå. 26  Tidigt på morgonen kom hon tillbaka till den gamle mannens hus, där hennes herre var. Hon föll ihop vid ingången och blev liggande där tills det blev ljust. 27  När hennes herre steg upp på morgonen och öppnade dörrarna till huset och gick ut för att fortsätta sin resa, fick han syn på henne. Hans bihustru låg vid ingången till huset med händerna på tröskeln. 28  Han sa: ”Res dig, vi ska vidare.” Men han fick inget svar. Då lyfte han upp henne på åsnan och fortsatte hemåt. 29  När han kom hem hämtade han slaktkniven och tog sin bihustru och styckade kroppen i 12 delar, kroppsdel för kroppsdel, och skickade till varje område i Israel. 30  Alla som såg det sa: ”Något sådant här har aldrig hänt tidigare, och ingen har sett något liknande från den dag israeliterna lämnade Egypten ända tills i dag. Tänk över det,* håll rådslag+ och säg vad vi ska göra.”

Fotnoter

Eller ”för att styrka ditt hjärta”.
Eller ”låta ditt hjärta vara väl till mods”.
Eller ”för att styrka ditt hjärta”.
Ordagrant ”till ditt tält”.
Eller möjligen ”och jag tjänar i Jehovas hus”.
Ordagrant ”Frid vare med dig”.
Eller ”gav blandfoder till”.
Eller ”utnyttja dem och göra vad som är gott i era ögon”.
Eller ”Låt ert hjärta ge akt på det”.

Studienoter

Media