Apostlagärningarna 9:1–43

9  Men Saul var mordlysten och fylld av hat mot Herrens lärjungar.+ Därför gick han till översteprästen  och bad att få med sig brev till synagogorna i Damaskus för att kunna gripa alla han fann som tillhörde Vägen,+ både män och kvinnor, och föra dem bundna till Jerusalem.  Men när han var på väg mot Damaskus och närmade sig staden var det plötsligt ett ljussken från himlen som strålade omkring honom,+  och han föll till marken och hörde en röst som sa: ”Saul, Saul, varför förföljer du mig?”  Han frågade: ”Vem är du, herre?” Rösten svarade: ”Jag är Jesus,+ den som du förföljer.+  Res dig upp och gå in i staden, och där ska du få veta vad du måste göra.”  Männen som färdades tillsammans med honom blev helt förstummade, för de hörde ljudet av en röst men såg ingen.+  Saul reste sig, och fast ögonen var öppna kunde han inte se någonting. Så de tog hans hand och ledde honom in i Damaskus.  Under tre dagar var han blind,+ och han varken åt eller drack. 10  I Damaskus fanns det en lärjunge som hette Ananịas,+ och i en syn sa Herren till honom: ”Ananịas!” Han svarade: ”Här är jag, Herre.” 11  Herren sa till honom: ”Res dig och gå till den gata som kallas Raka gatan, och gå hem till Judas och fråga efter Saul från Tarsos.+ Han ber just nu, 12  och i en syn har han sett en man som heter Ananịas komma in och lägga händerna på honom för att han ska kunna se igen.”+ 13  Men Ananịas svarade: ”Herre, många har berättat om allt ont den mannen har gjort mot dina heliga i Jerusalem. 14  Och nu är han här, och de främsta prästerna har gett honom myndighet att gripa alla som anropar ditt namn.”+ 15  Men Herren sa: ”Gå till honom, för jag har valt ut honom som mitt redskap,*+ och han ska bära mitt namn till nationerna+ och till kungar+ och till Israels folk. 16  Och jag ska tydligt visa honom hur mycket han måste lida för mitt namns skull.”+ 17  Då gav sig Ananịas av och kom in i huset, och han lade sina händer på honom och sa: ”Saul, min broder! Herren Jesus som visade sig för dig på vägen hit har sänt mig för att du ska få synen tillbaka och bli uppfylld av helig ande.”+ 18  I samma ögonblick föll det något som liknade fjäll från hans ögon, och han kunde se igen. Sedan reste han sig upp och blev döpt, 19  och han åt lite mat och fick nya krafter. Han stannade en tid hos lärjungarna i Damaskus,+ 20  och han började genast predika i synagogorna att Jesus är Guds son. 21  Alla som hörde honom blev förvånade och sa: ”Är det inte han som brutalt förföljer dem som anropar Jesus namn i Jerusalem?+ Kom han inte hit för att gripa dem och föra dem* till de främsta prästerna?”+ 22  Men Saul blev hela tiden mer kraftfull, och judarna som bodde i Damaskus visste inte vad de skulle säga när han logiskt bevisade att Jesus är Messias.*+ 23  Efter en tid* kom judarna överens om att röja honom ur vägen.+ 24  Men Saul fick reda på deras planer. De bevakade också stadsportarna dag och natt för att komma åt att döda honom. 25  Så en natt firade hans lärjungar ner honom i en korg genom en öppning i stadsmuren.+ 26  När han kom till Jerusalem+ försökte han ansluta sig till lärjungarna, men alla var rädda för honom eftersom de inte litade på att han var en lärjunge. 27  Då hjälpte Bạrnabas+ honom och tog med honom till apostlarna. Han berättade i detalj för dem hur Saul hade sett Herren på vägen,+ att Herren hade talat till honom och att Saul modigt hade predikat i Jesus namn i Damaskus.+ 28  Sedan stannade Saul kvar hos dem och rörde sig fritt i hela Jerusalem och talade utan fruktan i Herrens namn. 29  Han resonerade och diskuterade med de grekisktalande judarna, men de försökte röja honom ur vägen.+ 30  När bröderna fick reda på det förde de honom till Caesarẹa och skickade i väg honom till Tarsos.+ 31  Församlingen i hela Judeen, Galileen och Samarien+ kom sedan in i en fridfull period och byggdes upp. För de vandrade i djup respekt för Jehova och blev styrkta av den heliga anden,*+ och församlingen fortsatte att växa. 32  Petrus reste nu igenom hela området, och han kom ner till de heliga som bodde i Lydda.+ 33  Där träffade han en man som hette Enẹas och som hade varit sängliggande i åtta år eftersom han var förlamad. 34  Petrus sa till honom: ”Enẹas, Jesus Kristus gör dig frisk.+ Res dig upp och gör i ordning din säng.”+ Då reste han sig genast. 35  När alla som bodde i Lydda och på Saronslätten såg honom började de tro på Herren. 36  I Joppe fanns det en lärjunge som hette Tabịta, som kan översättas ”Dorkas”. Hon gjorde många goda gärningar och gav många gåvor till de fattiga.* 37  Men vid den här tiden blev hon sjuk och dog. Man tvättade henne och bar upp henne till ett rum på övervåningen. 38  När lärjungarna fick höra att Petrus var i Lydda, som ligger nära Joppe, skickade de två män till honom och bad honom komma så fort som möjligt. 39  Då följde Petrus med dem. När han kom fram tog man med honom upp på övervåningen, och alla änkorna samlades omkring honom. De grät och visade många mantlar och andra kläder som Dorkas hade sytt medan hon levde. 40  Då sa Petrus att alla skulle gå ut.+ Han föll på knä och bad en bön, och sedan vände han sig mot kroppen och sa: ”Tabịta, res dig upp!” Hon öppnade ögonen, och när hon fick syn på Petrus satte hon sig upp.+ 41  Han räckte henne handen och hjälpte henne upp, och han kallade på de heliga och änkorna och visade dem att hon levde igen.+ 42  Det här blev känt i hela Joppe, och många började tro på Herren.+ 43  Petrus stannade kvar en längre tid i Joppe hos en garvare som hette Simon.+

