Andra Kungaboken 17:1–41

17  Under det 12:e året som Ahas var kung över Juda blev Hosea,+ Elahs son, kung över Israel. Han regerade nio år i Samaria.  Han gjorde det som var ont i Jehovas ögon, men inte i samma utsträckning som Israels tidigare kungar.  Salmanạssar, Assyriens kung, drog upp för att strida mot Hosea,+ och han blev Salmanạssars tjänare och började betala tribut till honom.+  Men Assyriens kung fick reda på att Hosea var inblandad i en sammansvärjning. Hosea hade nämligen sänt budbärare till So, Egyptens kung,+ och slutat betala sin årliga tribut till Assyriens kung. Så Assyriens kung grep honom och kastade honom i fängelse.  Assyriens kung invaderade hela landet, och han kom till Samaria och belägrade staden i tre år.  Under Hoseas nionde år intog Assyriens kung Samaria+ och förde israeliterna i landsflykt+ till Assyrien. Han lät dem bosätta sig i Hala och i Habor vid floden Gosan+ och i medernas städer.+  Detta hände eftersom israeliterna hade syndat mot Jehova, sin Gud, som hade fört dem ut ur Egypten och befriat dem ur den egyptiske kungens, faraos, våld.+ De tillbad* andra gudar+  och följde sederna hos de folk som Jehova hade drivit bort inför israeliterna, och de följde sederna som Israels kungar hade infört.  Israeliterna gjorde sådant som inte var rätt enligt Jehova, deras Gud. De byggde offerhöjder i alla sina städer,+ från vakttorn till befäst stad.* 10  De reste heliga stoder och heliga pålar*+ på alla höga kullar och under alla grönskande träd,+ 11  och på alla offerhöjder sände de upp offerrök, precis som de folk hade gjort som Jehova hade fört i landsflykt inför dem.+ De gjorde det som var ont och kränkte Jehova. 12  De tillbad avskyvärda avgudar,*+ trots att Jehova uttryckligen hade förbjudit dem att göra det.+ 13  Jehova fortsatte att varna Israel och Juda genom alla sina profeter och synskådare+ och sa: ”Vänd om från era onda vägar!+ Håll mina bud och stadgar, enligt hela den lag som jag gav era förfäder och som jag sände till er genom mina tjänare profeterna.” 14  Men de lyssnade inte. De var lika omedgörliga* som sina förfäder, som inte trodde på Jehova, sin Gud.+ 15  De förkastade hans förordningar och förbundet+ som han hade ingått med deras förfäder och påminnelserna som han hade gett för att varna dem.+ De följde värdelösa avgudar+ och blev själva värdelösa.+ De gjorde precis som folken runt omkring dem, trots att Jehova hade befallt dem att inte göra det.+ 16  De övergav alla bud som Jehova, deras Gud, hade gett dem och tillverkade två kalvar i metall*+ och en helig påle,*+ och de böjde sig ner för himlens hela här*+ och tjänade Baal.+ 17  Dessutom offrade de sina söner och döttrar i eld,*+ sysslade med spådom+ och såg efter omen och gjorde allt* som var ont i Jehovas ögon så att de kränkte honom. 18  Därför blev Jehova så vred på Israel att han avlägsnade dem ur sin åsyn.+ Han lät inte någon utom Judas stam vara kvar. 19  Men inte heller Juda höll buden från Jehova, sin Gud,+ utan följde samma seder som Israel.+ 20  Jehova förkastade alla Israels avkomlingar och förödmjukade dem, och han lät dem falla i plundrares händer tills han hade stött dem ifrån sig. 21  Han slet bort Israel från Davids hus, och israeliterna gjorde Jerọbeam, Nebats son, till kung.+ Men Jerọbeam fick Israel att vända sig bort från Jehova och synda svårt. 22  Folket i Israel gjorde sig skyldiga till samma synder som Jerọbeam+ och slutade inte upp med dem. 23  Till sist avlägsnade Jehova Israel ur sin åsyn, precis som han hade varnat genom alla sina tjänare profeterna.