Apostlagärningarna 12:1–25

12  Vid den tiden gick kung Herodes till angrepp mot några i församlingen.+  Han lät avrätta Jakob, Johannes bror,+ med svärd.+  När han märkte att det uppskattades av judarna grep han även Petrus. (Det här hände under det osyrade brödets högtid.)+  Efter att ha gripit honom satte han honom i fängelse,+ och fyra vaktstyrkor med vardera fyra soldater fick i uppgift att bevaka honom i skift. Efter påsken+ tänkte han nämligen ställa honom* inför folket.  Medan Petrus satt i fängelse bad församlingen intensivt för honom.+  Natten innan Herodes tänkte föra ut honom sov Petrus bunden med två kedjor mellan två soldater, och vakter stod utanför dörren och bevakade fängelset.  Men plötsligt stod Jehovas ängel där,+ och fängelsecellen lystes upp av ett ljussken. Ängeln väckte Petrus med en knuff i sidan och sa: ”Skynda dig upp!” Då föll kedjorna från hans händer.+  Ängeln sa: ”Klä på dig och ta på dig sandalerna.” Han gjorde det, och sedan sa ängeln: ”Ta på dig manteln också och följ efter mig.”  Och Petrus följde efter honom ut, men han förstod inte att det ängeln gjorde faktiskt hände i verkligheten. Han trodde att det var en syn. 10  De passerade både den första och den andra vaktposten och kom till järnporten som ledde ut till staden, och den öppnades av sig själv.+ När de hade kommit ut gick de en bit längs gatan, och plötsligt lämnade ängeln honom. 11  Då insåg Petrus vad som hade hänt, och han sa: ”Nu förstår jag verkligen att Jehova sände sin ängel och befriade mig ur Herodes hand och från allt som judarna hoppades skulle hända.”+ 12  När han nu hade förstått det gick han till huset där Maria bodde, hon som var mor till Johannes, som kallades Markus.+ Många var samlade där och bad. 13  Han bultade på dörren i porten, och en tjänsteflicka som hette Rhode gick för att ta reda på vem det var. 14  När hon kände igen Petrus röst blev hon så glad att hon glömde att öppna, och i stället sprang hon in och berättade att Petrus stod utanför. 15  De sa till henne: ”Du är galen.” Men hon gav sig inte, utan insisterade på att det var så. Då sa de: ”Det måste vara hans ängel.” 16  Under tiden stod Petrus kvar och bultade. När de öppnade såg de till sin stora förvåning att det verkligen var han. 17  Men han gav tecken åt dem med handen att vara tysta, och sedan berättade han i detalj hur Jehova hade befriat honom ur fängelset, och han sa: ”Berätta allt det här för Jakob+ och de andra bröderna.” Sedan gav han sig av till en annan plats. 18  På morgonen blev det stor uppståndelse bland soldaterna, som undrade vart Petrus hade tagit vägen. 19  Herodes gjorde allt för att få tag på honom men kunde inte hitta honom. Då förhörde han vakterna och befallde att man skulle föra bort dem och straffa dem.+ Sedan lämnade han Judeen och gav sig av till Caesarẹa och vistades där en tid. 20  Nu var det så att folket i Tyros och Sidon hade kommit i onåd hos kung Herodes och bestämde sig för att* söka upp honom. De övertalade Blastos, kungens kammarherre, att hjälpa dem, och sedan anhöll de om fred. Deras land var nämligen beroende av kungen* för sin livsmedelsförsörjning. 21  På en bestämd dag klädde sig Herodes i kunglig skrud och satte sig på domarsätet och började tala till folket. 22  Alla ropade: ”Det är en gud som talar, inte en människa!” 23  I samma ögonblick slog Jehovas ängel honom med en sjukdom, eftersom han inte gav Gud äran. Han blev uppäten av maskar och dog. 24  Men Jehovas ord fortsatte att ha framgång och spridas.+ 25  Efter att Bạrnabas+ och Saul hade fullgjort sitt uppdrag och lämnat nödhjälpen i Jerusalem+ tog de med sig Johannes,+ som också kallades Markus, och återvände.