Fotnoter

Eller ”den mannen är ett utvalt kärl för mig”.
Ordagrant ”för att föra dem bundna”.
Eller ”den Smorde”, ”Kristus”.
Eller ”Efter många dagar”.
Ordagrant ”och i den heliga andens tröst”.
Eller ”barmhärtighetsgåvor”.

Studienoter

Saul: Betyder ”efterfrågad [av Gud]”, ”begärd [av Gud]”. Saul, som också är känd under sitt romerska namn Paulus, var ”av Benjamins stam, en hebré född av hebréer”. (Flp 3:5) Eftersom Paulus var född med romerskt medborgarskap (Apg 22:28) är det rimligt att anta att hans judiska föräldrar gav honom det romerska namnet Paulus, som betyder ”liten”. Han hade förmodligen båda namnen redan från barndomen. Det finns flera möjliga förklaringar till varför hans föräldrar gav honom namnet Saul. Saul var ett namn som hade lång tradition bland benjaminiterna, eftersom Israels förste kung hette Saul och kom från den stammen. (1Sa 9:2; 10:1; Apg 13:21) En annan möjlighet är att hans föräldrar gav honom namnet på grund av dess innebörd. Och en annan möjlighet är att hans far hette Saul och att han traditionsenligt uppkallades efter honom. (Jämför Lu 1:59.) Oavsett vad orsaken var använde han förmodligen sitt hebreiska namn, Saul, när han var tillsammans med andra judar – i synnerhet när han studerade för att bli farisé och levde som farisé. (Apg 22:3) I mer än tio år efter att han hade blivit kristen verkar det som att han var mest känd under sitt hebreiska namn. (Apg 11:25, 30; 12:25; 13:1, 2, 9)

Kaifas: Den här översteprästen hade förordnats av romarna. Han var en skicklig diplomat och var överstepräst längre än någon av sina närmaste föregångare. Han tillsattes som överstepräst ca 18 v.t. och var det fram till omkring 36. Det var han som förhörde Jesus och överlämnade honom till Pilatus. (Mt 26:3, 57; Joh 11:49; 18:13, 14, 24, 28) Det här är enda gången som han nämns vid namn i Apostlagärningarna. På alla andra ställen i Apostlagärningarna omtalas han som ”översteprästen”. (Apg 5:17, 21, 27; 7:1; 9:1)

Saul: Se studienot till Apg 7:58.