+ Israel fördes i landsflykt till Assyrien,+ där de befinner sig än i dag. 24  Assyriens kung hämtade sedan folk från Babylon, Kuta, Ava, Hamat och Sefarvạjim+ och lät dem bosätta sig i Samarias städer i stället för israeliterna. De tog Samaria i besittning och bodde i städerna där. 25  Under deras första tid tillbad* de inte Jehova. Då sände Jehova lejon+ som dödade några av dem. 26  Man rapporterade till Assyriens kung: ”Folkgrupperna som du förde bort och flyttade till Samarias städer känner inte till landets gud och religion.* Han sänder lejon bland dem som dödar dem, eftersom ingen av dem känner till hur man ska tillbe landets gud.” 27  Då gav Assyriens kung befallningen: ”Skicka tillbaka en av prästerna som ni förde i landsflykt, så att han kan bo där och undervisa dem om landets gud och religion.” 28  Så en av prästerna som hade förts i landsflykt från Samaria återvände och bosatte sig i Betel.+ Och han började lära dem hur de skulle tillbe* Jehova.+ 29  Men varje folkgrupp gjorde sin egen gud,* som de ställde i helgedomarna som samarierna hade uppfört på offerhöjderna. Varje folkgrupp gjorde så i städerna där de bodde. 30  Folket från Babylon gjorde Sukkot-Benot, folket från Kut gjorde Nergal, folket från Hamat+ gjorde Asịma, 31  och aviterna gjorde Nibhas och Tartak. Sefarviterna brände upp sina söner i eld åt Adrammẹlek och Anammẹlek, Sefarvạjims gudar.+ 32  Även om de hade respekt för Jehova utsåg de präster bland vanligt folk och lät dem tjänstgöra vid helgedomarna på offerhöjderna.+ 33  De hade alltså respekt för Jehova, men de tillbad sina egna gudar på samma sätt som* i länderna de hade deporterats från.+ 34  Än i dag följer de sina tidigare religiösa seder och bruk.* Ingen av dem tillber* Jehova, och ingen rättar sig efter hans stadgar och förordningar eller lagen och buden som Jehova gav avkomlingarna till Jakob, vars namn han ändrade till Israel.+ 35  När Jehova slöt ett förbund med dem+ gav han befallningen: ”Ni ska inte tillbe* andra gudar, och ni ska inte böja er ner för dem eller tjäna dem eller offra till dem.+ 36  Det är Jehova ni ska tillbe,*+ han som förde er ut ur Egypten med stor kraft och uträckt arm.+ Det är honom ni ska böja er ner inför, och det är honom ni ska offra åt. 37  Ni ska vara noga med att alltid följa förordningarna och föreskrifterna, lagen och buden som han skrev ner åt er,+ och ni ska inte tillbe* andra gudar. 38  Ni får inte glömma det förbund som jag har ingått med er,+ och ni får inte tillbe* andra gudar. 39  Det är Jehova, er Gud, som ni ska tillbe,* eftersom det är han som kommer att rädda er från alla era fiender.” 40  Men de lydde inte, utan fortsatte med sina tidigare religiösa seder och bruk.*+ 41  Dessa folkslag fick alltså respekt för Jehova,+ men de tillbad även sina avgudabilder. Än i dag gör deras barn och barnbarn precis som sina förfäder.

Fotnoter

Ordagrant ”fruktade”.
Dvs. på alla platser, både glest och tätt befolkade.
Det hebreiska uttrycket är möjligen besläktat med ett ord som betyder ”dynga” och används för att uttrycka förakt.
Eller ”styvnackade”.
Eller ”göt två kalvstatyer”.
Syftar på himlakropparna.
Ordagrant ”lät de sina söner och döttrar gå genom eld”.
Ordagrant ”sålde sig till det”.
Ordagrant ”fruktade”.
Eller ”religiösa seder”.
Ordagrant ”frukta”.
Eller ”sina egna gudar”.
Eller ”enligt de religiösa sederna”.
Eller ”tidigare religioner”.
Ordagrant ”fruktar”.
Ordagrant ”frukta”.
Ordagrant ”frukta”.
Ordagrant ”frukta”.
Ordagrant ”frukta”.
Ordagrant ”frukta”.
Eller ”utan behöll sin tidigare religion”.

Studienoter

Media