Fotnoter

Eller ”ställa honom inför rätta”.
Eller ”att gemensamt”.
Eller ”kungens land”.

Studienoter

Herodes: Dvs. Herodes Agrippa I, sonson till Herodes den store. (Se Ordförklaringar.) Herodes Agrippa I föddes år 10 f.v.t. och utbildades i Rom. Han blev vän med flera medlemmar av den kejserliga familjen. En av dessa var Gajus, mer känd som Caligula, som blev kejsare år 37 v.t. Han gjorde Agrippa till kung över Itureen, Trakonitis och Abilene. Längre fram utvidgade han Agrippas område till att omfatta Galileen och Pereen. Agrippa var i Rom när Caligula blev lönnmördad år 41 v.t. Det sägs att Agrippa spelade en viktig roll i att lösa krisen som följde. Han deltog i flera intensiva förhandlingar mellan en annan mäktig vän, Claudius, och den romerska senaten. Det ledde till att Claudius blev kejsare och ett inbördeskrig avvärjdes. Som belöning för insatsen utnämnde han Agrippa till kung även över Judeen och Samarien, två områden som romerska prokuratorer hade styrt över sedan år 6 v.t. I och med det härskade Agrippa över i stort sett samma område som Herodes den store hade gjort. Agrippas huvudstad var Jerusalem, och han var omtyckt av de religiösa ledarna där. Det sägs att han var noga med att följa judisk lag och tradition, och det visade han bland annat genom att dagligen frambära offer vid templet och läsa ur lagen offentligt. Det sägs också att han gick in för att skydda den judiska tron. Men samtidigt som han påstod att han tillbad Gud arrangerade han gladiatorspel och hedniska teaterföreställningar. Agrippa har beskrivits som svekfull, ytlig och extravagant. Hans styre fick ett tvärt slut när han avrättades av Jehovas ängel, vilket beskrivs i Apg 12:23. Forskare menar att kung Herodes Agrippa I dog år 44 v.t. Han var då 54 år och hade regerat över hela Judeen i tre år.

lät avrätta Jakob, Johannes bror: Jakob avrättades troligen omkring år 44 v.t. Han blev därmed den förste av de 12 apostlarna som led martyrdöden. Herodes kan ha siktat in sig på Jakob därför att han hade varit särskilt nära vän till Jesus eller därför att han var känd för sitt brinnande nit. Det var antagligen av den sistnämnda anledningen som han och hans bror Johannes hade fått tillnamnet Boanerges, som betyder ”åskans söner”. (Mk 3:17) Avrättningen av Jakob var en feg handling med politiska motiv, men den kunde inte hindra de goda nyheterna från att spridas. Däremot miste församlingen en innerligt älskad apostel, herde och källa till uppmuntran. Uttrycket med svärd kan tyda på att Jakob blev halshuggen.

det osyrade brödets högtid: Det osyrade brödets högtid började den 15 nisan, dagen efter påsken (14 nisan), och varade i sju dagar. (Se Ordförklaringar under ”Osyrade brödets högtid” och Tillägg B15.) De olika högtiderna nämns gång på gång i evangelierna och Apostlagärningarna, och det visar att judarna fortfarande följde den judiska kalendern på Jesus och apostlarnas tid. Högtiderna gör det möjligt att fastställa den ungefärliga tidpunkten för händelser som beskrivs i Bibeln. (Mt 26:2; Mk 14:1; Lu 22:1; Joh 2:13, 23; 5:1; 6:4; 7:2, 37; 10:22; 11:55; Apg 2:1; 12:3, 4; 20:6, 16; 27:9)

Jehovas ängel: Uttrycket ”Jehovas ängel” förekommer många gånger i de hebreiska skrifterna, första gången i 1Mo 16:7, och är en kombination av det hebreiska ordet för ”ängel” och tetragrammet. I Sak 3:5, 6 i ett tidigt exemplar av Septuaginta är det grekiska ordet ạggelos (ängel; budbärare) åtföljt av Guds namn skrivet med hebreiska bokstäver. Detta fragment upptäcktes i en grotta i Nahal Hever i Judeens öken i Israel och har daterats till mellan år 50 f.v.t. och 50 v.t. Skälen till att Nya världens översättning använder uttrycket ”Jehovas ängel” i huvudtexten till Apg 5:19, trots att det i tillgängliga grekiska handskrifter står ”Herres ängel”, förklaras i Tillägg C1 och C3 introduktion; Apg 5:19.

