Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Välj språk Svenska
Nya världens översättning av Bibeln (Studiebibeln)

Andra Samuelsboken 1:1–27

1  Nu var Saul död, och David hade återvänt efter sin seger över amalekiterna. Han hade varit i Siklag+ i två dagar,  och på tredje dagen kom en man från Sauls läger med sönderrivna kläder och jord på huvudet. När han kom fram till David föll han ner på marken och bugade sig.  David frågade honom: ”Varifrån kommer du?” Han svarade: ”Jag har flytt från Israels läger.”  David frågade: ”Hur har det gått? Berätta!” ”Soldaterna har flytt från striden, och många av dem har stupat”, svarade han. ”Saul och hans son Jonatan är också döda.”+  Då frågade David den unge mannen som kom med nyheten: ”Hur vet du att Saul och hans son Jonatan är döda?”  Då svarade den unge mannen: ”Jag råkade vara på berget Gilbọa,+ och där fick jag se Saul som stödde sig på sitt spjut. Och stridsvagnarna och ryttarna kom allt närmare honom.+  När han vände sig om och såg mig ropade han på mig, och jag sa: ’Här är jag!’  Han frågade: ’Vem är du?’ Jag svarade: ’Jag är amalekit.’+  Då sa han: ’Jag ber dig, ställ dig över mig och ge mig nådastöten. Jag lever ännu men har svår dödsångest.’ 10  Så jag ställde mig över honom och dödade honom,+ för jag såg att han var dödligt sårad och inte skulle överleva. Jag tog kronan* från hans huvud och armbandet från hans arm, och jag har tagit med dem till min herre.” 11  Då tog David tag i sina kläder och rev sönder dem, och alla män som var hos honom gjorde likadant. 12  De jämrade sig, grät och fastade+ ända till kvällen, eftersom Saul, hans son Jonatan och så många av Jehovas folk, så många israeliter,+ hade fallit för svärdet. 13  David frågade den unge mannen som kom med nyheten: ”Varifrån är du?” Han svarade: ”Jag är son till en invandrare, en amalekit.” 14  Då sa David till honom: ”Hur vågade du lyfta din hand mot Jehovas smorde och döda honom?”+ 15  David kallade på en av de unga männen och sa: ”Gå fram och hugg ner honom.” Så han högg ner honom, och han dog.+ 16  David sa: ”Du bär själv skulden för din död,* för du vittnade mot dig själv när du sa att det var du som gav Jehovas smorde nådastöten.”+ 17  Sedan sjöng David en sorgesång över Saul och hans son Jonatan+ 18  och uppmanade folket i Juda att lära sig den. Sången, som heter ”Bågen”, är nedskriven i Jashars bok:+ 19  ”Din skönhet, Israel, ligger slagen på höjderna.+ Dina hjältar har fallit! 20  Ropa inte ut det i Gat,+förkunna det inte på Ạshkelons gator,för att filistéernas döttrar inte ska glädja sigoch de oomskurnas döttrar inte ska jubla. 21  Ni Gilbọas berg,+må dagg eller regn aldrig falla på eroch era fält aldrig ge någon avkastning,*+för där vanärades hjältarnas sköldar,Sauls sköld glänser inte längre av olja. 22  Slagnas blod och krigares fettgick aldrig Jonatans båge förbi,+Sauls svärd gick alltid segrande ur striden.+ 23  Saul och Jonatan,+ i livet älskade och ansedda,inte ens i döden åtskilda.+ Snabbare än örnar var de,+starkare än lejon.+ 24  Ni Israels döttrar, gråt över Saul,som klädde er i purpur och prakt,som smyckade era kläder med guld. 25  Hjältarna har fallit i strid! Jonatan ligger slagen på höjderna!+ 26  Jag sörjer dig, min bror Jonatan,du var mig så kär.+ Din kärlek betydde mer för mig än kvinnors kärlek.+ 27  Ja, hjältarna har fallit,deras vapen har krossats!”

Fotnoter

Eller ”diademet”.
Ordagrant ”Ditt blod är över ditt eget huvud”.
Ordagrant ”några heliga bidrag”.

Studienoter

Media