Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Välj språk Svenska
Nya världens översättning av Bibeln (Studiebibeln)

Andra Moseboken 12:1–51

12  Jehova sa till Mose och Aron i Egypten:  ”Den här månaden ska vara början på månaderna för er. Den ska vara årets första månad.+  Säg till hela Israels folk: ’Den tionde dagen i den här månaden ska var och en välja ut ett lamm+ åt sin familj,* ett lamm för varje hushåll.  Men om hushållet är för litet för att äta ett helt lamm ska de och deras* närmaste granne dela på det efter antalet personer. Ni ska beräkna hur mycket av lammet var och en äter.  Det ska vara ett felfritt,+ årsgammalt handjur. Ni kan välja ett får eller en get.  Ni ska ta hand om djuret fram till den 14:e dagen i den här månaden,+ och i skymningen*+ ska varje familj bland israeliterna slakta sitt djur.  De ska ta lite av blodet och stänka det på båda dörrposterna och på bjälken ovanför dörren i huset där de äter det.+  De ska äta köttet den natten.+ De ska steka det över eld och äta det tillsammans med osyrat bröd+ och bittra örter.+  Ät inte något av det rått eller kokt i vatten. Det ska vara stekt över eld, med huvud, underben och innanmäte. 10  Ni får inte spara något till morgonen. Om det finns något kvar nästa morgon ska ni bränna upp det i eld.+ 11  Och ni ska äta det med bältet spänt om höfterna,* med sandaler på fötterna och med en stav i handen. Ni ska äta det snabbt. Detta är Jehovas påsk.* 12  För jag ska gå igenom Egypten den natten och döda allt förstfött, både människor och boskap.+ Och jag ska verkställa dom över Egyptens alla gudar.+ Jag är Jehova. 13  Blodet ska vara ett tecken på era hus. Jag ska se blodet och gå förbi er, och plågan ska inte drabba er och tillintetgöra er när jag slår Egypten.+ 14  Den här dagen ska vara en minnesdag för er, och ni ska fira den som en högtid åt Jehova i generation efter generation. Detta är en bestående stadga. 15  I sju dagar ska ni äta osyrat bröd.+ Den första dagen ska ni ta bort all surdeg ur era hus, för den som äter något syrat under dessa sju dagar ska utplånas från Israel. 16  Den första dagen ska ni hålla en helig sammankomst, likaså den sjunde dagen. Inget arbete får utföras de dagarna.+ Man får bara laga den mat som var och en behöver äta. 17  Ni ska fira det osyrade brödets högtid,+ för på just den dagen kommer jag att föra hela folket* ut ur Egypten. Och ni ska fira denna dag i generation efter generation. Detta är en bestående stadga. 18  Från kvällen den 14:e dagen i första månaden till kvällen den 21:a dagen samma månad ska ni äta osyrat bröd.+ 19  Under de sju dagarna får det inte finnas någon surdeg i era hus, för den som äter något syrat ska utplånas från Israels folk,+ oavsett om det är en utlänning eller en infödd i landet.+ 20  Ni får inte äta något syrat. Var ni än bor ska ni äta osyrat bröd.’” 21  Mose kallade genast på alla Israels äldste+ och sa: ”Gå och välj ut var sitt djur* till era familjer, och slakta påskoffret. 22  Sedan ska ni doppa ett knippe ịsop i blodet som ni har i en skål och stänka blodet på bjälken ovanför dörren och på båda dörrposterna. Och ingen av er får gå ut ur sitt hus före morgonen. 23  När Jehova går fram genom landet för att slå egyptierna med plågan och ser blodet på bjälken ovanför dörren och på de båda dörrposterna ska Jehova gå förbi den dörren, och han ska inte låta den dödliga plågan* komma in i era hus.+ 24  Ni ska fira den här händelsen. Det är en bestående föreskrift för er och era barn.+ 25  När ni kommer in i det land som Jehova har lovat att ge er ska ni fira denna högtid.+ 26  Och när era barn frågar er: ’Vad betyder den här högtiden?’