Var påklädda och redo: Ordagrant ”Bind om era höfter”. Detta idiom kommer från att man brukade fästa den nedersta delen av ett långt ytterplagg i ett bälte för att göra det lättare att arbeta fysiskt, springa osv. Uttrycket kom att användas om att vara redo för vilken verksamhet som helst. Liknande uttryck förekommer många gånger i de hebreiska skrifterna. (Se t.ex. 2Mo 12:11, not; 1Ku 18:46; 2Ku 3:21, not; 4:29; Ord 31:17, not; Jer 1:17, not.) I detta sammanhang anger tempusformen att Guds tjänare hela tiden ska vara redo för andlig verksamhet. I Lu 12:37 återges samma grekiska verb med ”klä sig som en tjänare”. Uttrycket ”gör er mentalt redo” i 1Pe 1:13 betyder ordagrant ”bind upp om ert sinnes höfter”.

Klä på dig: Eller ”Bind något om dig”. Syftar tydligtvis på att fästa ett bälte eller tygstycke kring ett löst sittande innerplagg. (Se studienot till Lu 12:35.)

Jehova sände sin ängel: Frasen ”sände sin ängel” påminner om tillfällen i de hebreiska skrifterna då Gud befriade människor. I Dan 3:28; 6:22 sägs det till exempel att Gud ”sände sin ängel” för att rädda Daniel och hans vänner. (Jämför Ps 34:7; se Tillägg C3 introduktion; Apg 12:11.)

Markus: Från det latinska namnet Marcus. Han är identisk med den Johannes som nämns i Apg 12:12, och han hade fått det romerska namnet Markus som tillnamn. Johannes Markus mamma, Maria, bodde i Jerusalem och blev tidigt en lärjunge. Johannes Markus var ”Barnabas kusin” (Kol 4:10) och reskamrat. Markus reste också tillsammans med Paulus och andra tidiga kristna missionärer. (Apg 12:25; 13:5, 13; 2Ti 4:11) Det står inte i evangeliet vem som skrev det, men källor från 100- och 200-talet v.t. uppger att Markus är skribenten.

huset där Maria bodde: Församlingen i Jerusalem samlades tydligtvis i ett vanligt hem som tillhörde Maria, Johannes Markus mor. Huset var tillräckligt stort för att rymma ”många” tillbedjare, och en tjänsteflicka arbetade där. Så Maria måste ha haft det relativt gott ställt. (Apg 12:13) Att huset omtalas som ”huset där Maria bodde” utan att någon man nämns kan tyda på att hon var änka.

Johannes, som kallades Markus: En av Jesus lärjungar. Han var ”Barnabas kusin” (Kol 4:10) och den som skrev Markusevangeliet. (Se studienot till Mk Titel.) Johannes är den grekiska formen av det hebreiska namnet Jehohanan eller Johanan, som betyder ”Jehova har visat ynnest”, ”Jehova har varit nådig”. I Apg 13:5, 13 kallas han endast Johannes. Men här och i Apg 12:25; 15:37 nämns även hans romerska tillnamn, Markus. På andra ställen i de kristna grekiska skrifterna omtalas han bara som Markus. (Kol 4:10; 2Ti 4:11; Flm 24; 1Pe 5:13)

