Andra Krönikeboken 6:1–42

6  Då sa Salomo: ”Jehova sa att han skulle bo i det tjocka mörkret.+  Nu har jag byggt ett storslaget* hus åt dig, en fast plats där du kan bo för evigt.”+  Sedan vände sig kungen om och välsignade hela Israels församling medan alla stod upp.+  Han sa: ”Må Jehova, Israels Gud, lovprisas! Med sina egna händer har han uppfyllt löftet som han med sin egen mun gav min far David, när han sa:  ’Från den dag jag förde mitt folk ut ur Egypten har jag inte utvalt någon stad bland alla Israels stammar där det ska byggas ett hus till ära för mitt namn.+ Och jag har inte utvalt någon man till ledare över mitt folk Israel.  Men nu har jag utvalt Jerusalem+ för att låta mitt namn bli ärat där, och jag har utvalt David till att styra över mitt folk Israel.’+  Och det var min far Davids innerliga önskan att bygga ett hus till ära för Jehovas, Israels Guds, namn.+  Men Jehova sa till min far David: ’Det har varit din innerliga önskan att bygga ett hus till ära för mitt namn, och du gjorde rätt som önskade det.  Men det är inte du som ska bygga huset. Däremot ska du få en son som* ska bygga huset till ära för mitt namn.’+ 10  Jehova har uppfyllt sitt löfte, för jag har efterträtt min far David på Israels tron,+ precis som Jehova lovade.+ Jag har också byggt huset till ära för Jehovas, Israels Guds, namn, 11  och där har jag placerat arken, som innehåller förbundet+ som Jehova slöt med Israels folk.” 12  Sedan ställde sig Salomo framför Jehovas altare inför Israels hela församling och lyfte händerna mot himlen.+ 13  (För Salomo hade gjort ett podium av koppar och ställt det mitt på förgården.*+ Det var fem alnar* långt, fem alnar brett och tre alnar högt, och han stod på det.) Och han föll på knä inför hela Israels församling och bredde ut sina händer mot himlen,+ 14  och han sa: ”Jehova, Israels Gud, det finns ingen gud som du, varken i himlen eller på jorden. Du håller ditt förbund och visar lojal kärlek mot dina tjänare som vandrar helhjärtat inför dig.+ 15  Du har hållit löftet du gav din tjänare David, min far.+ Du gav löftet med din egen mun, och i dag har du uppfyllt det med din egen hand.+ 16  Jehova, Israels Gud, håll löftet du gav din tjänare David, min far, när du sa: ’Det ska alltid sitta en man från din släktlinje på Israels tron, förutsatt att dina söner noga tänker på hur de lever och vandrar troget efter lagen,+ precis som du har gjort.’+ 17  Jehova, Israels Gud, låt nu löftet som du gav din tjänare David bli verklighet. 18  Men kan Gud verkligen bo på jorden hos människorna?+ Inte ens himlen, ja himlarnas himmel, kan rymma dig,+ så hur skulle detta hus som jag har byggt kunna göra det?+ 19  Jehova, min Gud, lyssna nu på din tjänares bön och vädjan om välsignelse. Lyssna på detta rop om hjälp och den bön som din tjänare ber. 20  Må dina ögon vaka över detta hus både natt och dag, den plats där du sa att du skulle fästa ditt namn,+ så att du lyssnar på den bön som din tjänare ber, vänd mot denna plats. 21  Och lyssna på din tjänares vädjan om hjälp och på ditt folk Israel när de ber vända mot denna plats.+ Må du höra det på den plats där du bor, från himlen,+ ja höra och förlåta.+ 22  Om en man anklagas för att ha syndat mot någon och måste svära en ed på att han är oskyldig* och sedan, efter att ha svurit eden,* kommer och ställer sig framför ditt altare i detta hus,+ 23  må du då lyssna i himlen och ingripa och döma dina tjänare. Ge den skyldige* det han förtjänar och låt hans ondska drabba honom själv,+ och frikänn den oskyldige* och belöna honom efter hans rättfärdighet.+ 24  Om ditt folk Israel besegras av en fiende för att de syndar mot dig+ men sedan kommer tillbaka och ärar ditt namn+ och ber+ inför dig i detta hus och vädjar om att bli välsignade,+ 25  må du då lyssna i himlen+ och förlåta ditt folk Israels synd och låta dem komma tillbaka till det land som du gav dem och deras förfäder.