översteprästen: Dvs. Kaifas. (Se studienot till Apg 4:6.)

Jehovas väg: Den följande versen använder det synonyma uttrycket ”Guds väg”. Den kristna levnadsvägen innebär att det viktigaste i livet är att tillbe den ende sanne Guden, Jehova, och att tro på hans son, Jesus Kristus. I Apostlagärningarna omtalas det här levnadssättet som ”Vägen”. (Apg 19:9, 23; 22:4; 24:22; se studienot till Apg 9:2.) Dessutom nämns orden ”Jehova” och ”väg” tillsammans fyra gånger i evangelierna i citat från Jes 40:3. (Se studienoter till Mt 3:3; Mk 1:3; Lu 3:4; Joh 1:23.) I Jes 40:3 förekommer tetragrammet i den hebreiska grundtexten. Uttrycket ”Jehovas väg” förekommer även i Dom 2:22; Jer 5:4, 5, not. (Se studienot till Apg 19:23 och Tillägg C3 introduktion; Apg 18:25.)

Vägen: Som det framkommer i studienoten till Apg 9:2 användes uttrycket ”Vägen” om den första kristna församlingen. Sann kristendom handlar inte om att ha en kristen fasad eller att tillbe på ett formellt sätt. Det är en levnadsväg eller ett levnadssätt som kretsar kring att tillbe Gud och vara ledd av hans ande. (Joh 4:23, 24) I den syriska Peshitta står det här ”Guds väg”. Och i den latinska Vulgata (Editio Clementina) står det ”Herrens väg”. Några översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska (benämns J17, 18 i Tillägg C4) använder här Guds namn och lyder: ”Jehovas väg”.

brev: Under det första århundradet var man beroende av brev från en pålitlig källa när en främling skulle introduceras och hans identitet och befogenheter bekräftas. (Rom 16:1; 2Kor 3:1–3) Judarna i Rom nämnde detta sätt att förmedla information på. (Apg 28:21) De brev som Saul bad översteprästen om att få med sig till synagogorna i Damaskus gav honom befogenhet att förfölja de kristna judarna. (Apg 9:1, 2) I dessa brev ombads tydligtvis synagogorna i Damaskus att samarbeta med Saul i att motarbeta de kristna.

Damaskus: Ligger i det nutida Syrien och sägs vara en av de äldsta städer i världen som har varit bebodd hela tiden sedan den grundades. Abraham kan ha färdats förbi eller genom den här staden, som låg i det som då var Aram, på väg söderut mot Kanaan. Vid något tillfälle blev Elieser, som var ”en man från Damaskus”, Abrahams tjänare. (1Mo 15:2) Nästan tusen år senare omnämns Damaskus i Bibelns skildring igen. (Se Ordförklaringar under ”Aram, araméer”.) Då låg araméerna i krig med Israel, och de två nationerna blev fiender. (1Ku 11:23–25) Under det första århundradet tillhörde Damaskus den romerska provinsen Syrien. Vid den tiden bodde det kanske runt 20 000 judar i Damaskus, och det fanns flera synagogor där. Staden var knutpunkt för flera viktiga vägar. Saul kan ha varit rädd att de kristna lärorna snabbt kunde spridas därifrån, och det var kanske därför som han inriktade sig på de kristna i just den staden. (Se Tillägg B13.)