änglar: Eller ”budbärare”. Det grekiska ordet ạggelos och det motsvarande hebreiska ordet mal’ạkh förekommer nästan 400 gånger i Bibeln. Båda orden betyder i grund och botten ”budbärare”. Men när det handlar om budbärare från andevärlden översätts orden med ”ängel”, men när det klart och tydligt framgår att det är människor som åsyftas återges orden vanligen med ”budbärare” eller ”sändebud”. Sammanhanget visar vanligtvis om det är människor eller änglar som åsyftas, men där båda betydelserna är möjliga redovisas den alternativa återgivningen ofta i en fotnot. (1Mo 16:7; 32:3; Job 4:18, not; 33:23, not; Pre 5:6, not; Jes 63:9, not; Mt 1:20; Jak 2:25; Upp 22:8; se Ordförklaringar.) I den symbolrika Uppenbarelseboken kan dock ordet ”ängel” i några fall syfta på människor. (Upp 2:1, 8, 12, 18; 3:1, 7, 14)

deras änglar: I både de hebreiska och de kristna grekiska skrifterna försäkras Guds tjänare om att Jehova alltid beskyddar dem med hjälp av sin osynliga armé av änglar. (2Ku 6:15–17; Ps 34:7; 91:11; Apg 5:19; Heb 1:14) De hebreiska och grekiska ord som återges med ”ängel” betyder i grund och botten ”budbärare”. (Se studienot till Joh 1:51.) Jesus uttalande om dessa små (dvs. hans lärjungar) och ”deras änglar” behöver nödvändigtvis inte betyda att varje kristen har en egen skyddsängel. Men änglar ser till den andliga välfärden hos de sanna kristna som grupp betraktade och är mycket intresserade av varje lärjunge till Kristus. (Se studienot till Apg 12:15.)

Det måste vara hans ängel: Både det hebreiska och det grekiska ord som återges med ”ängel” betyder ”budbärare”. (Se studienot till Joh 1:51.) De som sa att det var ”hans [Petrus] ängel” kan ha antagit att det var en ängel som representerade Petrus som stod utanför porten. Det verkar som att en del judar trodde att alla Guds tjänare hade var sin ängel, en skyddsängel, en uppfattning som inte har direkt stöd i Guds ord. Men Jesus lärjungar visste att änglar historien igenom hade gett Guds folk personlig hjälp. Jakob sa till exempel att en ”ängel har räddat mig från all olycka”. (1Mo 48:16) Dessutom sa Jesus om sina lärjungar att ”deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Fars ansikte”, något som visar att änglarna är mycket intresserade av varje lärjunge. (Se studienot till Mt 18:10.) De som var samlade i Marias hus kan inte ha trott att Petrus uppenbarade sig i form av en ängel, som om han hade dött och nu var en ande, för de visste vad de hebreiska skrifterna sa om vad som händer när man dör. (Pre 9:5, 10)

Jehova: I de flesta grekiska handskrifter används här ”Herren” (grekiska: ho Kỵrios). Men som det förklaras i Tillägg C finns det flera skäl att tro att Guds namn ursprungligen användes i den här versen och längre fram ersattes med titeln Herren. Därför används namnet Jehova i huvudtexten. (Se Tillägg C3 introduktion; Apg 12:17.)

Jakob: Syftar högst troligt på Jesus halvbror. Han kan ha varit det äldsta barnet efter Jesus, eftersom han är den som nämns först av Marias fyra söner som hon fick på naturlig väg: Jakob, Josef, Simon och Judas. (Mt 13:55; Mk 6:3; Joh 7:5) Jakob var med vid pingsten år 33 v.t., då tusentals judar som var på besök från olika håll tog emot de goda nyheterna och blev döpta. (Apg 1:14; 2:1, 41) Petrus sa till lärjungarna att de skulle ”berätta ... för Jakob”, vilket tyder på att Jakob tog ledningen i församlingen i Jerusalem. Det är tydligtvis samma Jakob som nämns i Apg 15:13; 21:18; 1Kor 15:7; Gal 1:19 (där han kallas ”Herrens bror”); 2:9, 12 och som har skrivit bibelboken Jakobs brev. (Jak 1:1; Jud 1)

kungens kammarherre: Ordagrant ”den ansvarige för kungens sovgemak”. Detta var tydligtvis en högt respekterad person som hade stort ansvar för kungens hus och privata angelägenheter.