+ 26  Om himlen är tillsluten och inte ger något regn+ för att de har syndat mot dig+ och de ber mot denna plats och ärar ditt namn och upphör med sin synd, eftersom du har ödmjukat* dem,+ 27  må du då höra det i himlen och förlåta synden som dina tjänare, ditt folk Israel, har gjort sig skyldiga till. Visa dem den rätta vägen,+ och låt det regna+ över ditt land som du gav ditt folk som egendom.* 28  Om landet drabbas av svält+ eller pest,+ om grödan förstörs av rost, mjöldagg*+ eller svärmar av glupska gräshoppor,+ om deras fiender belägrar någon av städerna i landet*+ eller om det kommer någon annan plåga eller sjukdom+ 29  och de breder ut sina händer mot detta hus,+ oavsett vilken bön+ eller vädjan om välsignelse från dig+ som kommer från en enskild individ eller hela ditt folk Israel (eftersom var och en känner sin egen plåga och smärta),+ 30  må du då höra det i himlen, där du bor,+ och förlåta.+ Belöna varje människa efter hennes handlingssätt, för du vet ju vad som finns i hjärtat (det är bara du som känner människans hjärta).+ 31  Då kommer de att känna respekt för dig och vandra på dina vägar så länge de lever i det land som du gav våra förfäder. 32  Och när det gäller utlänningen, som inte tillhör ditt folk Israel utan kommer från ett avlägset land på grund av ditt stora namn*+ och din starka hand och din uträckta arm, när han kommer och ber vänd mot detta hus,+ 33  må du då lyssna i himlen, där du bor, och göra allt som utlänningen ber dig om. Då kommer alla folk på jorden att lära känna ditt namn+ och respektera dig, precis som ditt folk Israel gör, och de kommer att veta att du har fäst ditt namn vid detta hus som jag har byggt. 34  Om ditt folk drar ut i krig mot sina fiender, vart du än sänder dem,+ och om de ber+ till dig i riktning mot denna stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt åt ditt namn,+ 35  så må du i himlen lyssna till deras bön och vädjan om välsignelse och ge dem rättvisa.+ 36  Om de syndar mot dig (för det finns ju ingen som inte syndar)+ och väcker din vrede, så att du låter fienden besegra dem och föra bort dem som fångar till ett land, nära eller fjärran,+ 37  men de kommer till insikt i landet som de fördes bort till och ångrar sig och ber om barmhärtighet medan de är i fångenskap och säger: ’Vi har syndat och gjort fel, vi har gjort det som är ont’,+ 38  och om de av själ* och hjärta vänder om till dig+ i det land som de fördes bort till+ som fångar och ber till dig i riktning mot det land som du gav åt deras förfäder och mot den stad som du har utvalt+ och det hus som jag har byggt åt ditt namn, 39  så må du lyssna i himlen, där du bor. Lyssna till deras bön och vädjan om barmhärtighet, och ge dem rättvisa+ och förlåt ditt folk som har syndat mot dig. 40  Min Gud, jag ber dig, må nu dina ögon och öron riktas mot de böner som frambärs på* denna plats.+ 41  Och bryt nu upp, Jehova Gud, och kom till din viloplats,+ du och den ark som är ett tecken på din styrka. Klä dina präster i räddning, Jehova Gud, och låt dina lojala glädja sig åt din godhet.+ 42  Jehova Gud, avvisa inte din smorde.*+ Tänk på den lojala kärlek du har visat din tjänare David.”+

Fotnoter

Eller ”upphöjt”.
Ordagrant ”Din son, som utgår från dina länder”.
Eller ”i inhägnaden”.
En aln motsvarade 44,5 cm. Se Tillägg B14.
Eller ”och den senare lägger en förbannelse över honom”, dvs. en förbannelse som straff om eden bryts eller är falsk.
Eller ”medan förbannelsen vilar över honom”.
Ordagrant ”ondskefulle”.
Ordagrant ”förklara den rättfärdige rättfärdig”.
Eller ”tuktat”.
Ordagrant ”arvedel”.
Ordagrant ”i hans portars land”.
Eller ”rykte”.
Eller ”gäller”.
Ordagrant ”visa inte bort din smordes ansikte”.

Studienoter

Media