Vägen: En benämning som används i Apostlagärningarna om det kristna levnadssättet och den första kristna församlingen. Det kan ha haft sin grund i det Jesus sa i Joh 14:6: ”Jag är vägen.” Det sades att de som började följa Jesus tillhörde ”Vägen”, dvs. de följde samma levnadsväg eller levnadssätt som Jesus. (Apg 19:9) Det viktigaste i hans liv var att tillbe den ende sanne Guden, Jehova. För de kristna innebar det här levnadssättet även att tro på Jesus Kristus. Någon gång efter år 44 v.t. i Antiokia i Syrien såg Gud till att Jesus lärjungar ”började kallas kristna”. (Apg 11:26) Men även efter att de hade fått den benämningen omtalar Lukas församlingen som ”Vägen”. (Apg 19:23; 22:4; 24:22; se studienoter till Apg 18:25; 19:23.)

hörde inte rösten: Eller ”förstod inte rösten”. I Apg 9:3–9 beskriver Lukas vad Paulus upplevde på vägen till Damaskus. När man jämför den skildringen med det som står här får man en tydlig bild av vad som hände. Som det förklaras i studienoten till Apg 9:7 hörde männen som följde med Paulus ”ljudet av en röst” men kunde tydligtvis inte förstå vad som sades. De hörde alltså inte rösten på samma sätt som Paulus gjorde. Detta stämmer med hur det grekiska ordet för ”höra” används i Apg 22:7, där Paulus förklarar att han ”hörde en röst”, dvs. han hörde och förstod vad som sades. Männen som följde med Paulus kunde däremot inte förstå budskapet som förmedlades till Paulus, kanske för att rösten var dämpad eller förvanskad på något sätt. Det var tydligtvis i den bemärkelsen som de inte hörde rösten. (Jämför Mk 4:33; 1Kor 14:2, där samma grekiska ord för ”höra” har återgetts med ”förstå”.)

hörde ljudet av en röst: I Apg 22:6–11 beskriver Paulus själv vad han upplevde på vägen till Damaskus. När man jämför den skildringen med det som står här får man en tydlig bild av vad som hände. I båda skildringarna används samma grekiska ord, men grammatiken skiljer sig åt. Det grekiska ordet fōnẹ̄ kan översättas med både ”ljud” och ”röst”. Här står ordet i genitiv och återges därför med ”ljudet av en röst”. (I Apg 22:9 står samma grekiska ord i ackusativ och återges med ”rösten”.) Männen som följde med Paulus hörde ljudet av en röst men kunde tydligtvis inte höra och förstå. De hörde alltså inte rösten på samma sätt som Paulus gjorde. (Apg 26:14; se studienot till Apg 22:9.)

den gata som kallas Raka gatan: Detta är den enda gata som nämns vid namn i de kristna grekiska skrifterna. Under det första århundradet utgjorde vägarna i Damaskus ett rutnät, och man menar att Raka gatan var huvudgatan som gick från öster till väster genom staden. Gatan var ca 1,5 km lång och 26 m bred, inklusive gångbanor. Den var möjligtvis kantad av kolonner. Det går fortfarande en huvudgata genom det som finns kvar av den gamla romerska staden, och den följer den forntida romerska gatan Via Recta, eller Raka gatan.

i en syn: Dessa ord förekommer i flera gamla handskrifter.

gripa: Eller ”fängsla”. Ordagrant ”binda”, ”slå i bojor”. (Jämför Kol 4:3.)

Israels folk: Ordagrant ”Israels söner”. (Se Ordförklaringar under ”Israel”.)

stora korgar: Eller ”proviantkorgar”. Det verkar som att det grekiska ordet som används här, sfyrịs, betecknar en korg som var större än de som användes vid ett tidigare tillfälle när Jesus mättade omkring 5 000 män. (Se studienot till Mt 14:20.) Samma grekiska ord används om den korg som Paulus satt i när man firade ner honom genom en öppning i Damaskus stadsmur. (Se studienot till Apg 9:25.)

en korg: Lukas använder här det grekiska ordet sfyrịs, som även används i Matteusevangeliet och i Markusevangeliet om de sju korgar som man fyllde när man samlade in överbliven mat efter att Jesus hade mättat 4 000 män. (Se studienot till Mt 15:37.) Detta ord avser en stor korg. När Paulus berättade för de kristna i Korinth om sin flykt använde han det grekiska ordet sargạnē, som avser en flätad korg av rep eller vide. Båda dessa grekiska ord kan användas om samma typ av korg. (2Kor 11:32, 33; not)

utförde sin tjänst bland oss: Ordagrant ”gick in och ut bland oss”, ett uttryck som speglar ett semitiskt idiom som syftar på att utföra vanliga aktiviteter tillsammans med andra människor. Det skulle också kunna återges med ”bodde bland oss”. (Jämför 5Mo 28:6, not; Ps 121:8, not.)