Jehovas ängel: Uttrycket ”Jehovas ängel” förekommer många gånger i de hebreiska skrifterna, första gången i 1Mo 16:7, och är en kombination av det hebreiska ordet för ”ängel” och tetragrammet. I Sak 3:5, 6 i ett tidigt exemplar av Septuaginta är det grekiska ordet ạggelos (ängel; budbärare) åtföljt av Guds namn skrivet med hebreiska bokstäver. Detta fragment upptäcktes i en grotta i Nahal Hever i Judeens öken i Israel och har daterats till mellan år 50 f.v.t. och 50 v.t. Skälen till att Nya världens översättning använder uttrycket ”Jehovas ängel” i huvudtexten till Apg 5:19, trots att det i tillgängliga grekiska handskrifter står ”Herres ängel”, förklaras i Tillägg C1 och C3 introduktion; Apg 5:19.

Jehovas ord: Det här uttrycket har sin bakgrund i de hebreiska skrifterna, där det förekommer som en kombination av det hebreiska ordet för ”ord” och Guds namn. Uttrycket ”Jehovas ord” förekommer i omkring 200 verser. (Några exempel finns i 2Sa 12:9; 24:11; 2Ku 7:1; 20:16; Jes 1:10; 2:3; 28:14; 38:4; Jer 1:4; 2:4; Hes 1:3; 6:1; Hos 1:1; Sak 9:1.) Detta uttryck förekommer i Sak 9:1 i ett tidigt exemplar av Septuaginta, där det grekiska ordet lọgos är åtföljt av Guds namn skrivet med gammalhebreiska bokstäver (). Detta fragment upptäcktes i Nahal Hever i Judeens öken nära Döda havet och har daterats till mellan år 50 f.v.t. och 50 v.t. Skälen till att Nya världens översättning använder uttrycket ”Jehovas ord” i huvudtexten till Apg 8:25, trots att det i tillgängliga grekiska handskrifter står ”Herrens ord”, förklaras i Tillägg C3 introduktion; Apg 8:25.

nödhjälp: Eller ”understöd”. Det här är första gången Bibeln nämner att man sände nödhjälp till medkristna i en annan del av världen. Det grekiska ordet diakonịa, som brukar återges med ”tjänst”, används i betydelsen ”nödhjälp” även i Apg 12:25 och 2Kor 8:4. Med tanke på hur det grekiska ordet diakonịa används i de kristna grekiska skrifterna är det tydligt att den kristna tjänsten har två sidor. En sida är ”försoningens tjänst [form av ordet diakonịa]”, dvs. prediko- och undervisningsarbetet. (2Kor 5:18–20; 1Ti 2:3–6) Den andra sidan handlar om en tjänst som man utför till nytta för sina medtroende, och det är den tjänsten som omtalas i den här versen. Paulus sa: ”Det finns olika former av tjänst [pluralformen av diakonịa], men Herren är densamme.” (1Kor 12:4–6, 11) Han visade att båda sidorna av den kristna tjänsten var helig tjänst. (Rom 12:1, not, 6–8)

nödhjälpen: Eller ”understödet”. (Se studienot till Apg 11:29.)

Media

Herodes Agrippa I
Herodes Agrippa I

Myntet på bilden präglades omkring 43–44 v.t. av Herodes Agrippa I, som i Apg 12:1 kallas ”kung Herodes”. På ena sidan har myntet en bild av kejsar Claudius huvud, och på den andra sidan är Claudius och Herodes Agrippa I avbildade. Inskriften innehåller Agrippas namn. Claudius företrädare och brorson, kejsar Caligula (som regerade från år 37 till 41 v.t. och som inte nämns i Bibeln), gjorde Herodes Agrippa I till kung år 37 v.t. Längre fram utvidgade Claudius det område som låg under Herodes Agrippa I. Herodes Agrippa I utsatte de första kristna för våldsam förföljelse. Han lät avrätta aposteln Jakob och satte Petrus i fängelse. (Apg 12:1–4) Herodes behöll sin maktposition ända tills Jehovas ängel straffade honom med döden. (Apg 12:21–23)