+ 27  ska ni svara: ’Det är påskoffret åt Jehova, som gick förbi israeliternas hus i Egypten när han slog egyptierna med plågan. Men våra hus skonade han.’” Då föll folket på knä och böjde sig ner mot marken. 28  Sedan gick israeliterna i väg och gjorde som Jehova hade befallt Mose och Aron.+ De gjorde precis så. 29  Vid midnatt dödade Jehova alla förstfödda i Egypten,+ den förstfödde sonen till farao på tronen likaväl som den förstfödde sonen till fången i fängelset,* och även allt förstfött bland djuren.+ 30  Den natten steg farao upp, han och alla hans tjänare och alla andra egyptier. Och det hördes förtvivlade skrik bland egyptierna, för i alla hus var det någon som hade dött.+ 31  Omedelbart, medan det ännu var natt, kallade farao på Mose och Aron+ och sa: ”Ge er i väg, lämna mitt folk, både ni och alla andra israeliter. Gå och tillbe* Jehova, precis som ni har sagt.+ 32  Ta även med era får och era kor, precis som ni har sagt,+ och ge er av. Men be om välsignelse för mig också.” 33  Och egyptierna drev på folket för att snabbt+ få dem ut ur landet, för de var rädda att de skulle dö allihop.+ 34  Så folket tog med sig sin deg innan den var syrad och svepte in baktrågen i sina mantlar och bar dem på axlarna. 35  Israeliterna gjorde som Mose hade sagt och begärde silverföremål, guldföremål och kläder av egyptierna.+ 36  Jehova gjorde egyptierna välvilligt inställda, så att de gav folket vad de begärde. De fick alltså med sig ett stort byte från egyptierna.+ 37  Sedan lämnade israeliterna Rạmeses+ och gav sig av mot Sukkot,+ omkring 600 000 män,* förutom barn.*+ 38  Och en stor blandad folkskara*+ följde med dem och dessutom en mycket stor hjord av kor, får och getter. 39  De bakade runda osyrade bröd av degen som de hade tagit med från Egypten. Degen var osyrad eftersom de hade lämnat Egypten så snabbt att de inte hade hunnit göra i ordning någon proviant.+ 40  När israeliterna lämnade Egypten+ hade de bott på utländsk mark i 430 år.+ 41  Vid slutet av de 430 åren, ja just på den dagen, drog Jehovas stora folk* ut ur Egypten. 42  Detta är en natt då man ska fira att Jehova förde dem ut ur Egypten. I generation efter generation ska hela Israels folk fira den här natten till ära för Jehova.+ 43  Jehova sa till Mose och Aron: ”Detta är stadgan om påskoffret: Ingen utlänning får äta av det.+ 44  Men om någon har en slav som är köpt för pengar ska slaven först omskäras,+ och sedan får han äta av det. 45  Ingen som bor tillfälligt bland er och ingen inhyrd arbetare får äta av det. 46  I ett och samma hus ska det ätas. Ni får inte ta med något av köttet ut ur huset, och ni får inte krossa något ben på djuret.+ 47  Hela Israels folk ska fira påsken. 48  Om en invandrare som bor bland er vill fira Jehovas påsk måste alla män i hans hushåll omskäras. Först då kan han fira den, och han ska bli som en infödd i landet. Men ingen oomskuren får äta av det.+ 49  Samma lag ska gälla både för den infödde och för invandraren som bor bland er.”+ 50  Då gjorde alla israeliter som Jehova hade befallt Mose och Aron. De gjorde precis så. 51  Just den dagen förde Jehova israeliterna* ut ur Egypten.

Fotnoter

Ordagrant ”sitt fädernehus”.
Ordagrant ”han och hans”.
Ordagrant ”mellan de två kvällarna”.
Ordagrant ”med höfterna ombundna”.
Hebreiska: pẹsach, av verbet pasạch, ”gå förbi”, ”skona”. Se Ordförklaringar.
Ordagrant ”era arméer”.
Dvs. ett lamm eller en killing.
Ordagrant ”fördärvet”.
Ordagrant ”cisternhuset”.
Ordagrant ”tjäna”.
Ordagrant ”män till fots”. Syftar tydligen på vapenföra män.
Här kan ”barn” även inkludera barnens mammor.
Dvs. en blandad skara icke-israeliter, däribland egyptier.
Ordagrant ”Jehovas arméer”.
Ordagrant ”Israels söner tillsammans med deras arméer”.

Studienoter

Media