Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Välj språk Svenska
Nya världens översättning av Bibeln (Studiebibeln)

Andra Krönikeboken 34:1–33

34  Josịa+ var åtta år när han blev kung, och han regerade 31 år i Jerusalem.+  Han gjorde det som var rätt i Jehovas ögon och följde helt i sin förfader Davids fotspår. Han vek inte av, varken åt höger eller åt vänster.  Under det åttonde året av sin regering, medan han fortfarande var en pojke, började han söka sin förfader Davids Gud.+ Och under det tolfte året började han rena Juda och Jerusalem+ från offerhöjderna+ och från de heliga pålarna,* avgudabilderna+ och metallstatyerna.*  Dessutom rev man ner baalsaltarna inför honom, och han högg ner rökelseställen som var ovanpå. Han bröt sönder de heliga pålarna,* avgudabilderna och metallstatyerna* och krossade dem till stoft. Stoftet strödde han ut över gravarna där man hade lagt dem som hade offrat åt dem.+  Prästernas ben brände han upp på deras altaren.+ På det viset renade han Juda och Jerusalem.  I städerna i Manasse, Efraim,+ Simeon och ända bort till Nạftali, och i ruinerna runt omkring dem,  rev han ner altarna och krossade de heliga pålarna* och avgudabilderna.+ Han krossade dem till stoft. Han högg ner alla rökelseställ i hela Israel,+ och sedan återvände han till Jerusalem.  Under Josias 18:e regeringsår, när han hade renat landet och templet, sände han Safan,+ Asạljas son, stadsföreståndaren Maasẹja och historikern* Joa, Jọahas son, för att reparera Jehovas, sin Guds, hus.+  De gick till översteprästen Hilkia och överlämnade pengarna som hade kommit in till Guds hus. Leviterna som tjänade som dörrvakter hade samlat in dem från Manasse, Efraim och resten av Israel+ och även från Juda, Benjamin och invånarna i Jerusalem. 10  Pengarna överlämnades sedan till dem som var satta över arbetet på Jehovas hus, och de som arbetade på Jehovas hus använde medlen till att återställa och reparera huset. 11  Pengarna gavs åt hantverkarna och byggnadsarbetarna för att de skulle köpa huggen sten och timmer till stöttor och bjälkar för att bygga upp husen som Judas kungar hade låtit förfalla.+ 12  Männen utförde troget+ sitt arbete. Leviterna Jahat och Obạdja, som var merariter,+ och Sakarja och Mesụllam, som var kehatiter,+ hade blivit förordnade att tjäna som deras tillsyningsmän. Och alla leviter som var skickliga musiker+ 13  var satta över de vanliga arbetarna* och var tillsyningsmän över dem som utförde de olika uppgifterna. Andra leviter var sekreterare, förmän och portvaktare.+ 14  När de höll på att hämta pengarna som hade kommit in till Jehovas hus+ fann prästen Hilkia boken med Jehovas lag+ som hade förmedlats genom Mose.+ 15  Hilkia berättade för sekreteraren Safan: ”Jag har funnit lagboken i Jehovas hus”, och så gav han boken till Safan. 16  Och Safan tog med sig boken till kungen och rapporterade: ”Dina tjänare utför allt som de har fått i uppdrag. 17  De har samlat ihop* pengarna som fanns i Jehovas hus och överlämnat dem till tillsyningsmännen och till arbetarna.” 18  Sekreteraren Safan berättade också för kungen: ”Prästen Hilkia har gett mig en bok.”+ Och Safan började läsa ur den för kungen.+ 19  När kungen fick höra vad som stod i lagen rev han sönder sina kläder.+ 20  Sedan gav kungen följande befallning till Hilkia och Ạhikam,+ Safans son, och Abdon, Mikas son, och sekreteraren Safan och kungens tjänare Asạja: 21  ”Gå och fråga Jehova angående det som står i boken man har hittat, både för min räkning och för dem som finns kvar i Israel och Juda. För Jehovas raseri som kommer att drabba oss är stort, eftersom våra förfäder inte höll Jehovas ord och inte rättade sig efter det som står skrivet i denna bok.”+ 22  Så tillsammans med de andra som kungen sände gick Hilkia och framförde sitt ärende till profetissan+ Hulda. Hon var hustru till Sallum, son till Tikva, son till Harhas, den ansvarige för klädkammaren, och hon bodde i den nya delen av* Jerusalem.+ 23  Hon sa till dem: ”Så här säger Jehova, Israels Gud: ’Säg till den man som skickade er till mig: 24  ”Så här säger Jehova: ’Jag ska låta olycka drabba den här platsen och dess invånare,+ ja alla förbannelser som är nedtecknade i boken+ som de läser för Judas kung. 25  De har nämligen övergett mig+ och sänder upp offerrök åt andra gudar och kränker mig+ med sina handlingar. Mitt raseri ska tömmas ut över den här platsen, och det ska inte släckas.’”+ 26  Men till Judas kung, som skickade er för att rådfråga Jehova, ska ni säga: ”Så här säger Jehova, Israels Gud, angående orden som du har hört:+ 27  ’Du visade att ditt hjärta var mottagligt* och ödmjukade dig inför Gud när du hörde domen* över den här platsen och dess invånare. Du ödmjukade dig inför mig och rev sönder dina kläder och grät inför mig. Och därför har jag lyssnat på dig,+ säger Jehova. 28  Och det är därför som du ska samlas till dina förfäder* och läggas i din grav i frid, och du ska inte behöva se all den olycka som jag låter den här platsen och dess invånare drabbas av.’”’”+ Sedan framförde de svaret till kungen. 29  Då sände kungen bud och kallade till sig alla äldste i Juda och Jerusalem.+ 30  Sedan gick kungen upp till Jehovas hus tillsammans med alla män i Juda, invånarna i Jerusalem, prästerna och leviterna, alltså hela folket, både unga och gamla. Och inför dem läste han upp allt som stod i förbundsboken som man hade hittat i Jehovas hus.+ 31  Kungen, som stod på sin plats, slöt ett förbund*+ med Jehova om att de skulle följa Jehova och hålla hans bud, påminnelser och föreskrifter av hela sitt hjärta och hela sin själ*+ genom att rätta sig efter förbundets ord som stod skrivna i boken.+ 32  Han fick alla i Jerusalem och Benjamin att samtycka till förbundet, och Jerusalems invånare började handla enligt Guds förbund, sina förfäders Guds förbund.+ 33  Josịa avlägsnade sedan allt det avskyvärda* från alla områden som tillhörde israeliterna,+ och han fick alla i Israel att tjäna Jehova, deras Gud. Så länge han levde* fortsatte de att följa Jehova, sina förfäders Gud.

Fotnoter

Eller ”de gjutna statyerna”.
Eller ”de gjutna statyerna”.
Eller ”upptecknaren”.
Eller ”över bärarna”.
Ordagrant ”tömt ut”.
Eller ”andra stadsdelen i”.
Ordagrant ”mjukt”.
Eller ”hans ord”.
Ett poetiskt uttryck för döden.
Eller ”förnyade förbundet”.
Eller ”alla avskyvärda avgudar”.
Ordagrant ”Alla hans dagar”.

Studienoter

Media