rörde sig fritt: Eller ”fortsatte sitt dagliga liv”. Ordagrant ”gick in och ut”. Det här uttrycket kommer från ett semitiskt idiom som rymmer tanken på att fortsätta sitt vanliga liv eller att obehindrat umgås med andra. (Jämför 5Mo 28:6; Ps 121:8; noter; se studienot till Apg 1:21.)

de grekisktalande judarna: Ordagrant ”hellenisterna”. Det grekiska ordet Hellēnistẹ̄s förekommer varken i grekisk eller hellenistisk-judisk litteratur, men sammanhanget och många lexikon ger stöd åt återgivningen ”de grekisktalande judarna”. Alla kristna i Jerusalem, även de som talade grekiska, var vid den här tiden judar eller judiska proselyter. (Apg 10:28, 35, 44–48) Uttrycket som har återgetts med ”de grekisktalande judarna” ställs i kontrast till uttrycket som har återgetts med ”de hebreisktalande judarna” (ordagrant ”hebréerna”; pluralformen av det grekiska ordet Ebraios). ”Hellenisterna” var alltså judar som talade grekiska med varandra och som hade kommit till Jerusalem från olika platser i romarriket, kanske bland annat från Dekapolis. De hebreisktalande judarna däremot var troligen judéer och galiléer. Dessa två grupper hade därför antagligen olika kulturella bakgrunder. (Se studienot till Apg 9:29.)

de grekisktalande judarna: Ordagrant ”hellenisterna”. Detta var troligtvis judar som hellre talade grekiska än hebreiska. De här judarna hade antagligen kommit till Jerusalem från olika delar av romarriket. I Apg 6:1 används uttrycket om kristna, men sammanhanget här i Apg 9:29 visar att de här grekisktalande judarna inte var lärjungar till Kristus. Theodotos inskrift, som man har funnit på Ofelhöjden i Jerusalem, visar att många grekisktalande judar kom till Jerusalem. (Se studienot till Apg 6:1.)

respekt för Jehova: Uttrycket ”respekt för Jehova” förekommer många gånger i de hebreiska skrifterna och är en kombination av det hebreiska ord som har översatts med ”respekt” och tetragrammet. (Några exempel finns i 2Kr 19:7, 9; Ps 19:9; 111:10; Ord 2:5; 8:13; 9:10; 10:27; 19:23; Jes 11:2, 3.) Däremot förekommer uttrycket ”respekt för Herren” inte en enda gång i de hebreiska skrifterna. Skälen till att Nya världens översättning använder ”respekt för Jehova” i huvudtexten till Apg 9:31, trots att det i de flesta grekiska handskrifter står ”respekt för Herren”, förklaras i Tillägg C1 och C3 introduktion; Apg 9:31.

Tabita: Det arameiska namnet Tabita betyder ”gasell” och motsvarar tydligtvis ett hebreiskt ord (tsevijjạh) som betyder ”gasellhona”. (HV 4:5; 7:3) Det grekiska namnet Dorkas betyder också ”gasell”. Eftersom hon bodde i hamnstaden Joppe med en blandad befolkning av både judar och icke-judar kan hon ha varit känd under båda namnen. Eller så kan Lukas ha översatt namnet för att hjälpa sina icke-judiska läsare.

mantlar: Eller ”ytterkläder”. Det grekiska ordet himạtion avser här tydligtvis ett löst sittande plagg, men oftast var det helt enkelt ett rektangulärt tygstycke.

Tabita, res dig upp!: Petrus gick till väga på ungefär samma sätt som Jesus hade gjort när han uppväckte Jairos dotter. (Mk 5:38–42; Lu 8:51–55) Det här är första gången som det nämns att en apostel uppväckte någon. Tack vare detta blev många i Joppe troende. (Apg 9:39–42)

garvaren Simon: En garvare bearbetade djurhudar och använde en kalklösning för att avlägsna hår samt kött- och fettrester. Sedan behandlade han huden med en stark vätska så att den senare kunde användas till olika läderartiklar. Garvningsprocessen luktade illa och krävde en hel del vatten, vilket kan förklara varför Simon bodde vid havet, förmodligen i utkanten av Joppe. Enligt Moses lag var de som arbetade med döda djurkroppar ceremoniellt orena. (3Mo 5:2; 11:39) Många judar såg därför ner på garvare och skulle ha dragit sig för att övernatta hos en garvare. Längre fram klassade Talmud garvaryrket som lägre än yrket att samla dynga. Men Petrus lät inte fördomar hindra honom från att bo hos Simon. Petrus fördomsfria inställning i det här fallet är en intressant upptakt till hans nästa uppdrag, nämligen att besöka en icke-jude i hans hem. En del forskare menar att det grekiska ordet för ”garvare” (byrseus) är Simons tillnamn.

en garvare som hette Simon: Se studienot till Apg 10:6.

Media

Saul och Damaskus
Saul och Damaskus

Illustrationen visar hur Damaskus troligen var uppbyggt under det första århundradet v.t. Det var ett viktigt handelscentrum, och vatten från den närliggande floden Barada (Abana i 2Ku 5:12) bidrog till att göra området kring staden till en oas. Damaskus hade flera synagogor. Saul begav sig av hit för att ”gripa alla han fann som tillhörde Vägen”, en benämning som användes om Jesus efterföljare. (Apg 9:2; 19:9, 23; 22:4; 24:22) Men på vägen till Damaskus visade sig den förhärligade Jesus för honom. När Saul kom fram bodde han en tid hemma hos en man som hette Judas och som hade sitt hus på Raka gatan. (Apg 9:11) I en syn sa Jesus till lärjungen Ananias att han skulle gå till Judas hus för att ge Saul synen tillbaka, och Saul blev senare döpt. Så i stället för att gripa de kristna judarna blev Saul själv kristen. Han började sin tjänst som en förkunnare av de goda nyheterna i synagogorna i Damaskus. Efter att ha rest till Arabien och sedan tillbaka till Damaskus igen återvände han till Jerusalem, troligen omkring år 36 v.t. (Apg 9:1–6, 19–22; Gal 1:16, 17)

A. Damaskus

1. Vägen till Jerusalem

2. Raka gatan

3. Torg

4. Jupitertemplet

5. Teater

6. Musikteater (?)

B. Jerusalem

Romersk väg i Tarsos
Romersk väg i Tarsos

Tarsos, staden där Saul (senare aposteln Paulus) föddes, var den viktigaste staden i den romerska provinsen Kilikien i det sydöstra hörnet av Mindre Asien, som nu är en del av Turkiet. (Apg 9:11; 22:3) Tarsos var en stor, blomstrande handelsstad, som hade ett strategiskt läge vid en viktig handelsväg som gick i öst-västlig riktning. Vägen slingrade sig fram genom Taurusbergen och Kilikiska porten (ett trångt pass som skar genom klippan). Tarsos hade också en hamn, som förband floden Kydnos med Medelhavet. Tarsos var ett centrum för grekisk kultur och hade en ganska stor judisk befolkning. Detta foto visar några ruiner som finns i den nutida staden med samma namn, som ligger 16 km från den plats där floden Kydnos mynnar ut i Medelhavet. Många berömda personer har under årens lopp besökt Tarsos, bland annat Marcus Antonius, Kleopatra, Julius Caesar och flera kejsare. Den romerske statsmannen och författaren Cicero var stadens ståthållare från år 51 till 50 f.v.t. Tarsos var även ett berömt lärdomssäte under det första århundradet v.t. och överglänste enligt den grekiske geografen Strabon både Aten och Alexandria i det avseendet. Paulus hade därför all anledning att kalla Tarsos ”en betydande stad”. (Apg 21:39)

Hur en romersk väg var uppbyggd
Hur en romersk väg var uppbyggd

Det omfattande romerska vägnätet hjälpte de första kristna att sprida de goda nyheterna över hela romarriket. Aposteln Paulus färdades utan tvivel många mil längs dessa vägar. (Kol 1:23) Bilden illustrerar hur en typisk stenbelagd romersk väg var uppbyggd. Först markerade man ut var vägen skulle gå. Sedan grävde man en fördjupning, som man fyllde med bärlager av grus, murbruk och sand. Därefter belade man vägen med stora stenplattor och satte kantsten, som hjälpte till att hålla beläggningen på plats. Vägarna lutade svagt ut från mitten, vilket tillsammans med de material som användes bidrog till att regnvattnet leddes bort från vägytan. Längs vägkanten fanns det med jämna mellanrum utlopp, så att vattnet kunde rinna ner i de diken som löpte parallellt med vägen. De som byggde vägarna gjorde ett så gott arbete att några av vägarna finns kvar än i dag. Men de flesta vägarna i romarriket var inte så här avancerade utan bestod helt enkelt av packat grus.

Theodotos inskrift till grekisktalande judar
Theodotos inskrift till grekisktalande judar

Texten på bilden, känd som Theodotos inskrift, är inristad på en kalkstensplatta som mäter 72 gånger 42 cm. Den hittades i början av 1900-talet på Ofelhöjden i Jerusalem. Texten är på grekiska, och Theodotos presenteras som en präst som hade ”byggt synagogan för föreläsning av lagen och undervisning i buden”. Inskriften har daterats till tiden före Jerusalems förstöring år 70 v.t. Den bekräftar att det fanns grekisktalande judar i Jerusalem under det första århundradet. (Apg 6:1) Somliga menar att denna synagoga var ”De frigivnas synagoga”. (Apg 6:9) Inskriften nämner också att Theodotos, såväl som hans far och farfar, hade titeln archisynạgōgos (”synagogföreståndare”), en titel som nämns flera gånger i de kristna grekiska skrifterna. (Mk 5:35, not; Lu 8:49, not; Apg 13:15; 18:8, 17) Inskriften berättar också att Theodotos byggde ett härbärge för dem som kom på besök från andra länder. Detta övernattningsställe användes troligen av judar som besökte Jerusalem, särskilt de som kom till de årliga högtiderna. (Apg 2:5)

Joppe
Joppe

Den här filmen visar hur hamnstaden Joppe ser ut i dag. Den ligger vid Medelhavskusten mitt emellan berget Karmel och Gaza. På platsen ligger det nutida Jaffa (hebreiska: Yafo), som 1950 blev en stadsdel i Tel Aviv. Joppe låg på en klippa som reser sig ungefär 35 m över havet, och hamnen bildas av en låg klippkant som löper parallellt med kusten 100 m från land. Det var till Joppe som tyrierna flottade timmer från Libanons skogar när Salomos tempel skulle byggas. (2Kr 2:16) När profeten Jona längre fram försökte fly från sitt uppdrag gick han ombord på ett skepp som skulle gå från Joppe till Tarsis. (Jon 1:3) Under det första århundradet fanns det en kristen församling i Joppe. I den församlingen fanns Dorkas (Tabita), som Petrus uppväckte. (Apg 9:36–42) Och det var i Joppe, när Petrus var gäst hos garvaren Simon, som Petrus fick en syn som förberedde honom på att predika för icke-juden Cornelius. (Apg 9:43; 10:6, 9–17)

Rum på övervåningen
Rum på övervåningen

En del hus i Israel hade en övervåning. Den kunde enkelt nås via en stege eller trappa inomhus eller med hjälp av en utvändig stentrappa eller stege. Det var i ett stort rum på en övervåning som Jesus firade den sista påsken med sina lärjungar och instiftade Herrens kvällsmåltid. Det rummet kan ha sett ut som på bilden. (Lu 22:12, 19, 20) Det var förmodligen i ett rum på en övervåning som 120 lärjungar hade samlats i Jerusalem på pingstdagen 33 v.t. när de uppfylldes av Guds ande. (Apg 1:15; 2:1–4)